Browsing Tag

inspiration

Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering workoutstories

Jag hade väl ingen aning om hur oövervinnerlig man känner sig när man just dragit upp en stång lassad med över 130 kilo från marken.

Handboll var det bästa jag visste. Jag var 14 år, skulle börja i åttonde klass, och jag hade precis fått beskedet att jag var vidare i sista uttagningen till Upplandslaget. Det hade varit en jobbig vår och sommar och jag minns hur just handbollen och fokuset mot att komma med i upplandslaget, för att sedan efter högstadiet plugga på handbollsgymnasium i Lund, var vad som fick mig att stå ut. Det var min fasta punkt, och framför allt var den min – känslan jag upplevde på handbollsplanen kunde ingen ta ifrån mig.

Tills jag fick träningsförbud. Efter ett enda besök på ätstörningsenheten (då med en vikt cirka 16kg högre än ett och ett halvt år senare i deras så kallade ”vård”) fattade en främling ett beslut utan att för en sekund lyssna på mina ord, ta mig eller mina känslor på allvar, och utan att förstå innebörden i ett träningsförbud för mig. Jag förlorade min plats i Upplandslaget, och distanserade mig då istället helt från handbollen. Under åren som följde klarade jag inte ens av att se mina lagkamrater spela, och visades det handboll på tv bytte jag genast kanal. Det gjorde för ont att se, det var en brännande påminnelse om hur lätt det var för den där främlingen att utan att blinka rycka ifrån mig en så stor del av det som var jag. Människor i min omgivning sa såklart att handbollen finns kvar, du kan börja spela sen igen. Jag testade en gång, jag tror det var 6 år senare, att ta upp handbollen. En träning gick jag på, och det var så fruktansvärt hemskt. Bollen flög inte alls dit jag ville, stegen kändes klumpiga och tafatta. Det där flowet och den där magiska känslan jag byggt hela min framtidstro på var som bortblåst. Handbollen var inte min längre, och det var jobbigt att inse att det jag motiverat mig med under sjukhusvistelsen inte alls var något jag skulle komma tillbaka till.

EP3st

Idag 4 år senare upplever jag samma känsla, en sådan där känsla ingen kan ta ifrån mig för att den är min bara min. Idag är det inte handboll utan det är styrketräningen och styrkelyft. En helt annan sport, och en kärlek till den som jag verkligen inte hade kunnat föreställa mig då för alla de där åren sedan, inlåst på ett sjukhus mot min vilja där jag dagdrömde om en revansch på handbollsplanen.

Min poäng är, att plötsligt har man nya drömmar. Ny input sår frön man inte visste fanns, och ny inspiration som man antingen letar upp själv eller råkar trilla över, är plötsligt grunden för en ny kärlek. Även om man tidigare fått hjärtat krossat en, två eller flera gånger om. Jag hade väl ingen aning om hur oövervinnerlig man känner sig när man just dragit upp en stång lassad med över 130 kilo från marken. Inte visste väl jag att bicepscurls kunde göra mig lycklig eller att jag skulle bli helt pirrig i magen bara av tanken på slitna, mysiga källargym?! 

Det handlar inte om att vara bäst från början, jag är mycket väl medveten om att hade jag bara fortsatt gå på handbollsträningen så hade jag såklart blivit bättre igen. Men feelingen fanns ju inte där längre, det där pirret i magen var borta. Det tog ytterligare något år tills jag fann det igen, det där pirret och känslan av ”min bara min”. Att det skulle vara till tonerna av Eminem, i ett moln av magnesium bland stänger och hantlar nere i ett källargym på Österlen, ja det trodde jag inte. Men så var det.

traningsgladje3st

Fannys Favvo healthstories Inspiration och pepp Träning

Fem fina favvotjejer i mitt instaflöde

Det bästa med instagram är att man väljer vad man ser i sitt flöde. Jag väljer inte helt otippat att fylla mitt med en hel del matkärlek och kreativitet, men en minst lika stor del är träningsglädje och inspiration.

Jag vill idag lyfta fem kvinnor jag följer på insta som alla har framför allt två härliga saker gemensamt; de utstrålar styrka och de utstrålar glädje. De visar att det är kvinnligt med muskler och de visar hur man matchar dessa muskler som allra bäst – nämligen med ett stort leende. Tack tjejer, för att ni sprider en sund och vacker bild av både styrka och hälsa. Heja starka kvinnor!

