Kost Tankar om ting Uncategorized Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Attityder man för vidare till sina barn

Fia skrev ett viktigt inlägg idag om något jag tänkt på många gånger – det där med mammor som bantar. Eller pappor, för den delen. Vuxna människor som inför barn mixtrar med maten på olika sätt.

Jag känner igen mig. Jag blir arg, och ledsen. Än idag brusar jag upp när vuxna människor i min (eller någon annans, såklart) familj petar i maten, dricker soppor, går på 5:2 eller slänger ur sig obetänksamma kommentarer som rör ätande/träning/kropp/vikt – inför barn. Det är så jävla klantigt och så ofantligt farligt.

Alltså, barn föds inte med idéer om ett maxantal kcal att inta under en dag. Inte heller kopplar de mat och ätande till skuld. Nyttigt och onyttigt är begrepp man lär sig, attityder kring mat och ätande är något man får. Hemifrån i väldigt stor utsträckning, även om vi såklart lever i en social värld också, men alla de där åren innan skola och påverkan från andra håll så är det hemmet som står för vilka grundvärderingar vi har. Hur vi ser på allt, inklusive oss själva, våra kroppar, vårt värde – och så den där matens värde.

Hur ser ni på det? Jag tycker det är ganska enkelt. Om man nu är överviktig eller av andra skäl har hälsovinningar att göra genom reglerad kost, självklart är det något man ska kunna göra något åt. MEN det handlar egentligen inte om VAD föräldrar äter, utan HUR. Attityden kring det. Kunskapen om varför (viktigt!). Exempel; ät samma mat, kanske lite mindre och prata inte om det hela tiden. Säg inte ”mamma behöver ju inte så mycket, för mamma är lite tjock” utan avdramatisera genom att bara ta lite mindre. Av den helt vanliga maten, inge jäkla diet och uteslutande. Och herregud träna (med barnen? Bara att göra aktiviteter tillsammans är nog, och det introducerar barn för en aktiv livsstil där rörelse är kul, inte något man ägnar sig åt för att bränna kalorier eller komma i jeansen). Skippa kaloririka drycker. Det finns så många saker man kan reglera innan man måste dra ner på mängd mat eller utesluta hela måltider. I min mening är det bara löjligt att ägna sig åt 5:2 men dricka vin varje helg, äta godis var och varannan dag, och träna en gång i veckan. Har man barn är det inte bara löjligt utan rent utav att inte ta sitt ansvar. I min mening. Men jag kanske är helt ute och cyklar?

Vad tänker ni? Har ni egna erfarenheter? Som barn eller förälder själv? Det är inte en lätt fråga, och som Fia skriver finns det förmodligen inte ett eller ens något rätt svar, men det viktiga är nog att vi börjar reflektera över det hela. Börjar prata. Jag gillar att prata, det är viktigt. Sunt. Utvecklande. Så, prata med mig! Vad tänker ni?750_abullar_web

Du kanske gillar

11 Kommentarer

  • Svara
    pilla
    10 augusti, 2014 at 11:01

    Nu har jag inga barn men om jag i framtiden får tycker jag det är väldigt viktigt att man som förälder inte går och skåpäter utan man har fasta måltider när man sitter ner tillsammans runt ett middagsbord utan tv och annan elektronik och äter hemlagad mat varje dag. Det behöver inte vara en varm måltid till kvällsmat utan fil och macka duger lika bra bara man tar en halvtimme eller något och pratar igenom dagen. Och som förälder har man ett ansvar att guida sina barn och då ska man verkligen inte säga en sak och göra en annan för vem tror på det?

    • Svara
      roethlisberger
      10 augusti, 2014 at 11:27

      Håller helt med, om allt.

