Jag postade en bild på instagram idag, med choklad. Olika choklad, allt från chokladdoppade superbär till marabou med kolafyllning. Direkt avföljde en hel drös människor. Är inte det märkligt?
Jag äter choklad, varje dag. Jag tränar, inte riktigt varje dag men de flesta. Jag äter även grönsaker, superfood och kött. Ibland blir det vegetarisk middag och ibland fylls timmen på gymmet mest med skratt mellan goda vänner. Det är livet liksom, lite av allt. Olika.
Hälsa, är för mig att fylla livet, vardagen och själen med saker man tycker om. Saker som värmer, ger glädje och iver för framtiden. Hälsa för mig är inte att utesluta. Jag ogillar starkt ordet ”nyttigt”, och likaså ”onyttigt”, för jag tycker liksom inte att de behövs. De fyller ingen funktion. Jag äter inte choklad för att vara hälsosam, jag äter det för att det är gott. Ibland är jag sugen på 70%-ig och ibland de där som egentligen inte ens bör kallas choklad utan typ socker och annat jag inte ens brytt mig om att ta reda på vad det är.
Det är tråkigt tycker jag, att ordet hälsa för många direkt blir någon form av mall att pressa ner sig i. Som ett par osköna jeans som varken är för stora eller små – bara fel passform. Jag vet inte hur det är för er, men jag har lika svårt varje gång att formulera mig när någon frågar på vilket sätt jag äter eller tränar. För jag har inget ”sätt”?! Jag bara äter liksom. Jag bara tränar. Och så rullar det på och ju mer muskler jag bygger desto mer choklad slinker kanske ner. Kanske. Jag vet inte ens – för jag bryr mig inte. Det verkar ju funka rätt bra, det där jag gör. Så jag tänker att jag fortsätter. För både choklad och träning ger mig glädje.
Och glädje är var jag vill fylla mitt liv med, det är vad jag ser som hälsa. Oavsett om det kommer i format : choklad eller format : rörelse. Eller något annat för den delen. Ibland räcker ett fånigt klipp i Facebook-flödet för att jag ska fnittra och uppskatta livet lite extra.