Monthly Archives

januari 2015

Kost LUNCH & MIDDAG Lunch/Middag Recept Vardagsuppdatering

Sjukdomsbabbel och recept på kyckling med chili-karameliserat päron

För att vara lite dramatisk kan jag säga att jag har legat sjuk hela året. För det har jag, vilket alltså är 11 dagar nu. ELVA DAGAR (!!) och jag blir galen.

Det började strax efter jul med en rosslig hals men i övrig kände jag mig kry och pigg när vi åkte mot Gotland för bröllop. Första januari blev det värre, och febern kom. Sedan dess har jag varit sängliggande med hög feber, illamående, trötthet och på det en visdomstand som kom på besök med uppdrag att vara lite jävlig. Jag blir sällan sjuk, och såhär ordentligt sjuk kan jag inte ens minnas sist jag var. Det provocerar mig att inte kunna ”göra något åt det”. Det jag gör är att vila. Åh, som jag vilar! Jag sover tio timmar varje natt, ligger i soffan eller sängen under dagen, och aktiviteterna jag ägnar mig åt är på sin höjd ica-besök och att göra juice. Men det händer inget. Och nu börjar det bli väldigt drygt, det här med att vara sjuk.

I förrgår, orkade jag dock göra mat. Det var första gången jag lagade varm, ordentlig mat till mig själv på… ja sedan innan Gotland, det vill säga några dagar innan nyår. Nu var det inga avancerade grejer jag fick till, men det var varm mat och det var så gott.  Sedan dess har jag inte orkat laga mer mat, utan jag överlever på glass i olika form. Bananglass, kvarg-glass, protte-glass, Ben & Jerry, Häagen dazs… och juice, jag dricker en massa juice. Fast föda har nämligen en tendens att, ja… komma upp, igen.

paronkaramell2

För en portion, behöver du följande:

  • 1 kycklingfilé
  • 1 msk kokosolja
  • 1/2 rödlök
  • 1 stor vitlöksklyfta
  • 1/2 msk riven färsk ingefära
  • 1 litet päron
  • 2 msk kokossocker
  • chiliflakes
  • vitpeppar
  • salt (eller buljong, jag använde Renées lantbuljong som är salt i sig)

Och såhär gör du:
Skär rödlöken i skivor, och fräs tillsammans med vitlök i kokosolja. När löken blivit mjuk och fått lite färg, ha ner riven ingefära och päron, skuret i tunna skivor. Strö över kokossocker, låt päronet få färg och bli mjukt, skjut sedan allt åt sidan i pannan, lägg i mer kokosolja och bryn kycklingen. När kycklingen är brynt, sänk värmen och rör ihop allt. Krydda efter smak med chiliflakes, vitpeppar och salt/buljong. Låt allt ”gojsa ihop sig” och kycklingen bli klar, sedan är det klart att servera!

paronkaramell1

Efterrätt och gotte Kost Mellis & Kvällis Recept Vardagsuppdatering

Fräscha ”citron-grottor”

Jag har väldigt många bilder på de här kakorna.

citrongrottor2

Alltså verkligen väldigt många. De liksom bara gillade att bli fotograferade. Där de låg, krispiga och nötdoftande, med en sötsyrlig mitt av citron. Med min nygjorda lemon curd stående i kylen kunde jag inte låta bli att göra något gott med den och favoritnöten cashew.

Det blev småkakor, som jag gjorde. Med klassikern ”hallongrottor” i bakhuvudet blev titeln på dessa skönheter helt enkelt citron-grottor. Helt ljuvliga sådana!

citrongrottor3

Eftersom jag aldrig tidigare har gjort något med lemon curd (knappt ätit det, ärligt talat) så visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig när jag här hade det i något som skulle gräddas i ugnen. Skulle det, eh… stelna? Bli en seg plopp i mitten av en annars god kaka? Eller kanske rinna ut över hela plåten? Ingen aning. Det är ju för experiment likt detta jag älskar det här, att leka i köket. Att testa och se, liksom.

