Browsing Category

Vad vi borde prata om

Okategorierat Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Robinstudien – Forskningsstudie söker deltagare till KBT-behandling

För några dagar sedan fick jag ett mail från Anna, som jag tänker att jag gör bäst i att helt enkelt kopiera & klistra in rakt av här nedan, för er att ta del av. Även om jag får många mail med förfrågningar likt denna (och de flesta absolut för en bra sak) kan jag ibland tycka att det är svårt att ”få in dem” i mitt bloggflöde på ett sätt som känns naturligt. Men det här kände jag direkt att jag vill dela vidare med er, då jag fortfarande får många långa, fina mail från läsare/följare som berättar om sina trassliga livshistorier och frågar hur en ska göra för att må bättre. 

Läs all info om Robinstudien och hur en registrerar sig mm nedan, i det inklistrade mailet jag fått från Anna.


Robinstudien


Hej Fanny!
Jag har följt din blogg under flera år och har alltid tyckt du skriver ärligt och begripligt om psykisk ohälsa. Jag har därför valt att maila dig och be om hjälp. 

Vi är sex psykologstudenter vid Linköpings universitet som under vårterminen kommer att dra igång en behandlingsstudie av internetförmedlad KBT för personer som upplever nedstämdhet och depression. Just nu befinner vi oss i en rekryteringsfas, och söker personer som är över 18 år, har tillgång till internet, och kan tänka sig att delta aktivt i en internetförmedlad behandling över 10 veckor. Att delta är helt kostnadsfritt. Därför undrar vi helt enkelt om du skulle ha lust att på något sätt hjälpa oss att förmedla detta till dina följare. 

Man registrerar sig med hjälp av sin mailadress på hemsidan www.robinstudien.se

Sammanfattande budskap:

  • Upplever man problem med nedstämdhet eller depression finns det nu möjlighet att delta i internetförmedlad psykoterapi.
  • Behandlingen utgår från psykoterapiformen KBT.
  • Behandlingen är kostnadsfri.
  • För att delta måste man vara över 18 år.
  • Man måste ha tillgång till internet.
  • Man kan bo var man vill.
  • Behandlingen pågår i 10 veckor, med start i mitten av februari 2017.

Vänligen,
Forskargruppen bakom Robinstudien

robin

lifestories Okategorierat Tankar om ting Vad vi borde prata om

3 citat från (aka 3 skäl att älska) Skam

Okej, jag vet att det är mycket snack om Skam nu. Överallt. Om du är en av dem som ännu inte sett denna fantastiska norska serie så rekommenderar jag dig verkligen att börja kolla. Med en liten varning att det är svårt att sluta. Vilket kan ha förödande konsekvenser för din sömn, eftersom alla tre serier går att se online på svtplay. Det är nämligen väldigt lätt att råka sitta uppe tre nätter i rad för att se samtliga avsnitt… väldigt lätt.

Hur som helst. Det finns cirka tusen skäl till att jag, och så många med mig, älskar Skam. Ett utav dem är alla klokheter som sägs. Klokheter som på något vis blir så enkla, och känns så självklara, när det är Sana, Noora eller någon av de andra himla fina karaktärerna i serien som formulerar dem. Här är tre av mina favoriter!


”Du är stark och självständig när du kan ändra åsikt”

Sana alltså… en sådan där människa alla borde ha i sin närhet. 

skam3


”Hon är inte galen, hon är bipolär.”

…och tänka sig – en är inte hjärndöd för det heller!

skam1


”Om någon använder religion för att underbygga sitt hat ska du inte lyssna. Hat kommer inte från religion, utan från rädsla”

Sana, igen. Och, igen: jag vill ha en Sana i mitt liv.

skam2


Så, har du inte sett Skam än är det hög tid att göra det nu. Förslagsvis inte inom loppet av tre dygn dock, eftersom livet känns himla tomt när du sett klart alla avsnitt.

Okategorierat Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Nej, du behöver faktiskt inte håna människors nyårslöften.

