När jag mår sämre ökar mitt behov av att dra mig undan. Min förmåga att processa intryck är starkt försämrad och jag blir väldigt fort trött. Extremt trött. Jag drabbas ofta av så kallad social baksmälla.

Det är ärligt talat rätt frustrerande att vilja göra något, och se fram emot att göra det, för att sedan på plats bli utmattad bara efter en liten stund. Jag känner mig dum när jag avbokar saker jag själv tagit initiativ till, för att orken tog slut redan under planeringsstadiet. Eller när jag under middagar med nära vänner måste gå och lägga mig och vila, för att det känns som att min kropp kommer sprängas i tusen bitar om jag inte får ligga ned och sluta ögonen för en stund.

Jag vågar sällan boka in saker, då jag vet att jag stressar upp mig inför planerade aktiviteter och möten. Jag får ångest långt i förväg och om jag mot förmodan klarar av att genomföra det inbokade så tar det mig flera dagar, ibland veckor, att återhämta mig mentalt. Det är deppigt, för samtidigt tror jag det är viktigt att inte helt tappa kontakten med vad som är ”normalt”.

I helgen hade vi en inbokad fest att gå på, som drog igång redan på eftermiddagen igår lördag. I fredags cyklade vi spontant ner på stan för att lyssna på musik med några goda vänner. Det här är alltså två saker jag egentligen finner glädje i, men ändå blev det alldeles för mycket för mig med sociala aktiviteter två dagar i rad. Jag blir så arg och ledsen, tänker att herregud klarar jag inte ens av att ha trevligt?! Det slutade med att jag fick lämna festen lite tidigare än mitt sällskap och köra hem till soffan. Idag har jag inte orkat göra någonting utöver att äta och se på serier. Jag försöker tänka att det här är som vilken sjukdom som helst, att det helt enkelt tar tid att bli frisk igen. Jag försöker verkligen att inte stressa upp mig, men det är svårt att inte bli nedslagen när jag inte ens har ork att göra saker som jag tror skulle göra mig gott. Helgen har varit trevlig men nu får det bli ett par lugna dagar, tysta dagar, för mig själv.

Nog för att jag senast häromdagen skrev ett inlägg om ett kettlebell-pass, men träning står för tillfället rätt långt ner på min priolista. Det är lite tråkigt (jag saknar de där omtalade ”kickarna”, och framför allt så saknar jag att vara riktigt SUGEN på att träna) men jag är inte allt för stressad utan litar på att suget återkommer. Det har helt enkelt funnits andra saker som jag velat prioritera före träning, och det ville jag bara påminna om är helt jäkla super-okej. Jag är fortfarande en tränande människa, just nu tränar jag bara mindre ett tag, för just nu behöver jag mer av annat.

Fem saker jag prioriterat före träning den senaste tiden:

Sömn. Oj som jag har sovit ikapp, och så många naps jag har klämt in. De bästa är de efter måltider; att gosa ner sig under en filt i soffan efter frukost, eller att lägga sig på en sval altan efter middagen. Jag har aldrig varit en nap-människa men nu är jag och jag kan verkligen känna hur gott det gör mig att sova ikapp lite.

Bara vara. Det här är något jag fått träna (och fortfarande tränar) på. Att bara vara. Att göra saker som inte är nytta eller jobb. Som att ligga under ett plommonträd en hel eftermiddag och läsa en bok. Ta en paus för att äta en glass, och sedan återgå till att göra ingenting. Tror det är väldigt nyttigt för mig.

Åka på utflykt. Små som stora, även om det blivit mest små. Exempelvis till det hundbad som ligger en bit utanför stan. Det blir något besök i veckan, med varierade antal hundar. Under förra helgens badlek räknade vi till 17 glada doggies som hade SÅ kul ihop i flera timmar. Det värmer mitt hundmamma-hjärta att se Nala så lycklig som hon är när hon skuttar omkring i vattnet.

Laga mat och baka utan att fota och publicera. Det låter kanske fånigt men fyfabian vad skönt detta är. Efter 10+ år med blogg kan jag väl kalla det arbetsskada, för tankar på ”vad jag kan skapa för bloggen” är ständigt närvarande, och de är faktiskt rätt uttröttande. Jag har under så många år gjort det här, får inte betalt och ser dagligen mina grejer publiceras här och var utan att jag får cred. Det är skittråkigt ska ni veta, att jag lagt och lägger så mycket tid, energi och pengar på något
som många vill ta del av men ingen vill ge något för. Så jag har medvetet försökt trappa ner, och hitta tillbaka till att laga mat och baka för enbart min egen skull. Svårare sagt än gjort, är det.

Ha hund-dagar. Helt enkelt dagar som ägnas åt hundar till 100%. Jag har hjälpt vänner med sina hundar någon dag då och då, och med två hundar är det lätt att ägna hela dagen åt bara dem. Promenader, gos, solning och lek på gräsmattan. Igår hade vi fina Ice hos oss från tidig morgon till sen kväll, och hundarna var verkligen det enda jag ägnade mig åt precis hela dagen. Ice är en American Bully och så fruktansvärt fin. Om det blir en till hund för mig blir det en Ambull, utan tvekan. Jag är väldigt förtjust i deras trygga och vänliga sinne. Plus att de är vackra att se på.

Återstår att se när träningssuget är så pass stort att jag prioriterar det före något av ovanstående. De senaste veckorna har det blir 1-2 pass i veckan kanske, och så lär det fortsätta ett tag till. Just nu är det helt enkelt ”back to basics” och att försöka känna efter vad jag egentligen vill och är sugen på som gäller. Det är svårt, visar det sig, men jag tror verkligen det är nyttigt.