Det blev varken eller, för övrigt. Varken seg plopp eller flytande citronsås över hela plåten. Det blev en perfekt, mjuk citronkräm, där i mitten. Perfekt!!!

citrongrottor4

Citron-grottor: (9 kakor)

  • 1 dl cashewnötter
  • 1 dl mandelmjöl
  • 1 msk kokosmjöl
  • 1/2 tsk vaniljpulver
  • 1 msk kokossocker
  • en nypa salt
  • 1 ägg
  • 1/2 dl kokosolja
  • 0,5-1 msk rivet citronskal
  • lemon curd (recept)

Mix cashewnötter, mandelmjöl, kokosmjöl, vaniljpulver, kokossocker och salt tills även cashewnötterna blivit till mjöl. Vispa i en bunke upp ägg tillsammans med kokosolja och citronskal (smält kokosolja till rinnande innan du vispar). Vänd ner mjölblandningen och rör ihop till en deg. Ställ in i frysen ett tag, 10-20 minuter ungefär, och värm under tiden ugnen till 175 grader. Rulla degen till bollar, platta till och lägg på en bakplåtspappersklädd plåt. Gör en grop i varje kaka och klicka i en liten sked lemon curd. Grädda kakorna i ca 12 minuter, tills de fått fin färg. ta ut och låt svalna, ät och njut!

citrongrottor1

Kost Recept Uncategorized

Enkel, snabb och himlans god Lemon Curd

När jag blir sjuk händer en märklig sak : jag känner inget chokladsug. Jag äter givetvis choklad ändå, för gott är det alltid, men jag har inte mitt normala sug utan istället suktar jag efter färsk frukt och sura godisar. Ja ni förstår ju, klart något är fel när jag inte är sugen på choklad. Om inte det är ett sjukhets-tecken så vet jag inte vad som är.

Därför har jag under senaste veckan (för ja, årets första åtta dagar har jag legat tokdäckad med värsta sjukan jag haft på många år, därav högst sporadisk uppdatering här på bloggen) har jag druckit minst 1 liter juice om dagen, ätit frukt och bär mest hela tiden, och överdoserat sura godisar. Sura godisar varvat med choklad, givetvis, någon måtta får det ju vara på galenskaperna.

Igårmorse vaknade jag som sagt tidigt, och med nästan ingen feber kvar kände jag äntligen för köks-tjänst igen. Det var fortfarande fräscha smaker jag var sugen på, och därför inledde jag med något jag velat göra länge nu; Lemon Curd.

lemoncurd1

Av någon orsak har jag i mitt huvud målat upp just lemon curd som superklurigt och avancerat att göra själv. Det var det inte. Det var faktiskt löjligt enkelt och alla ingredienser jag använde var grejer ”man” alltid har hemma. Ägg, honung, citron och kokosolja. That’s it! Och lemon curd är en typisk sådan där grej man kan ha till och på ungefär allt. På gröten, i smoothien, på yoghurt, i bakverk… sistnämnda var vad jag gjorde först, såklart, recept kommer i dagarna! Men bara naturell, tjock yoghurt eller kvarg med en stor sked av denna – ooohmyy så gott hörrni! 

lemoncurd2

Lemon Curd: (receptet ger ca 2 dl)

  • 3 ägg
  • 1/2 dl honung
  • 1 msk rivet citronskal (föredragsvis eko citron)
  • saften från 2 citroner, det blev nästan 1 dl av de citronerna jag använde
  • 1/2 dl kokosolja (vid det här laget vet ni att jag använder smaklös från biofoods)

Rör ihop ägg, honung och citronskal i en liten kastrull och värm på låg värme (jag hade på 2an av 6 lägen på min spis). Vi vill ju inte ha äggröra, så ha tålamod och dra inte på för hög värme här, det tar inte många minuter jag lovar. Ha i kokosoljan och rör kontinuerligt tills den är helt smält, tillsätt då citronsaft och fortsätt röra. Jag tänkte i detta stadie att hoppsan, det var nog för mycket citronsaft, för det är här en lös sås, snarare än tjock krämig curd. Men! Fasa icke – det tar några minuter (och ja du rör fortfarande) och sedan börjar härligheten tjockna. Fortsätta röra några minuter och snart har du en tjock, gyllene och fantastiskt citrondoftande kräm. En lemon curd, helt enkelt. Dra från värmen och häll i en burk. Låt svalna och förvara sedan i kylen.

lemoncurd3

Inspiration och pepp Press & Event Tankar om ting topslide Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Jag lever inte för att någon eller något hindrade mig från att dö.