Vet ni vad jag tycker börjar bli tjatigt? Att år efter år höra och läsa redan ”träningsfrälsta” människor sucka och håna människor som vid årsskiftet sätter mål inför det nya året. Så kallade nyårslöften, alltså. Nej, nyår är ingen ”magisk gräns” då en förändring av något slag blir lättare. Ja, det stämmer att varje dag oavsett tidpunkt på året är en möjlig dag att ”börja på nytt”. Vi vet det, allihopa. Det vet även de som väljer att göra någon typ av förändring vid just årsskiftet, hör och häpna!

Att se instagramflödet fyllas med hånfulla pikar i stil med ”new year, new me – bullshit!” är så tröttsamt. Vad är det för märklig, och högst osympatisk, attityd egentligen? Varför skulle det vara legitimt att håna och få människor som nu bevisligen valt att låta årsskiftet bli startskottet för en positiv förändring, att må dåligt över sitt beslut? Känna sig dumma när de köper gymkort, eller kanske investerar i ett par bra löparskor?

Jag tror liksom inte att de behöver mer negativ press och attityd från omgivningen, från oss som redan är ”frälsta”. För vi är ju redan där – vi behöver inte ett nytt år för att fatta beslut som innefattar träning. Men om nu årsskiftet är vad som får någon att påbörja den resa vi alla någon gång själva påbörjat – ska vi då inte uppmuntra den förändringen? Istället för att härja i sociala medier som om vi minsann har ”it all figured out” och antyda att alla som avlagt nyårslöften är fåniga?

Jag bara undrar, alltså. För jag tycker det börjar bli rätt tjatigt.

nyarslofte

Inspiration och pepp lifestories Okategorierat Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Årssammanfattning 2016

Ett försök att sammanfatta året som gått – från arbetsrelaterade beslut, till personliga framsteg och insikter, till träningsutveckling och mål inför nästa år. 

ÅRSSAMMANFATTNING 2016

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Förmodligen ledsnare. Samtidigt som gladare. Högre toppar och djupare dalar, ni vet. Jag har väl framför allt varit tröttare. Det har varit väldigt mycket kämp det här året, dels med jobb men ännu mer på ett privat plan.

Vad är du mest stolt över? Att jag insett mitt värde och äntligen börjat vågat säga ifrån. Våga säga nej. Tack, men nej tack. 

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, talar vi jobb så har jag under året avslutat flera samarbeten som tog mer än de gav. Beslut som visserligen inneburit en förlorad inkomst – men också att jag inte kastar bort tid och energi, och inte jobbar ihjäl mig utan att få någonting tillbaka.

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? Lugn, och framför allt stabilitet. Lite kärlek vore nice.

Vad spenderade du mest pengar på? Dyraste inköpet var väl min bil som jag köpte i somras. Därefter Nala och allt som kommer med ett hundköp. Utöver sådana ”engångs-utgifter” så är det förmodligen ätbara ting jag lagt mest pengar på i år. Som de flesta andra år alltså.

bilkop

Vad önskar du att du gjort mer? Allt det där en aldrig kan få för mycket av, antar jag. En kan alltid skratta mer, kramas mer, våga mer, chansa mer, busa lite mer…

Vad önskar du att du gjort mindre? Lagt tid och energi på att försöka göra mig förstådd av människor som är helt ointresserade av att förstå någon annan överhuvudtaget.

Största misstaget? Att jag, som alla år innan detta, varit alldeles för godtrogen och naiv. Trott- och litat på ord, velat ”visa vad jag går för” innan jag vetat att den andra parten varit lika genuin. Det här är nog mitt ”årliga största misstag”. Varje jäkla år.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2016? Någon månad in i 2016 skapade jag två Spotify-spellistor som jag under året fyllt på med låtar och idag fortfarande lyssnar på dagligen. De heter Smoothies och Favoriter just nu (fyndigt, jag vet) och alla låtar på dem lär alltid påminna mig om år 2016. Enligt Spotify är det här mina mest lyssnade låtar 2016.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Jag körde till Trosa för ett dygn innehållandes träning på Skrotnissarna, en grillmiddag i härlig augusti-kvällssol, disneyfilm, glass och trevligt sällskap. [bloggade kort om min födelsedag i det här inlägget]

bday1

ÅRETS BÄSTA…

… TVserie? Jag upptäckte den visserligen först i december, och då tog det mig tre dagar (nåja, nätter) att ta mig igenom samtliga tre säsonger, men SKAM. Se den. Hypen är så jäkla motiverad, bästa jag sett i serieväg typ…någosin? Fantastisk!