Så, utan inbördes ordning kommer här fem fina favvotjejer i mitt instaflöde;

starkakvinnorIG

Efterrätt och gotte Jul 2015 Julmys JULRECEPT kitchenstories Kost Mellis & Kvällis RAWDESSERTER Recept Vardagsuppdatering

RAW CHOKLADFUDGE

Julens enklaste fudge är raw och kräver endast 4 ingredienser (+ en nypa salt) och görs på nästan ingen tid alls!

Tricket är kokossmör. Som man antingen kan köpa (Renée Voltaires kokossmör finns till exempel att köpa både i välsorterade mataffärer och på nätet, som här hos bodystore) eller göra själv. Det är superenkelt; bara mixa kokosflingor till ett härligt smör! Jag bloggade om det här.

Kokosolja bör också funka men kokossmör ”håller formen” bättre i rumstemperatur än vad kokosolja gör, så jag rekommenderar verkligen kokossmör för detta recept.

Du behöver: (8-12 bitar)

  • 1 stor avokado (110g)
  • 100g kokossmör, flytande* (drygt 1 dl)
  • 1/2 dl kakao (eller mer!)
  • sötning – jag använde 3 msk agavesirap, ta den sötning du föredrar och smaka av
  • en nypa salt (Jo. Hoppa inte över.)

* Direkt man gjort kokossmöret är det mjukt och ”flytande”, sedan stelnar det till rejält. Så köpt kokossmör eller hemgjort som stått ett tag behöver smältas innan man gör fudgen.

Gör såhär:

  1. Mixa ihop alla ingredienser och smaka av med sötning (och tillsätt eventuellt mer kakao)
  2. Lägg en bit bakplåtspapper eller plastfolie i botten av en plastbytta av något slag (typ lunchlåda) och bre ut fudge-massan däri.
  3. Låt stå i kylen över natten för att nästa dag skära i bitar.

rawfudge1

healthstories Inspiration och pepp Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Från mig till dig: 8 tips på vägen mot målet

Igår postade jag en liten påminnelse på min instagram som löd såhär;

Don’t wait until you’ve reached your goal to be proud of yourself. Be proud of every step you take toward reaching that goal. Be proud now.

Det tycker jag är en viktig påminnelse; en sådan där påminnelse som egentligen är rätt självklar – men ändå så lätt glöms bort. Oavsett vad målet är eller hur avlägset det känns i dagsläget (om man ens har ett konkret mål) så tror jag att ovanstående är vad som förr eller senare avgör huruvida man uppnår det. Jag är nämligen helt övertygad om att man ”under resans gång” successivt bygger den styrka som krävs för att fortsätta, och en dag också uppnå det man siktat in sig på. Man kanske inte har den från början, styrkan, och kanske vet man inte hur man ska gå tillväga alls. Men det är inte skäl att inte försöka, att inte våga vilja må precis så bra som man fötjänar.

morgonbok3

Det handlar om babysteps. Jag minns att det var mitt mantra när jag bestämde mig den där gången för dryga fyra år sedan, då när jag efter många många tiotals försök att vända den onda spiralen och gå ner min övervikt och övervinna min djupa depression, faktiskt försökte för sista gången. Vid det laget hade jag misslyckats så många gånger och jag visste att även om jag kände mig oövervinnerlig ena dagen, så kunde jag nästkommande dag lika gärna vilja dö och skita i allt. Jag visste att dåliga dagar kommer och att det inte blir bra från en dag till en annan. Det visste jag – och det var okej. De dåliga dagarna kom, ibland flera i rad. Men jag fortsatte upprepa mitt mantra, jag fortsatte tänka babysteps – så länge jag fortsätter ta två små steg framåt så är ett steg bakåt då och då okej, för jag-tar-mig-framåt.

Det funkade. Sakta sakta tog jag mig framåt, trots de små avbrotten för steg bakåt, och under tiden växte jag på flera sätt. Precis som Sofia skriver om mental träning i det här inlägget så är det precis det – träning. Det är att anstränga sig och det är att genomföra. Det var vad jag gjorde; jag gav inte upp. Och just det, att genomföra något väldigt väldigt utmanande, bygger styrka som inget annat. Det bygger en övertygelse djupt inombords, en tilltro till att det-går-ju-faktiskt. Jag kan ju faktiskt.

