Ett väldigt personligt inlägg.
För knappa halvåret sedan skrev jag ett inlägg om hur en nära anhörig till J ifrågasatte min förmåga att bli en god mor. Meningsskiljaktigheterna och ”dispyterna” mellan mig och denna anhöriga har alltid funnits, vi är helt enkelt extremt olika och har vitt skild människosyn. Det är så lätt att säga att en ska strunta i sådant här, låta dumma människor få tycka och tänka vad de vill – och det hade jag kanske haft lättare att göra om jag inte var tvungen att ha personen i fråga i mitt liv, då hen finns i J’s liv. Samt att jag vill inte strunta i att människor beter sig illa. Mot mig eller någon annan. Jag vill inte sticka huvudet i sanden och låtsas som om ingenting. Då blir jag en ”tillåtare”. En sådan som ser på när orätt sker och inte gör någonting åt det. Jag avskyr sådana människor, för de som drabbas är de redan mest utsatta. Men jag lever inte med någon slags illusion om att kunna förändra människan. Det varken vill eller kan jag. Däremot har jag tänkt otroligt mycket på hur mycket jag ska tillåta mig själv utsättas för.
I förra veckan fick jag ett dokument på 11 sidor skickat till mig med en lång lista av ”fel” jag begått. Vad är då dessa fel, kanske ni undrar? Jag har inte kommit på precis alla familjemiddagar. Jag hade fräckheten att åka på min farmors begravning istället för födelsedagskalas, och lämnade då över ansvaret över hundarna till min sambo (ve och fasa!). Jag har öppet och ärligt berättat om mina diagnoser, sjukdomar och svårigheter i olika sociala situationer – och detta pikas och hånas gång på gång i ovan nämnda lista. När jag väl deltar och är med på olika saker anklagas jag istället för att vara falsk; ”så du spelar bara? När du egentligen har ångest”. Det var mycket om hur synd det är om min stackars stackars sambo också, som tvingas leva med mig. Självvalt, givetvis, men ändå. Jag har förstört hans liv.
Självklart blev jag oerhört chockad över att få denna lista. Det var för det första helt absurt att någon alltså under två års tid (!) skrivit på den, och för det andra innehöll den så fruktansvärt många fel och hånfullheter. Precis det som jag känt skavt under två års tid, personlighetsdragen och människosynen jag aldrig varit bekväm att ha och göra med, visade nu sitt fula tryne och denna gång var det riktat rakt mot mig.
Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen. Jag varken vill eller kan förbjuda min partner att ha kontakt med- eller umgås med människor. Men är det så fel av mig att önska att han själv inte ville? Är jag ett kontrollfreak om jag blir ledsen och besviken över insikten att det tydligen är okej att bete sig såhär mot mig, och sedan komma undan med det? Eller bete sig såhär överlag, mot någon. För mig är det inte okej. Jag vet att jag inte kan styra över hur andra människor beter sig – men jag kan styra över vad jag tillåter sker i mitt liv och min närmsta umgängeskrets, vilka och vad jag släpper in. Förutom nu då. Jag känner mig helt maktlös och väldigt väldigt ensam.
Vad syftet med detta inlägg var vet jag inte riktigt. Jag behövde bara skriva av mig. Kanske har någon av er något klokt att säga? Jag skulle behöva det.
9 Kommentarer
Hanna
28 maj, 2019 at 10:54Usch och fy! Vilken hemsk person!
Även om din sambo inte måste sluta umgås med personen, tycker jag att det är hans ansvar att markera mot denna familjemedlen och försvara dig. Du har ansvar för din familj, han för sin. Och i detta läge måste han ryta ifrån, det ska du inte behöva göra själv <3 <3 <3
Fia
28 maj, 2019 at 13:19Hemskt!
Härskartekniker och mobbing!
Man kan ju fundera på vad den personen har för syfte att hålla på sådär? Att splittra dig och din sambo? Varför?
Det är svårt med olika släktingar och jag tror att det tyvärr inte spelar roll i längden om du säger ifrån om din sambo ”tillåter” det. fortgå.
Om jag funderar på hur jag hade reagerat om min sambo blivit angripen på det sättet kommer jag fram till att jag blivit väldigt arg och besviken på min släkting och sagt ifrån. För när personen kritiserar dig kritiserar hen ju också din sambo som ”valt” att vara med dig?
Väldigt märkligt hur som att en person uppenbarligen har tid och ork att lägga så mycket kraft på att skicka sådan skit till dig.
Josefine
28 maj, 2019 at 20:29Herre jävl… vilken komplett idiot du har råkat ut för! Jag skulle ha sagt upp bekantskapen med personen ifråga pronto! Och vägrat att träffa människan mer. Jag hade inte tvingat min man att ta avstånd, men tydligt markerat att detta är långt över gränsen för vad som är acceptabelt. Han skulle få träffa släktingen utan mig.
Kämpa på! Du är klok och stark <3. Låt inte sådana här galningar trampa på dig och ta för guds skull inte åt dig!
Kram
Anonym
29 maj, 2019 at 08:33❤️
Jessica
30 maj, 2019 at 06:29Skulle vilja säga något bra men finner inga ord mer än …fruktansvärt. Den som skriver en lista om ’fel’ på en annan människa borde vända blicken mot sig själv. Uppenbarligen är det något fel…på personen som skriver listan. Jag anser att den som lägger kraft på att tycka illa om andra människor och trycka ner dem…har förmodligen väldigt lite kärlek till sig själv. Jag hoppas att du slipper personen framöver…ingen ska behöva ta emot något sådant oavsett vad man gjort. Kram på dig!