… bästa podd? Alex och Sigge, Sinnessjukt, Styrkelabbet, Tyngre Radio, Tyngre Träningssnack, Tyngre Rubriker.

… bästa köp? Min lilla tiger Nala, såklart!

nala2016

TRÄNINGSÅRET

Hur har träningen gått i år? Första 2/3 av året har nog varit min bästa träningsperiod någonsin, med fin utveckling både i styrka och teknik. Nu under hösten har det gått trögare, och jag har varit trött i både kropp och knopp. Men som helhet, får ”träningsåret 2016” toppbetyg från min sida!

Har du lagt extra fokus på något? Jaa, jag har jobbat väldigt mycket på mina knäböj. Vilket framförallt har inneburit att bara göra, trots att jag många gånger velat skita i det helt. För knäböj har länge varit min ”svaga punkt”, kanske allra mest mentalt. En rörelse som bara känts fel på alla sätt som går. Så jag har nött nött nött. Lyssnat på råd, tagit åt mig, börjat om. Herregud så många gånger jag börjat om. Testat mig fram med olika fotposition, stångplacering, greppbredd osvosvosv… Och rörlighet! Rörlighet har jag lagt extremt mycket tid och energi på under året. Vilket jag också tackat mig själv för cirka en miljard gånger under året som gått.

boj4st2016

Har du slagit några personbästa i år? Ja-adå! Både 1RM (maxlyft) och reps-PB. De jag kommer på såhär på rak arm är att jag i början av augusti äntligen satte tresiffrigt i knäböj, då jag böjde 100kg (tror jag böjde på max 65kg eller så förra året). En månad senare, på dagen faktiskt, drog jag 145kg i marklyft (år 2015’s personbästa där var 125kg).

Har du provat något nytt? Nja, vettetusan alltså… eller, jag har ju försökt lära mig handstående. Med måttlig framgång.

Tankar om nästa års träning? Mer strongman/strongwoman! Hmm, det skrev jag inför förra årsskiftet också va…? Det blev dock tyvärr inte mer än tre pass under hela året (här bloggade jag om dagen med gänget i Märsta, och här om dagen på Sweden Barebell Club).

Extra läsvärda inlägg från året som gått

inspirationstories Okategorierat Tankar om ting Tyngre Psykbryt Vad vi borde prata om

TYNGRE PSYKBRYT – att älska någon som mår dåligt

Lördag och ett nytt avsnitt av Tyngre Psykbryt, den här gången pratar vi om att älska någon som mår dåligt. Hur ska en bete sig? Vad hjälper – och vad stjälper? Hur ger en bra stöd, och vad är kanske inte bra stöd? Vi går igenom de elva punkter jag bloggat om tidigare, i en serie jag kallat ”en liten fusklapp för dig som älskar någon som mår lite extra dåligt ibland”. När jag skrev de inläggen fokuserade jag på ångest, men vi tycker att samma råd och riktlinjer går att applicera på psykisk ohälsa överlag, oavsett tillstånd/diagnos/sjukdom.

Avsnittet finns att lyssna på där poddar finns, och på tyngre.se [HÄR]. Som utlovat i avsnittet har jag här nedanför samlat alla punkter vi går igenom.

tyngre-psykbryt-5fusklappen


Det finns olika grader av psykiskt dåligt mående, och alla har vi erfarenhet av någon eller flera av dem. Men det finns också en stor grupp människor som lider lite extra, kämpar lite extra – en grupp som på vardaglig basis stigmatiseras. Det handlar om utbildning och grundförståelse, och därför har jag flera gånger tidigare och kommer många gånger framöver, belysa ämnet. Jag är nämligen helt övertygad om att det som hjälper allra mest är kunskap och förståelse.

