Monthly Archives

augusti 2014

Inspiration och pepp Press & Event Träning Vardagsuppdatering

De tre tisdagstipsen

  • Skön Puls Nyhetsbrev är ungefär det enda nyhetsbrev jag faktiskt läser varenda ord utav. Man blir alltid glad av Veronica. Oavsett om man hör en podcast, läser några rader på fb, träffar henne ”på riktigt” (haha) eller bara ser en bild. Jo, det är faktiskt så. Vill du också bli lite glad genom att få ett fint nyhetsbrev i mailen då och då? Du fixar det HÄR.
  • Strawberry Dreams. Jag minns inte ens när jag började läsa Sofias blogg, men sedan dess har jag läst alltihop, vartenda inlägg. Oooh:at över de fina bilderna, suktat efter den (till synes) goda maten, drömt om ett lika vackert hem… alltså det här är en av mina bästa bland feel good-bloggar. Om inte number one, rent utav.
  • Det är snart dags för höstens förmodligen både roligaste och svettigaste event : be your best convention. Ska ni dit? Jag har inte köpt min biljett ännu men tänkte göra det i dagarna, ses vi där?
Före - efter Inspiration och pepp Kost Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Gratitude is the best attitude

Jag vill klargöra en sak. Att ha mål och drömmar är inte bara fantastiskt bra, och rent utav nödvändigt för att komma framåt. Men att vilja MER, att vilja framåt och uppåt, oavsett plan i livet ; vare sig det gäller karriär, hälsa eller relationer med andra eller sig själv, betyder INTE att man ska vara missnöjd med NU. Tvärtom, så är det faktiskt avgörande, huruvida vi kan se det fina nu.

Låt mig förklara. Även när jag mådde som absolut sämst – när jag inte hade ett hem, inte en ägodel. När jag kunde packa ihop mitt liv och vad som var mitt i ett par väskor (och även levde just så, i väskor). När jag aldrig visste var nästa natt skulle spenderas; vems soffa som var ledig eller vem som kanske till och med erbjöd en sängplats. När jag hade minus hundra kronor på kontot – eftersom det var så mycket jag kunde dra över på mitt enkla ungdomskort. När jag bar runt på kilon som fastnat på min kropp efter överdosen och depressionsåterfallet. När jag hatade tjejen som med avsky i ögonen mötte min blick i spegeln. När jag inte hade några kläder som passade – allt var antingen för litet, från min anorexi-tid, eller för stort, efter att några vattenkilon lämnat mig när medicinerna gått ur kroppen – och jag använde bälten, skärp, hårspännen och till och med tejp för att justera passformen. När jag kände mig som världens ensammaste när jämnåriga tog studenten, vänner flyttade från staden eller fick jobb och slutade ha tid. När jag saknade en varm och trygg famn och tänkte varför finns jag alls?

Även då, la jag mina sista vakna minuter på att rabbla saker jag var tacksam för. Först saker jag hade, för de fanns, jag bara fick anstränga mig för att se de små sakerna. Att mitt hjärta slog – trots allt jag utsatt det för. Att min kropp var hel, efter alla år av misshandel. Att jag var intelligent. Att jag var godhjärtad, en bra vän, dotter och en dag även flickvän. Att jag hade en säng att sova i även denna natt, och en dusch att bli ren i nästa morgon. Att jag hade vänner, även om de kände sig otillräckliga och jag mig som en börda. Att jag bestämt mig för att överleva.

Sedan övergick jag till att rabbla allt jag ville ha, som jag önskade mig ha, att vara tacksam för. Ett tag skrev jag dessa saker, gjorde varje kväll en likadan lista. Men efter ett tag sa jag det högt till mig själv istället. Jag sa ”jag är så tacksam för att…” och så rabblade jag; …för att jag har en stark och frisk kropp igen. För att jag är glad, på riktigt. För att jag har ett hem, som är mitt. För att jag har vänner som tycker om mig för att jag är just precis jag. För att jag är nöjd med min kropp, både funktionen och hur den ser ut. För att jag har mens igen. För att jag har en pojkvän som älskar mig för just precis det där som gör mig till mig. För att jag har pengar att leva för. För att jag har en framtid, en lycka och ett liv.

Det viktiga, var att jag helt stängde av all tvivel. Jag bestämde mig för att känna all glädje, lycka och tacksamhet dessa saker skulle ge mig – redan då. Redan där innan jag somnade, i ett liv som inte alls var vad jag önskade, skulle jag känna tacksamhet för allt jag ville ha, för allt jag en dag skulle ha. Jag skulle våga lita på att det-kommer-bli-så. Jag skulle våga säga att jag var värd det; allt jag önskar är jag värd!

