mitt enda nyårslöfte är att inte döma andras

Andra januari och det nya året är igång. Mitt gym var stängt igår och därför var det idag alla nya ansikten poppade upp bland maskiner och löpband, vissa på hugget och med jävlar anamma i ögonen – andra med aningens besvärade blickar och man kunde riktigt se hur de förbannade sig själva över de vinpåverkade löftena som hasplades ut vid tolvslaget under nyårsnatten. Det är väl för lustigt det där med nyårslöften och hur folk behöver ett årsskifte för att tro på förändring. Jag vill bara krama allihopa och säga att kraften ligger inte i ett datum, en viss tidpunkt eller omständigheter kring oss – den finns i oss.

… orsaken att jag inte gör det, kramar och delar ut visdomsord likt dessa, är givetvis att det inte tas emot lika förtjust som jag delar ut dem. Så jag har valt att respektera nyårslöftena (och trängseln på gymmet som kommer med den..) för det är trots allt försök. Jag uppmuntrar alla som försöker, börjar om, tar sig upp och aldrig ger upp, oavsett tidpunkt och tillvägagångs sätt. Det tog mig många många försök innan jag lämnade botten på riktigt. Det är väl snarare ofta än sällan som man inte kommer hela vägen på första försöket. Och då är det okej att vara lite trasig. Gråta eller skrika eller bara stänga av helt ett tag. Någon gång går det vägen. Någon gång bär vingarna och kanske behöver vi ”misslyckas” ett par gånger för att kunna uppskatta och verkligen se den gång vi sedan istället lyckas. Hm, jo, det tror jag allt.

Hur som helst, jag vill att vi alla tänker på en grej. För jag vet att många av er som läser sedan länge tränar regelbundet och lever hälsosamt. Kanske svär ni också i smyg över hetsen på gymmet, suckar över fåniga diet-statusar på facebook och blir smått galna på alla dessa förvandlingar som utlovas till höger och vänster runt er. Det är förståeligt, plötsligt ska alla göra det ni kämpat med, levt efter och försvarat (för ohja, övriga delen av året är man ju manisk och knäpp som hänger på gymmet!) men samtidigt – vi vet ingenting om alla dessa människor. Kanske har kvinnan som går i långsam takt på löpbandet precis fått grönt att röra på sig efter en komplicerad operation. Eller den överviktiga mannen som svettas redan när han kliver in genom dörren, han kanske har förlorat både fru och barn och sedan dess inte orkat bry sig, om någonting. Och de spinkiga tjejerna som irrar runt bland hantlarna lika vilsna som ett gäng hönor på hönsgården, de kanske har fått order om att börja bygga muskler av sina läkare, för att inte gå itu.

Kan vi inte bara alla lova att inte döma. Nu såhär i efterhand kan jag ju bara tänka mig vad folk tänkte om mig när jag återvände till gymmet då för 1,5 år sedan. 90 pannor och alltid i oversize:ade t-shirts, för att jag inte kunde ha något annat. Ett flås knappt en sköldpadda skulle avundas och styrka mindre än de söta pensionärernas. Vad tänkte folk om mig då? Att jag var patetisk som trodde att jag skulle kunna, kunna någonting? Att jag väl kunde börja med att äta mindre godis först, kanske? Jag hoppas, att de tänkte så som jag tänker idag när jag ser en svagare länk på gymmet – jag blir så fruktansvärt imponerad. Av viljan, tron och styrkan som de besitter. Om ett år kanske det är den där kvinnan, den där mannen eller de spinkiga tjejerna som står jämte dig vid bänkpressen, eller som springer om dig ute i löpspåret. Då skulle du vara imponerad, visst? Var det redan nu, tänk hur många som faktiskt vågar. Vågar gå utanför sin comfort-zone och in på gymmet. För dig kanske det är vardag och en livsstil redan nu och sedan länge, men för alla dem som levt annorlunda är det en stor grej bara att våga bryta mönster. Enligt mig, är den brytningen värd alla applåder i världen, och första steget mot något ingen av oss vet vart det leder.

Så, istället för att himla med ögonen åt det fullproppade gymmet nu kommande veckor, så går vi in med ett stort leende och en lika stor dos ödmjukhet gentemot alla dessa nya ansikten. Ok, deal?! Om inte för alla duktiga nybörjares skull, så för din egen – positiv energi utåt gynnar också dig själv, inåt, i allra högsta grad!