I den fantastiska boken MORE jag köpte för några veckor sedan hittade jag ett stycke som fastnade lite extra. Det var egentligen bara några ord man läser och så liksom trillar polletten ner och man tänker att ”ja, precis så är det ju. Skitenkelt. Så självklart.”
Om vi föreställer oss; man fick på sitt bankkonto in 86 400 kr varje dag, med fria händer att göra precis vad som helst med pengarna… och eventuellt överblivna pengar försvann vid midnatt. Oavsett om man hade femtio tusen kronor eller femtio öre kvar, så försvann de när klockan slog tolv. Nästa dag kom 86 400 nya kronor in på kontot och samma regler igen – det man inte använt försvinner vid midnatt. Hade du använt pengarna? Hade du tagit alla chanser att ha roligt, investera i framtiden och göra saker som gör dig lycklig? Förmodligen, va?
Varje dag vaknar du till 86 400 sekunder att leva upp. De sekunder du inte lever, får du inte åter. Nästa dag laddas kontot upp igen, med 86 400 sekunder för dig att spendera. Sätta sprätt på, uppleva, njuta av – eller bara låta försvinna för alltid.
Vi är alla med om saker, bär på bagage och historia, och tro mig när jag säger att jag många gånger gråtit över den överväldigande och kvävande känslan av total uppgivenhet. Känslan av att jag är redan körd, att jag har redan förstört mitt liv. Men sedan jag medvetet och aktivt började välja mina tankar, när jag insåg att varje sekund är ett tillfälle att skapa min morgondag. Min framtid. Personen jag vill vara. För mig själv, för mina vänner, för dem jag älskar och alla de jag ännu inte känner men kommer vilja finnas för framöver.
Så många sekunder har jag låtit raderas från kontot vid midnatt. För att jag trodde att de som redan tickat var mer avgörande än alla de hundratusentals som komma skall! När jag förstod det här, verkligen förstod, att jag har alla möjligheter att bli precis den jag vill, så fylldes jag av hopp. Jag fylldes av iver, framtidstro och glädje.
Hur ser ni på det där med att aktivt göra val? Jag skriver så mycket om hur jag tänker och ser på det – men vad tänker ni? Försöker ni göra något av varje sekund, eller tycker ni livet är något som ”bara händer” och det mest gäller att hänga med i svängarna? Jag vill prata med er, kompisar! 🙂
Sommaren -13 och sommaren -14. Samma spegel, samma tjej, 16kg mer kött på benen och nästan lika mycket starkare både i kropp och knopp, men finast av allt så mycket lugnare i själen.
Kroppen är EN del. Jag älskar att jag äntligen hittat mitt sätt att jobba MED min kropp – för tillsammans är vi så mycket starkare än när jag jobbar MOT den hela jäkla tiden. När jag blir starkare på gymmet, växer den där muskeln som kallas självförtroende. För mig är muskler så mycket mer än snygga assessorer, för mig är de ett tydligt kvitto på min kamp och att jag faktiskt besegrar motståndaren gång på gång. Varje dag. Om och om igen. Motståndare i form av livets fulheter, människor som sviker och inte är vad jag kanske trodde eller önskade, och i många fall är det motståndare i form av små demoner inom mig. Som säger att jag inte kan, inte duger, inte får eller bara inte ska tro att jag är något. Det är motståndarna jag kämpar mot, och för mig har resan hit handlat om aktiva val. Resan till att kunna se framåt men samtidigt uppskatta nuet. Resan till att tillåta mig uppskatta och njuta av vad jag gjort hittills, samtidigt som jag aldrig säger att nu kan jag nog inte göra mer – för huruvida jag kan och klarar något eller ej, är det faktiskt bara jag som bestämmer. Och det gör jag med val. Valet att aktivt utnyttja min tid, mina kapaciteter och det där fina som är jag.
Så igen – hur tänker NI?
10 Kommentarer
Ellenore
19 juli, 2014 at 12:59Hej fina Fanny! Tack för att du delar det här. Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte svarat på Facebook, såg ditt meddelande för några sen. Jag är helt ärligt lite rädd för att träffa nya människor och framförallt människor som jag ser upp till, det är den enda anledningen.
När det gäller det här med val så har jag varit väldigt passiv tidigare i mitt liv. Jag har låtit bandet rulla utan att riktigt hänga med i det. Tränat lite bara för att och utan något konkret mål, ätit bara för att leva och inte för att det är gott, umgåtts med få vänner som jag inte ens trivs med, och levt på snålgränsen varje dag för att jag inte känt att jag duger till något jobb och att ingen vill ha mig. Men jag har börjat ändra på allt; jag har börjat bli huvudpersonen i mitt liv. Varför ska jag göra något för andra utan att få något tillbaka? Varför ska jag låta jantelagen styra mitt liv? Varför skulle jag inte vara värd vänner som faktiskt bryr sig om mig? Varför ska jag träna bara för att när jag innerst inne har så mycket mer i mig?