Idag har jag allt, som jag önskade mig då. Allt. Jag är lika tacksam för det idag, som jag var redan då. Helt ärligt – jag vet knappt hur jag tog mig hit. Hur jag gick ner alla kilon, hur jag byggde upp allt inuti som var så hemskt trasigt. Men jag bestämde mig, för att testa. Jag tänkte nog lite; vad har jag att förlora? Inget. Vad har jag att vinna? Allt. Att jag vågade prova, på riktigt och fullt ut, är jag så oändligt glad för idag, och tacksam.

Jag vill fortfarande MER. Men det betyder inte alls att jag är missnöjd nu – tvärtom! Jag är oändligt tacksam och lycklig över varenda liten detalj som är fint i mitt liv. Det är tack vare den tacksamheten jag vet att jag både kan, och också kommer, få ännu MER.

Gratitude is the best attitude. Börja idag! Rabbla allt du har i ditt liv, stort som litet, som du är tacksam för. Verkligen känn tacksamheten. Glädj dig åt att få känna så över mer! Det var vad jag gjorde; jag somnade pirrig av iver inför allt det fina jag snart skulle ha. HUR det skulle komma in i mitt liv hade jag ingen aning om, men det var ju inte mitt jobb? Mitt jobb var att känna tacksamhet och på så vis bli en magnet för mer saker att vara tacksam för. Och den magneten blev jag. Allt jag rabblade då, finns idag i mitt liv. Allt.

fanny2skratt

Inspiration och pepp Kost LUNCH & MIDDAG Lunch/Middag Recept Vardagsuppdatering

Magisk smakkombo

Okej, då har jag hittat min nya favorit när det kommer till salladskombos. Ni har väl knappast missat min sedan länge trogna kombo-favvo jordgubb+fetaost? Eller vilket bär som, egentligen, som härlig söt brytning till den salta osten. Nu har den gamla godingen fått konkurrens, kan jag meddela. För kvällens sallad var bland det absolut godaste jag ätit, om jag får säga det själv. Givetvis hör en krämig balsamico till, ringlad på toppen, det blir liksom inte riktigt fullständigt utan. Så skippa inte balsamico, när ni testar. För testa ska ni, ni bara måste.

bjornbarost2

Det är alltså väldigt enkelt, det här. Vi gillar ju enkelt. Baby spenat i botten, gurka tunt skuren på det, en krämig avocado i skivor, en hel drös söta björnbär, massa smulad roquefort ost och så rostade pinjenötter. That’s that! Lika löjligt enkelt det är att fixa fram – lika fantastiskt gott smakar det.

Jag serverade denna sallad till balsamico-kyckling som stått i ugnen under ett gäng körsbärstomater och rödlök. Samt ris. Och några glas rött. Och som vi åt. Och som vi gillade. Och som jag kommer göra det här snart igen!

bjornbarost3

bjornbarost1

Uncategorized

Att avsluta ett 25-årigt kapitel (med fest, såklart!)

Ni är några som undrat vad jag gör i Schweiz och jag har skrivit det ett par gånger men är man ny här kanske det inte är så tydligt, så svaret kommer igen: jag är halvschweizare och har även hela släkten på pappas sida (inklusive pappa själv) här nere. När jag var liten hälsade jag på 4 gånger om året, varje skollov tillbringades här. Sedan när jag var sjuk förbjöds jag åka hit alls ett par år. Nu kommer jag iväg ungefär 2 gånger om året, vilket känns rätt lagom som livet ser ut nu.

Mina föräldrar startade tillsammans en klinik här nere (de är veterinärer båda två) något år innan jag föddes. När jag var tre år flyttade mamma tillbaka till Sverige och jag med henne, sedan dess har pappa framgångsrikt drivit kliniken vidare för att nu, i juli 2014, sälja den. Det firades i lördags tillsammans med en massa gamla anställda från de 25 åren som varit, hemma i vår trädgård.