Elin
30 maj, 2019 at 17:42Hej! Hittade till dig genom Dittes Instagram. Din text sätter exakt ord på hur jag känner och har känt i många herrans år. Min sambos familj har alltid ifrågasatt allt vi gör. Allt är fel. Min sambo får aldrig höra något positivt av dessa människor som ska förställa hans mamma och pappa. Ja blev sjuk 2014 i utmattningsdepression och har under hela min tid som sjuk fått kängor och tillslut fick vi båda nog. Vi träffade dem och förklarade hur vi kände. Och jag kände mig tvungen att försvara mig och min sjukdom. De vill inte acceptera att jag inte orkat träffa folk under 1 års tid pga min depression och ångest.. min sambo har inte heller orkar. Han blev nästan lika slutkörd som mig ett tag.. Sambons mamma ville så gärna träffa barnen, hämta dem på förskolan, hjälpa till osv.. har nåt hänt? Inte ett skit! Min sambo ville inte träffa dem på ett helt år pga av saker de gjort och sagt. Nu träffas vi ibland men bara för barnens skull. Men de tar aldrig initiativ till att få träffa barnbarnen! Vi känner att vi har gett upp.. nu kan vi bara låta dem träffa barnen om de ber om det eller om barnen vill det.
Tack för att jag fick bekräftat att blodsband är inte något man måste följa. Vi väljer om vi vill vara med människor som accepterar oss. Som ger och inte tar energi. Som ger våra barn sunda värderingar. Ger våra barn den kärlek de förtjänar.
Anna
31 maj, 2019 at 00:12Herregud.
Visst att man inte kan ha samma åsikter och bla bla men man måste ändå respektera varandra. Det du blir utsatt för är ju regelrätt mobbning och skitsnack. Allt annat än respekt. Så fruktansvärt lågt och ointelligent beteende av personen. Och inte så lite sjukt beteende att dokumentera alla påstådda fel, vem gör ens något sådant??
Säger det igen; herregud.
Du ska inte behöva ta sådan skit. Personen beter sig så fruktansvärt illa och verkar ju TOTALT av banan att hen. Klipp kontakten.
Kanske är hen en förälder eller ett syskon till din sambo och alltså väldigt nära, då är det ändå förståeligt att han vill fortsätta träffa personen i fråga. Men om du kommer på tal i negativa ordalag borde han verkligen försvara dig! Och bara för att han vill träffa hen betyder det ju inte att du måste göra det. Och om inte din sambo förstår just detta, att du inte vill träffa personen efter all skit som du fått ta, ja men ursäkta då är det nog dags att sluta träffa honom också, hur guld han än är på andra områden.
Till slut. Det finns människor som helt enkelt bara är elaka och tyvärr är dom ofta helt oresonliga. Det går aldrig att förstå dom och just därför tar dom så fruktansvärt mycket energi och ger så mycket ilska och sorg. Det man kan göra är att skita i dom. Vägra ha dom i sitt liv. Inte träffa dom, inte öppna mail/brev från dom, inte svara när dom ringer osv.
Det är inte respektlöst eller dåligt beteende, det är självrespekt. Ett ”jag vägrar ta din skit, punkt.”
Och ang. detta med barn, så för att du har några diagnoser ska du inte skaffa barn enligt hen? Jisses, hur många har INTE diagnoser? Är det det som räknas? Trodde barnuppfostran handlade om kärlek, sunt förnuft och bra värderingar. Och det verkar du ha gott om. Exempel på folk som inte ska skaffa barn däremot är trångsynta och elaka människor, psykopater mm. Ja, just en sådan person som du råkat ut för.
Nåväl. Hoppas allt ordnar upp sig och stor kram!
Missanpassad
12 juni, 2019 at 16:01Åh, jag känner igen mig så väl tyvärr. I mitt fall är det (också?) min partners förälder som beter sig dumt och illa och elakheterna har haglat mot mig sedan dag 1 och redan första dagen hen och jag träffades fick jag höra att jag och min man inte passar ihop. Liksom, vem säger så första gången man träffar sitt barns partner?! Tyvärr har min man extremt svårt att handskas med detta och även om han håller med mig om att hans förälder beter sig illa mot mig så vågar han aldrig säga ifrån och tar han upp saken i efterhand med föräldern så bortförklaras det alltid. Jag exploderade till slut och skrev ett långt mejl där jag tog upp saker som hen utsatt mig för och slutade helt prata med idioten de få gånger vi träffades. Då var JAG hemsk och en mobbare.
Äh, jag har valt att umgås så lite som jag bara kan med ovan nämnda person och måste jag så håller jag mig i periferin. Visst önskar jag innerligt att min man skulle säga att han inte heller vill umgås med hen men jag förstår samtidigt att det är en svår sits för honom. Rådet till dig är att du aldrig kommer kunna ändra på den personen, du kan bara skydda dig själv så fortsätt håll dig undan.
Dessi
30 oktober, 2019 at 16:47Men gud vad sjukt! Blir helt chockad. Jag tänker spontant att personen som gjort det här mot dig har ett stort självhat och en väldigt låg självkänsla och mår bättre av att se och påpeka andra människors brister.