Ibland är det svårt att skilja på känsla och känsla. Att sätta fingret på vad som verkligen känns och vad som mer är huvudets egna lilla spin på den faktiska känslan.
När är den där tröttheten faktiskt värd att ge efter för, när ska man lägga tillbaka vikten på ställningen och gå hemåt för en tidig kväll – och när ska man säga ”no pain no gain, ibland får man ba köra, det känns alltid bättre efteråt!” ?? För det ska ju svida. Det ska vara svettigt och man ska gärna skaka efter ett bra pass. Eller, man och man. Jag älskar i alla fall att bli helt slut och knappt orka dra upp dörren när jag lämnar gymmet. Men, det är svårt att skilja på trött och trött. Framför allt är det svårt att avgöra när man ska sluta kämpa, när man är van vid att det mesta är just en kamp.
Ju mer jag tänker på det, desto tydligare blir det. Det är så det alltid varit, det har alltid handlat om att kämpa. Jag kanske inte behöver kämpa så hårt längre? Jag kanske kan släppa lite på kontrollen och ge mig själv tillåtelse att slappna av en gnutta? Kanske är det färdig-kämpat för mig på ett tag och kanske är det dags att bara flyta med ett tag? Kanske det.
Idag var jag hos läkaren då min hals svullnat upp, vänster sida av ansikte/hals är hårt hela vägen upp till örat. Örat som för övrigt gör så ont att jag typ vill slita av skiten. En dos smärtstillande tabletter (3 stycken, hat att svälja tabletter) i 4 omgångar igår, och ändå låg jag mest och grät i ett soffhörn av smärta. När jag imorse knappt kunde andas och varje sväljning (?ord?) gjorde sjukt ont, blev det drop-in hos husläkaren. Som konstaterade att det (tyvärr) inte var halsfluss (då är det ju bara att ta penicillin så äre snart ett minne blott) och sa sedan ungefär tio gånger att jag inte får träna. Då kunde jag tydligen bli väldigt väldigt sjukt (jag hakade upp mig på hela ”inte träna”-grejen och brydde mig mindre om varför).
Alltså jag kan vila, det handlar inte så mycket om det, utan mer om att 1- när jag mår dåligt, oavsett orsak, är träning min medicin. Mot allt. 2- jag gillar inte att bli tillsagd vad som får/inte får göras. Då blir jag genast en trotsig femåring som inte vill NÅGOT annat än just det jag inte får. Så nu, nu vill jag dra till gymmet och dra av världens cardio-pass. Bli genomblöt och få andnöd. Vingla ut på gelé-ben och däcka i soffan med välfylld mage efter en gigantus-enormus middag. Typ så, vill femåringen i mig göra. Helt ursinnigt flaxar hon omkring inom mig just nu.
Eller kanske vill jag mest få kämpa. Och vinna. Det har blivit min drog att trots smärta, trots motivationsbrist och trots avsaknad av förnuft, så vill jag bara göra. Ska jag braka in i väggen, vill jag i alla fall köra biljävlen själv. Och snabbt som fan, ska det gå. Hårt . In . I . Väggen .
Nejrå. Jag är inte så knäpp eller fanatisk eller något annat fult ord. Nä, jag bunkrar upp med lyxglass (för en gångs skull inte B&J -de var slut- utan frozen yoghurt-grejen ni vet) och tjatar eventuellt till mig lite godis till en bra film ikväll. Får man inte träna, ska man banne mig få glass och choklad.
6 Kommentarer
alyz
18 april, 2013 at 16:02Åh krya på dig! Jag kämpar också med halsont just nu, det är så frustrerande att vilja träna och inte få!
Jag håller på och försöker tappa några kilon, så jag får ingen glass heller haha!
Kan inte du skriva några bra tips med hur du gjorde när du gick ner i vikt, innan du började bygga muskler? 🙂 Har såklart läst din historia, men skulle gärna ha mer detaljerat hur du åt, hur många kcal, hur mkt du satstade på att tappa per vecka och hur du tränade… Om du orkar skriva om det ngn dag 🙂
Rund är också en form!
18 april, 2013 at 19:36Man vill aldrig träna så mycket som när man inte kan! Du gör helt rätt i som tar det lugnt, även om det känns tungt att göra det.
Och SJÄLVKLART får du äta glass och choklad!!
*Krya-på-dig-kramar*
Alexandra
18 april, 2013 at 19:52Usch, din stackare! 🙁 Olidligt att inte få träna! Ät glass i mängder och kryp upp i soffan framför en film, det är det enda rätta att göra när man är sjuk!
Mikaela
18 april, 2013 at 20:10Känner med dig (ang kinden och halsen) Låter som ngt jag hade i höstas, spottkörtelinflammation, såg ut som en hamster på båda sidorna och så klart slog det till dagen innan Hässelbyloppet. Trodde helt härligt att jag kunde springa, var ju bara svullen ju!, men läkaren sa snällt till att vila…
Ellinor
19 april, 2013 at 08:58Du får fokusera och kämpa för att bli frisk fortare än vad ”de lärda” säger!
Känner igen den där känslan av obstinat 5-åring, men man kan alltid vända på det. Säger de att du skall vila i 2 veckor, satsa då på att vara tillbaka om 1 eller 1,5 (fast självklart helt frisk då)!
Sofia
29 april, 2013 at 10:12Hej!
Tråkigt med långdragna sjukdomar.
Jag har ett tips jag vill dela med mig av.
Såg nämligen att du hade svårt för att svälja tabletter.
Testa ”med coat” nästa gång. Tror inte du kommer bli besviken.
Fungerar kanon på mig.
Ha det bra!
Hälsningar Sofia.