Vad skulle du göra om du visste att du inte kunde misslyckas?

– jag har funderat en del kring det. Vad vill jag egentligen? Vad vill jag mest av allt? Innerst inne?

Om det inte fanns några begränsningar eller hinder ; så som tid, pengar, yttre förutsättningar eller krav från omvärlden. Om jag visste att jag skulle lyckas – vad skulle jag ta mig för?

Det är ofta tanken och tron att vi inte kan, som hindrar oss. Som får oss att istället för att välja det vi allra helst vill, så väljer vi nummer två eller tre, av rädsla att misslyckas. Har man inte försökt så har man ju inte misslyckats.

Jag tror verkligen att om man vill, om man vet vad man vill, så kan man ta sig precis så långt som man önskar. Jag tror, till hundratio procent, att det är omöjligt att misslyckas med det man vill, om man också tror (till hundratio procent) på att det går och att man förtjänar det. Problemet är inte möjligheternas oändlighet, utan problemet är våra visioners begränsningar : att vi inte kan föreställa oss att kliva över mållinjen och faktiskt få precis det vi önskar oss.

För det är vad allt handlar om – ”If you can dream it, you can achieve it”. Men det är inte lätt. Absolut inte. Jag blir ofta arg, ledsen och uppgiven på mig själv, för mitt problem är främst att veta vad jag vill. Att motivera mig till att göra saker jag kanske inte så gärna vill, tills jag faktiskt kommit underfund med vad jag vill. Det stressar mig att inte ”bara veta” vad jag vill, för jag vet ju faktiskt att när jag vet det, så är det inga problem att ta sig dit, att uppnå allt. Det stressar mig att jag inte klarar av att ”bara göra”, så som alla andra verkar kunna. Tills jag vet. Till jag då kan göra det jag vet att jag vill.

Hur vet man? Hur vet man vad man vill? Jag har såklart en hel hög luddiga önskningar och drömmar. Jag vill vara lycklig. Jag vill le och vara glad. Jag vill älska och bli älskad. Jag vill jobba med något jag tycker är roligt och är bra på. Jag vill gifta mig och ha barn. Jag vill hjälpa människor. Jag vill inspirera och motivera. Jag vill mest av allt bara må bra, hur jag gör det spelar mindre roll. Och där har vi mitt problem. Jag vet knappt vad som får mig att må bra, och därför kommer jag vad – aldrig göra det?? Deprimerande tanke. Så jag vägrar tro att det är så. Jag har bara svårt att se mitt första steg, svårt att se hur jag ens kan ta ett första steg förrän jag vet vad mitt mål är.

Har ni några tips? Hur vet ni vad ni vill? Eller vet ni det? Är det kanske helt normalt att inte veta? Hur hanterar och mår ni i så fall med denna ovisshet?