Från mig till dig: 8 tips på vägen mot målet

  1. Känns det fel, gör det inte. Magkänslan är en himla fin sak, lita på den och dina instinkter.
  2. Säg precis det du menar. Var tydlig – få kan läsa tankar (men de flesta kan lyssna på vad du säger)
  3. ”Don’t be a people pleaser”. Bygg upp dig själv, så kan du tänka på omvärlden sen. När du är den du vill vara.
  4. Tala aldrig illa om dig själv. Just don’t.
  5. Var inte rädd för att säga nej. Det här är något jag jobbar på ännu, tänk att det där lilla lilla ordet kan vara så svårt att säga ibland.
  6. Var inte rädd för att säga ja. Ta chanser. Se möjligheter. Jag brukar tänka ”hur illa kan det gå? I värsta fall går jag väl tillbaka till det som är nu”.
  7. Släpp det du inte kan kontrollera. Fokusera på det du faktiskt kan påverka; ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något”
  8. Dröm. Just att våga drömma, och inte minst att dagligen visualisera, hjälpte mig enormt då och gör än idag.

positive

healthstories Inspiration och pepp Okategorierat Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Läsvärt x3

Fredag och jag vill lyfta tre inlägg i arkivet här på roethlisberger.se – tre inlägg som jag tycker är värda att lyftas och som gärna får läsas igen.

Har ni förresten noterat fliken här uppe i bloggmenyn, den som heter Läsvärda inlägg? Där samlar jag helt enkelt inlägg som fått lite extra uppskattning av er, eller som jag själv bara tycker är så pass viktiga att de tåls att läsas igen. Tycker du något inlägg saknas i listan? Låt mig veta!

healthyh

Inspiration och pepp inspirationstories Okategorierat Tankar om ting Vad vi borde prata om

Inspirationsinlägg – min vän Krigsgudinnan

Idag vill jag skriva några rader om något väldigt långt ifrån söta bakverk och svettiga träningspass. Idag vill jag skriva om något så hemskt mycket viktigare. Idag vill jag berätta för er om en människa som funnits hos mig när det blåst som mest, jag vill berätta för er om en av de starkaste, mest godhjärtade och finaste människorna jag vet. Jag vill berätta för er om min vän Ditte.

Ditte bara dök upp i mitt liv en dag för sju år sedan. Våra vägar råkade korsas och det var som att vi båda väntat på att det skulle ske; vi bara klickade. Att Ditte och jag plötsligt blev ett sammansvetsat vi kändes som det mest självklara i hela världen. Den dagen för sju år sedan blev hon min bästa vän. För det är sådan jag är, och det är nog lite sådan också Ditte är. Från en dag till en annan gick vi från främlingar till bästisar, helt enkelt.

Dittefanny1

Vi har gjort mycket galet ihop, jag och Ditte. Vi har gjort väldigt mycket o-galet ihop också, för Ditte är en av få människor jag faktiskt kan göra ingenting med utan att bli tokstressad.

Ditte var den som var hos mig på intensiven när jag vaknade upp efter mitt självmordsförsök, och när jag sedan fick komma hem från sjukhuset sov hon på en madrass i mitt flickrum i över en vecka – bara för att finnas där. När väldigt många vänner försvann, fanns hon kvar. Hon försvarade mig när hånfulla ord viskades och rykten spreds, och hon fick mig alltid alltid att känna mig så väldigt älskad och värdefull.

För det är sådan hon är, Ditte, hon är så otroligt bra på att älska och sprida kärlek, på att få människorna hon har omkring sig att känna sig just älskade.

dittefanny2

För fyra år sedan föddes Dittes yngsta dotter Della. Della föddes med ett akut kejsarsnitt i vecka 29. Under tiden i Dittes mage hade Della fått ett virus, ett extremt ovanligt virus, som gjort att hon växt dåligt och inte fått tillräckligt med näring. Just denna virussjukdom är väldigt sällsynt och efter förlossningen sa läkarna att senast de sett ett liknande fall var för 45 år sedan. Hon hade väldigt litet huvud och var väldigt illa där an, dessutom hade hon fått en hjärnblödning under förlossningen.

De första 7 månaderna efter förlossningen bodde hela familjen på neonatalavdelningen. Sedan följde flera år med i snitt två veckors sammanlagd tid i månaden med sjukhusbesök och inläggningar, och idag lever familjen med 24/7 vårdassistans. Det som är så fantastiskt med Ditte och hennes familj, något jag alltid beundrat och funnit så otroligt inspirerande och vackert, är att det finns ingen som är bättre på det där med att fånga dagen. På att se det fina i livet trots att sikten ibland skyms av det fula, orättvisa och tunga. 

dittetre

Ditte har alltid haft ett öga för det vackra, hon ser sådant andra oftast inte ser. Jag minns guldskimrande höstdagar när vi varit ute i skogen för att plocka svamp och hur jag skämtsamt sagt att hon har som en ”svamp-radar”. Hon bara kliver ut med bestämda steg och hittar det, skoget guld, hon bara vet vilka grenar som ska lyftas och vilken mossa som ska makas undan. Det är lite så jag tänker att Ditte är med livet överlag; hon kliver med bestämda steg och hittar det. Det är en fantastik egenskap och något jag som sagt verkligen beundrar. Hennes förmåga att inte bara se det vackra, utan hennes förståelse att det finns där för henne att hitta. Så hon kliver ut med bestämda steg och hittar det, livets guld.

