Med jämna mellanrum får jag frågor här om hur jag tränar och varför och när osv osv. Svaren har väl varit lite sådär trista och luddiga – att jag inte haft någon direkt plan. Jag har nämligen aldrig följt ett schema eller haft några direkta mål med min träning. För mig (alla är vi olika) har schema och planerade antal övningar/set/reps inneburit prestationskrav. Risk att ”misslyckas”. Jag har nog lite tänkt att det skulle bli mer stressande än peppande, och eftersom jag är en sådan ”känslomänniska” med starka impulser skulle ett uteblivet pass, eller en dålig dag med klen ork kanske resultera i att jag skulle känna mig.. dålig? Istället har jag tänkt att allt som blir är bättre än planerat – för jag har ju inte haft något planerat. Det har funkat bra för mig och så länge jag känt mig stark, haft roligt och besöken på gymmen blir av för att jag ville dit, ja då har jag varit mer än nöjd och glad! 🙂
En annan stor bidragande orsak att jag inte planerat min träning är för att jag överlag har sjukt svårt för just planering. Struktur. Allt det där som fick sin förklaring efter ADHD-diagnosen. Det är liksom inte bara normal-jobbigt för mig utan stundvis fullkomligt omöjligt. I alla fall har jag inte haft energi över att lägga på det, och jag har inte prioriterat att sitta ner med träningsplanering utan lagt energin på mitt företagande, min framtid och framför allt : min vardag och välmåendet i den NU. Träningen har fått vara min terapi, dit jag vänder mig för att faktiskt stänga av huvudet och tankarna.
Hur som helst. När jag i princip blev serverad ett träningsupplägg för att öka i maxstyrka och förbättra teknik och bålstabilitet, blev jag ändå sugen på att testa. Sex veckor med grunderna planerade med lite fritt runtomkring lät som en perfekt kompromiss och som sagt, att inte behöva planera det själv gjorde att jag bestämde mig för att testa.
En vecka med schemat är nu genomförd och jag är väldigt positiv – det har varit både roligt, utmanande och givande. Idag kördes veckans 6e pass enligt schema och min kropp är rejält mör. Riktigt sliten. På det där sköna sättet, ni vet? Vilodag imorgon och jag ser redan fram emot nästa veckans pass!
Schemat är alltså sex veckor långt. Första sex veckorna kör vi marklyft. Marklyft är ju överlag en fantastisk övning där man tränar hela kroppen (vid korrekt utförande, that is) och när man förstått hela ”mark är ingen dragövning utan tryckövning”-grejen, så känner man det. Hela kroppen är med.
Tre gånger i veckan är det mark. 80% av 1RM. 1RM är vikten man orkar 1 rep på, och för mig är 80% av 1RM (105kg) 85 kg så det är vikten jag skrivit nedan.Denna vecka har sett ut såhär;
Dag1: Marklyft 6set*2reps / 85Kilo. Följt av 2 roddövningar och 2 dragövningar
Dag2: Bröst/Biceps (Bänkpress 5set*5reps på 80% av 1RM) Öka 2,5kg varje vecka
Dag3: Marklyft 6set*3reps / 85Kilo. Följt av mage/vader
Dag4: Axlar/Triceps (Militärpress 5set * 5reps börjar på 80% av 1RM och ökar 2,5kg varje vecka)
Dag5: Marklyft 6set*2reps / 85Kilo. Följt av + 2 roddövningar och 2 dragövningar
Dag6: Ben (Knäböj 5*5 börjar på 80% 1RM) +2,5 Varje vecka. Följt av valfria benövningar
Dag7: VILA
Första passet var det mentalt utmanande att inte lassa på mer vikt i marken. Jag är van vid att alltid köra så tungt jag orkar för dagen, liksom. Men ska man nu köra enligt ett schema och sedan kunna utvärdera resultatet får man ju banne mig följa det också. Så, många uppvärmningsset, inget bälte, fokus på teknik. Det faktum att man sedan kör igen redan två dagar senare, känns. Och igår när det var tredje markpasset för veckan, följt av högreps på de andra övningarna – alltså det svider. Det bränner. Det är så märkligt hur en vikt inte kan kännas tung, men ändå vara just så förbannat tung. Varje set avslutas med känslan att ”nä nu orkar jag inte en enda repetition till”, men så orkar man.
Jag kan verkligen ärligt säga att denna veckas pass har varit bland de roligaste, jobbigaste och härligaste passen jag någonsin kört. Svinjobbiga för att hela upplägget är nytt för mig, och min kropp idag är inte lite mör som sagt, men så himla roliga. Nästa vecka är det lite ändringar men de tre markpassen är stående hela sexveckors-perioden ut, och jag är redan supertaggad på att köra igen!
Men först – välförtjänt och välbehövlig vilodag. Soooom vi ska vila, jag och kroppen. Ladda om, ladda upp. Tagga till.