Efter de där sex veckorna markfokus, och nya planer på g…

Ni kanske minns att jag för snart två månader sedan valde att göra något jag aldrig tidigare gjort – följa ett träningsschema. Det för att öka mitt 1RM i marklyft, bli starkare helt enkelt. För att ”knyta ihop säcken” tänkte jag dela med mig av lite reflektioner och tankar efter dessa sex veckor med många många marklyft… för det har varit ett par, 3 markpass i veckan känns.

Dagarna innan vi satte igång drog jag (med måttligt godkänd form kanske..) upp 105 kilo och för mig var redan det ett stort steg, jag är rätt nojjig och försiktig vad gäller att lassa på vikt i komplexa övningar likt marklyft. Men mitt 1RM var således 105kg och räknat på det var mitt 80% 85 kilo, vilket var vikten jag de första veckorna låg och nötte på i olika antal set och reps (jag följde helt enkelt schemat).

Jag valde att ta tillfället i akt och kastade både remmar och bälte under dessa veckor, la fokus på att komma ner med rumpan, trycka upp med benen – jag tänker alltid ”benpress” hela första rörelsen, för att inte slita på ländryggen och minska skaderisken. De sista veckorna stegades vikten upp något av passen, för att alltid vara nere på 80% 1RM minst en av dagarna (av de tre i veckan).

Fredagen den 28e var det planerat att ta nytt 1RM (110kg), det vill säga fredagen innan Fitness Festivalen i Göteborg, samma dag som vi skulle bila över. Måndagen samma vecka skulle jag göra 2:or på mitt gamla 1RM och jag var galet nervös, gick in på gymmet med min bubbla över huvudet, satte i lurarna, spelade pepplåten på repeat. När 105 kilo flög upp två gånger utan problem bestämde jag mig för att försöka mig på 110 kilo på en gång – och satte den. Det tog genast bort all press och stress inför fredagen, där jag på Exhale i Göteborg (till min egen stora förvåning) gjorde en trea på 110kg och följde upp med ett nytt maxlyft på 115kg.

Så, kort summering blir ju att det uppenbarligen funkade, det här schemat. Förutom att jag lyfter 10 kilo mer, så har jag betydligt bättre teknik, kör utan både remmar och bälte (upp till absoluta maxlyft såklart) och inte bara i mark har jag blivit starkare utan jag har under dessa veckor även tagit personbästa i bänkpress, knäböj, viktade chins och viktade dips. Det är en av skälen att jag älskar marklyft – hela kroppen tränas och bålen stärks enormt. Bålstyrka är guld värt i alla övningar du utför på gymmet (och i vardagen, för del delen).

De senaste två veckorna har jag inte följt något schema, men jag måste säga att det föll mig i smaken det där med att ha planerade pass. Veta vad som gäller. Köra på och inse att man orkade ju visst! Nu kommer jag snart påbörja en helt ny resa, och i och med den starten lär jag få lite struktur i träningen igen. Exakt vad som är på g berättar jag snart mer om, just nu är jag mest ”vad-har-jag-gett-mig-in-på” haha, men alltså – vet ni vad livet är till för och går ut på? Att testa. Köra. Prova nytt och falla fritt. Är det något jag lärt mig under mina 22 futtiga år här på jorden, så är det att även om saker kan kännas permanenta, avgörande, definitiva… de är sällan det.

Ta vara på NU. Ta chanser, försök, skit i att någon från läktaren skriker att tänk om det inte går?! För vet du – de sitter där av en orsak, där på läktaren. De vågade inte. Ner på banan och försök själv så kanske jag lyssnar, men tills dess är det jag som styr och jag vill äntligen leva livet. Så länge ville jag ju det inte. Nu tänker jag inte låta en enda möjlighet gå mig förbi. Hur det går är inte ens det viktiga, det viktiga är att jag såg chansen, att jag tog den, och att jag fortsatte.