Browsing Category

Vad vi borde prata om

healthstories Inspiration och pepp Okategorierat Tankar om ting Tyngre Psykbryt Uncategorized Vad vi borde prata om

PODDPREMIÄR: TYNGRE PSYKBRYT

Publicerad 27 november, 2016

Igår släpptes första avsnittet av podden Tyngre Psykbryt. Vi inledde med att snacka lite om att träna för att må bra – för som jag skrev om redan i förra veckan är att ”träna för att må bra” inte riktigt detsamma som att ”träna för hälsa”.

Podden finns att lyssna på de vanliga ställen poddar finns, men om ni av någon orsak inte kan hitta den så går det även att lyssna direkt HÄR på tyngre.se


Låt oss gärna veta vad du tycker!? Vi är ju nybörjare på det här med att podda, vilket kanske hörs, men vi hoppas växa ihop med podden och med er som lyssnar. Vi gör det här för att vi anser att det finns ämnen inom ”tränings- & hälsovärlden”  som det behöver snackas lite mer om. Sådant som händer inom oss, ni vet? Vi vill helt enkelt bryta tystnad och tabu kring sådant som det ännu inte talas så mycket om när det kommer till hälsa och träning. 

healthstories Inspiration och pepp Okategorierat Resan Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Skillnaden på att träna för hälsa och att träna för att må bra

Publicerad 21 november, 2016

I första avsnittet av Tyngre Psykbryt, podden där jag tillsammans med kloka Lorena snackar om träning och hälsa och allt det där runtomkring och inom oss, pratar vi om att träna för att må bra. Vi tänker nämligen att träna för att må bra inte riktigt är detsamma som att träna för hälsa.

Träning har en rad hälsofördelar, det vet vi. Likaså vet vi att fysisk aktivitet kan vara ett extremt kraftfullt verktyg i behandling av olika typer av motsatsen, det vill säga ohälsa och sjukdom. Men jag tycker att det är viktigt att när vi talar om hur bra träning är för oss, också belysa det faktum att vissa hälsotillstånd och vissa sjukdomar är obotliga. För någon som lider av en sjukdom eller kanske en funktionsnedsättning som är kronisk, kan välmenande råd om ”rätt” träning och ”rätt” kost få motsatt effekt. Det kan kännas hopplöst och faktiskt riktigt provocerande, att gång på gång behöva förklara att nej, det spelar ingen roll hur jag gör. Det spelar ingen roll hur jag tränar, hur jag äter, hur jag tänker – jag är sjuk ändå. Kommer alltid vara.

Det gäller givetvis alla, friska som sjuka, men jag vill kanske ändå rikta det jag skriver nu lite extra till er som ibland tyngs av vetskapen att det där med att träna för hälsa aldrig kommer innefatta er fullt ut, eftersom ni aldrig kan uppnå hälsa om hälsa innebär total avsaknad av sjukdom eller ohälsa. Till er vill jag säga att skit i att träna för hälsa! Skit i råd och rekommendationer om hur en tränar och lever ”bäst” och ”mest hälsosamt”. Träna istället för att må bra. Nöj dig inte med att utföra någon typ av träning som inte ger dig glädje och får dig att må bra. Testa något annat! Testa allt du kan komma på tills du hittar rätt, och testa framför allt sådant som du inte tror kommer falla dig i smaken. Det är nämligen när vi klarar av de sakerna som vi växer, det är då vi blir starkare.

För det är ju just det där att träning stärker mer än bara muskler. Jag brukar säga att träningen räddade mitt liv, och jag menar det verkligen. Men det var inte träning i den bemärkelsen att jag utförde en fysisk aktivitet som gynnade min hälsa, utan det var att jag hittade ett sätt att träna som fick mig att må bra. Som gav mig glädje och energi. Det gjorde mig starkare, det gav mig små små glimtar av välmående, det fick mig att stå ut ett litet litet tag till – och en dag ville jag inte dö längre.

