fredagspepp med fruitloops

Och med det menar jag det där klyschiga, men ack så fina – var den du är. Inte den du tror att andra vill att du ska vara. Se dig aldrig som ett offer, ingenting i livet ”händer” oss, allting i livet drar vi till oss. Medvetet eller ej.

Vet ni hur mycket strunt jag fått dras med i mitt liv? Det finns alltid de där brun-grå cheerios’en som tycker det hade varit enklare om alla bara var som dem. Jag har slösat så många år på att försöka dämpa mina nyanser och bli en av alla andra. En som lätt smälter in, en som passar överallt.

Det hade varit enklare om jag var som min familj. Det hade varit enklare om jag inte haft sjuka komplex för att misslyckas. Det hade varit enklare om jag nöjt med med mittemellan, lagom och normal. Det hade varit enklare om jag inte haft trettioelvatusen tankar och funderingar brottandes i skallen. Det hade varit enklare om jag inte känt så mycket och önskat folk så löjligt väl hela tiden. Det hade varit så väldigt mycket enklare.

Efter 20 år av försök att vara något jag inte är, stå för saker jag inte tycker är rätt, och fram för allt 20 år av att försöka vara andra tillags, så ger jag upp den kampen. Jag kanske är jävligt knallig i färgen. Jag kanske inte passar in i förpackningen jag kom.

Men jag bär i alla fall upp min färg, och det med en stor dos självsäkerhet. Och vet ni vad jag dras till? Andra färger. Jag är så fruktansvärt trött på cheerios.