Innan alla kom förberedde vi för kalas i ”gartenhalle” som helt enkelt är ett hus i trädgården, som man har för att kunna… eh ja, sitta i och njuta av sin trädgård? Typ. Ett härligt hus i alla fall med glassvägg hela långsidan som man kan dra åt sidan helt och på så vis känns som om man sitter utomhus men man är ändå skyddad från eventuella regndroppar och blåst. Ett långbord dukades och jag knöt ett par rosetter…CHpizza5

CHpizza11

Vi hade förberett lite plockmat att börja med, jag stod för en sötstark mangosalsa med räkor, guacamole och hummus med soltorkad tomat. Tre av mina favoriter och de uppskattades av samtliga.CHpizza7

I rörorna dippades grönsaksstavar och chips av olika slag. Det serverades även melon och skinka, och en av mina favoriter; vitello tonnato, som är tunt skivat kalvkött med tonfisksås. Så-himla-gott.
CHpizza12

CHpizza8

CHpizza6

CHpizza9

CHpizza10

Sen det bästa. En familj i byn som har en liten sid-business med pizza. De kommer till kalaset med sin lilla pizzaugn på traktorsläpet, står på rad och bygger pizzor av olika slag. Mamma kavlar deg, dotter toppar, pappa gräddar och son serverar. En pizza ställs ned vid bordsänden och skickas runt så sugna kan ta en slice. Nya pizzor kommer hela tiden, olika topping men alla gudomligt goda. Jag älskar idéen! (och jag älskar pizza)CHpizza1

CHpizza2

CHpizza3

CHpizza4

Vi åt pizza i några timmar, innan det var dags för en himla massa efterrätt. En anställd som varit med från början hade ordnat fina tårtor, givetvis med passade dekoration…chpizza13

Sammanfattat en väldigt, väldigt GOD kväll med många skratt och samtal om allt som hänt de senaste 25 åren. Själv är jag mest glad att pappa trappar ner lite nu, det är från honom jag fått drivet och entreprenör-skallen, och han har nog jobbat tre gånger mer och hårdare än de flesta gör under en livstid. Självklart kunde han inte helt gå i pension utan några nya företag startade han i samma veva som han lämnade detta… Jaja, når jag bara ett uns av den framgång han haft är jag lycklig och stolt.

Han är även orsaken att jag valt att behålla familjenamnet Roethlisberger, även om inte en själ i Sverige fattar vad ”det” betyder. Jag är enda barnet i familjen och jag tycker det är ett fint namn. Det är alltså även svar på frågan jag fått ett par gånger här på bloggen; ”vad Roethlisberger betyder” – det är mitt namn.

Kost Tankar om ting Uncategorized Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Attityder man för vidare till sina barn

Fia skrev ett viktigt inlägg idag om något jag tänkt på många gånger – det där med mammor som bantar. Eller pappor, för den delen. Vuxna människor som inför barn mixtrar med maten på olika sätt.

Jag känner igen mig. Jag blir arg, och ledsen. Än idag brusar jag upp när vuxna människor i min (eller någon annans, såklart) familj petar i maten, dricker soppor, går på 5:2 eller slänger ur sig obetänksamma kommentarer som rör ätande/träning/kropp/vikt – inför barn. Det är så jävla klantigt och så ofantligt farligt.

Alltså, barn föds inte med idéer om ett maxantal kcal att inta under en dag. Inte heller kopplar de mat och ätande till skuld. Nyttigt och onyttigt är begrepp man lär sig, attityder kring mat och ätande är något man får. Hemifrån i väldigt stor utsträckning, även om vi såklart lever i en social värld också, men alla de där åren innan skola och påverkan från andra håll så är det hemmet som står för vilka grundvärderingar vi har. Hur vi ser på allt, inklusive oss själva, våra kroppar, vårt värde – och så den där matens värde.

Hur ser ni på det? Jag tycker det är ganska enkelt. Om man nu är överviktig eller av andra skäl har hälsovinningar att göra genom reglerad kost, självklart är det något man ska kunna göra något åt. MEN det handlar egentligen inte om VAD föräldrar äter, utan HUR. Attityden kring det. Kunskapen om varför (viktigt!). Exempel; ät samma mat, kanske lite mindre och prata inte om det hela tiden. Säg inte ”mamma behöver ju inte så mycket, för mamma är lite tjock” utan avdramatisera genom att bara ta lite mindre. Av den helt vanliga maten, inge jäkla diet och uteslutande. Och herregud träna (med barnen? Bara att göra aktiviteter tillsammans är nog, och det introducerar barn för en aktiv livsstil där rörelse är kul, inte något man ägnar sig åt för att bränna kalorier eller komma i jeansen). Skippa kaloririka drycker. Det finns så många saker man kan reglera innan man måste dra ner på mängd mat eller utesluta hela måltider. I min mening är det bara löjligt att ägna sig åt 5:2 men dricka vin varje helg, äta godis var och varannan dag, och träna en gång i veckan. Har man barn är det inte bara löjligt utan rent utav att inte ta sitt ansvar. I min mening. Men jag kanske är helt ute och cyklar?