Träning botar inte allt, och ibland kommer en inte ifrån sin ohälsa helt och fullt, så är det. Men hittar du rätt, så kan träning ändå få dig att må bra – i vissa fall kan det som sagt till och med vara skillnaden mellan liv och död.

forslag2-2

Vad är Tyngre Psykbryt?
Snart kommer ni kunna lyssna på podden Tyngre Psykbryt, det första avsnittet är på g och vi inväntar i skrivande stund bara sista godkännandet av iTunes. En gång i veckan kommer vi ta upp ämnen som vi tror och tycker att det behöver snackas lite mer om – vi vill bryta tystnad och tabu kring sådant som det ännu inte talas så mycket om när det kommer till hälsa och träning.

lifestories Okategorierat Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Tyngre Psykbryt – en lättsam podcast om tyngre ämnen

Publicerad 27 oktober, 2016

Kanske har du redan sett denna videosnutt på min instagram…? Dags för podd! Under namnet Tyngre Psykbryt kommer jag och fina Lorena snacka om tyngre ämnen på ett (någorlunda) lättsamt sätt. Vi ser självklart så mycket fram emot det här, och uppskattar alla förslag/idéer/önskemål ni kan tänkas komma på! Så lämna gärna en kommentar här i bloggen eller på instagram, tack!!

…och stort tack också till Tyngre, som tror på oss och vår idé. 

lifestories Okategorierat Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Sjukshaming

Publicerad 11 oktober, 2016

Häromdagen trillade jag in på Saras inlägg om ”sjukshaming” – ett inlägg om hur bloggare inom hälsovärlden sprider s.k. ”sjukshaming” (=påhittat ord som beskriver skuldbeläggning av sjuka). Det här är något jag tänkt mycket på och i allra högsta grad upplever själv. Många profiler inom ”hälsovärlden” framställer och talar om mediciner som om det vore djävulens påhitt. Värst av allt är sättet de antingen direkt eller indirekt antyder att alla vi som medicinerar i någon form har ”fallit offer” för den stora stygga läkemedelsindustrin som tjänar pengar på att lura oss. Droga oss. Enligt samma skara självutnämnda experter/hälsoprofiler kan nämligen det mesta botas med gröna juicer och ”rätt inställning” till livet.

Självklart är det både väsentligt och av största vikt att vid behandling av sjukdom se över sin livsstil med allt vad det innebär, exempelvis kost och motion. Självklart kan hur vi lever, och miljön vi gör det i, öka risker för vissa typer av sjukdomar. Självklart påverkar dessa faktorer även förutsättningarna för tillfrisknande och hur illa vi upplever våra symptom. Det tror jag inte är saker någon säger emot…? Men, stort fett MEN – att minska risker eller mildra symptom är inte detsamma som att ignorera fakta. Att sedan ens antyda att man får ”skylla sig själv” (?!) om man, vad… levt ohälsosamt nog att bli sjuk från början? Förutom att det är fruktansvärt respektlöst, så visar det på en stor kunskapsbrist.

Sara refererar i sin text flera gånger till ett inlägg hon sett i sitt facebook-flöde, skriven av en hälsobloggare. Ett inlägg som när jag letat upp det själv, gjorde även mig hemskt illa till mods. Sara skriver bland annat följande; ”som om det är mitt eget fel att jag blev sjuk – vilket jag är rätt säker på att det inte är eftersom jag förmodligen föddes med min hjärntumör – och som om jag får skylla mig själv för att jag inte blir frisk eftersom jag inte har rätt inställning.”

