Dags att snacka jeans

Förra våren skrev jag lite om det där om hur svårt det kan vara att hitta kläder när en har ”fel” kroppsform. Ni vet, när det inte handlar om att gå upp/ner ett nummer i storleken, utan att kroppens proportioner helt enkelt inte alls överensstämmer med hur kläderna är sydda. Jag har själv väldigt stora problem med det här, och även om ”problemområdena” är resultat av självvalda aktiviteter (det hade ju varit rätt trist om det senaste årets fokus på böj och mark inte resulterat i stadigare ben, liksom) och därmed kanske låter som lyxproblem så allvarligt talat: alla ska vi ha något att ha på oss. Det blir ett riktigt problem.

Eftersom det visade sig att jag inte var ensam om att ha problem att hitta klänningar som passar oss tjejer som tränar, misstänker jag att jag inte heller är ensam om att ha det problem jag vill ta upp idag. För även om jag tillslut hittade klänningar som satt bra både i midjan och över mina breda axlar (jag har idag en metallica-skimrande, en klassisk ”lilla svarta” samt en röd/svart skönhet) så vill en ju till vardags gärna ha de där ”basic-plaggen”. Ja ni har ju förmodligen läst rubriken och vet vart jag nu är på väg…

Idag vill jag snacka om konsten att hitta jeans.

Jeans, ett annat plagg jag lagt oändligt många timmar på att prova, sucka och svära över i jakten på något som passar. Det är i princip samma visa varje gång för min del: OM jag får dem över låren är de garanterat för stora i midjan. Det gäller i låga modeller, det gäller i höga modeller, och det gäller i alla modeller däremellan. Löst sittande så kallade ”boyfriend-jeans” har tydligen blivit rätt poppis nu och när jag såg modellerna dyka upp lite överallt i de olika klädkedjorna tänkte jag till en början att perfekt, de bör ju rimligen vara större över låren i förhållande till midjan. Men nej. Till och med om jag frångår den ursprungliga ”loose fit”-tanken och väljer en storlek där de sitter tight över låren, så är de banne mig för stora i midjan.

Mina utan tvekan mina mest använda jeans det senaste året är de ni ser på bilderna här ovan; svarta ”Super High Flex Jeans” som jag hittade på BikBok för ungefär ett år sedan. Modellen finns kvar i butik och jag älskar verkligen dessa! Precis som namnet avslöjar är de väldigt ”flexibla” – med andra ord galet sköna. De är, tydligen, extra höga i midjan, men för att ge någon slags bild av vad det betyder så knäpper jag dem ganska precis över naveln. Alltså lagom höga för att vara höga jeans, enligt mig. Jag har ett till par flex-jeans från Bikbok, ett par klassiskt ”jeans-blå”, som jag ärligt talat trodde var samma modell som de svarta när jag köpte dem (ni vet, när en äntligen hittar något som passar får en ju passa på..). Men senare insåg jag att mitt blåa par visst hette ”Higher Flex Emma Jeans”. Något lägre midja, samma sköna passform.

Mitt senaste jeans-fynd är ytterligare ett snäpp ljusare i färgen, köpta på Cubus och heter ”High Waist Hannah”. Såhär ser de ut på:

Gemensamt för samtliga ovan nämnda jeans är:

• Så-himla-sköna. Alltså verkligen, SÅ sköna.
• Det är verkligen jeans – inte leggings som ska ”se ut som jeans” (så kallade ”jeggings”). Tyget är rejält och de har fickor, knappar och gylf.
• De kostar alla 599:-, vilket inte är något annat än ett riktigt kap för ett basplagg så användbart som just jeans.

Visst jag är väl inte ensam om att ha det här jeans-problemet va…? Det är onekligen en djungel, oavsett kroppsform verkar det som, så jag tänker att vi borde dela med oss av guldkornen när vi väl hittat dem. Berätta, var har du fyndat modeller som passar?