Ångest kan vara ett rent helvete. Inte bara för den som lider av det, utan även för de som finns omkring personen, och det kan vara svårt att förstå en människa med ångest. Det är helt okej att inte förstå, och det är helt okej att det är riktigt jäkla kämpigt ibland. Jag får ganska ofta mail från anhöriga som undrar hur de kan hjälpa, eller hur man bäst bara finns där, när den man älskar mår dåligt. Det här är en liten fusklapp till er.

1: En människa med ångest är just med precis det – en människa som HAR ångest. Ingen ÄR sin ångest.
Ingen gillar att definieras av en enda sak. Om du verkligen vill stötta någon med ångest, påminn denne om att du uppskattar individen bakom ångesten. Inse att personen är mer än sin ångest. Det låter som, och borde egentligen vara, sunt förnuft. Det är lätt att blindas av problem när det kommer till mental ohälsa. Men försök komma ihåg att människor som mår psykiskt dåligt är fortfarande människor, lika komplexa som alla andra.

2: En människa med ångest kan bli trött lätt, väldigt lätt
Ångest är uttröttande. Det verkar som att de enda som förstår hur uttröttande det verkligen kan vara är andra som lider av ångest. Ångest gör att folk lever på helspänn. De är alltid på alerten, har oroliga sinnen, och deras kroppar är alltid redo att fly eller fäkta. Med helspänningen kommer trötthet. Situationer som människor utan ångest kan segla igenom är mer uttröttande för den som lider av ångest.
Har du någonsin haft en stressig vecka på jobbet, där du varje dag vaknar och tänker ”wow, hoppas det lugnar ner sig snart”? Så lever en person med ångest varje dag – och det är utmattade. Kom ihåg det nästa gång du pressar någon med ångest till att bli mer ”produktiv”.

3: En människa med ångest blir lätt överväldigad
Att vara på helspänn hela tiden gör också att man lätt överväldigas. Människor med ångest är medvetna om allt som sker i och omkring dem. Varje ljud, handling, lukt, ljus, varje människa, varje föremål. För någon som ständigt är så alert kan en situation som inte verkar så överväldigande (t.ex. tanken på att flera personer pratar i ett rum) leda till att dennes huvud snurrar runt.
När du försöker uppmuntra någon med ångest att gå någonstans, kom ihåg att det du njuter av kan vara överväldigande för någon med ångest. Försök inte låsa fast dem. Försäkra dem om att de kan gå därifrån när som helst.

4: En människa med ångest är VÄL MEDVETEN om att ångesten ofta är ”ologisk”
Att vara medveten om det ologiska hindrar inte tankarna från att löpa amok. Det hindrar dem inte från att tänka på hundratals katastrofscenarion. Om det vore så enkelt som att säga ”okej, det är ologiskt – det finns ingen mening med att oroa sig” skulle de flesta med ångest inte lida av det längre.

fusklapp12

5: En person med ångest kan berätta hur den känner (och du behöver faktiskt bara lyssna)
Att ha ångest betyder inte att man inte kan uttrycka sig eller kommunicera (om man inte har panik, för då kan man förmodligen inte det. Inte läge att pressa!). Även med ångest vill man fortfarande prata, föra sin egen talan och berätta vad man känner. Ofta tror folk att någon med ångest inte kan eller vill kommunicera, men det kan man – man väljer kanske att avstå, i så fall vanligtvis för att den andra parten var avvisande förra gången man öppnade sig. Nästa gång du tror att någon med ångest inte kan föra sin egen talan, håll tyst och ge dem chansen att faktiskt prata. Ta sedan chansen att på riktigt lyssna.

6: En person med ångest behöver inte höra någon konstant fråga “är du okej” när den har panik
När du ser någon med panik som du vet har ångest, måste du verkligen fråga om den är okej? Nej. Du vet redan svaret. En person med ångest’s hjärta slår en miljon slag i timmen, händerna är spända, bröstkorgen är åtstramad, lemmarna vibrerar av allt adrenalin och hjärnan har inträtt i kroppens ”fly eller fäkta”-funktion. Helt ärligt, ibland kan personen tro att den håller på att dö. Så istället för att fråga ”är du okej”, försök med något mer hjälpsamt och konstruktivt. Bra exempel är:

“Kom ihåg att andas”
”Vill du att jag ska hjälpa dig någonstans tystare/tryggare/lugnare?”
”Jag finns här om du behöver mig.” (lämna personen ifred – såvida hen inte ber dig att stanna)
”Du har panik, det kommer att gå över. Du har tagit dig igenom detta förut, och du kommer göra det igen”.