Ord jag givetvis skriver under på. Att läsa nämnda facebook-post gav mig en stor klump i magen och en bubblande känslomix av ilska, frustration och uppgivenhet. Så jag har nu plockat ett par citat ur det för att bemöta dem själv;

”…spelar på dennes svagheter & mindset för att få den att konsumera ännu mera gifter för att tjäna mera pengar”
(det är alltså vad bloggaren menar att läkare gör när de informerar cancersjuka patienter om att de behöver cellgifter för att överleva)

Är det något jag är trött på så är det snacket om hur läkare (/förskrivare av läkemedel) skulle vara ”sponsrade” av läkemedelsbolagen. Det finns givetvis extremexempel inom alla kårer och branscher, alltså säkerligen även inom vården, men att påstå eller ens antyda att läkare skulle skriva ut läkemedel för att tjäna pengar är inte bara urbota korkat utan direkt inkorrekt. Det är inte sant. I Sverige och i landstinget finns det tex en så kallad ”kloka listan”, som gör att man oftast börjar med att förskriva ett billigare generikapreparat, dvs ett läkemedel som innehåller samma verksamma ämne/ämnen som ett originalläkemedel, men alltså kan vara från vilket läkemedelsföretag som helst. Det är först långt ner på listan man kommer till att testa preparat som ett specifikt läkemedelsbolag står bakom (som då ev. tjänar pengar). Det här JUST för att det inte ska, jag citerar, ”spelas på” människors hälsotillstånd (och vid svår sjukdom kanske ren desperation att alls överleva) och på något vis lura dem att ”konsumera gifter för att tjäna mer pengar”. Det är inte sant. Och det gör mig skitförbannad att läsa sådant här skitsnack.

”Att många människor är så manipulerade att de 100% blint bara tror på att den ända vägen till ett tillfrisknande är genom gifter & inte genom att hmmm kanske bl.a ändra sin livsstil ( tex stress, negativitet) & inställning, funderar över vad de äter samt smörjer på kroppen”

Alltså STOPP DÄR. Jag har då inte hört talas om någon läkare som ihop med ev. läkemedelförskrivning slänger med rekommendationer till patienten att skaffa sig en ohälsosam livsstil, mer stress eller äta mer skitmat. Aldrig. Saken är att det ena inte utesluter det andra. Är man sjuk, fysiskt eller psykiskt, är det sällan EN faktor som orsakat, eller för den delen kommer bota, sjukdomstillståndet. Må hända att medicinering i sig inte är det enda som behövs/hjälper – men kom inte och påstå att medicinering är värdelös om en inte… smörjer in sig (?) med rätt saker. Nej.

”Det handlar om helheten av hur du liv ser ut!!! Visst behöver vi forskning och vidare utveckling av kroppen, men kan resultatet bli något annat än lagliga droger. Jo, läkemedel är enbart lagliga droger!!!”

…no shit? Vem har påstått att läkemedel vore något annat än droger?

”Medvetenhet är nyckel till mycket, så var medveten över hur du lever, vad du äter, hur du mår, stressar du något etc. Var medveten över hur saker och ting egentligen fungerar”

Ja, men låt oss! Låt oss vara medvetna om hur saker och ting egentligen fungerar. För det första kan jag meddela att för mig och många andra är medicinering inte ens ett val. För många av oss är det en direkt nödvändighet, det är skillnaden mellan liv och död. För många är det ett verktyg, lite som en ”krycka” kan man säga, som gör vardagen och livet lite mer drägligt. Gör det hanterbart.

Så, några slutord då. Såhär är det: jag hade inte levt alls idag om det inte vore för mina mediciner. Varje dag tar jag mellan 4 och 7 tabletter, beroende på dagsform och hur svåra symptom jag har. Ingen av dem tar jag istället för att försöka ha en hälsosam livsstil. Ingen av dem tar jag i tron om att tabletten i sig ska göra mig frisk. Men faktum är att jag är sjuk, kroniskt sjuk. Jag behöver dessa läkemedel, inte bara för att leva ett någorlunda normalt liv – jag behöver dem för att överleva överhuvudtaget.

healthstories Okategorierat Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Tankar om energi

Publicerad 14 september, 2016

Det där med energi. Egentligen är det väldigt luddigt att ens använda det ordet, och inte minst så finns det så oändligt många faktorer att ta hänsyn till när det ska talas om energi in och ut. Energi för kroppen och energi för knoppen, är det samma energi allting? Den enkla energin är ju den fysiska. Det kanske inte alltid är lätt att hitta energibalans, men det finns iallafall en logik att utgå från. Sedan har vi allt det där andra; allt det där vi känner, allt det där som iallafall jag gärna vill tro är …”min själ”. Ni vet, magkänslan. Det där som en ibland bara känner men inte riktigt kan sätta ord på.

