Hejsan! Nu äntligen har jag lite internet. Vilken tur, när jag är hemma om några timmar… He he. Efter ett drygt dygn på norsk mark längtar jag hem. Inget land, ingen stad och inget hotell är roligt när man är själv, har jag lärt mig av denna tripp. Hotellrummet var väldigt fint och jag kände mig lyxig där jag låg, själv i en stor vitbäddad säng framför norsk reality-tv med en choklad-milkshake från donken (inte lika lyxigt kanske). Men internet knasade, så jag fick aldrig tag i min vän, inte heller kunde jag ha någon kontakt hem. Så istället låg jag där, och sippande milkshake. Och knaprande på morötter gjorde jag också, av ren rastlöshet.
Men sen så, idag. Klockan ringde vid sju och jag mötte upp Göteborgsgänget som bjudit med mig på hela den här trippen. Sedan var det frukost, lite info och sedan träning som gällde. Jag kommer skriva mer om hela eventet och vad det handlade om, men det blir bättre hemifrån. Kan säga att jag är väldigt positiv till både kedjan ELIXIA (finns än så länge bara i Göteborg i Sverige, men kommer nu också till Stockholm!) och deras tänk kring träning och hälsa.
Efter 55 minuters Fast Fit & Fabulous- (återigen, förklarar mer ingående senare) träning var man egentligen fri att gå, men eftersom jag hade många timmar att fördriva innan avfärd gick jag raka vägen in i det superfräscha (och enorma) gymmet för 45 minuters svettandes till. Efter det dusch, lunch, 2 timmars strosande på Oslos gator, och så en kaffe med vännen som jag tillslut fick kontakt med i alla fall. Nu sitter jag trött på flygplatsen och vill bara spola fram tiden tills jag är hemma igen.
Summering av det senaste dygnet:
• jag vill genast börja träna på ELIXIA. Har redan funderat på flytt till Göteborg.
• priserna i Norge är verkligen absurda. Jag brukar jämföra på godis (ha ha, wonder why..) och en billig chokladkaka här kostar som en dubbelt så stor dyr variant gör i Sverige. Hade jag bott här hade jag tvingats till att sluta äta godis (vem försöker jag lura – jag hade varit sjukt pank).
• jag vill aldrig mer åka själv. Typ, någonstans. Helt ovärt.
Vidare till lite bilder. Rättare sagt de tre bilder jag har. Måste bli bättre på det där med att fota vardagen. I alla fall när den är såhär ”ovardaglig” som den varit detta dygn. Anyhow:
Först visades ett litet ”smakprov” på FF&F och vad vi skulle få prova på.
Sen smet jag iväg och kollade in salarna. När jag såg denna spinning-sal förstod jag nästan grejen med spinning. Nästan.
Det här hade jag aldrig sett förr! Grupptränings-löpning. Detta är bara en del av salen, såklart, men på andra våningen, med stora fönster (och discokula!) och i en grupp av människor som alla peppar varandra att orka springa – här lär man få till sjukt roliga och givande pass!
Nä hörrni, nu ska jag ta ett till varv på taxfreen (inte ens där vill man köpa nåt. Inte ens jag tycker att 100 g choklad, av variant vanlig och långt ifrån pralin-exklusiv, är värt över 60 spänn) innan jag går ombord på planet hem. Hej så länge!
3 Kommentarer
Fanny Kyrö
8 januari, 2013 at 20:03Hej Fanny!
Jag fick i somras efter att min pojkvän gjort slut någon form av ätstörningar.
Inte riktigt lika svåra som de du hade men jag gick ner en del i vikt och blev helt besatt av vikten och maten, fick ångest över i princip allt jag åt och var livrädd att bli tjock. Problemet är att jag nu i stället överäter. Jag har fått ett grymt sockerberoende och klarar mig inte en dag utan socker. Även bröd och smör har jag väldigt svårt att stå emot. När jag tagit en bit av något utav dessa så tänker jag att hela dagen är förstörd och vräker i mig. Varenda dag tänker jag att ”idag ska sluta” ”I dag ska jag börja mitt nya liv” men kvällarna slutar alltid likadant, med att jag hetts eller överäter. Jag älskar att träna men när jag gör sådant här så tappar jag all motiation eftersom det ändå känns som plus minus noll. När jag sedan ska lägga mig kommer ångesten. I bland kan jag inte sova och några gånger försöker jag spy som kompesation, i höstas hände det att jag skar mig 2 gånger på grund av ångesten. Jag gråter ofta på grund av det här , jag får panik när jag tänker på hur jag förstör min kropp men det är som en ond cirkel jag inte tar mig bort i från.