Jag var uppe tidigt idag. Väldigt väldigt tidigt. Så pass tidigt att jag slog på tv4 långt innan första nyhetssändningen visades. Sedan dess har jag sett/hört samma radda nyheter läsas upp varje halvtimme.

En sak som tas upp är det ökande antalet drunknade, som 2014 var det högsta på tolv år – 137 döda. Ordförande för Svenska Livräddningssällskapet skriver att det nu krävs att riksdagen antar en nollvision för drunkningen.

För det första är det i min värld självklart att alla typer av olyckor, dödsfall och hemskheter överlag ska gå under nollvision, självklart. Men det fortsätter förvåna mig hur just olyckor alltid går före faktiska handlingar. Sorgliga handlingar som går att förebygga och förhindra, om man börjar ta det på allvar och inte vänder ryggen till. Ni förstår nog vad jag kommer komma att skriva om, igen.

Varje år tar 1500 människor livet av sig. I Sverige. Härom veckan var det tio år sedan Tsunamin och vet ni hur många svenskar som omkom där? Dryga femhundra. Utan att på något vis förminska det hemska som hände för tio år sedan i och med vågen, och de kvarlevande som förlorat nära och kära, så vill jag bara skrika HALLÅ (!!!). Tre gånger så många (som FAKTISKT också har nära och kära som tvingas leva kvar utan sina älskade, just sayin) tar sitt liv VARJE ÅR. Bara i Sverige. Varje år.

För något år sedan hade jag kontakt med en man som heter Alfred Skogberg, under tiden han skrev sin bok ”När någon tar sitt liv. Tragedierna vi kan förhindra”, som kom ut 2012. Han har skrivit mycket bra som jag alltid nickar mig igenom, tex på Suicidzero’s hemsida. En av hans viktigaste frågor i boken, som jag själv skrivit om här i bloggen tidigare, är ”Varför satsar staten bara 3 miljoner kronor på forskning kring självmord medan trafiksäkerhetsforskningen får 100-150 miljoner varje år? Detta samtidigt som de som tar sitt liv är fem gånger fler än de som dör i trafik­olyckor.”

Ja just det, och så drunknar ju faktiskt 137 människor… Förlåt men fattar ni min poäng här?! Vi belyser och förfasas över dessa siffror, men vänder ryggen till de 1500 människor som mår så dåligt att de tar sitt liv?! Det är helt jäkla absurt och rent ut sagt skamligt. För problemet är inte det där sista steget att någon faktiskt tar sitt liv, utan det är allt det där före. Allt det där som ofta sträcker sig över en tidsperiod på flera år. År där man kan göra skillnad, förhindra och förebygga. Alfred har skrivit om vad man kan göra, metoder och strategier som sannolikt skulle kunna rädda många många liv, ord som jag nedan klistrar in rakt av. Ifall någon fortfarande vill komma med idiotiska uttalanden likt ”man kan inte hindra någon som bestämt sig”.

  • Staket på broar där vi vet att folk hoppar.
  • Bilar som stänger av sig om kolmonoxidhalten i kupén blir för hög.
  • Årligt pris för bästa suicidpreventiva åtgärd.
  • Snabb statistik över var självmord inträffar så att man kan följa ett eventuellt suicidkluster.
  • Haveriutredningar efter ett självmord, och definitivt efter att barn tar sitt liv.
  • Försvårad försäljning av värktabletter till unga (många unga, speciellt flickor, överdoserar på Alvdeon och Ipren vilket kan leda till en plågsam död).
  • Samma stöd till efterlevande som gavs till de tsunamidrabbade.
  • Medier som ansvarsfullt rapporterar om självmord genom att följa WHO:s riktlinjer.
  • En årlig tv-gala för att uppmärksamma suicid.

