För dryga två år sedan började jag göra chins. Eller nåja; jag hakade på min dåvarande sambos träning och gick från att aldrig ens ha provat pullups/chins till att inleda varje ryggpass med 4×8 pullups följt av 4×8 chins. Givetvis klarade jag inte en enda själv i början utan fick hjälp upp för att sedan hålla emot ner. Det är i sådana lägen jag använder den kraftfullaste muskeln jag har – pannbenet (jo, jag gillar att se det som en muskel). Det tog inte lång tid innan pullupsen gick bra själv, chinsen tog lite längre tid men ni vet, ”consistency is key”… När man blir bättre blir det roligare, och plötsligt gjorde jag chins mest hela tiden, för att jag kunde, liksom.
Ganska snart började jag känna mig väldigt… stel. Övre ryggen var som en enda klump och ofta låg jag hemma med en rygg varmare än varmast som riktigt pulserade. Det var första gången jag besökte en naprapat, som inte helt oväntat i princip bara behövde lägga en snabb hand på min rygg för att konstatera att ”eh du gör rätt mycket chins va?”. Överträning hette det och nedtrappning av chins-träning var vad han rekommenderade.
Den senaste veckan har jag haft svårt att andas djupt. Jag har som inte fått ner luft i lungorna ordentligt och mina sömnproblem urartade totalt för det var fullkomligt omöjligt att somna när jag knappt kunde andas. Min puls var konstant hög, kroppen jobbade hårt som attans. Först tänkte jag att det ”bara” var min inre stress och hela den problematiken. Det blev heller aldrig värre när jag tränade, även om det såklart var rätt jobbigt även då, att inte få bra med luft. Det slog mig att det kunde vara muskulärt ; det är ju trots allt en hel del både större och mindre muskler runt bröstkorgen och bröstryggen, och jag har kört väldigt mycket överkropp de senaste två månaderna i och med mitt nya schema. Bara det faktum att jag kör dips tre gånger i veckan, chins två, mycket bålstabilitet med frontböj och mark osv osv..
En sak hittade jag som tillät mig andas lite djupare; att ligga med min foamroller under övre delen av ryggen, precis under skuldran, och liksom hänga huvudet bakåt neråt. Då liksom öppnade jag upp något och kunde andas bättre. Men så kan en inte ligga hela tiden, liksom (även om jag spenderat ovanligt mycket tid på köksgolvet hängandes bakåt över foamroller, den senaste veckan). Så jag kontaktade en naprapat jag hört gott om och fick igår komma in akut direkt. Det var som jag misstänkte hård träning som var boven i dramat. Min hals var rejält öm till följd av att jag fått anstränga mig så mycket för att andas alls. Mina axlar var framåtroterade, bröstet stelt och även om han inte kunde knäcka så mycket (jag är väldigt rörlig samt knäcker en del själv) så konstaterade han det jag känt, att jag var väldigt ”kompakt” liksom.
Efter en timme hos naprapat-Micke (så heter han numera i min telefon och jag kommer garanterat gå tillbaka till honom) och det kändes direkt bättre – jag kunde andas wooho! Inatt kunde jag också sova. Somnade på tio minuter vilket är någon form av rekord.
Jag kan och kommer dock fortsätta träna, och idag är det inget mindre än rygg som står på schemat igen. Jag älskar mitt ryggpass och tänkte dela med mig av det här. Tre superset och en separat övning, det är basen och vad som står på schemat. Det följer jag alltid och jag har även tidsangiven vila och tempo att hålla både excentrisk och koncentrisk fas. Ibland lägger jag till något skoj, bara för att det är kul, som sist då jag la till enarms-latsdrag på slutet som ni kan se nedan. Ha en fin fredag nu kompisar!
Marklyft – 3 rep
-i superset med-
Exentriska Chins – 5 rep
Rodd – 8 rep // 4 set
Latsdrag smala – 8 rep
-i superset med-
Latsdrag breda bakom nacke – 15 rep
Hög rodd – 12 rep
-i superset med-
Pullovers – 15 rep
(bonus) Enarms Latsdrag – 15 rep/arm // 3 set
Inga kommentarer