Det är inte mer än rätt att lägga lite extra krut på frullen såhär under helgen (även om jag vill slå ett slag för vardagslyxen och finfrukost även på veckodagar!). Både igår och idag har denna gröt gjorts, så ni kanske förstår att den smakade rätt fint.
Blanda alltihop, häll i en ugnsform och grädda i 220 grader i 15 minuter. Ha en trevlig söndag!
Det är tråkigt att behöva starta helgen med ett inlägg likt detta. Och jo, det känns faktiskt som om jag behöver skriva det, för jag vill (ännu en gång, kan tyckas) försöka förklara och klargöra en del grejer.
Jag fick denna kommentar, av en tjej som kommenterat förr, i ungefär samma ton:
”Förstår mig fortfaranade inte på dig. VARFÖR skriver du ut antal pass på antal dagar? Skulle du själv rekommendera någon att träna MER än två ggr per dag? Varför får jag känslan att du ständigt vill glorifiera ditt (osunda) sätt att leva? Varför får jag känslan av att du egentligen lider av ortorexi, även fast du inte vill erkänna det?
Du sjunker mer och mer i mina ögon.”
Såhär är det. Antal pass man tränar dag/vecka är rätt irrelevant, det som spelar roll är vad och hur man tränar, vad och hur man äter, och framför allt hur man lever resten av tiden då man inte tränar. När jag ”tränar” två gånger om dagen (vilket inte händer ofta, btw) så blir det 5 km på bandet, och sedan senare under dagen ett styrkepass på ungefär en timme. Jag skulle lika gärna kunna värma upp med en halvtimmes kondition och sedan köra styrkepasset, för att då ha tränat ett pass men gjort precis samma sak. Men som det ser ut idag har jag möjlighet att dela upp passen och vila (och äta) emellan, vilket jag föredrar. Jag svarade ungefär detta, och la till att jag skippade gårdagens kvällspass för att istället åka på utflykt med tillhörande max-mål som middag. Då fick jag ytterligare en kommentar:
”Jättebra verkligen men HUR kommer det sig att du ALDRIG skriver när du äter sådan typ av kost? Varför lyfter du ALLTID fram dina jävla protein-shakes och mat osv?
Kan för övrigt berätta att jag läser psykologprogrammet (1 termin kvar). Vid sidan av jobbar jag som PT.”
Och ungefär här spricker min det-är-okej-du-känner-inte-mig-attityd jag försöker hålla gentemot människor som uttalar sig om diverse grejer de inte vet ETT SKIT om. Jag har absolut inga problem med att skriva att jag åt ett maxmål igår, men om det inte faller sig naturligt att skriva om det, ja då gör jag det inte heller. När jag skriver om mat här, så ger jag er bilder och recept – för det är vad denna blogg handlar om. Ska jag då, en kväll som igår, mobilblogga en bild på ett maxmål och ge er innehålls-förteckningen? Jag kan inte se problemet eller vad jag gör så fel, ursäkta mig. Kan inte tycka att jag skriver vidare mycket om protein-shakes heller, för den delen (varför nu det vore så fel?). att jag ”lyfter fram” min mat, däremot, är ju givetvis för att jag gillar att laga den, äta den och dela med mig av den. Återigen – det är liksom vad denna blogg handlar om.
Jag blir uppriktigt sagt flyförbannad när jag får kommentarer likt dessa. För jag tar åt mig, känner mig otillräcklig som uppenbarligen inte fått fram min tanke, tro och starka övertygelse om vad hälsa är. För mig är hälsa balans och det tycker jag att jag skrivit om så många gånger (men det tål att upprepas, viktiga grejer!). Att en människa som uppenbarligen kan välja ut delar från min blogg, väldigt selektivt, och vända dem mot mig trots allt jag faktiskt står för, skriver om och delar med mig av, ska bli psykolog (?) och redan är personlig tränare, gör mig livrädd. Kan inte tänka mig en värre kombo än dömande med en förmåga att vända och vrida saker som uttrycks, och att besitta dessa egenskaper, och då välja dessa yrken – jag blir verkligen skraj.