Som när en blir kär. Jag känner många härliga människor jag tycker har både en fantastisk personlighet och ett attraktivt yttre, men jag blir ju inte kär i dem för det. Även om jag ibland nästan förvånat måste fråga mig själv varför inte?! Det krävs något mer, ett sådant där ”det”. Ett sådant där irriterande ”det”, som en aldrig riktigt vet vad det egentligen är – för en bara känner det ju. Är det energi?

Det svåraste av allt tycker jag är att få ihop den fysiska energin, den som en med ett logiskt och förnuftigt sinne kan balansera rätt bra rätt enkelt, med den där andra sortens energi. Att liksom samla allting på samma energikonto. För det är ju helt olika valutor, liksom. Jag menar hur omvandlas en en sorts energi till en annan? Går det att rakt av växla? Och i så fall; varierar kursen? Går den upp och ner så en måste hålla sig uppdaterad inför varje insättning/uttag? Förbrukas energi alltid lika snabbt, oavsett vilken energi en fyllt tanken med?

De senaste månaderna har innehållit en hel del saker som kostat mig energi. Mycket energi. Jag har ärligt talat aldrig spenderat så mycket tid med mig själv, både självvalt och inte självvalt alls, som jag har gjort de senaste månaderna. Jag har tänkt och jag har känt och jag har gråtit. Herregud vad jag har gråtit. Av allt jag gjort dessa månader så är nog gråtit det jag har gjort mest av allt. Jag har varit så fruktansvärt trött, och jag har känt mig så fruktansvärt ensam.

När den energin, den ”icke fysiska” eller vad vi nu ska kalla den, är på botten blir det smärtsamt tydligt hur det inte alls är så självklart hur en laddar på igen. Dels för att det faktiskt krävs en viss mängd energi för att ens orka försöka samla ny. Är energinivån redan på tok för låg blir det svårt, och det är som att varje försök att fylla på tanken igen blir avsevärt mycket dyrare när en redan går på sparläge. Och hur ska en handla med sin energivaluta då, då?

Jag har försökt hitta och fokusera på ”energiladdnings-hållplatser”. Små små saker i vardagen som jag prioriterar för att jag vet att uppladdningen är som effektivast just på dessa hållplatser. Men till och med det blir tillslut för energikrävande, att styra om hela den här skutan som är livet mot en viss hållplats för att hämta energi funkar liksom inte alltid. För det finns ju en omvärld en ska samexistera med, ett socialt sammanhang en ska passa in i, och det finns saker som en helt enkelt bara måste göra och en hel del ansvar en måste ta. För att det är livet. Och ibland blir jag så jäkla trött alltså, på livet. Trött och ärligt talat även rätt himla arg. På att min energiförbrukning inte alls matchar den energin som kommer in. Ledsen och uppgiven.

För några dagar sedan tog det fysiskt stopp. Jag har sedan ganska länge nu haft problem med muskulaturen i övre rygg, något som inte direkt gynnats av mina allt mer ofta förekommande panikångestattacker. När jag i måndags blev liggandes på gymmets golv i över en timme med krampande bröst- och bröstryggsmuskulatur kippandes efter luft, kände jag att nu får det vara nog. När det som brukar hjälpa, när det som brukar vara överlägset effektivast vad gäller energipåfyllning, när till och med det kostar så mycket att jag finner mig själv gråtandes med andnöd på ett gymgolv – då får det faktiskt vara nog.

