En liten grej som slog mig häromdagen. Ni vet när något är sådär jättejättesjälvklart att man inte kommer på exakt vad det är som skaver, men man känner att det är där?
Ständigt matas vi med bilder, motton och citat som antyder att det ska vara en kamp. ”No pain no gain”. Man ska kämpa, det ska vara hårt och man ska pina sig till målet. För då är man värd det. Då har man förtjänat det man vill ha.
Varför måste det vara svårt? Varför måste det vara plågsamt att sträva mot mål?
Inte minst när det kommer till temat hälsa får vi konstant höra/se hur svårt det är. Hur det är ett heltidsarbete att ha fit kropp. Hur hälsosam mat är avancerad, dyr och strikt. Hur viktigt det är med exakta träningstider, gram av ditten och datten, optimala förutsättningar presenteras som måsten om man ska lyckas. Det ska vara svårt. Nästintill ouppnåeligt och allra helst omöjligt.
Det är ju skitkorkat. Livet ska inte vara hårt och jobbigt. Det ska vara lycka, glädje och framgång. Om vi väntar oss att goda ting enbart kommer efter tunga strider – ja då är det vad som kommer krävas också. Men om vi istället ser lyckan och vinsten som självklar, om vi istället fokuserar på att verkligen våga tro att vi förtjänar den, så kommer det gå. Det är jag alldeles övertygad om.
En tanke, bara. Som jag tänkte att jag kunde dela med mig av. Kram på er!
12 Kommentarer
Carro
12 oktober, 2013 at 17:45Amen, tänkte jag skriva. Jo jag gjorde ju det också. 😛
Näe men fan, tack för inlägget.
Jag tränar på men hittar aldrig de där jäkla krigartankarna, o blir inte mer motiverad av att höra hur svårt allt är.
Inte konstigt många aldrig ens ger saker ett försök, man tror ju att det krävs en viss sorts människa till att få resultat. Vilja av stål och krig i ögonen.
Ja visst är det klurigt att få till allt, men om det från början känns omöjligt så blir det ofta det.
Carro
12 oktober, 2013 at 17:45Amen, tänkte jag skriva. Jo jag gjorde ju det också. 😛
Näe men fan, tack för inlägget.
Jag tränar på men hittar aldrig de där jäkla krigartankarna, o blir inte mer motiverad av att höra hur svårt allt är.
Inte konstigt många aldrig ens ger saker ett försök, man tror ju att det krävs en viss sorts människa till att få resultat. Vilja av stål och krig i ögonen.
Ja visst är det klurigt att få till allt, men om det från början känns omöjligt så blir det ofta det.
Linn
12 oktober, 2013 at 19:20Kloka tankar 🙂
Linn
12 oktober, 2013 at 19:20Kloka tankar 🙂
Jojje
13 oktober, 2013 at 11:09Det är bara att skylla på alla bloggtjejersom går ärenden åt blaskornas rubriker.. 🙂
Du själv bombar ju bilder och diverse skruttord…
Folk blir toktiga av informationsflödet.
Lite roande är det, att de som bombar oss, är också de som börjar ifrågasätta.
Hmm är inte det samma som att skapa något hemskt mot andra och sen säga att man ska rädda dom?
”Oj vi bombade sönder er by, men nu ska vi bygga upp den igen. Snällt va?” 😉
Bara chilla!! Man behöver inte springa åt samma håll bara för att dårarna i ren panik gör det. 😉
Eller de springer 5 m sen lägger de sig ner och smådör…. haha.. ”det var inget för mig”…
MEN, samtidigt, pepp är bra, men som med allt, det krävs harmoni..
Inte tävla om vem som smäller upp flest citat…Det är så lätt att gömma sig bakom andras attityder. (bara för att man följer en blogg, så blir man inte den personen)
Lite som att försöka köra en racerbil som ett proffs… men snälla, det är klart att man kraschar då!!!!!!!!!!
Om någon LYCKAS (ta sig längre) med sin stil, så ska många andra apa efter och kör på samma stil, men snälla, vem vill ge chansen till en copycat????
Vad hände med trappstegsmodellen?
En sak i taget, allt har sin tid. Sätt upp ett mål och börja. Man ska tydligen få så mycket gjort under ingen tid alls.
Jaha vadå, tar tiden slut?
Ja det gör det ju inom vissa tänk, för ”nu är det bara 3 veckor till resan.. jag måååste banta”….Hetsa sig.
Men snälla, om man ska resa bort, så är det ju typ inte en kotte som känner igen en.
Vadå det kvittar väl om man har bilringar. Eller är målet att någon prins ska komma och falla? HAHAHA!!
Lik förbannat kommer alla hem, likadana som innan..
Folk borde börja fråga sig vad de vill få ut av livet.
Så enkelt är det.
Börjar man titta åt alla håll hela tiden, så fokuserar man inte, då blir inget gjort.
Man bara väljer lite hit och dit, sen står man där, deppig för att man inte alls kom någonstans.
Men visst ska man peppa sig, men då måste man ju också förstå vad det är och vad man vill nå för mål.
