Heeeej på er! Jag hoppas ni fått en fin start på helgen?! Själv har jag legat helt däckad några dygn, och då menar jag verkligen TOKdäckad – som i att jag sov från i torsdagskväll till imorse, alltså lördag morgon. Det för att jag precis har börjat med en ny medicin, som det hette att man kunde bli lite ”dåsig” av, men jag förstod kanske inte riktigt hur pass dåsig jag skulle bli… Men med tanke på att jag snittat 3 timmar sömn/natt de senaste… månaderna, så hade jag en del sömn att ta igen också, antar jag, och idag har jag mått bättre allt eftersom dagen har gått. Skönt, och jag hoppas att jag snart vant mig vid medicinen och därmed slipper den här ”dåsigheten” som mest känns som att gå runt i en slemmig bubbla, typ.
Hur som helst, jag har givetvis andra (aningens roligare och mer intressanta) grejer att snacka om idag! I veckan fick jag nämligen finbesök här hemma, av min fina vän Sanna. Vi har haft ofantligt svårt att hitta tillfälle att ses den senaste tiden så det var ett par väldigt efterlängtade timmar vi fick ihop, och som vanligt gjorde det vi gör bäst; pratade cirka nonstop samtidigt som vi åt sötsaker. Winning combo, minst sagt. Sanna fick även hjälpa mig när jag skulle fota glass, då en extra hand behövdes. Jag tror inte hon vantrivdes, direkt…
De flesta av er har nog snappat upp att Sanna är en av hjärnorna bakom Add Ice Cream, eller hur? Och ingen av er kan ha missat att jag älskar glass ungefär så mycket det bara går..? Återigen; winning combo. Tyvärr har min lokala mataffär inte fått in nämnda supersmarriga protein-glass ännu (jag har dock klargjort för Sanna +team att Knivsta bör stå högst upp på priolistan för nya återförsäljare) så ja, det kan vara så att jag en gång eller två tagit med mig frysväskan på tåget, åkt in till Uppsala, gått till den butik jag vet säljer Add Ice Cream, fyllt frysväskan och åkt hem igen… Jo, det kan vara så.
Sanna är ju en klippa så hon hade faktiskt med sig några byttor glass nu när hon kom, och därför passade det ypperligt att fota den i en av de glasstrutar jag gjort samma morgon. Superenkla, supergoda och supersöta! Jag använde vassle från Tyngre i deras nyaste smak ”vaniljdrömmar”, och let me tell you: amazing. Svårt att förklara hur smaken skiljer sig från ”vanlig vanilj”, men summa summarum är att jo, den skiljer sig. Det är helt enkelt en mer ”kakig” smak, om ni förstår vad jag menar… Självklart funkar vilken smak på vassle som helst, men personligen kan jag inte tänka mig en bättre smak för just detta recept.
Och just det! Ni frågar ju ibland, om allt blir bra på första försöket… det blir det givetvis inte. Den här gången blev visserligen smaken bra direkt, men eh, det var det där med att forma en strut också.
Som tur var behövdes bara en fin strut för själva fotograferingen, så jag sparade den… eh, mindre fina ”struten”, och toppade med ett lager smält choklad. När chokladen stelnat krossade jag alltihop och vips så hade jag ett kalasgott strössel!
Du behöver: (för 2 st glasstrutar)
Gör såhär:
- Sätt ugnen på 175 grader.
- Rör ihop vassle, mandelmjöl, vaniljpulver och salt i en skål, ställ åt sidan.
- Värm sirapen några sekunder i micron, rör sedan ner den torra blandningen och arbeta ihop till en deg (med händerna). Tillsätt ev. den halva matskeden mjölk om den behövs.
- Lägg degen mellan två bakplåtspapper och kavla ut så tunt du kan till en halvmåne. Ta av det övre pappret och klipp halvmånen mitt itu (så varje bit är som 1/4 cirkel). Klipp av pappret längs med den andra raka kanten också; hörnet av biten är alltså den ände som blir botten av struten, är ni med?
- Nu kommer det trixiga, att forma struten. Jag gjorde som så att jag formade en strut så att bakplåtspappret var på insidan, och när de två raka sidorna möttes ”nöp” jag ihop dem försiktigt. Sedan ställde jag struten med ”öppningen” nedåt på en plåt.
- Eftersom struten är mer hög än bred, satte jag sedan in plåten rätt långt ner i ugnen, så att struten hamnade ungefär i mitten. Grädda tills ytan är fin, det tar ca 6-8 minuter kanske.
- Ta ut och rör inte – struten stelnar när den svalnar! När den har stelnat kan du dra loss (vilket blir lite ”dra ur”) bakplåtspappret. Jag valde att chokladdoppa kanten, men det är givetvis inte nödvändigt.
När jag ändå var igång med kameran passade jag på att fota lite andra kakor också. Det var lika flashigt som vanligt ”behind the scenes”, vilket Sanna fick på bild också… hehe. Men jag lovar – bilderna blev fina!!