Alfred skriver till dessa punkter följande ord och jag skriver under på alltihop;
”Se där! Ett antal strategier som alla har det gemensamt att de näst intill aldrig debatteras bland politiker, i svenska medier eller kring fikastunden. Någon som tycker att det är märkligt? Någon som tycker att det är dags att VAKNA!? Någon som tycker att vi alla har ett ansvar för att åstadkomma förändring? Någon som kanske får lust att kontakta politiker? Någon som kan tänka sig att skriva en insändare till lokaltidningen? Är det någon som blir förbannad för att vi stillatigande inte gör något när våra släktingar, grannar och medmänniskor avslutar sina liv i förtid?”

Jag försökte ta mitt liv tre gånger. Sista gången skulle jag ha dött om jag inte gjort det mindre genomtänkta valet av plats – jag låg i en snödriva i december, och därför vaknade jag av kylan, trots drogerna, vinet och bedövningsmedlet jag injicerat i armen. Hade jag inte åkt ambulans för att magpumpas, fått sond och dropp, hade jag dött där i diket några hundra meter från min mammas hus. Att jag överlevde var ren tur. Då var jag flyförbannad och kände mig så värdelös som ”inte ens kunde ta mitt liv”, men idag är jag tacksam. Jag känner förutom tacksamhet ett ansvar. Ansvar att prata om det. Prata om hur folk verkar tro att vi lever i ett land med ”skyddsnät”, ”trygghet” och att det finns system som fångar upp människor som inte vill eller orkar mer – för det gör vi inte.

Jag lever inte för att någon eller något hindrade mig från att dö. Jag lever för att jag inte orkade samla fler tabletter och tog en dos som gjorde det möjligt för mig att vakna av kyla, även om dosen i sig egentligen varit nog att enda mitt liv. Jag lever för att jag hade tur, eller kanske för att det fanns en mening med att ha kvar mig i livet. Egentligen vet jag väl inte varför jag lever, men det gör jag och jag vet att det INTE är för att vi (som land, samhälle överlag, och medmänniskor) satsar tillräckligt mycket pengar, tid och ”rampljus” på att förhindra det jag undankom med minimala marginaler. För många har inte de marginalerna. 1500 om året, närmare bestämt, har inte de marginalerna. Skärpning. Den dagen vi är nere på 137 döda är en lyckans dag. Vill ni ta upp det på nyhetsmorgon, TV4??

800fanny2hea2

Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

vad jag kommer ägna mig åt under 2015

Nå, vad händer 2015 då? Alla dessa sammanfattningar och tillbakablickar på året som gått – och inte ett ord har jag nämnt om det år vi nu är knappa veckan in i… vad är min plan? Har jag någon plan?! Vad vill jag och hur tänker jag i så fall ta mig dit? Häng med så ska jag berätta lite om mitt 2015!

Jag inte bara hoppas på utan förväntar mig ett fantastiskt 2015. Något annat vore ju bara dumt! Lite av sakerna jag kommer ägna mig åt;