Vilken attityd vill man egentligen ha och hur ska den uppfattas av andra??!!
//
roethlisberger
13 oktober, 2013 at 11:14dina kommentarer blir bara konstigare och konstigare.. återigen, hoppas DU får ut nåt av ”ventilationen”, för jag har lessnat för länge sedan. skaffa en egen blogg att skriva av dig på..?
Jojje
13 oktober, 2013 at 11:09Det är bara att skylla på alla bloggtjejersom går ärenden åt blaskornas rubriker.. 🙂
Du själv bombar ju bilder och diverse skruttord…
Folk blir toktiga av informationsflödet.
Lite roande är det, att de som bombar oss, är också de som börjar ifrågasätta.
Hmm är inte det samma som att skapa något hemskt mot andra och sen säga att man ska rädda dom?
”Oj vi bombade sönder er by, men nu ska vi bygga upp den igen. Snällt va?” 😉
Bara chilla!! Man behöver inte springa åt samma håll bara för att dårarna i ren panik gör det. 😉
Eller de springer 5 m sen lägger de sig ner och smådör…. haha.. ”det var inget för mig”…
MEN, samtidigt, pepp är bra, men som med allt, det krävs harmoni..
Inte tävla om vem som smäller upp flest citat…Det är så lätt att gömma sig bakom andras attityder. (bara för att man följer en blogg, så blir man inte den personen)
Lite som att försöka köra en racerbil som ett proffs… men snälla, det är klart att man kraschar då!!!!!!!!!!
Om någon LYCKAS (ta sig längre) med sin stil, så ska många andra apa efter och kör på samma stil, men snälla, vem vill ge chansen till en copycat????
Vad hände med trappstegsmodellen?
En sak i taget, allt har sin tid. Sätt upp ett mål och börja. Man ska tydligen få så mycket gjort under ingen tid alls.
Jaha vadå, tar tiden slut?
Ja det gör det ju inom vissa tänk, för ”nu är det bara 3 veckor till resan.. jag måååste banta”….Hetsa sig.
Men snälla, om man ska resa bort, så är det ju typ inte en kotte som känner igen en.
Vadå det kvittar väl om man har bilringar. Eller är målet att någon prins ska komma och falla? HAHAHA!!
Lik förbannat kommer alla hem, likadana som innan..
Folk borde börja fråga sig vad de vill få ut av livet.
Så enkelt är det.
Börjar man titta åt alla håll hela tiden, så fokuserar man inte, då blir inget gjort.
Man bara väljer lite hit och dit, sen står man där, deppig för att man inte alls kom någonstans.
Men visst ska man peppa sig, men då måste man ju också förstå vad det är och vad man vill nå för mål.
Vilken attityd vill man egentligen ha och hur ska den uppfattas av andra??!!
//
roethlisberger
13 oktober, 2013 at 11:14dina kommentarer blir bara konstigare och konstigare.. återigen, hoppas DU får ut nåt av ”ventilationen”, för jag har lessnat för länge sedan. skaffa en egen blogg att skriva av dig på..?
Sara
14 oktober, 2013 at 17:11Wow, har tänkt på det här så många gånger själv! Som att ”om det inte känns svårt, gör ont eller man typ ligger helt utmattad efter träning så räknas det inte” och samma sak i vanliga livet; Om jag mår bra/är glad utan att jag har behövt ”kämpa mig dit” så känns det som att ”lyckan är fejk”, förstår du? Så himla löjligt ju, precis som du säger. Jag tror att detta bara resulterar i att man SJÄLV blir orsaken till att man mår dåligt – för att man liksom inte kan låta sig själv må bra för ingenting. Man sätter hinder för sig själv och hur onödigt är inte det?
Blir alltid så fylld av inspiration av din blogg och instagram! Du skriver så kloka och bra saker, som man verkligen känner igen sig i. Så tack, du är GRYM.
roethlisberger
15 oktober, 2013 at 06:38ja men precis så jag menar! jättedumt och att inse det antar jag är första steget till att bryta mönstret 🙂
tack för dina fina ord !
Sara
14 oktober, 2013 at 17:11Wow, har tänkt på det här så många gånger själv! Som att ”om det inte känns svårt, gör ont eller man typ ligger helt utmattad efter träning så räknas det inte” och samma sak i vanliga livet; Om jag mår bra/är glad utan att jag har behövt ”kämpa mig dit” så känns det som att ”lyckan är fejk”, förstår du? Så himla löjligt ju, precis som du säger. Jag tror att detta bara resulterar i att man SJÄLV blir orsaken till att man mår dåligt – för att man liksom inte kan låta sig själv må bra för ingenting. Man sätter hinder för sig själv och hur onödigt är inte det?
Blir alltid så fylld av inspiration av din blogg och instagram! Du skriver så kloka och bra saker, som man verkligen känner igen sig i. Så tack, du är GRYM.
roethlisberger
15 oktober, 2013 at 06:38ja men precis så jag menar! jättedumt och att inse det antar jag är första steget till att bryta mönstret 🙂
tack för dina fina ord !