Men nyckeln till allt detta: om personen ber dig lämna hen ifred – lämna hen ifred!

7: En person med ångest uppskattar att du finns där
Ångest är jobbigt för alla inblandade, dig också. Det förstår även den som lider av ångest, och hen är inte blind för vad som krävs för att stötta. Om det finns en sak som alla med ångest har gemensamt är det att de tänker för mycket – de tänker väldigt mycket. En del av detta tänkande berör alltid personerna som står bredvid dem. Ditt stöd förbises inte – oavsett hur litet du tror att det varit.

fusklapp21

8: Det kan vara svårt att släppa taget
En del av ångest är det ständiga tänkandet, men för att verkligen förstå det behöver vi förstå vad det bottnar i. När någon upplever något traumatiskt, vilket folk med ångest gjort mer än nog, kan minnet (om det inte hanteras korrekt) lagras i den del av det limbiska systemet som minnet använder för att avgöra om vi är i kris.
Minnet lagras på ett helt annat sätt och i en annan del av hjärnan, jämfört med ett vardagsminne som snabbt lagras. Det får hjärnan att reagera annorlunda på minnet. Hjärnan försöker aktivt hitta ett samband mellan det traumatiska minnet och den nuvarande situationen (vilket alltså delvis gör att personen är på helspänn).
När hjärnan fastnar i denna cykel kan det vara svårt att släppa taget om saker. När hjärnan tränas att stanna i denna cykel genom förlängd ångest kan det vara väldigt svårt att släppa taget om något alls. Människor med ångest kan inte bara ”släppa taget” – för deras hjärna tillåter det inte. Så tjata inte på dem om det.

9: Förändring (även väntad sådan) kan vara svår
Alla har en bekvämlighetszon, ångest eller ej. Att gå utanför den zonen kan vara svårt även för den mest välanpassade, så det kan vara extra utmanande för den med ångest. Det här ska inte förväxlas med fördomen att personer med ångest ogillar förändring eller att gå utanför bekvämlighetszonen, för de kommer förmodligen att växa när de faktiskt gör det. Det kan bara vara svårare för dem att göra det.
Det som brukar få någon med ångest att slippa undan sin ångest är när hen tillåts vara i sin komfortzon utan att något stort förändras omkring. När hen måste möta stora förändringar kan det ta längre tid än för ”andra” att lugna ned sig och komma tillbaka in i zonen. Kom bara ihåg att ha lite mer tålamod och förståelse för någon med ångest. De försöker, det gör de verkligen.

10: En person med ångest ignorerar dig inte med flit (inte alltid, i alla fall)
En del av att kontrollera ångesten är att kontrollera den inre monolog den medför. Ibland kan detta kräva mycket uppmärksamhet. De konstigaste sakerna kan starta obskyra tankeprocesser hos någon med ångest. Om personen helt plötsligt ”försvinner” ur samtalet finns det en god chans att hen tänker på något som precis sagts, eller försöker samla tankarna. Båda dessa saker kräver stor koncentration.
Det är inte ignorans, personen försöker förmodligen bara låta bli att bryta ihop framför dig. Du behöver inte fråga om hen är okej, och du behöver definitivt inte förhöra personen om vad du precis sagt. En person med ångest’s hjärna kan vara en krigszon ibland. Det händer att personen oväntat försvinner ur pågående samtal, och när hen inser att just det skett, känner personen skuld. Försäkra personen om att du förstår, eller i alla fall att det är okej, och om det som sades verkligen var viktigt kan du försiktigt ta upp det när hen verkar mer samlad.