Vad tänker ni? Har ni egna erfarenheter? Som barn eller förälder själv? Det är inte en lätt fråga, och som Fia skriver finns det förmodligen inte ett eller ens något rätt svar, men det viktiga är nog att vi börjar reflektera över det hela. Börjar prata. Jag gillar att prata, det är viktigt. Sunt. Utvecklande. Så, prata med mig! Vad tänker ni?750_abullar_web

Inspiration och pepp Kost LUNCH & MIDDAG Lunch/Middag Vardagsuppdatering

En av de bästa sakerna jag vet

Rester är en typisk sak som får mitt hjärta att slå ett extra slag. Som gör mig sådär åh-vardagen-är-rätt-himla-fin-ändå-pirrig. När jag öppnar kylskåpsdörren för att hitta en fin bit lax från föregående dags grill, till exempel, som bara väntar på att få toppa min sallad av godsaker, gör mig lycklig.laxlunchCH1

Som igår när jag kom från gymmet lagom till lunch, vrålhungrig och utan energi att liksom laga något. På tallriken åkte i botten överblivet kokt ris, som jag snabbt fräste med lite smör och kryddor (tar ungefär en minut, ska bara bli varmt)baby spenat, gurka, rödlök, kokta rödbetor, ett stort gäng jordgubbar och några bitar vattenmelon. En fin bit lax som sagt, citronskivor som legat med på grillen och blivit söta och härliga, och till detta en enkel sås på kvarg, balsamvinäger, honung, salt och vitpeppar. Jo men… det satt ju fint, hörrni!
laxlunchCH2

Kost Vardagsuppdatering

Min främsta uppgift under Schweiz-besök

Jag ser det som min uppgift att under varje besök i Schweiz noga gå igenom utbudet av ny choklad. Prova, bedöma och sedan eventuellt ta med lite hem till mig själv vänner och familj. Jag tar denna uppgift på fullaste allvar och spenderar pinsamt många timmar bland chokladhyllorna på varenda butik jag hittar.

Denna gång hittade bland annat en summer-edition vit choklad med rabarber och jordgubb från Lindt, vars Hello-serie har ett par roliga smaker som (ännu?) inte nått sverige och de köpte jag såklart också så fort jag såg dem. Vit choklad med ananas/kokos, en med kaffe och så en med äppelpaj. Samtliga ljuvliga, inte helt otippat.chocCH1
chocCH2

Jag provar även andra godsaker. Det är halva nöjet med att resa för mig – att prova nyheter och saker som inte finns hemma. Nu har jag ju provat både kokosvatten och Kombucha hemma, men ja. Ändå! Här kan man köpa Kombucha i storpack på Coop precis som vilken läsk som helst… när kommer det till Sverige då?? 
chocCH3dryck

Inspiration och pepp Myter Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Det blir PRECIS som du tänkt dig.

Under flygresor kommer många bra idéer och tankar till mig. Jag har från att jag fyllde sex och fick flyga själv, susat fram och tillbaka till Schweiz 4 gånger om året. Det är 8 gånger 2,5timmar i en stol högt upp bland molnen utan tillgång till tv, internet eller andra sociala medier och omvärlden är plötsligt väldigt avlägsen. Ett tag tyckte jag mest att det var sjukt tråkigt att flyga själv, men på senare år har jag börjat uppskatta det. Jag har även fnittrat lite inombords åt det faktum att jag utan undantag numera alltid placeras vid en nödutgång – som om jag, om olyckan inträffar, borde kunna den proceduren nu efter alla år.

En sak som slog mig under resan ner till Schweiz var det där med begränsningarna vi sätter själva. Är ni medvetna om att vi redan i huvudet bestämmer var gränsen går? Att vi redan när vi säger ”njaa det är kanske lite orealistiskt”, eller ”det tar lång tid att nå dit”, eller ”det är inte så troligt” – så drar vi en tydlig linje för var gränsen går, vi begränsar oss. Vissa gör det medvetet, andra högst omedvetet.