Idag hade jag tid hos min terapeut, och efter det åkte jag och köpte en spikmatta. När jag kom hem packade jag upp tre tröjor jag fått hem från Sportamore, ur kollektionen vi fotade i våras som nu äntligen kommit upp i webbshoppen. Resten av kvällen har jag spenderat på min nya spikmatta med två favoritchokladkakor. Förhoppningsvis ger det iallafall ett litet plus på energikontot.

Inspiration och pepp inspirationstories Okategorierat Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Lästips inför helgen: Lorena Gustavsson’s krönikor på Tyngre.se

Publicerad 2 september, 2016

Ett av de nyaste tillskotten hos Tyngre är skribenten Lorena Gustavsson. Hennes krönikor är viktiga, och jag tycker det är så himla himla fint och bra att hon fått utrymme att skriva just hos Tyngre. Självklart skriver Lorena väldigt bra, men det är något mer, något jag gång på gång slås av när jag läser hennes texter men ändå har svårt att sätta fingret på vad exakt det är.. Jag tror det är hennes sätt att ta upp och vidröra ämnen som dels är svåra att skriva om alls, men framför allt läskiga att skriva om, då budskapet så lätt landar galet hos läsaren.

Mina personliga favoriter från Lorena är ”Våga äta!” och ”The Devil is in the details”, men du hittar alla hennes krönikor skrivna för Tyngre HÄR.

tyngrelorena

Följ Lorena instagram på: typisktlorena

healthstories Okategorierat Tankar om ting Vad vi borde prata om

Varje dag är ett nytt 11/9 för människor som lider av psykisk ohälsa.

Publicerad 11 augusti, 2016

Det här inlägget ville jag skriva efter att ha lyssnat på avsnitt nr 67 av podden Sinnessjukt. Sinnessjukt är för övrigt den enligt mig absolut bästa podden om psykisk ohälsa, tusen tack till Christian Dahlström och Pär Höglund för det ni gör. Det är viktigt och vi är många som är oändligt tacksamma.

År 2002, året efter terrorattackerna den 11e september 2001, inledde USA sitt krig i Afghanistan. Det året dog 172000 människor i krig världen över, och 569000 människor dog till följd av våldsbrott och terrorism. Totalt dog alltså 741000 människor antingen i krig eller till följd av våldsbrott och terrorism detta år.

Samma år begick 873000 människor runt om i världen självmord. Det är ganska många fler. Under terrorattackerna den 11e september dog omkring 2700-3000 människor. På en enda dag. Varje dag under 2002 tog nästan exakt lika många människor sitt liv. Inte en dag – varje dag.

Låt oss tänka en sekund på mediaexponeringen som de här olika frågorna får. Nu minns jag inte exakt varje dags tidningsrubriker år 2002, men jag har svårt att tänka mig att det var sådär jättemånga dagar då det inte rapporterades om krig, våldsbrott och terrorism. Det givetvis med all rätt – det är inget annat fruktansvärt och jag menar inte på något vis att förminska det hemska i dessa frågor. Det jag menar är att proportionerna mellan de olika frågorna är helt absurda. För jag kan inte minnas en enda dag då jag öppnade tidningen för att finna flersidiga reportage om de dryga 2000 människorna som tagit sitt liv sedan föregående dag. Kan du?

Det är så väldigt skevt hur en hel värld kan se en typ av problematik och hemskheter, men blunda för en annan. Både när det kommer till huruvida man talar om det alls, och när det kommer till de ekonomiska resurserna de här olika frågorna får. Vilket givetvis hänger ihop, för talar vi inte om det kommer frågan och problemet aldrig prioriteras.