11: En person med ångest är, precis som alla andra, fantastisk
Det är ju därför du älskar personen i fråga, eller hur? Ibland är det enkelt att fokusera på det dåliga, särskilt när det gäller psykisk ohälsa, men en del av att överkomma det negativa är att minnas det fantastiska som kom före (och som kommer komma efter) problemet.
Välj att se fördelarna och det fina i varje situation. Välj att se det fantastiska. Det finns en sak som alltid fungerar; kärleksfullt medlidande. Alla, framförallt de som kämpar lite extra, förtjänar kärleksfullt medlidande.

fusklapp31

Inspiration och pepp lifestories Okategorierat Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Julklappstips: böcker

Rakt på sak – här kommer mina två bästa boktips inför jul. Lämna gärna en kommentar om du också har något extra fint boktips!?

Panikångest och depression – frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar av Christian Dahlström. 

Ni som följt mig ett tag kan knappast ha undgått hur mycket jag uppskattar podden Sinnessjukt. Det är Sveriges ledande podd om psykisk ohälsa och den drivs av Christian Dahlström – som alltså även skrivit denna bok. Jag har hört SÅ mycket gott om boken och kommer köpa den både till mig själv och flera i min närhet i julklapp.

Kan man bli fri från panikångest? Varför blir man deprimerad? Hur går psykoterapi till? Var kan man söka hjälp? Trots att panikångest och depression är några av våra vanligaste sjukdomar vet de flesta fortfarande alldeles för lite om dem och det är lätt att känna sig handfallen när man kommer i kontakt med sin egen eller andras psykiska ohälsa. Det är då den här boken behövs.

Christian Dahlström ger raka svar på de vanligaste frågorna om panikångest och depression. Efter att själv ha drabbats av båda sjukdomarna såg han behovet av att samla och sprida information om dem. Christian arbetar som copywriter och frilansskribent och är mycket aktiv på sociala medier, där han debatterar och informerar om psykisk hälsa.

Hur köpa? Finns att beställa från exempelvis adlibris HÄR (samt i fysisk bokhandel)

Fotograf: Sara MacKey


Ord inuti av organisationen Mind.

Mind driver stödverksamheter och verkar för psykisk hälsa. Varje sålt exemplar innebär ett bidrag till deras verksamhet. Du kan läsa mer om hur Mind arbetar och om boken HÄR på deras hemsida. 

Hur köpa? Finns att beställa direkt från Mind’s hemsida HÄR (tillfälligt slut på adlibris)

Bild lånad från Mind.se

healthstories Okategorierat Tyngre Psykbryt Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Tyngre Psykbryt: Att sålla i flödet

Igår släpptes avsnitt nummer 2 av Tyngre Psykbryt, där vi snackar om att sålla i flödet.

Något jag ofta tänker på och är noga med att poängtera när det talas om sociala medier och hur de påverkar oss, är att vi väljer vårt flöde. Det är givetvis både positivt och negativt, och kan både hjälpa och stjälpa. Det må låta simpelt och rätt självklart kanske, att inte följa människor vars uppdateringar gör oss illa till mods eller på något sätt får oss att må dåligt. Men alla som spenderat tid på sociala medier en tid vet att tja, det är inte alltid så enkelt ändå. Vi påverkas av olika saker på olika sätt under olika perioder i livet. Vi tar helt enkelt in olika intryck på väldigt olika sätt och ibland (ärligt talat för det allra mesta) påverkas vi dessutom omedvetet av det vi ser.

Jag fick inte på långa vägar med allt jag skulle vilja ha sagt i detta avsnitt, men med största sannolikhet lär vi återkomma till ämnet framöver i podden, så då ska jag se till att få in lite mer tankar och åsikter 😉

tyngrepsykbryt2

Podden finns där poddar finns + på Tyngre’s hemsida HÄR

healthstories Okategorierat Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om

”jag klarade inte ens av att ta mitt liv”

Det tog mig visst sju år att skriva det här inlägget. Eller rättare sagt; det tog mig sju år att publicera det här inlägget. För jag har under åren skrivit om det en hel del, men mest för mig själv. Det har varit spretigt och osammanhängande och kanske har det varit mitt sätt att bearbeta alla känslor och tankar som kommer till mig när jag minns den där kalla vinterdagen 2009.


