Fredagar brukar vara en favoritdag för många. Helg på ingång. Kanske lite fina planer, eller så är det fina att ha precis inga planer alls. De senaste veckorna har jag under fredagar känt av en diffus känsla av oro inombords. En känsla som växt sin starkare allt eftersom fredagseftermiddagen gått och helgen närmat sig.
Kanske för att känslorna av ensamhet blir som lite extra påtagliga när det är helg. De kan inte längre gömmas och smälta in bland omgivningens vardagsrutiner där människor går till sina jobb, somnar i tid och i bästa fall lyckas klämma in en middag med familjen. När det är helg och vardagens alla måsten för en stund inte finns, när det inte är så himla viktigt vad klockan visar, när mailen inte måste besvaras asap för mottagaren lär inte läsa det förrän på måndag oavsett – ja då blir känslorna av ensamhet lite extra påtagliga.
Trots att jag känt såhär ganska många fredagar nu, slår det mig oftast först till kvällen att jag återigen sysselsatt mig lite extra under dagen. Undvikit pauser för att inte känna av den där molande, diffusa känslan inombords. Det är sällan något specifikt som känns jobbigt, inget att riktigt ta på. Det är bara en känsla som säger mig att det borde vara annorlunda, att fredagar ska inte kännas så… likgiltiga. Jag har alltid ogillat mittemellan, alltid haft svårt att förhålla mig till saker som är varken svarta eller vita. Det där grå, det där som är just ”varken eller”. Fredagar har kommit att blivit väldigt grå för mig, känslan inombords är grå. Inte svart, inte vit. Bara trist grå.
Under min kvällspromenad igår noterade jag att både byns gator och promenadstigarna längs sjön var ovanligt folktomma. Fredags-tomma. Också vädret var väldigt grått, som för att förstärka den likgiltiga känsla jag bar med mig ut. Jag hade ingen plan utan traskade runt i en dryg timme och avslutade sedan promenaden med att gå in om mataffären och köpa med mig min favoritglass hem. ”Det är ju ändå fredag”, kvittrade kvinnan i kassan när jag betalade. Ja, tänkte jag, det är ju det. Fredag. Tack och lov är det betydligt fler veckodagar som är icke-fredag, jag gillar dem bättre.