Varje dag är ett nytt 11/9 för människor som lider av psykisk ohälsa. Och det tänker jag fortsätta prata om, varje dag. Tills den dagen ”psykiskt sjuk” inte längre bara är ord som yttras i media då nyhetsuppläsare ska beskriva en gärningsman som just utfört ett brutalt våldsbrott. Tills den dagen det är lika socialt accepterat i vårt samhälle att vara sjuk i hjärtat eller hjärnan, som det är att få influensa eller en tumör. Till den dagen en åtminstone slipper känna skuld och skam när en redan mår så fruktansvärt dåligt inombords. Tills den dagen varenda människa fattar att precis som alla andra sjukdomar så är psykisk ohälsa något en drabbas av, inget en själv skapar.

[ här hittar du en lista över viktiga och läsvärda inlägg jag skrivit om psykisk ohälsa tidigare ]

healthstories Okategorierat Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Varför får någon ”med en kropp som min” modella löparkläder? (svar på läsarfråga)

Publicerad 9 augusti, 2016

När jag visade bilderna från plåtningen jag gjorde för Sportamore och den nya löparkollektion från BLACC, fick jag en kommentar som gav mig blandade känslor. Jag svarade kort i kommentarsfältet men eftersom jag har tänkt en hel del på det här sedan dess ville jag skriva några rader till om ämnet, i ett eget inlägg. Såhär löd kommentaren;

Hej, av ren nyfikenhet, varför får du stå (snarare springa) som modell till löparkläder när du ej är löpare? Eller får och får, menar mer har du någon koll på hur resonemanget går hos fotograf/hen som planerar fotograferingen? Menar – du som styrketränar har ju en väldigt muskulös kropp (förlåt för att jag tar mig frihet till att kommentera din kropp!) , som man inte riktigt får vid löpning (ifall man inte kompletterar med styrketräning då…) och ger inte det en konstig bild? Endast en tanke bara!
Du är superbra!

Okej. Såhär tänker jag. Jag tycker att det är både bra och framför allt ansvarsfullt av ett klädmärke att välja att visa upp sina kläder med olika människor med olika kroppsformer. Jag är så himla trött på att det ska vara EN typ av människa som är ”rätt form”, det rätta i sammanhanget är väl variationen?! Det tycker jag personligen är att ge en korrekt, sund och bra bild av vad träning är. För träning är liksom inte något bara en liten utvald grupp får ägna sig åt, träning är för alla.

Att säga att en ”inte har en kropp som min” om en löptränar tycker jag ärligt talat mest är en rätt stor tankevurpa. Jag kan löpa, jag bara gör det inte så ofta då det inte är en träningsform jag (just nu) tycker är värst rolig. Precis som alla andra har jag inte obegränsat med tid utan måste prioritera, och just nu prioriterar jag bevisligen annan träning då det är vad jag, just nu, gillar att ägna mig åt. Med det sagt så känner jag många riktigt muskulösa människor som löptränar, så nä… det blir liksom helgalet att säga att det finns ett visst ”sätt en ser ut på, om en löper”.

Låt oss uppmuntra företag och klädmärkens ”användande” av modeller i varierande form, färg, kön och ålder. Varierande allting, helt enkelt. Låt oss lämna det där trista med ramar och ideal och förbestämda ramar och mått för oss att passa in i, och istället visa hur olika kroppar kan bära upp- och känna sig bekväma i alla typer av kläder.

Så tycker jag, i alla fall. Slutligen, vill jag också säga att jag hade jätteroligt den där onsdagen i juni när jag plåtades i BLACC’s löparkläder. Jag blev väldigt glad över att bli tillfrågad från första början, och uppmuntrar som sagt Sportamore’s initiativ att anlita modeller i varierande storlek och form.

_DS_6026Fotograf: Pavel Maira [ pavelmaira.se // Steaksandwich.se ] för Sportamore.se

#throwbackthursday Inspiration och pepp inspirationstories Okategorierat Resan Tankar om ting topslide Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Igen: jag äter inte choklad för att vara hälsosam – jag äter det för att det är gott.