Jag har börjat med träningen och faktiskt aktivt tänkt på varför jag tränar, och det är för att jag mår så jäkla bra av det. Jag mår så jäkla galet bra av att anstränga kroppen, att musklerna ändrar form och att sprudla av endorfiner. Vad gäller maten har jag förändrats enormt även där. Jag äter vad jag vill, när jag vill. Det blir ofta junkfood på helgen, men vad gör det?! Kroppen mår bra ändå, och hjärnan mår ännu bättre. När det kommer till mina relationer har jag haft en dipp på sistone. Tror inte jag gråtit så mycket som den här veckan då jag insett hur jag låter mina relationer skada mig. Igår bestämde jag mig aktivt för att jag ska sluta lägga energi på folk som tar min energi, en gång för alla.
Tack för peppen och för att du inspirerar så galet mycket!
Ellenore
19 juli, 2014 at 12:59Hej fina Fanny! Tack för att du delar det här. Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte svarat på Facebook, såg ditt meddelande för några sen. Jag är helt ärligt lite rädd för att träffa nya människor och framförallt människor som jag ser upp till, det är den enda anledningen.
När det gäller det här med val så har jag varit väldigt passiv tidigare i mitt liv. Jag har låtit bandet rulla utan att riktigt hänga med i det. Tränat lite bara för att och utan något konkret mål, ätit bara för att leva och inte för att det är gott, umgåtts med få vänner som jag inte ens trivs med, och levt på snålgränsen varje dag för att jag inte känt att jag duger till något jobb och att ingen vill ha mig. Men jag har börjat ändra på allt; jag har börjat bli huvudpersonen i mitt liv. Varför ska jag göra något för andra utan att få något tillbaka? Varför ska jag låta jantelagen styra mitt liv? Varför skulle jag inte vara värd vänner som faktiskt bryr sig om mig? Varför ska jag träna bara för att när jag innerst inne har så mycket mer i mig?
Jag har börjat med träningen och faktiskt aktivt tänkt på varför jag tränar, och det är för att jag mår så jäkla bra av det. Jag mår så jäkla galet bra av att anstränga kroppen, att musklerna ändrar form och att sprudla av endorfiner. Vad gäller maten har jag förändrats enormt även där. Jag äter vad jag vill, när jag vill. Det blir ofta junkfood på helgen, men vad gör det?! Kroppen mår bra ändå, och hjärnan mår ännu bättre. När det kommer till mina relationer har jag haft en dipp på sistone. Tror inte jag gråtit så mycket som den här veckan då jag insett hur jag låter mina relationer skada mig. Igår bestämde jag mig aktivt för att jag ska sluta lägga energi på folk som tar min energi, en gång för alla.
Tack för peppen och för att du inspirerar så galet mycket!
Joanna
19 juli, 2014 at 13:27Det du skriver är verkligen något att fundera på. leva medvetet pratade jag mycket om när jag gick till en psykolog för några år sedan. Att inte rusa på och jaga något eller att grubbla och älta det som redan skett utan att vara här och nu och hela tiden göra medvetna val. Leva maxat kan man säga. Inte lätt men bara genom att lyfta fram det och börja tänka på det så har vi kommit en lång bit på vägen.
Du har en fin blogg som verkligen får mig att tänka till och tänka om!
Joanna
19 juli, 2014 at 13:27Det du skriver är verkligen något att fundera på. leva medvetet pratade jag mycket om när jag gick till en psykolog för några år sedan. Att inte rusa på och jaga något eller att grubbla och älta det som redan skett utan att vara här och nu och hela tiden göra medvetna val. Leva maxat kan man säga. Inte lätt men bara genom att lyfta fram det och börja tänka på det så har vi kommit en lång bit på vägen.
Du har en fin blogg som verkligen får mig att tänka till och tänka om!
Linda Johansson
19 juli, 2014 at 17:22Jag blir så kluven av det här! Visst, jag håller absolut med om att vi ska ta tillvara på chanser vi får, skapa våra egna möjligheter, göra aktiva val för att uppnå det vi själva vill med vårt liv. Heja, såklart!
