Egentligen har jag ingen aning om varför jag inte gjort detta tidigare. Eller framför allt så har jag verkligen ingen aning om HUR det ens är möjligt att jag inte tänkt på att göra detta tidigare. För när jag i förra veckan fick idéen kändes den ju så väldigt självklar:
Självklart skulle jag göra en glasstårta! En glasstårta med chocolate chip cookie dough-kladdkaka både i botten och som mellanlager, massor av min favoritglass med kakdegsbitar från Add Ice Cream, och så världens kanske godaste sås – salt kolasås. Ja, såhär i efterhand känns idéen verkligen bara självklar.
CHOCOLATE CHIP COOKIE DOUGH GLASSTÅRTA med salt kolasås
receptet är för 1 glasstårta (gjord i avlång brödform ≈ 26×12 cm)
- 1 laddning salt kolasås (recept nedan)
- 1 chocolate chip-kladdkaka (recept nedan)
- 2 byttor (1000ml) Add Ice Cream i smaken cookie dough (givetvis kan en använda vilken glass en vill)
SALT KOLASÅS:
- 2 burkar kokosmjölk
- 4 msk sirap, jag använde fibersirap gold men agave/honung etc funkar också
- 1/2 tsk salt
Gör såhär:
- Öppna kokosmjölksburkarna, om mjölken är skiktad skedar du bara ur det översta, tjocka lagret i en kastrull, och lämnar det vattniga (på så vis förkortas tillagningstiden avsevärt, även om det går bra att använda hela burkens innehåll – det bara tar längre tid eftersom såsen blir till när vätskan kokar bort).
- Rör ner sirap och låt koka upp, sänk sedan värmen och låt puttra tills du har en gyllene kolasås. Rör om då och då, och salta efter smak. När du har önskad kolasås-konsistens, dra från värmen och låt svalna helt. Ställ in i kylen medan du gör kladdkakebotten.
KLADDKAKA:
- 2 dl (80g) havremjöl (mixa havregryn till ett fint mjöl)
- 1 dl (52g) rårismjöl
- 1/2 dl (15g) kasein proteinpulver*, jag använde Tyngre’s Kladdkaka
- 1 msk sukrin gold
- 1/2 tsk vaniljpulver
- 1 tsk bakpulver
- 1/2 dl (45g) kokosolja
- 2 msk (32g) mandelsmör
- 1 dl fibersirap gold
- 1 helt ägg
- 50g hackad mjölkchoklad, jag använde steviasötad från Nick’s
* vill du inte använda kasein, borde tapiokamjöl funka fint. Söta eventuellt lite mer
Gör såhär:
- Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en brödform, ca 25×10 cm (jag använder den här i silikon).
- Värm försiktigt kokosolja och mandelsmör i micro, inte länge det ska bara bli flytande så du kan röra ihop dem. Tillsätt sedan sirapen, rör ihop, och ställ åt sidan.
- Rör ihop alla torra ingredienser i en bunke. Tillsätt olje-blandningen och arbeta ihop till kakdegs-konsistens med hjälp av en gaffel. Tillsätt äggulan och arbeta in den i degen.
- Vänd sist ner den hackade chokladen och arbeta in den också, tryck sedan ut degen i den förberedda formen.
- Grädda i ca 15 minuter, ta ut och låt svalna helt, ställ sedan in i kylen.
- När kladdkakan ”stått till sig” ett tag i kylen tar du ut den och skär först bort ca 1 cm av varje kortsida. Skär den sedan vågrätt rakt igenom, helt enkelt så du får två ungefär centimetertjocka kladdkake-bottnar. Ställ in i frysen, och ta samtidigt fram glassen, för att låta den mjukna i rumstemperatur.
- De avskurna kortsidorna delar du upp till grova ”cookie dough-bitar”, ställ åt sidan så länge.
BYGG GLASSTÅRTAN:
- När glassen är så pass mjuk att du kan ”forma” den (men den ska inte hinna bli rinnig!) tar du fram bottnarna från frysen och kolasåsen ur kylen.
- Lägg plastfolie i botten av en brödform (samma storlek som du gräddade kladdkakan i) så att du har gott om extra folie åt alla sidor. Den hjälper dig lyfta glasstårtan ur formen senare.
- Lägg en av kladdkakebottnarna i formen och fördela 1 bytta glass över. Jämna till så att du får ett jämntjockt glasslager. Skeda över ungefär en tredjedel av kolasåsen och lägg sedan på den andra kladdkakebottnen. Fördela därpå den andra byttan glass och skeda över ytterligare en tredjedel av kolasåsen.
- Toppa med cookie dough-bitarna du ställde åt sidan tidigare och ställ in glasstårtan i frysen över natten.
- Ta fram tårtan ca 30 minuter innan servering, och ringla då över den sista kolasåsen.
1 Kommentar
Julia
8 augusti, 2017 at 18:55Hej!