  • Svara
    Josefine
    10 augusti, 2014 at 11:24

    Usch, det där är svårt. I vår familj går ALLA på någon sorts diet av olika skäl. Jag och barnen äter veganskt, mannen äter lakto-ovo + gelatin. Jag utesluter vete, havre, korn och råg pga IBS och minstingen är allergisk mot soja, jordnötter och nötter (verkar ha blivit mindre känslig mot frukt och grönt tack och lov). Vi vill lära barnen att äta hälsosamt utan pekpinnar men gudarna ska veta att det är svårt! Särskilt eftersom jag har en gammal ätstörning i bagaget och behöver gå upp i vikt…

    • Svara
      Josefine
      10 augusti, 2014 at 11:28

      …och det där med att äta i lugn och ro kan man fetglömma i småbarnsfamiljen. 1.5-åringen vägrar sitta still och kastar sin mat på golvet, 4.5-åringen behöver gå och bajsa, någon välter ut ett vattenglas, det gnälls och gnys så man blir alldeles matt. Ser fram emot den dag då vi kan äta UTAN gap och skrik och spring…

      • Svara
        roethlisberger
        10 augusti, 2014 at 12:55

        Jag förstår att det är ”mycket” i en småbarnsfamilj, såklart. Och även om jag nog också hoppas hålla fast vid måltider TILLSAMMANS, om jag någonsin lyckas få barn, så inser jag att det kanske inte direkt är lugn och ro vi talar om 😉 Och att vara vegetarian eller vegan handlar ju om så mycket mer än yta och viktfixering, om du förstår vad jag menar? Jag menar att hålla sig till den typen av diet är en annan sak, i min mening, det är ju grundvärderingar man står för. Att äta 5:2 har inte med djurs lidande att göra, liksom. Eller att sucka och rycka i magvecken, det handlar inte om miljöpåverkan. Du förstår nog vad jag menar 🙂

  • Svara
    Viccys Biffblogg!
    10 augusti, 2014 at 13:56

    Håller verkligen med dig! Som förälder påverkar man sina barn i Alla sammanhang och beteenden förs vidare. Även beteenden och tankar kring mat. Man har ett ansvar som förälder! Det ligger mycket i det som du säger.

  • Svara
    Anna
    10 augusti, 2014 at 19:27

    Hej! Det här har inget att göra med ditt inlägg men vilket slags proteinpulver använder du och är det sötat (isåfall med vad?)? Tack på förhand!

  • Svara
    Petra
    11 augusti, 2014 at 07:06

    Hello!
    Ja de där e hemskt alltså. När jag var yngre hörde jag konstant dom vuxna i min släkt snacka vikt, nya metoder att gå ner och såklart vilken skuld man kände för att man käkade den där stora portionen tillsammans med kladdkakan som efterrätt… Och det upprepade sig ju hela tiden.
    Som barn får man då så lätt en skev bild av hur man ser på mat, hur man ska äta och vad man ska känna efter ett mål mat. ”Käkade jag tillräckligt? eller de var nog för mycket? Ja jo, fast de va ju iaf mindre än igår så då kanske jag slipper de där extra kilot”
    Som tur har man växt upp nu, inser att de spelar inte så jäkla stor roll och att man mår bäst av att känna efter 🙂

  • Svara
    Rebecca Gustafsson
    11 augusti, 2014 at 12:16

    Du satte varenda tanke och känsla jag har inför kost och träning! Ett toppen inlägg! 🙂 Tack även för en superbra blogg!! 🙂

    • Svara
      roethlisberger
      11 augusti, 2014 at 15:08

      Tack! Och kul att du gillar bloggen i övrigt, gör mig så glad 🙂

  • Svara
    Rund är också en form!
    11 augusti, 2014 at 15:35

    Jag tycker det här är ett viktigt ämne! Och håller med i det du skriver!
    Troligen finns det massor av föräldrar som äter bladsallad eller dricker måltidsersättnings vid samma bord som sin familj (som äter ”vanlig” mat). Det är helt fel! Vad skickar det för signaler???

    Nej, ingen diet i hela världen funkar på LÅNG sikt! Man måste hitta ett sätt att förhålla sig till mat, som funkar till man fyller 105 år….. Inga genvägar!

Lämna ett svar