När vi var barn och ville något, tänkte vi inte ”det går, men bara en på tusen klarar det och sannolikheten att det är jag av alla som lyckas är inte så stor så nää jag lägger nog energin på något lite mer realistiskt” !? Nej, vi tänkte ”åh, kan man nå ända dit är det klart jag ska dit!”. Vaddå nöja sig för att det är ”mer realistiskt”? Vaddå inte sikta på högsta målet? Varför slutar människor tänka så, var försvinner den där oändliga optimismen? Som barn, funkar vi som så att finns det mer, så vill vi ha MER. Det är en attityd jag vill behålla, alltid – oavsett hur gammal jag blir!

Jag tror verkligen på att vi kan det vi tror oss kunna. Saker och ting blir som man tänkt sig. Jo, faktiskt. Om man tror att något ska ta lång tid, att något ska vara svårt, jobbigt eller tråkigt – ja då är det vad man får. Om man går in med en inställning och grundtro att det går, att man kan, om man ser det som så jäkla självklart – ja då går det. VI MÅSTE INTE VETA HUR. Okej? Det är nog ofta där folk sätter krokben för sig själv; de vill ha en tydligt utritad plan. Men alltså det där hur är inte ditt jobb. Ditt jobb är att veta vart du vill, och sedan jobba för det. En sak i taget, ta det steg du ser framför näsan och låt resten uppenbara sig eftersom. Omständigheter och händelser kommer placeras precis där de ska, för att du ska ta dig framåt och dit du vill. Jag lovar.

Så, igen ; om man KAN ha mer, varför dra en hitte-på-gräns för vad som är ”realistiskt”? Du kan. Så kör. Det blir precis som du tänkt dig.

cooltjej2

Inget är omöjligt-tänket som vi hade som barn måste inte försvinna!

 

Fannys Favvo Inspiration och pepp Kost Mellis & Kvällis Morgonstund Recept Vardagsuppdatering

Min nya (och lite udda?) frukostfavvo

Jag har precis blivit introducerad för något, för mig, helt nytt. Gröt kokt enligt förpackningen helt utan pimp (jag vet, redan där blev jag skeptisk… bara salt!? Saywhaaat) och på det en klick smör och flingsalt. That’s that. Alltså, sedan jag provade, har jag ätit det var och varannan dag. Inte bara till frukost utan till lunch, mellis och ja – även middag när flyttkartonger prioriterats före matlagning.. det låter inte mycket för världen men är faktiskt riktigt gott!

grotsmor

Jag kommer dock på, nu när jag skriver det här, att många brukar ha typ kokosolja eller så i gröten, visst? Det har jag aldrig brytt mig om att testa eftersom jag liksom nördat in mig på kryddor, såser och röror på min gröt. Frysta bär eller hackad frukt och självklart alltid nötsmör på toppen. Plain gröt med smör var inte riktigt något jag trodde skulle vara ”my thing”. Men, man ska testa allt, det är ju så man hittar nya favoriter!

Har ni provat gröt med smör och havssalt? Om ja: varför har ni inte tipsat mig?! Om nej : våga!

Inspiration och pepp Kost Vardagsuppdatering

Eko-utbud och en fin kväll i Schweiz

forstasch4

Det är mulet i Schweiz. Varmt är det ändå, även om det är lite mer behagligt än hemma i Sveriges tropiska hetta. Då och då faller några få droppar. Helt okej i min mening, jag fyller hellre dagarna med aktiviteter än sol-slöande vid poolen. I alla fall om jag är själv och inte kan prata (sistnämnda är kanske förklaringen till varför ingen vill sola med mig längre, och att jag alltså är själv när det ska solas.. kan vara så).

Men kvällarna i augusti är banne mig oslagbara i Schweiz. Jag ä-l-s-k-a-r dem! Vi grillade ikväll. En enkel middag avnjöts sedan på altan och timmarna med catch-up-talk höll oss där i flera timmar. Några glas vin, en underbar sallad med alla mina favoriter, en sol som går ner och ingen stress någonstans. Bara va. Bara njuta. Bara himla bra!forstasch1

forstasch3

forstasch2

Salladen hade en bas på baby spenat, och sedan hade jag i körsbärstomater, rödlök, jordgubbar, päron, torkade fikon och fetaost. Över det hela balsamvinäger, för det är liksom gott till allt. I Schweiz är det så väldigt mycket lättare att hitta eko än i Sverige, och det är inte ens dyrare (ibland till och med billigare!) än icke-eko. Sådant gör det lite extra kul att mingla och shoppa (och framför allt äta, såklart), tycker jag!