Inte helt överraskande är Ditte även väldigt kreativ. Jag har i mitt hem tre verk signerade Ditte Svanfeldt och de betyder av uppenbara skäl väldigt mycket för mig. Sedan hon blev mamma till Della har Ditte målat Krigsgudinnor, och förutom att verken i sig är hur fina som helst, så är hela tanken bakom dessa gudinnor så himla himla fin. Du kan läsa mer om dem, vad de står för och även beställa din egen krigsgudinna här på ditteart.

ditteart1

Idag väntar Ditte och hennes man David sitt tredje barn. Jag tycker att det är modigt, men framför allt så fantastiskt bra att de bestämt sig för att bli föräldrar igen, för uppriktigt kan jag inte tänka mig bättre föräldrar. Della kom till just dem den där dagen för fyra år sedan av en orsak, och jag tror att den orsaken är att hon behövde exceptionellt starka och älskande föräldrar. Så hon fick Ditte och David.

Vi lever på många vis väldigt olika liv idag, Ditte och jag, och vi ses tyvärr sällan. Men vår vänskap är, och kommer nog alltid vara, en vänskap där tiden mellan kramarna inte spelar någon större roll, för vi vet båda två att när vi väl ses och är tillsammans så är det fortfarande vi. Jag är enormt tacksam för den vänskapen.

Det var vad jag ville berätta för er idag. Jag ville berätta om min vän Ditte, krigsgudinnornas gudinna, som förutom att vara stark och godhjärtad, verkligen inspirerar andra. Inte bara genom att se det vackra, utan genom att skapa det, hela tiden. Tack för att du är min vän D, jag älskar dig.

dittetre2

Ditte har en fantastisk, alltså verkligen fantastiskinstagram, och sedan en tid tillbaka bloggar hon här på femme också.

Efterrätt och gotte Inspiration och pepp Julmys kitchenstories Kost Mellis & Kvällis Okategorierat Recept Vardagsuppdatering

Konsten att göra ”healthy copycats” av klassiker

Att man kan skapa och äta sött som är både gott och hälsosamt är ju något både jag och ni som hängt med här ett tag, vet väl vid det här laget. Något som är desto svårare och ofta en riktig utmaning, är att göra hälsosamma copycats, det vill säga att efterlikna ett bakverk eller en godsak som i sin originalform visserligen är god, men kanske inte så hälsosam. När man vill få till den där specifika smaken, konsistensen och ”helhetsupplevelsen” det innebär att äta originalet – fast med bra innehåll. Det kan vara svårt, riktigt svårt!

…men utmaningar är kul. Så jag gillar att ge mig på riktigt syndiga klassiker och försöka göra en egen version. En hälsosam (men minst lika god) variant, så lik originalet som bara möjligt. Ibland blir det katastrof både en och två gånger, och ibland får jag finjustera och slipa på recepten i vad som känns som en oändlighet.

Än så länge har jag dock inte gett mig in på något utan att också fullfölja. Förr eller senare har jag alltid fått till den perfekta copycat:en och idag vill jag visa er några favoriter där inte bara smaken är vad den ska, utan även innehållet.

copycatssss

GLASSARNAS GLASS

Ben & Jerry Cinnamon Bun

Ben & Jerry Strawberry Cheesecake

copycats1

FRÅN GODISHYLLAN

Pumpa-twix

Marabou Premium Lemon & Ginger (orginalet)

After Eight

copycats2

KLASSISKA KAKOR OCH BAKVERK

Kolasnittar

Fransk chokladtårta

Kanelbullekladdkaka

copycats3

POPULÄRA PROTEINBARS

Swebar Pepparkaka

Bärig questbar med vitchoklad

copycats4

Har du en favorit du gärna ser mig göra en ”healthy version” av? Kommentera detta inlägg med önskemål och förslag, jag tar mig som sagt gärna an nya utmaningar, så hit me!

