Idag packar jag väskan (i vanlig ordning i sista minuten – det där med framförhållning…) inför en snabbvisit i Schweiz. Jag flyger ner i eftermiddag och stannar en dryg vecka. I väskan har jag gjort det okomplicerat; kortbyxor och linnen, myskläder, bikini, några uppsättningar träningskläder och springskor. Vad mer behövs? Jo i min fantastiska ryggsäck (jag har vid nästan 22års ålder insett charmen med ryggsäck; allt får plats!? Så bekvämt och enkelt att bära!? Man får inte ont av att gå snett med en väska över ena axeln!? Loveit. Och eh, det-var-väl-dags.) har jag såklart inspirationsböcker, ett par block att skissa framtidsplaner på, kameran och datorn då det är min arbetsplats och kontor.
När jag är i Schweiz stänger jag alltid av telefon, eller rättare sagt låter jag den vara på flygplansläge och använder aldrig wifi eller mobilnät. Till en början var det av ekonomiska skäl då jag inte ville att telefonräkningen skulle rusa iväg, men nu tycker jag det är himla skönt att helt koppla bort under korta perioder. På datorn kollar jag mailen någon gång om dagen, jag skriver inlägg hit när det finns något vettigt att dela med sig av, och kanske jobbar jag lite med roliga projekt jag bara inte kan låta vänta. Men annars, är Schweiz en frizon från sociala-medievärlden. Instagram vilar helt då man inte kan lägga upp något från datorn, och jag läser ikapp bloggar någon timme då och då (för jag gillar det ju! Jag följer bara underbart fina bloggar med duktiga skribenter). Resten av min vakna tid försöker jag verkligen ge mig själv. Fylla på med energi och idéer, planer och visioner. Hitta den där kärnan till varför jag gör vad jag gör, och hur jag blir den människa jag vill vara för andra – och mig själv. Hur jag hittar en väg att göra något som jag konstant blir tillsagd inte går. För jag vet att det går, ibland behöver man bara lite avstånd och distans för att se klart igen. Världen och samhället har en tendens att distrahera.
Att ligga vid poolen i Schweiz en ljummen augustikväll, med ett block i knät, bra musik i öronen och bara vara helt ensam – det är som balsam för själen, kan jag lova er!