Alltså, detta har ingenting med det här inlägget att göra men jag känner bara att jag måste komma i kontakt med dig! Hittade din blogg idag och jag känner igen mig så himla mycket i allt du skriver och du verkar dela samma tankar som jag gör. Jag har också haft ätstörningar, i typ 8 år, först anorexi som sedan gick över i en annan ätstörning. Har dock gått i behandling och är väl i gråzonen mellan att vara frisk och fri, men helt ärligt känns det ibland som att jag är sjuk bara för jag försöker vara ”den perfekta friska, före detta ätstörda personen” som bara har helt friska tankar och beteenden. Men liksom, vad är ens friskt och sjukt? Det är väl bara en själv som kan veta vad som fungerar för en själv. Jag får inte ångest av mat eller utebliven träning. Visst, jag kan få tankar, men jag agerar inte på dem och de försvinner rätt fort. Däremot älskar jag att träna för det ger mig endorfiner och jag känner mig starkare i mig själv, jag blir liksom den bästa versionen av mig själv på ett sätt (inte utseendemässigt då utan känslomässigt i kroppen). Precis som du säger så är det den bästa medicinen mot depression och den är liksom gratis och samtidigt så himla bra för välmåendet!! Det behöver inte vara det köttigaste eller mest krävande passet, men jag mår som bäst när jag har kontinuerlig vardagsmotion samt tränar pulshöjande några gånger i veckan. Min kropp tackar mig för det! Sen älskar jag att kunna lyssna på kroppen och ge den vad den vill ha, och att hur mycket och vad jag äter varierar från dag till dag beroende på vad jag gör och vad jag är sugen på. Problemet är dock att jag känner mig frisk i ett sjukt samhälle. Folk som säger att man inte ska äta ditten och datten, samt inom vissa tidsramar eller utesluta livsmedel eller träna på fastande mage eller bla bla bla. Asså alla får ju göra som de själva vill, men för mig funkar iaf att ha lagom av alla bitar i livet. Inte utesluta något, utan göra lagom av allt. Den så kallade balansen. Som är svår att finna, jag vet, men jag har lärt känna min kropp otroligt bra efter alla dessa år och jag vet vad den behöver och vad jag mår bra av. Dock har jag en kompis som typ får mig att känna mig sjukare än vad jag är? Om jag skippar frukosten för att jag inte är hungrig, och äter mer senare under dagen istället, så tycker hon typ att det är sjukt för att ”du har ju alltid älskat frukost, du måste äta frukost!”. Medan jag menar på att det spelar ingen roll när man äter sina måltider under dagen, så länge man får i sig den mängd man behöver. Om jag äter det målet klockan 09 på morgonen eller 21 på kvällen har liksom ingen betydelse, utan för mig är det mer friskt att göra det som passar in i min vardag och det som min kropp säger åt mig. Sedan är min träning också viktig för mig eftersom jag mår bättre av det och blir en gladare person om jag får göra det jag älskar och vill ha i min vardag. Inte för att jag mår dåligt utan träningen, men för att jag mår 10000ggr bättre när jag har den som ett naturligt inslag i vardagen. Dock har träningen snarare blivit nåt förbjudet och dåligt för att ”du måste kunna må bra utan träningen också, du prioriterar träningen för mycket, det är inte normalt att träna så mycket etc”. Kan tilläggas att jag har tränat kanske 1-2 ggr per vecka under senaste året pga detta, mot tidigare 6-7ggr per vecka. Detta har typ fått mig att tappa bort mig själv lite, för jag har inte levt som JAG vill. Jag har försökt leva så som andra tycker att jag bör leva, men bara för att dom mår bra av sin livsstil behöver väl inte det betyda att jag gör det? Asså är jag helt ute o cyklar eller har jag ”rätt”? Blir typ helt förvirrad i mina tankar av att inte veta om jag ska leva så som det förväntas av mig eller om jag ska leva så som jag själv mår bra av. Jag förstår självklart att de är oroliga med tanke på min bakgrund med sjukdomen, och att det är i all välmening. Men ibland känns det som att det sätter käppar i hjulen för att jag ska kunna ta de sista stegen mot friheten. Att inte behöva känna skuldkänslor när jag säger att jag ska åka till gymmet eller gå ut på en promenad. Eller att ibland tacka nej till fika/sötsaker för att jag inte är sugen. Jag äter så pass bra och mycket mat att jag väldigt sällan blir sötsugen. Jag tycker det är godare med matigare saker, men då tycker folk typ man är konstig? Så många gånger som jag ”tvingat” i mig fika bara för att inte verka ”jobbig” eller ”annorlunda”. Visst, det gör mig inget att äta det heller, får inte ångest eller så, men när man inte alls är sugen så är det ju liksom inte ens gott, då pressar man bara ner det och det är inte så jag vill ha det. Jag vill kunna njuta av godsaker när jag är sugen på det, för då är det verkligen så himla gott också! Folk tror typ att man har sjuka tankar fast jag känner mig snarare väldigt mycket friskare än de som aldrig varit sjuka i en ätstörning. Shit, förlåt för uppsatsen haha men hade verkligen ett sånt behov att få ur mig allt detta för det känns som jag bara går runt med massa tankar i onödan för att försöka leva ”det rätta livet” (vilket inte finns eftersom alla är olika). Ah jag vet inte, du kanske inte fattar nånting av det jag skriver haha, men ibland undrar jag om det är mig eller andra som det är ”fel” på 😛