ännu en dag mitt i veckan

Jag fortsätter fascineras av medicinens effekt på mig.

Det ska erkännas att jag var lite orolig, att min personlighet på något vis skulle ”försvinna”. Att medicinen skulle göra mig likgiltig och ointresserad av både lycka och olycka. För det hör man ju skräckhistorier om, människor som försvinner i något slags drogdimma och aldrig blir sig själv längre, någon slags robot. Och det är en stark medicin, det finns trots allt en orsak till de noggranna utredningarna…

Men jag försvann inte, snarare tvärtom. Den där geggan som skymt min sikt har lättat, och jag kan prata ihjäl min stackars omgivning om den fantastiska ”klarhet” jag nu upplever. Den senaste tiden har jag tagit tag i saker, smågrejer som liksom bara legat och väntat på att jag ska handla. Jag har inte fått lika jobbiga impulser som hindrat mig från en fungerande vardag – tidigare kunde jag till exempel ställa mig upp ur sängen för att gå till gymmet, ändra mig och sätta mig ner, för att sedan ställa mig upp igen, och så ändra mig ännu en gång… i en timme kunde jag stå som en idiot och bara ändra mig. Känslorna svängde så snabbt och kraftfullt, att jag inte såg som något alternativ att inte följa dem. Till slut blev jag helt matt och ville bara stänga av huvudet och göra. Men det gick ju inte, och såhär var det dygnet runt, varje dag. Inte konstigt att jag var så utmattad – och inte konstigt att jag diagnosticerades som kroniskt deprimerad…

Det är inte så att jag plötsligt mår askalas. Inte heller går jag runt och är hög på något vis. Jag har nu bara samma förutsättningar som alla andra. Och har man gått 22 år och kämpat för att klara av en normal vardag, slitit för att ”passa in” i de samhällsnormer och oskrivna regler som finns, ja då blir det här ”normal-läget” en enorm befrielse och livet känns faktiskt lättare. Lättare att hantera, och för första gången i mitt liv vågar och klarar jag av att tänka på framtiden. Bara det gör mig lycklig, kan jag meddela.

Idag ska jag till Stockholm för poddinspelning och mysfika med Sanna, följt av ett möte. Känns som att det kommer bli en himla bra dag, det här. Puss på er!