Har en person, som jag och även du (utifrån det jag läst på bloggen alltså…usch så vidrigt det verkar när jag typ låter som att jag tror att jag känner dig) gått igenom mörka och svåra perioder finns den där känslan av att ha ”tappat tid”. Förstår du hur jag menar? Låter himla flummigt… Jag menar, när jag varit riktigt nere i det där mörka hålet, är det så uppenbart att jag skulle kunna få ut så mycket mer av mitt liv och som du poängterar så tjusigt här i inlägget så kommer ju aldrig den tiden igen. Det skapar en press för mig. En dubbel press. Att jag måste ”ta igen” det som egentligen inte går att ta igen, samtligt som varenda ny liten sekund-jävel måste ha ett väl genomtänkt syfte och leda mot ett mål. För mig blir det så prestationsinriktat, skapar stress… typ kan jag inte bara få chilla lite??? 😉
Har jag, som idag till exempel, haft en mindre bra dag så känns den ännu sämre av att läsa det här eller att tänka i dessa banor. Dålig dag plus känslan av misslyckande eftersom jag inte lyckades använda de där sekunderna till något vettigt! Och sen ”men shiiit, SÅ får jag inte tänka!!! aktiva val Linda, fan…nu tabbade du dig igen och ytterligare sekunder gick till spillo”. Okej, jag raljerar lite nu, men det är mest för att poängen ska framgå så du får veta lite hur jag tänker. Som sagt är jag helt med dig på att vi ska göra aktiva val och leva det liv vi själva vill, men ja, det finns en viss kluvenhet i det. Skulle verkligen kunna skriva vidare, det är så himla intressant att diskutera sånt där! Men har jag då verkligen använt dessa sekunder på bästa sätt? Kanske hade jag typ uppfunnit något fränt om jag ansträngt mig för det, istället för att sitta här och flumma 😉
KRAM på dig och TACK för en fin blogg och dina smarta funderingar 🙂
Linda Johansson
19 juli, 2014 at 17:22Jag blir så kluven av det här! Visst, jag håller absolut med om att vi ska ta tillvara på chanser vi får, skapa våra egna möjligheter, göra aktiva val för att uppnå det vi själva vill med vårt liv. Heja, såklart!
Har en person, som jag och även du (utifrån det jag läst på bloggen alltså…usch så vidrigt det verkar när jag typ låter som att jag tror att jag känner dig) gått igenom mörka och svåra perioder finns den där känslan av att ha ”tappat tid”. Förstår du hur jag menar? Låter himla flummigt… Jag menar, när jag varit riktigt nere i det där mörka hålet, är det så uppenbart att jag skulle kunna få ut så mycket mer av mitt liv och som du poängterar så tjusigt här i inlägget så kommer ju aldrig den tiden igen. Det skapar en press för mig. En dubbel press. Att jag måste ”ta igen” det som egentligen inte går att ta igen, samtligt som varenda ny liten sekund-jävel måste ha ett väl genomtänkt syfte och leda mot ett mål. För mig blir det så prestationsinriktat, skapar stress… typ kan jag inte bara få chilla lite??? 😉
Har jag, som idag till exempel, haft en mindre bra dag så känns den ännu sämre av att läsa det här eller att tänka i dessa banor. Dålig dag plus känslan av misslyckande eftersom jag inte lyckades använda de där sekunderna till något vettigt! Och sen ”men shiiit, SÅ får jag inte tänka!!! aktiva val Linda, fan…nu tabbade du dig igen och ytterligare sekunder gick till spillo”. Okej, jag raljerar lite nu, men det är mest för att poängen ska framgå så du får veta lite hur jag tänker. Som sagt är jag helt med dig på att vi ska göra aktiva val och leva det liv vi själva vill, men ja, det finns en viss kluvenhet i det. Skulle verkligen kunna skriva vidare, det är så himla intressant att diskutera sånt där! Men har jag då verkligen använt dessa sekunder på bästa sätt? Kanske hade jag typ uppfunnit något fränt om jag ansträngt mig för det, istället för att sitta här och flumma 😉
KRAM på dig och TACK för en fin blogg och dina smarta funderingar 🙂
louise
20 juli, 2014 at 16:17Bra skrivet! Du är en klok tjej! Vad kan man köpa boken?:)
roethlisberger
20 juli, 2014 at 17:14tack, vad fint sagt av dig! Boken finns i Lorna Jane-butiker (jag köpte min i den i Sundbyberg i Stockholm). Kika hemsidan för att se var övriga butikerna håller hus 🙂 (för jag vet inte hehe)
louise
20 juli, 2014 at 16:17Bra skrivet! Du är en klok tjej! Vad kan man köpa boken?:)
roethlisberger
20 juli, 2014 at 17:14tack, vad fint sagt av dig! Boken finns i Lorna Jane-butiker (jag köpte min i den i Sundbyberg i Stockholm). Kika hemsidan för att se var övriga butikerna håller hus 🙂 (för jag vet inte hehe)