Inspiration och pepp inspirationstories Kost Okategorierat Press & Event Träning Vardagsuppdatering

Dubbelt upp av Roethlisberger hos Sportamore

Jag har visst helt glömt att berätta för er att Sportamore hörde av sig för ett tag sedan och ville intervjua mig för deras Sportamore Magazine. Det blev två olika intervjuer – en om mig i köket, samt en om mig och min träning, och nu finns båda nu uppe för den som vill läsa.

sportamorefannybak

Börja experimentera i köket – här berättar jag bland annat om vad som alltid måste finnas i mitt kök, ger ett kanske lite otippat svar på vilken min bästaste smakkombo i mat är, och så ger jag några tips till den som själv önskar börja experimentera mer i köket.

”Jag vill ha roligt när jag tränar” – ja för jag bakar faktiskt inte preciiis hela tiden, ibland tränar jag också! I den här intervjun svarar jag på vad hälsa är för mig, vilka tre övningar jag skulle välja om jag bara fick göra tre övningar resten av livet och huruvida jag speglar mig mycket på gymmet…

sportamorefannytraning

Inspiration och pepp inspirationstories Okategorierat Tankar om ting Vardagsuppdatering

”Anti-stress art therapy” i pocketformat

Efter utcheckning på hotellet igår lunch låste jag in min väska på Göteborgs centralstation och begav mig ut på stan. Flyg var bokat för hemfärd sen eftermiddag, men jag ville ”suga lite på det”; känna efter om jag verkligen ville åka hem redan. Inom en timme insåg jag att nej, det ville jag ju inte.

Så jag bokade om flygbiljetten, knatade in på närmaste hotell, bokade en natt till och flyttade över min väska. Sedan gick jag ut igen, ut på stan utan någon spikad plan och bara strosade i ett par timmar. Att vara bland så mycket människor, och alla tusen miljoner intryck jag inte kan sortera eller avskärma, gör mig väldigt trött, så jag köpte med mig mat upp på rummet som jag åt i hotellsängen. En dusch på det och jag hade lite ny energi. Timmarna mellan nio och midnatt spenderades sedan på ett urgulligt kafé någonstans i Göteborg, och slutligen somnade jag för andra natten i rad som en stock så fort jag la huvudet på kudden. Det kan jag inte minnas när det senast hände, och att vakna och faktiskt känna sig utvilad var liksom en känsla jag glömt hur den kändes.

Idag såg jag till att komma upp i god tid innan utcheckning för att i lugn och ro hinna äta hotellfrukost. Med min kopp kaffe och mina fyra tallrikar från buffén satt jag i tystnad vid fönstret och iakttog människor, spårvagnar och staden som vaknade till liv. Fantastiskt bra start på dagen, och ett fint avslut på min spontana Göteborgshelg.

mindfullnesscolouringbook

Helgens bästa köp är nog den lilla boken ni ser på bild ovan. Minns ni den här målarboken jag köpte i somras? Den har jag haft stor glädje av, och till min egen förvåning har jag verkligen kunnat varva ner när jag tagit mig tid och satt mig ner för att färglägga fina mönster. Så när jag hittade den här målarboken i smidigt ”pocketformat” på Panduro, tänkte jag direkt att den är ju perfekt att ha med sig i väskan! Perfekt för mig att plocka upp när jag sitter på pendeln eller stressar mellan möten, för att låta huvudet vila lite.

Inspiration och pepp inspirationstories Resan Tankar om ting topslide Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

du är så himla mycket mer

Din kropp är inte den du är. Ja, du har en kropp och ja den är din, bara din.

Men du är inte ditt utseende. Du är inte en storlek, inte en hårfärg, inte en form. Du är inte de antal centimetrar du mäter runt låren, och du är inte siffran vågen visar när du ställer dig på den.

Du är så väldigt mycket mer. Du är värmen i kärleken du känner för alla du älskar, du är skrattat som bubblar ända nerifrån magen när något är riktigt, riktigt roligt. Du är orken och kämparglöden som tagit dig genom motgångar och sorg, du är energin som sprids när du ler sådär genuint.

Du är så himla mycket fint, och ibland tror jag att du måste påminnas om just det. Att du måste höra en extra gång, att väldigt mycket av det fina du faktiskt är, inte är inte för ögon att se utan för själar att känna. Det allra finaste du är, är allt det där du har inuti.

Ja, du har en kropp och ja den är din, bara din.

Men du är inte din kropp och jag hoppas att du förstår att du aldrig någonsin ska värdera dig själv eller låta dig värderas av andra, utifrån hur din kropp ser ut, känns eller mäter mot någon annans. Du är ju så himla mycket mer och det är allt det där andra som på riktigt spelar roll.

callelindgrenfoto

Foto: Calle Lindgren http://callelindgren.com/