Filmar ni er träning någonting? Huruvida det är ”nödvändigt” eller fyller någon funktion alls beror givetvis lite på vad en tränar. För ett år sedan filmade jag aldrig. Jag har aldrig gillat att känna mig ”iakttagen” när jag tränar, och att ställa upp en kamera/telefon för att filma mig själv har känts som något som bara skulle dra blickar.
Idag filmar jag någonting nästan varje pass. Det har hjälpt mig otroligt mycket att kunna analysera mitt utförande i olika övningar, och allra bäst är det att kolla på videon direkt efter genomfört set. Då kan jag nämligen genast, redan i nästkommande set, korrigera om jag noterar något galet i videon. Det är oftast små saker, men det är också de små sakerna ihop som blir avgörande i slutänden.
Om en tittar igenom min kamerarulle på telefonen hittar en många screenshots från just träningsvideos. 95% av dem ser ut som bilderna jag tänkte visa er här idag, och jag kallar dem ”fulbilder”. Jag var inte alls medveten om alla de märkliga uttryck, miner och grimaser jag under ett pass levererar… Egentligen är jag osäker på varför jag har börjat ”samla på mig” dessa screenshots, kanske för att de får mig att fnittra lite?
Om du funderar på att testa strongmanträning ska du absolut inte gå på hur kul jag ser ut att ha när jag tränar strongman. För lika plågad som jag ser ut att vara, lika himla roligt är det.
Vissa dagar ställer jag mig själv frågan ”och varför tycker du det här är så kul nu igen, Fanny?” cirka hundra gånger under passet. Men jag ångrar inte ett enda. Vissa dagar ligger helt enkelt charmen i att genomföra något som känns så jäkla icke-genomförbart.
Ibland ser jag rädd ut, ibland (mer ofta än sällan, tydligen) räcker jag ut tungan mitt i lyftet (?!) och ibland, tja ibland ser jag mest bara galen ut…
Ibland, väldigt sällan men ibland, får jag för mig att göra något annorlunda för att ”bryta av”. Ni vet, få lite variation. Det brukar gå ett tag mellan dessa behov-av-variation-infall för varje gång påminns jag om hur o-kul jag tycker högreppade småövningar är och varför jag valt att ägna mig åt det jag annars ägnar mig åt på gymmet. Sedan ser jag filmer från passet och fångar ögonblick likt de här… case closed.
Sist men viktigast av allt: skitdagar kommer. Skitpass kommer. Som jag skrev innan ligger charmen vissa dagar i att genomföra. Trots att det kanske känns skit. Om någon gång är det just de genomförda skitdagarna som stärker på riktigt. Något som alltid gör det lite mindre skit är att bryta av med fint – exempelvis fniss och kramar med finmänniskor en är så ofantligt tacksam över att ha i sitt liv.
Inga kommentarer