Idag för sju år sedan, den 2 december 2009, somnade jag i ett dike i en skogsdunge några hundra meter från mitt barndomshem. Jag hade svalt närmare 150 tabletter, som jag sköljt ner med rödvin. Dagarna innan hade jag gått igenom min mammas veterinärväska med förhoppningen att hitta sömnmedel, men det enda jag funnit och fått med mig var bedövningsmedel. Sittandes längst ner i det snöfyllda diket, någonstans mellan alla omgångar av tabletter och rödvin, injicerade jag mig själv i armen.

Jag minns att jag slogs av tystnaden. Det var så väldigt tyst. Vindstilla och kallt, var det. Väldigt kallt. Jag minns att jag grät, även om jag var lugn, och jag minns hur tårarna kändes nästan brännande varma i kontrast till den isiga decemberkylan.

När jag ganska många timmar senare vaknade var det mörkt. Nu frös jag. Mycket. När jag förstod att jag vaknat, förstod att jag inte skulle dö där i diket ändå, blev jag först arg. Så fruktansvärt arg. Sedan ledsen. Fullständigt förtvivlad över att inte få det avslut jag så desperat önskade. Sedan fick jag panik över vad som skulle hända nu.

Jag tog mig på något vis hem. På gårdsplanen mötte jag en ung manlig polis som hjälpte mig in i huset, och det sista jag minns är fånigt nog hur jag noterade att han var snygg. Sedan är det svart.

sjukhus09

Dagen därpå vaknade jag upp i ett stort kalt rum, med EKG-elektroder över hela kroppen och pipande maskiner intill sängkanten. Ganska omgående kom en man, som jag tror var sjuksköterska, in till mig och berättade att jag låg på intensiven. Han berättade att jag kvällen innan körts in med ambulans, druckit kol, magpumpats och under natten fått dropp. Att mitt hjärta tagit stryk och att det var ”lite utav ett under” att jag överlevt överhuvudtaget, att om det inte hade varit så väldigt kallt hade jag förmodligen inte vaknat alls. Jag minns hur det kändes som det ultimata misslyckandet. Jag klarade inte ens av att ta mitt liv. Jag var också besviken över att ingen velat stanna hos mig över natten, att det inte var sådär som i film, att någon suttit vid min sängkant för att ”vaka” över mig. Att vakna upp helt ensam efter vad som kändes som det största misslyckandet av misslyckanden, var bland de värsta känslor jag någonsin upplevt, och jag har nog aldrig känt mig så liten, oviktig och oälskad.

Därefter följde månader, eller ärligt talat år, av ett olyckligt snurrande i ingenting. För både mig och min familj, och vi blev alla, ännu en gång, uppmärksamma på hur det där skyddsnätet Sverige ska ha för att hjälpa inte riktigt fungerar. Det finns stora hål där vi gång på gång föll igenom, missades och förlorades. Vi förväntades inte bara veta vad vi behövde, utan också ha orken att strida för det. Problemet är ju att när en är sjuk, har en inte kunskap om vad som behövs, och en har verkligen inte orken att strida för det.

Sju år senare och jag får fortfarande frågor som ”hur mår du nu? Blir livet bättre? Kan man må bra efter att ha mått så väldigt väldigt dåligt?” och jag har fortfarande lika svårt att svara. Självklart har allt som hänt påverkat- och format mig till den människa jag är idag. På gott och ont. När jag försöker komma fram till något slags ”svar” landar jag gång på gång i följande konstaterande:

Jag skulle inte vilja vara utan de erfarenheter och lärdomar jag idag, efter allt som hänt, har – men jag skulle aldrig någonsin vilja uppleva det jag upplevt en gång till. 

vinter09

healthstories Inspiration och pepp Okategorierat Tankar om ting Tyngre Psykbryt Uncategorized Vad vi borde prata om

PODDPREMIÄR: TYNGRE PSYKBRYT

Igår släpptes första avsnittet av podden Tyngre Psykbryt. Vi inledde med att snacka lite om att träna för att må bra – för som jag skrev om redan i förra veckan är att ”träna för att må bra” inte riktigt detsamma som att ”träna för hälsa”.