Summa sumarum : jag vet att jag kanske bjuder in till slag i magen då jag är så ärlig och öppen. Jag har berättat om mitt förflutna, och tydligen har andra svårare att släppa det än vad jag själv har. Jag skriver rätt uteslutande om det där jag kallar balans, kombinerat med mina recept, så visst lämnar jag luckor att fylla för läsare som vill klaga och hitta fel – för jag skriver inte om de där eftermiddagarna i soffan när jag inte orkar ta tag i något och bara zappar på tv:n, jag skriver inte heller om utekvällarna (mest för att de typ inte inträffar, ha ha..) och jag skriver inte om vilket jävla lösgodis jag väljer (det är för övrigt 95% choklad och 5% surt). Så sure, vill man är det fritt fram att döma, hata och se fel. Men det är ett fruktansvärt tråkigt, fult och elakt sätt att bemöta och behandla människor på, även om jag nu valt att blogga. Och det är då verkligen inte en lämplig attityd att ha om man ska jobba med människor som på ett eller annat sätt mår dåligt. För då handlar det inte alltid om att förstå människors problem och mående, utan främst att respektera det, vara ödmjuk och att inte döma.
Men detta sagt, önskar jag er en fantastisk lördag! 🙂
Puuh! Nu är jag precis hemkommen efter ett besök på gymmet och löpbandet, en Swebar pepparkaka och favorit caffelatte-proteinshaken är slukade och jag ligger helt utslagen på soffan.
Efter bara några hundra meter på löpbandet var jag redo att kliva av igen, det är fel vecka i månaden för mig nu, känns som någon stuckit in en kniv längst ner i ländryggen och sakta, sakta vrider runt. Trötta ben och tungt huvud på det – löpning var alltså inte vad jag kände mig mest sugen på idag, nej. Men på något vis sa jag ”bara lite till, så räcker det för idag” till mig själv och plötsligt var 5 km avklarade ändå. Jag är faktiskt fruktansvärt stolt över mig själv som de senaste 9 dagarna har sprungit 6 gånger, á 5 km. Det är på riktigt mer än jag sprungit sammanlagt de senaste åren. Så med lite kvick huvudräkning skramlar jag ihop 16 pass på 10 dagar, kroppen har kanske all rätt att vara trött nu ja 😉
Nu ska jag få lite tråk gjort härifrån soffan, så som mail, läsande och så kanske jag får tummen ur och pluggar lite också. Har gått runt och funderat på lite småsaker kring kost och näringslära de senaste dagarna, så lika bra att kolla upp det så jag vet vad som gäller! Senare under eftermiddagen blir det ett ryggpass sen HELG. Åh så skönt, två dagar och tre kvällar som ännu är rätt oskrivna blad, det enda som står på schemat är träning, go-mat och slapp. I vanlig ordning, alltså! 😉 kanske kanske jag tar mig ut i nattvimlet och är social imorgonkväll också, men det låter jag vara högst osagt eftersom jag känner mig själv och är väl medveten om min förmåga att välja soffhörnet före krogen..
Önskar er med denna lilla update en finfin fredag (och hintar om förra inlägget med biscotti-receptet, absolut värt att testas!!)
Jag har alltid gillat Biscotti. Ni vet, de där söta skorporna, ofta med mandlar eller choklad. Jag har aldrig gjort några själv (tills nu, då) utan åt de som mamma köpte hem någon gång då och då. Till jul brukar min lillebrors klass alltid sälja julbak för att samla ihop pengar till klass-kassan, och någon förälder där gör visst himla fina saffrans biscotti. Älskar dem. Så jag tänkte, kan man healthy:fiera i princip alla andra bakverk, varför skulle det inte gå att få till en liten skorpa?
