Ja hörrni, när man ligger sjuk hemma hinner man tänka på mycket. Framför allt hinner man tänka på och göra tusen listor i huvudet på allt det där man ska göra när man är frisk igen.
Förutom att jag skrev säkert tre A4 med recept-idéer (om ni bara visste hur många lösa lappar jag har liggandes precis överallt med just recept-idéer…) så fick jag för mig att mitt hem behövde en uppfräschning.
Saken är den att när jag i somras flyttade in i min söta lilla lägenhet, så kunde jag inte köpa de där möblerna jag kanske allra helst hade velat köpa. Eller de där inredningsprylarna jag kanske allra helst hade velat piffa till med. Nej, jag fick mätta mun efter massäck (aka tunn plånbok) och det blev ett hopplock av saker från mitt barndomsrum, ärvda saker och möbler som skulle till tippen som jag fräschade till i sann DIY-anda. Lite har jag väl tänkt att ”äsch, ingen ser ju mitt hem ändå, vad spelar det för roll hur det ser ut..” och att jag hellre lägger pengar på skojigheter att skapa med i köket och upplevelser och sådant.
Men så slog det mig, nu när jag legat sjuk i dryga två veckor, att herregud JAG ser ju mitt hem. Varje jäkla dag. Det är här jag vaknar om morgnarna, det är här jag till stor del utför mitt jobb, det är här jag laddar batterierna och helt enkelt: det är här jag ska trivas. Så då bestämde jag mig för att göra om lite. När jag var pigg nog att faktiskt STÅ upp kortare stunder så gjorde jag små utflykter till olika butiker, bytte ut en sak i taget och igår kunde jag hämta ett soffbord som jag lämpligt nog hittade för finfint reapris, och nu känns mitt hem så himla mycket finare. Nu trivs jag. Och – det är viktigt att trivas hemma alltså. Man mår bättre. Av de där små detaljerna.
Ovan på bild en byrå jag faktiskt bokstavligen fångade på tippen, när jag hjälpte min mamma köra bort en massa grejer för någon månad sedan. Jag såg byrån och sa att den kan du ju inte slänga! Men hon ville inte ha den så jag tog den, slipade den och målade vit. Lite ”rough”, för så gillar jag det. På den har jag askar med smycken (köpta på hemtex) och småprylar, min favvo-parfym och min klocka jag fick i tjugoårspresent. En liten tavla jag fått av min bästa vän för flera år sedan hänger ovanför, och ännu högre upp en lampa jag också fyndade på rea till halva priset. Byrån står på ena sidan sängen, på andra sidan står hyllan ni ser till höger. Där står en bok jag fick i julklapp (Sweet food & photography av Linda Lomelino, så-himla-fin!) och de finaste pennorna jag vet, gjorda av återvunna tidningar. Lite andra favvo-böcker har jag också där, som ni ser.
På min ”stora” vägg har jag två vita sådana där smala hyllor (som säkert heter något speciellt men jag vet inte vad) där jag har en stor svart tavla med ett favoritcitat, en krigsgudinna målad av mina vän (jag kommer skriva mer om både min vän och hennes konst; hon är en fantastisk konstnär och människa) och nedanför dem lite annat smått och gott. Typ en till fin bok, och en gammal kameraväska jag ärvt av min morfar. I hörnet vid fönstret har jag staplat mina gamla små bord på varandra, och överst står en ommålad trälåda, ”toppad med” mina favorit-ljusstakar.
Soffbordet jag kunde hämta hem igår var en fyrkantig liten sak med tung vit marmorskiva. Så himla fint. På det mina finaste block och en bukett vita rosor som min mamma kom förbi med häromdagen för att peppa hennes sjukling till dotter. Jag har lovat mig själv att hädanefter alltid ha minst en vas med vackra blommor hemma. Det är ett löfte av rang ni inte ens förstår, jag är nämligen värdelös på att hålla levande växter vid liv. Helt värdelös. Så buketter som ändå inte ska vattnas känns som en bra start för en framtid med förhoppningsvis mer grönt och levande i hemmet. Jo, det känns rimligt.