Podden finns att lyssna på de vanliga ställen poddar finns, men om ni av någon orsak inte kan hitta den så går det även att lyssna direkt HÄR på tyngre.se


Låt oss gärna veta vad du tycker!? Vi är ju nybörjare på det här med att podda, vilket kanske hörs, men vi hoppas växa ihop med podden och med er som lyssnar. Vi gör det här för att vi anser att det finns ämnen inom ”tränings- & hälsovärlden”  som det behöver snackas lite mer om. Sådant som händer inom oss, ni vet? Vi vill helt enkelt bryta tystnad och tabu kring sådant som det ännu inte talas så mycket om när det kommer till hälsa och träning. 

healthstories Inspiration och pepp Okategorierat Resan Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Skillnaden på att träna för hälsa och att träna för att må bra

I första avsnittet av Tyngre Psykbryt, podden där jag tillsammans med kloka Lorena snackar om träning och hälsa och allt det där runtomkring och inom oss, pratar vi om att träna för att må bra. Vi tänker nämligen att träna för att må bra inte riktigt är detsamma som att träna för hälsa.

Träning har en rad hälsofördelar, det vet vi. Likaså vet vi att fysisk aktivitet kan vara ett extremt kraftfullt verktyg i behandling av olika typer av motsatsen, det vill säga ohälsa och sjukdom. Men jag tycker att det är viktigt att när vi talar om hur bra träning är för oss, också belysa det faktum att vissa hälsotillstånd och vissa sjukdomar är obotliga. För någon som lider av en sjukdom eller kanske en funktionsnedsättning som är kronisk, kan välmenande råd om ”rätt” träning och ”rätt” kost få motsatt effekt. Det kan kännas hopplöst och faktiskt riktigt provocerande, att gång på gång behöva förklara att nej, det spelar ingen roll hur jag gör. Det spelar ingen roll hur jag tränar, hur jag äter, hur jag tänker – jag är sjuk ändå. Kommer alltid vara.

Det gäller givetvis alla, friska som sjuka, men jag vill kanske ändå rikta det jag skriver nu lite extra till er som ibland tyngs av vetskapen att det där med att träna för hälsa aldrig kommer innefatta er fullt ut, eftersom ni aldrig kan uppnå hälsa om hälsa innebär total avsaknad av sjukdom eller ohälsa. Till er vill jag säga att skit i att träna för hälsa! Skit i råd och rekommendationer om hur en tränar och lever ”bäst” och ”mest hälsosamt”. Träna istället för att må bra. Nöj dig inte med att utföra någon typ av träning som inte ger dig glädje och får dig att må bra. Testa något annat! Testa allt du kan komma på tills du hittar rätt, och testa framför allt sådant som du inte tror kommer falla dig i smaken. Det är nämligen när vi klarar av de sakerna som vi växer, det är då vi blir starkare.

För det är ju just det där att träning stärker mer än bara muskler. Jag brukar säga att träningen räddade mitt liv, och jag menar det verkligen. Men det var inte träning i den bemärkelsen att jag utförde en fysisk aktivitet som gynnade min hälsa, utan det var att jag hittade ett sätt att träna som fick mig att må bra. Som gav mig glädje och energi. Det gjorde mig starkare, det gav mig små små glimtar av välmående, det fick mig att stå ut ett litet litet tag till – och en dag ville jag inte dö längre.

Träning botar inte allt, och ibland kommer en inte ifrån sin ohälsa helt och fullt, så är det. Men hittar du rätt, så kan träning ändå få dig att må bra – i vissa fall kan det som sagt till och med vara skillnaden mellan liv och död.

forslag2-2


Vad är Tyngre Psykbryt?
Snart kommer ni kunna lyssna på podden Tyngre Psykbryt, det första avsnittet är på g och vi inväntar i skrivande stund bara sista godkännandet av iTunes. En gång i veckan kommer vi ta upp ämnen som vi tror och tycker att det behöver snackas lite mer om – vi vill bryta tystnad och tabu kring sådant som det ännu inte talas så mycket om när det kommer till hälsa och träning.