Jag gjorde två varianter här hemma, en med choklad och en med just saffran. Båda blev sanslöst goda och dessutom söta att titta på 🙂 Här kommer receptet på choklad-varianten, men feel free att skippa kakaon och ersätta med valfri smaksättning 🙂
Blöta:
Torra:
Mixa blöta och torra för sig (inte mandlarna). Rör ner den torra blandningen i den blöta, och tillsätt mandel. Bre ut på en plåt (2-3 cm tjock) och grädda i 160 grader i 20-30 minuter. Ta ut, skär i bitar och lägg kakorna ”på sidan”. Grädda i ytterligare 20-30 minuter, ta ut och vänd på kakorna, och grädda återigen i 20-30 minuter. Låt svalna helt, sedan har du krispiga och kalasfina biscotti’s 🙂
Igår när jag satte mig i soffan med datorn och kikade runt på olika bloggar blev jag sugen på en somrig kaka. Frisk, fräsch och gärna mjuk. Som om blogguden där uppe hört mina böner såg jag att Sanna precis lagt upp ett recept på en härlig kokoskaka och den såg så god ut att jag direkt slängde ihop en kaka jag med. Lite små ändringar och byten men i princip följde jag hennes grundrecept. Lite skoj att faktiskt följa ett recept för en gångs skull, är så van numera att improvisera och hitta på själv 😉
Sätt ugnen på 175 C. Blanda alla torra ingredienser i en skål. Ha i de blöta, utom frukten/bären och rör om ordentligt. Vänd sedan försiktigt i frukten/bären. Häll smeten i en brödform som du klätt med bakplåtspapper. Ställ in i ugnen och grädda i ca 25-35 minuter, tills den känns fast i mitten. För mig tog det ungefär 30 minuter. Ta ut, låt svalna och skär sedan i bitar.
Om man skär kakan i 16 bitar innehåller en bit bara dryga 50 kcal, om någon undrar. Mer värt att nämna är kanske att denna kaka innehåller fina kolisar från havregryn, gott om proteiner, och lite härligt krisp från kokosflingorna 🙂
Jag fick denna frågan i kommentarsfältet härom dagen, och bestämde mig för att ta den i ett eget inlägg då det var fler som verkade vilja ha svar.
Hej Fanny. Du tjejen, jag har en fråga. Det är såhär, att förra veckan med start på måndagen (what else… Alltid dessa måndagar!) började jag ändra kotvanorna och allt för att jag behöver droppa ett par kilo. Jag åt soppor, jag åt blomkålsris istället för ris, jag åt laxen med en supernyttig guacamole och broccoli istället för potatis… Ja, du förstår nog! Allt möjligt och inte en enda godisbit på hela veckan. Jag tränade med hantlarna iallafall 3 gånger den veckan, körde situps och andra intensiva övningar med kroppen och gick en powerwalk på ca 1 h varje dag, plus att jag står i och jobbade intensivt på mitt jobb. Nu till det sjukt tråkiga och otroligt motivationsdödande… När jag ställde mig på vågen hos föräldrarna efter veckans slut visar den fan inte minus! Den visar PLUS 1.2 kg?! Tackar och bugar, liksom? Då kan jag ju lika gärna fortsätta som innan och äta skit 6 dagar i veckan, för då HÅLLER jag iallafall vikten..
Äeh men motivationen totaldog ju. När jag var ungefär 17 år gammal kunde jag gå ned 1 kg på 2 dagar genom exakt samma ”diet”, men nä. Nu har jag ju samlat på mig ett par år och det blir ju svårare att gå ned efter 20-årsåldern. Och det märks. Men att jag går upp ett kilo? Vad är det liksom? Vätskevikt kan det ju inte vara då jag dricker lika mycket vatten som vanligt.. Så nu till min fråga: varför tror du att jag har gått upp? (för jag har ju knappast fått fler muskler genom ett par powerwalks, iaf inte typ 2 kg..) och fråga 2: vaaaaart finner man motivationen att fortsätta?! Jag är ju livrädd att gå upp mer, så inte fan vågar jag fortsätta? ;s allt jag vill är att få gå ner lite, ska det vara så himla svårt? Åh..