Jag vill så gärna få mer synliga muskler eftersom att jag vet att jag har en del men att det döljs under all underhudsfett. Jag vågar inte ens väga mig något mer eftersom jag är livrädd över vad vågen ska visa. Jag äter rätt regelbundet och då bra mat men sedan kommer de här ”attackerna”.
Jag vet att du var överviktig ett tag och undrar hur du tog dig bort från det?
Hur åt du och hur tränade du?
Hur blir man av med sitt fruktansvärda beroende av socker och dåliga kolhydrater?
Jag skulle vara så oerhört tacksam för svar eftersom jag inte har en aning om hur jag ska bära mig åt och jag mår så dåligt över det här.
Kramar Fanny
roethlisberger
9 januari, 2013 at 08:59Hej,
för MIG (som är en obotlig allt-eller-inget-människa överlag) var det bara att köra all in. Jag läste på, om mat, näring och kroppens förmåga att ta åt sig osv osv, sedan skippade jag allt vad kolhydrater heter och åt protein, i princip. Bra fetter och protein. Det var ägg, det var spenat, det var avocado. Det var lax, makrill, kyckling, gurka och kvarg. Keso, frön, nötter, vissa bär. Ännu lite mer ägg. Jag tränade lite hemma (googlade för bra hemmaträning) och gick raska promenader. Detta ÄR ett extremt sätt, men jag ville se resultat, och det snabbt. Annars hade jag tappat motivationen, och jag mådde så fruktansvärt dåligt i den kropp jag hade. Jag stod inte ut. Jag valde att köra 110%.
Ibland föll jag tillbaka. Och då med dunder och brak. Godis, mackor, pizza, naturgodis, glass, feta såser och gud vet allt. När jag kände att jag bara ville synda och ”slippa tänka” och kämpa, så såg jag till att medvetet göra val och äta precis det jag ville och var sugen på, för att nästa dag köra all in igen.
Det tog mig ett drygt halvår att gå ner 30 kilo. Ju mer jag gick ner, ju närmare min målvikt jag kom, desto mer styrka körde jag på gymmet (istället för kondition) och desto mer livsmedel fördes in i kosten igen. Kolhydrater, mer fett och överlag så åt jag helt enkelt mer mat.
Självklart är det bästa att ”försiktigt” äta hälsosamt och börja träna någon gång i veckan. Självklart är det bästa att bara ligga några hundra kcal i underskott. Självklart. Jag rekommenderar alla, och dig, att göra just så. Men jag har också en förståelse för det där desperata, det tunga och hopplösa. Men det bästa rådet jag kan ge dig, är att du måste våga TRO. Tro på det du vill och din egen förmåga att ta dig dit. Tro att du ÄR VÄRD det. Att du KAN. Det är ofta DÄR folk tappar tråden och så undrar det varför det inte går, varför just deeee föddes med hemska förutsättningar till en hälsosam och stark kropp. De förstår inte att all makt och kraft sitter i huvudet, och låter all den styrkan go to waste, så att säga..
Kämpa, ta hand om och var inte för hård mot dig själv. Kram
Sally
9 januari, 2013 at 08:28Intressant att höra dina tankar om att resa ensam, jag jobbar som modell och reser i princip hela tiden ensam, även om man ofta bor med andra osv så är du alltid ensam på ett sätt. Men jag har lärt mig att uppskatta det också och upptäcker alla nya städer på egen hand. Man blir lite mer öppen och pratar med olika människor som kandke bor i staden osv 😉 Men visst jag grabbar typ tag i första trevliga person och hittar på saker 😉 Kul att gymmet var så bra i alla fall!