Nick’s har nyligen släppt en nyhet; proteinbars i två olika smaker. Jag har smakat båda två och min favorit blev den som heter ”protein n’ caramel” – den påminner om godisbaren Mars, ni vet? Botten är lite chokladig och seg, därpå ett tjockt kolalager, och så är hela härligheten doppad i choklad såklart.

Den andra baren är liknande men med jordnötter, också god men lite… mesigare. Lite tristare, helt enkelt. Det känns som en sådan uttjatad smak också, jordnötsbar liksom. Hur många sådana har en inte smakat genom åren? God var den dock, bara inte lika god som caramel-baren.

Jag gillar att smaka nytt gottis som detta, allt blir inte favoriter och allt köps verkligen inte igen. Denna karamell-bar kan jag gott äta ett gäng till av, medan jordnötsvarianten inte var en hit för min del.

Jag har sett hyllorna dyka upp i allt fler butiker de senaste åren. Hyllorna som brukar stå intill det vanliga lösgodiset, och erbjuda ett alternativt lösgodis. Ett sockerfritt godis med mindre kalorier.

Jag har aldrig provat, utan alltid plockat mitt vanliga lösgodis och helt ärligt kanske även fnyst lite för mig själv, tänkt ”herregud ska en ha godis ska en väl ha GODIS”. Men sedan har jag gått till glassdisken och köpt med mig proteinglass. Hemma har jag bakat sockerfria kakor och bakverk. Varför har jag fått för mig att sockerfritt godis är ett sådant no-no och lite fånigt? Förmodligen eftersom de varianter jag provat varit föga imponerande. Framför allt det där ”proteingodiset” som finns, fyfabian säger jag bara. Inga namn nämnda men nä, verkligen ingen hit alltså…

Hur som helst. På alla hjärtans dag satte J mig i bilen och sa åt mig att blunda. När vi kört en bit och bilen tillslut parkerades fick jag slå upp ögonen, och då såg jag himmelriket. Eller ja, jag såg Kandyz. Som tydligen precis slagit upp portarna här i Uppsala, helt utan min vetskap faktiskt (sådant brukar jag ha koll på). Om du inte vet vad Kandyz är och om namnet mot förmodan inte avslöjar det, så är det en godisbutik, med flera hundra sorters lösgodis. Jag fick direktiven att handla för max 500:- och sprang lyckligt in.

Det var alltså här jag såg den igen, Tweek-hyllan med sockerfritt godis. Jag bestämde mig för att det var dags att testa, och plockade med mig en blandning surt och choklad.

Nu när jag skulle skriva om godiset gick jag in på deras hemsida (HÄR hittar du den) och det visar sig vara mer än ”bara” sockerfritt godis. Exempelvis används ingredienser som lila morot och sötpotatis för att färga godiset. Sådant tycker jag alltid är roligt.

Har jag nämnt att jag för något år sedan var en bit in i processen att göra just precis detta? Sockerfritt (ev protein)godis. Jag och min tänkta businesspartner var på besök hos godisfabriker, hade kontakt med allt från diabetesläkare och diverse livsmedels-människor och hela köret. Tyvärr blev det bevisligen aldrig något av det, och sen han Tweek som sagt före. Men det var ett litet sidospår!

Hur smakade det då? Jag blev positivt överraskad. De sura godisarna väntade jag mig något liknande det där förfärliga protein-godiset jag nämnde tidigare, men icke. Dessa var riktigt goda! Choklad är ju choklad, liksom. I love it, always. De chokladdoppade lakritskolorna var nog min absoluta favorit, galet goda!

Om någon nu är orolig och tror jag köpte sockerfritt godis för 500:- så kan jag lugna er med att nejdå, jag plockade bara en liten test-påse sockerfritt, resten var vanligt, hederligt lösgodis. Med massa socker. Balans, osv.

Ända sedan förra våren när jag började göra receptvideos för Protein Pow och fick höra om deras kommande produkt har jag längtat efter lanseringen. Jag har haft tät kontakt med Anna, grundaren av Protein Pow, hela året och nu i januari var det äntligen dags; deras protein cookie dough lanserades. Låt mig berätta varför den är så speciell och allmänt awesome.

För det första är den ”plant-based”, dvs vegansk. Den är även glutenfri, har högt fiber- och givetvis proteininnehåll. Den kan ätas som den är, som kakdeg, eller gräddas till kakor. Det finns tre smaker; snickerdoodle, chocolate chip och fudge brownie.

Anna berättade för mig att det tog dem två hela år att få till receptet precis som de ville. Anna var också väldigt bestämd att hon förutom ärtprotein även ville inkludera kikärtsmjöl – och ni vet ju hur förtjust jag är i att baka sötsaker med just kikärtor. Så det tyckte jag lät lovande.

Jag var minst sagt ivrig att prova denna kakdeg, och blev såklart överlycklig när jag fick hem ett litet paket från Anna, innehållandes två bars i varje smak. Jag åt en av var ”rå”, och tänkte prova att grädda de tre resterande till kakor.

Min favorit blev snickerdoodle. Kanske för att en inte känner ärtproteinet alls i den. Är en van vid att äta bars mm innehållandes ärtprotein kommer en inte alls störas av den lilla (alltså verkligen LILLA) ärt-smak en kan ana, men vill en vara på säkra sidan rekommenderar jag snickerdoodle, där känner en inte av den överhuvudtaget.

Vad gäller konsistensen så är detta inte som en ”vanlig” proteinbar, det vill jag vara tydlig med. Det är KAKDEG. Den är mjukare, ”kakigare” och ärligt talat på många sätt godare än proteinbars. Jag menar, igen, det är kakdeg!?

Det enklaste (och billigaste) sättet att beställa hem av denna kakdeg till Sverige är direkt genom shopen på Protein Pow’s hemsida, HÄR. Jag pratade med Anna om detta och hon lyckades sänka frakten till just Sverige, så att ni kan beställa! För 1 eller 2 lådor landar frakten på £9.