Vore jättetacksam för svar. Kram på dig!
Först och främst, jag tycker du varit jätteduktig och disciplinerad med dina 1h-pw’s (!), hemmaträning, godisförbud och kostomläggning. Av det du skriver ser du ut att ha gjort allt efter boken, så varför går du inte ner? Det är ju såhär, att vikt går man ner, enbart när det är mindre in än vad det är ut. Det vill säga, vid kaloriunderskott. Jag förespråkar alltid ett ”sunt-förnuft-tänk” vad gäller kost, men faktum är att vill man ner, så är det i slutänden kalori in – kalori ut som det handlar om. Nu är jag ingen expert, men kan givetvis svara utifrån vad jag tror och tänker 🙂
Så det jag undrar är:
– vad dricker du? Man får lätt i sig några hundra kalorier extra utan att tänka på det om man dricker mjölk, juice, smoothies etc.
– hur ser portionerna ut? Oavsett hur bra matens innehåll är, så handlar det ändå om den totala energimängden.
– äter du mer när du tränat? Det är faktiskt ganska vanligt och kanske rätt lätt, att tro att man kan (t.o.m ska) äta såå mycket mer när man tränat. Det beror givetvis på flera saker: vad man tränat, vad ens mål är, hur man äter när man inte tränar osv osv. Folk har en tendens att misskalkylera det där in-uttaget här, den där promenaden på 5 minuter till ica gör inte upp för den där 200grammaren Marabou 😉 går man däremot en PW på 2 timmar har man förbränt den där chokladkakan…
Summa sumarum: bra att du tränar, det ger det hela en knuff (och du får mer energi, känner dig frisk och stark) men i slutändan handlar det om in- och uttag. Skriv matdagbok några dagar för att få dig en bra överblick. Du tränar ju inte för att bygga, egentligen, så tänk inte att du ska äta mer pga den fysiska aktiviteten du ägnar dig åt.
Och faktiskt, du har hållit på i mindre än två veckor,
– har du mätt? Vågen knasar ofta till det. Mät istället.
– ta det lugnt!! Kilona kom väl under en period som varade längre än 1,5 vecka? 😉 förvänta dig inte att de ska försvinna så snabbt då heller..
– kroppen kan vara ovan, helt enkelt. Den kanske inte fattat vad det är du ber om, faktiskt. Kör på så kommer resultaten.
– det må låta som hokus pokus, men om du föreställer dig kroppen du vill ha, känner dig glad och tacksam för allt din kropp klarar av idag, uppskattar de saker och delar av din kropp som du är nöjd med idag – så kommer du bara få fler saker att vara nöjd, glad och lycklig över! Snabbare än du tror. Men du måste våga tro och känna det redan nu.
– tappa inte motivationen, även om det är tungt nu! När jag gick ner, klarade jag max 3 bra dagar. Sedan kom en dålig, och då åt jag, mycket och fel. Sedan körde jag 2-3 bra dagar igen. Och så en dålig. I längden blev de bra fler än de dåliga, och vikten försvann ändå. Var inte så hård mot dig själv, för det viktigaste av allt: se inte misslyckande som ett alternativ, kalla inte ev. svackor för det, se dem som småsmå steg bakåt som bara är en fjärt i rymden jämfört med de steg du tar framåt!
PS (!!) – lägg om fokus. Även om ditt mål just nu är rätt ”ytligt” (”vill gå ner x kilon och bli fin”) så försök tänka i termerna ”må bra”, ”lycklig”, ”hälsosam”, ”glad” etc. För när du nått ditt mål, ska du ju gärna stanna där. Och att ha tio positiva ord om känslan (så som just ”lycklig”) väger alltid tyngre än att kunna säga bara ”snygg.” …