  • Utveckla mitt företag och i det starta fler projekt, i varierande storlek. Jag gillar att jobba långsiktigt och bygga på något som man kan utveckla under tiden, få input och konstruktivt förändra för att förbättra. Lyssna på samarbetspartners, kunder och min egen magkänsla.
  • Fortsätta skapa i köket, både för mig själv, er läsare och kunder. Tänk att idéerna aldrig tar slut! Galet egentligen hur mycket jag gjort genom åren…
  • Ha ett gäng serier här i bloggen, i olika teman. Allt från tips och trix i köket, till basövningar på gymmet. Jag kommer överlag strukturera mer och ha tydliga röda trådar för er att följa, och har ni önskemål är det bara att maila eller kommentera – jag vill veta vad ni tycker och tänker!
  • Hitta sätt att ”knyta ihop” mina hjärteämnen ännu mer. Jag vill under 2015 fokusera mer på att belysa psykisk ohälsa och framför allt öka kunskapen och medvetenheten hos allmänheten. Det är sorgligt hur dålig koll folk har, och det faktum att ett gäng säkerligen suckar och uppgivet skakar på huvudet över dessa rader är bevis nog. Att ha en psykisk funktionsnedsättning eller psykisk sjukdom innebär fortfarande i väldigt stor utsträckning att man blir diskriminerad i vårt samhälle. Vilket är både ironiskt och oroväckande, för det leder enbart till en ännu större klyfta och mindre förståelse om hur det egentligen funkar – och inte funkar. Våra olikheter kan vara styrkor – men inte så länge vi delar upp dem i ”bra” och ”dåliga”. Så ja, jag tänkte fortsätta snacka om det här, så länge det behövs.
  • Tävla i Athletic Fitness. Några av er kanske läst det på instagram, där jag delade med mig av denna nyhet för några veckor sedan. Det var mycket velande hit och dit, och jag var till en början skeptisk till hur jag skulle kunna stå för en tävlingssatsning. Men tillslut bestämde jag mig för att köra, mycket just för att visa ett alternativt sätt att tävla. Jag kommer alltså tävla i AF, där man inte ”bara” bedöms på scen (och jag slipper glitterbikini och klackar, Thank God..) utan även ska prestera i styrka (chins & dips) samt uthållighet (rodd). Jag kommer inte ändra min kost, utan äta precis som jag gjort hittills – alltså utan schema och utan att väga eller mäta maten. Jag kommer inte räkna kalorier och jag kommer inte gå på någon 15-veckors diet inför tävlingen heller. Jag kommer dock träna med schema för att öka min styrka i chins och dips, men det är också det enda som kommer vara ”bestämt” för mig. Halva grejen med det här är att jag vill visa att man kan göra det på olika sätt – jag väljer att göra det på ett sätt som inte skadar kroppen, som inte påverkar mitt psykiska mående negativt, som inte är fixerat eller sjukt. Jag ser fram emot den här resan, det kommer bli både roligt och lärorikt.
  • Resa. 2014 var på tok för mycket Sverige och för lite ”annat”. Jag fnular på idéer som kombinerar jobb och resor, drömmen vore att ha jobb som ”kräver” resande och jobb från annan ort någon vecka då och då. Typ en kaka som bara måste bakas på Jamaica eller något. Förstår inte varför jag inte fått det jobb-erbjudandet ännu. (jag nås på fanny@roethlisberger.se)

fannywsport2

Hur ser ERA planer för 2015 ut? Kommentera jättegärna och dela med er, jag är supernyfiken! Nyårslöften? Mål? Drömmar? Vad snurrar i era huvuden såhär en vecka in i det nya året? Vad vill just DU se mer av här på roethlisberger.se? HIT ME! 

 

Uncategorized

Tacksamhet över hur saker blir, fina vänner – och nya färger av favvosarna!

Jag har under de senaste åren växt extremt mycket med min blogg. Min blogg som började just precis som en enkel blogg – skriven av mig och ärligt talat mest för mig också. Tanken var aldrig att ”bli ett namn”, träffa vänner för livet, bredda mitt kontaktnät och skapa affärsmöjligheter.

Tanken var aldrig att ägna många många timmar om dagen åt min blogg. Men idag gör jag det, även om bloggen egentligen är en liten del av det jag idag har lyckan att ägna mig åt. Min plan är att fortsätta precis som jag gjort hittills, och det är helt enkelt att gå på känsla, arbeta med personliga relationer och allt jag gör kommer jag alltid stå för till 110% – då gör jag saker bra, mår bra och levererar bra.

 

ctn1024_465_2325_0_-7__IMG_2978Jag har nu i några månader haft glädjen att ha Marie i mitt liv. Marie är en sådandär fantastisk människa man inte kan låta bli att tycka om. Det handlar inte bara om hennes smittande glädje, positiva utstrålning och ”raka-puckar-attityd”, utan hon har ett djup. Det finns så mycket historia och kämpande bakom kvinnan som idag, tillsammans med sin sambo John, är grundare till klädmärket W-Sportswear. För varje gång jag träffar och pratar med Marie blir jag mer och mer imponerad, förstår mer och mer hur det inte bara handlar om snygga kläder att bära på gymmet.