Publicerad 7 juli, 2016

En dag förra hösten postade jag en bild på instagram, en bild med choklad. Olika choklad; allt från chokladdoppade superbär till marabou med kolafyllning. Direkt avföljde en hel drös människor. Är inte det märkligt?

Jag äter choklad, varje dag. Jag tränar, inte riktigt varje dag men de flesta. Jag äter även grönsaker, jag äter så kallad ”superfood”, jag äter kött och ibland blir middagen vegetarisk. Vissa dagar vill jag inte prata med någon när jag tränar utan mest ”försvinna in i min bubbla” och bara låta kroppen jobba, medan jag andra dagar ägnar den där timmen på gymmet främst åt att just snicksnacka med en god vän. Det är livet liksom – lite av allt. Det ser olika ut olika dagar, och herregud det är ju precis det jag uppskattar; att ha lite olika!

Hälsa, är för mig att fylla livet, vardagen och själen med saker man tycker om. Saker som värmer, ger glädje och iver inför framtiden. Hälsa för mig är inte att utesluta. Jag ogillar starkt ordet ”nyttigt”, och likaså ”onyttigt”, för jag tycker liksom inte att de behövs. De fyller ingen funktion. Vi behöver inte definiera precis allt.

Allvarligt talat. Jag äter inte choklad för att vara hälsosam – jag äter det för att det är gott.

Det är tråkigt tycker jag, att ordet hälsa för många direkt blir någon form av mall att pressa ner sig i. Som ett par osköna jeans som varken är för stora eller små – bara fel passform. Jag vet inte hur det är för er, men jag har lika svårt varje gång att formulera mig när någon frågar på vilket sätt jag äter eller tränar. För jag har inget ”sätt”?! Jag bara äter liksom. Jag bara tränar. Det verkar ju dessutom funka rätt bra, så som jag gör. Så jag tänker lite att tja, jag fortsätter. För saken är den, att jag gillar både choklad och träning. Jag vill inte, tänker inte och behöver verkligen inte välja.

För mig, är hälsa hur det vi gör, får oss att må. Det är de sakerna vi ska fylla våra liv med, för att må bra och följaktligen vara hälsosamma. Oavsett vilket format det för dagen kommer i; oavsett om du just idag behöver lite extra choklad eller en tyst timme för dig själv på gymmet eller i löpspåret. Eller något annat för den delen. Ibland räcker ett fånigt klipp i Facebook-flödet för att jag ska fnittra och uppskatta livet lite extra.

Moral of the story: choklad ingår i allra högsta grad i min ”hälsosamma livsstil”. Sådetså.

icaecochocsalthemmakvallgodis1nutrichokladiherbmars2osterlenchokladsvkakao3st2sn.favs.16-4

Inspiration och pepp inspirationstories Okategorierat Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Drunkna inte i dina känslor

Publicerad 27 juni, 2016

För några månader sedan skrev jag om ett lite extra viktigt poddfynd, nämligen Ångestpodden. Sedan dess har jag lyssnat på samtliga 75 avsnitt, oavsett ämne och gäst. För att ja, det är liksom en liten grej jag kan göra och framför allt vill göra. Jag tycker helt enkelt att det Ida och Sofie, de två fina tjejerna bakom Ångestpodden, gör är så himla viktigt.

Igår lyssnade jag på det senaste avsnittet med Maggan Hägglund. Maggan har tillsammans med Doris Dahlin skrivit boken Drunkna inte i dina känslor (som jag listade bland mina bokfavoriter i det här inlägget). Det är en bok som handlar om Högkänslighet (HSP), men som Maggan och Doris kallar något så bra som ”Starkskörhet”. För det är precis vad det innebär att vara högkänslig; att ibland är en stark, och ibland inte alls. Jag är väldigt stark och driven och vet vad jag vill – samtidigt som jag ibland inte vill annat än att gömma mig långt nere i någon djup grop där ingen ser och helst aldrig mer komma upp. Jag är helt enkelt både stark och skör, och inget av det är på något vis falskt, jag låtsas inte åt något utav hållen. Jag bara känner väldigt intensivt åt alla håll och kanter. Maggan beskriver högkänslighet såhär: ”Man tar in mer intryck än de flesta gör, och man bearbetar dem på ett djupare sätt än de flesta gör.”

