För drygt två veckor sedan skrev jag om ett träningspass bestående av 150 repetitioner knäböj, som jag blev inspirerad till att testa efter att ha lyssnat på Kenny Dahlström gästa Tyngre Radio. De 150 repetitionerna tog mig över 32 minuter att genomföra på första försöket, och när jag nu i veckan körde mitt fjärde böj-pass stannade jag klockan på 24.01. Jag gillar verkligen den här typen av ”lagom stora” träningsutmaningar; progression går som bekant att mäta på så många fler sätt än i kilon lyfta, ibland behöver en bara lite inspiration och nya idéer. Nu när benen har vant sig vid volymen (första passet vinglade jag ut från gymmet på ostadiga ben) finns orken att köra lite annat efter genomförda böj, och här brukar jag gå på feeling och helt enkelt köra det jag känner för för dagen. Vissa dagar har jag stått kvar i racket och kört några sett militärpressar, andra dagar har jag gjort någon mer benövning, och nu senast blev det några superset av favoriterna bicepscurl och triceps-pressar.

Men nog om knäböj! Idag tänkte jag skriva om ett annat nytt favoritpass, ett markpass. Också detta inspirerat av (eller rättare sagt: direkt följt av) Kenny, och precis som i knäböjspasset är det volym som gäller. Såhär:

• 25 set – 4 repetitioner
• arbetsvikt på 50% av 1RM
• minutstart (=varje minut påbörjas ett nytt set)

Ang. minutstart: jag brukar göra så att jag kör igång klockan, lägger den så jag ser den bra, går till stången och när jag kör igång första setet noterar jag tiden. Om den tex står på 00.26 så vet jag att xx.26 varje minut ska jag köra igång ett set. Med det här upplägget innebär ett tempo med minutstart att 25 minuter senare har en lyft 100 repetitioner på 50%, vilket för min del betyder 7 ton lyfta. Svårslagen start på ett pass!

Precis som när jag kör böjpasset, brukar jag här efter genomförda mark variera lite vad jag gör mer; någon gång har jag kört olika dragövningar för rygg, men oftast fokuserar jag på baksida ben/rumpa/höftböjaren. Två av mina nya favoritövningar här är enbens- raka marklyft i cable och pull-through’s i cable. Sistnämnda har jag försökt mig på några gånger tidigare men aldrig riktigt känt att jag fått till, men skam den som ger sig! Lite testande av olika vinklar och avstånd och rörelseomfång osv osv så har jag alltså blivit riktigt förtjust i denna övning ändå!

TIPS: vill du se ett proffs genomföra pull-through och enbens-mark (i video) så rekommenderar jag dig att kika in Anna Nyman’s Instagram. Själv är jag ännu lite ”vinglig” så tror inte att en video från mig skulle vara till större hjälp, haha.. Men HÄR kan en se Anna köra enbens-mark, och HÄR pull-through.

Det där med träningsmotivation. Det där med att minnas varför en, mitt uppe i vardagens bestyr, ska prioritera att ta sig till gymmet för att träna då och då. Herregud, jag har ägnat mig åt träning i någon form så länge jag kan minnas, ändå måste jag påminna mig om sådant här. Det är väl nackdelen med att träna så som jag gjort de senaste åren; utan konkret mål eller strukturerad plan. Att träna enbart ”for fun” och låta träningen vara som ett litet lyckopiller. Jag har velat ha det så, och vill det fortfarande, men är den första att erkänna att ibland kan jag ändå lite lite avundas de som inte behöver tänka- eller känna efter utan bara kan bege sig mot gymmet med dagens sedan länge bestämda plan för exakt vad som ska göras.

För de där dagarna när jag stannar upp mitt i min galna-höna-rusch och ändå kommer så långt som att inse att ”nä, jag tror jag behöver pausa lite och åka till gymmet” – för att sedan kunna konstatera att jag vet inte vad jag ska göra där?! Jag har ju ingen plan. Jag vet inte vad jag VILL?! Vilket är ett så väldigt löjligt ”problem”, det vet jag ju (vilket gör mig ännu mer irriterad och trött på mig själv). Men det är i alla fall då, när nämnda ”problem” uppstår som jag tar till mitt favorit-trick för inspirationslösa dagar: sifferlekarna. (tidigare inlägg på temat: markpass – variationer och sifferlekar och mer om sifferlekar – knäböj)

Inspiration till mina senaste pass fick jag när jag lyssnade på Kenny ”Strävan” Dahlström i Tyngre Radio. Jag gillar Kennys inställning till både träning och livet i stort, och vad gäller förstnämnda är det nog enkelheten som tilltalar mig. Inga krusiduller utan bara träning, liksom. Veckans pass delas upp överkropp/underkropp, och eftersom det är så också min träning har sett ut det senaste halvåret bestämde jag mig för att redan dagen därpå köra det knäböjspass Kenny beskrev i podden. Det var… något helt annat än vad jag är van vid. Minst sagt.

KNÄBÖJSPASS (à la Kenny Dahlström)

Upplägget lyder: 30 set (jo, trettio) 5 repetitioner på en vikt som är ca 50% av 1 RM. Som en försöker göra på någorlunda kort tid.

Jag gick in med inställningen att ”det borde jag väl klara på ungefär samma tid som Kenny”… på hans instagram såg jag att han kört sina 30 set på runt 22 minuter, så jag gav mig lite marginal (någon slags nybörjar-förmån?) och trodde jag var safe med målet 25 minuter. Men nja, 32.09 stannade jag klockan på, efter 30 genomförda set.

Kenny kör utfallsgång efter sina böj, men det är svårt att få till på mitt gym pga platsbrist, och ärligt talat hade jag nog inte klarat det, haha. Mina ben skakade under sista böj-seten och jag var mer än nöjd och belåten även utan utfallsgång.

Vad jag tyckte om passet? Jag är faktiskt lite överraskad över hur mycket jag gillade det. Faktum är att jag efter en vecka körde om det (för ja, det tog en hel vecka innan den helt galna träningsvärken lagt sig) och denna gång stannade jag klockan på 28.50. Jag hoppas få till ett böjpass i helgen och då siktar jag på att genomföra mina set på under 27 minuter.