Egentligen vet jag inte vad det var som fick mig att skriva till Marie den där gången i höstas. Det var bara en känsla i magen och den visade sig vara så rätt. Att få vara en del av vad Marie och John gör, att få vara en del av Wallderinska-familjen, ja det känns nu när jag vet så mycket mer, mest som en fantastiskt fin bonus. Lyckligast är jag över att jag har fått träffa ytterligare en vän. En ödmjuk, en stark så in i bomben, och fin vän. Det hade jag inte trott för dryga 3 år sedan när jag skrev mina första rader på vad som då var ”en blogg mest för mig själv”…

hfwall

I det nyaste numret av tidningen Hälsa & Fitness hittar man både bilderna vi tog på Wenngarn för någon månad sedan, samt en intervju med Marie om Wallderinska/W-Sportswear.

Första uppsättningen som kom var svart/guld – en stilren färgkombo som jag diggade direkt. Nu finns kläderna även i svart/silver, samt blå/guld och blå/silver. Min favorit är nog de svarta med silver. Tror jag. Fast. Jag gillar liksom allihop!

ctn1024_465_2325_0_0__IMG_3017IMG_3055

Är du sugen på att ge dig själv eller någon du tycker om en present som garanterat uppskattas, hittar du alla Wallderinskas kläder HÄR. Man kan köpa hela set, eller bara linne/tights.

 

 

Efterrätt och gotte GODIS Inspiration och pepp Kost Mellis & Kvällis PROTEINBAK Recept Vardagsuppdatering

Chokladtryfflar med kakaosmör och mullbär

I måndags åkte jag för första gången i mitt liv till Gotland. Yes, det stämmer – jag har aldrig besökt ön förr. Min pojkväns syster och hennes flickvän gifte sig den 31a december, vilket alltså innebar firande i över timmar. Vacker vigsel i kyrkan, middag med tal, skämt och allt annat som hör till när man firar kärleken, och slutligen fest till långt efter tolvslaget.

2015 kunde inte inletts bättre och jag tog ledigt från både jobb och sociala medier överlag – för att helt enkelt vara närvarande, fira kärleken och uppskatta de fantastiska människorna jag har i mitt liv. Jag är så tacksam att jag nästan spricker och får ibland nypa mig i armen, för det var länge jag aldrig trodde att jag skulle kunna vara där jag är idag. Må som jag gör idag. Ha det liv jag har idag. Se den framtid jag ser idag. Men nu är jag tillbaka hemma, och redo att med iver, entusiasm -och kanske lite pirr i magen- börja på det nya året. Så spännande!

Vi inleder såklart med lite gott. Lite choklad. Så ni vet vilken blogg ni hamnat på, liksom.

cacaobutterballs1

Det var när jag skulle packa väskan till Gotland jag insåg att herregud jag har inga gottebollar i kylen, redo att packa ner som resgodis. Det går givetvis inte alls för sig och alla vet ju att man inte kan resa utan något gottit att mumsa på, så jag släppte direkt allt vad klädval, necessär och andra saker att packa hette, för att istället ställa mig vid köksbänken och skapa lite gotte.

Det blev chokladiga bollar på ett lite nytt sätt, med mindre nötter än jag vanligtvis gör gottebollar på, och resultatet blev mer tryffel än någon variant jag tidigare gett er recept på. Att jag sedan fick stressa och glömde både en och två saker jag tänkt packa, ja det var det banns mig värt, för dessa blev fantastiskt goda och jag har mumsat varenda en av dem med ett nöjt leende på läpparna.

cacaobutterballs2

Receptet ger ca 18 bollar:

  • 140g urkärnade dadlar
  • 60g valnötter
  • 30g mullbär
  • 40g kakaosmör, rivet
  • 3 msk kakao
  • 1 msk kakao nibs
  • 30g (vassle) proteinpulver (jag använde ”chocolate smooth” från myprotein)

+ kakao att rulla bollarna i

Mixa allt tills degen börjar klumpa sig, rulla till bollar och rulla slutligen bollarna i lite kakao. Förvara i kylen.