Jag brukar säga att jag saknar filter. När människor frågar mig vad jag menar när jag säger så brukar jag förklara det såhär;

Tänk dig en TV. De flesta har en TV vars antenn tar in ett bestämt antal kanaler på vissa bestämda frekvenser. Min TV’s antenn tar in all världens kanaler, på alla frekvenser som finns. Intrycken är oändliga och stundtals överväldigande. Det blir väldigt svårt, ibland till och med omöjligt, för mig att att själv sålla bland dem.

Jag förstår att det för någon som har ”ett normalt flöde av intryck” kan vara svårt att förstå svårigheten i att hantera alla dessa intryck, och att det emellanåt faktiskt kan vara väldigt smärtsamt att leva med det ständiga överflödet av dem. För om det vore så enkelt som att en bara kunde välja och, det där hemska ordet – prioritera. Det går ju tyvärr inte riktigt.

Med min egna liknelse om en TV-antenn i tankarna var det lite lustigt att höra Maggan berätta om hur hon brukar beskriva och definiera högkänslighet, nämligen såhär;

Tänk en radioapparat. En radio tar in vissa program på olika frekvenser. De allra flesta (forskare säger ca 80% av befolkningen) kan ta in vissa program, och sedan finns det frekvenser som inte alla kan ta in. Men 20% tar in mer; vi uppfattar mer och avläser mer. Har en talang för att ta in olika typer av intryck, helt enkelt. Det gäller inte bara känslor och hur andra människor mår, utan även saker som ljud och ljus.

Just att hon kallar det talang tycker jag är så fint. Det är svårt, men jag försöker se min högkänslighet och mitt avsaknande av filter som en talang, som en fin sak. För det ÄR en fin sak, det tycker jag ju, egentligen. Ibland bara glömmer jag, sådär som en dumt nog gör ibland. Så tack för påminnelsen, Ångestpodden och Maggan.

drunknainte

Imorse plockade jag fram mitt ex av boken för att läsa om, och jag vill verkligen tipsa alla om att läsa den. Inte bara dig som redan känner igen dig i beskrivningen av högkänslighet, utan verkligen alla. Förståelse är så viktigt – med en större förståelse för hur vi är olika kan vi ta vara på- och använda oss utav dessa skillnader och styrkor. Det är ju en bra sak, vi ska vara olika och vi ska göra olika saker. Och vi ska uppmuntra och uppskatta olikheterna.

Om du hellre läser/lyssnar på böcker i din mobil/surfplatta finns Drunka inte i dina känslor även på Nextory, där jag nu har ordnat så att ni kan ange koden ROETHLISBERGER fram till och med sista augusti för att få en månad gratis läslyssning. Bara att skapa ett abonnemang (helt utan förbindelser givetvis) och när månaden närmar sig slutet väljer du helt enkelt själv om du vill fortsätta eller säga upp det. På en månad hinner en läsa/lyssna igenom ganska många böcker, framför allt om en har lite sommarledigt!

Koden är alltså ROETHLISBERGER och här registrerar du dig för en månads gratis läslyssning

nextstoryboktips1

Vad är Nextory?

Nextory fungerar som Spotify – fast med böcker. Du aktiverar ett månadsabonnemang, och vips så har du tillgång till tusentals böcker att antingen lyssna på, eller läsa i mobilen/på plattan. Smidigt va?! Det är alltså en prenumerationstjänst med abonnemang för 99, 199 eller 249 kr per månad – med andra ord en summa man lätt kommer upp i vid köp av vad, en-två böcker i månaden? Så värt!