Dessa rader publicerade jag för 11 månader sedan men de kommer alltid vara aktuella och ibland behöver man påminna sig själv…
Följ den senaste dieten Ät dig mätt och våga lita på din kropps signaler
Lyssna på prat om dieter Byt samtalsämne
Ta till dig expertråd Inse att du är expert på dig själv
Sätt ribban högt Sluta jämföra dig med andra
Jobba på platt mage Jobba på magkänslan
Lyssna på alla tips Lyssna på dig själv
När jag såg uppdateringen av lookbooken hos Wallderinska tänkte jag ett par saker:
Nej okej det var typ det enda jag tänkte.
Att jag också vill göra armhävningar på en strand i Thailand iklädd vita wsportswear-kläder med gulddetaljer. Ja och så hade jag gärna varit brun och så också. Men jag tänker liksom ignorera min rådande hudton och ändå dressa upp i den nya färgen – för den är ju så snygg.
Precis som de tidigare färgerna (svarta m guld/silver, mörkblå m guld/silver) så är kläderna stilrena och framhäver det vackra kvinnliga (oavsett kroppsform..). Det jag personligen diggar mest och som egentligen är den främsta orsaken att jag i princip alltid tränar i wsportswear-kläderna, är dock de sitter där de ska och är så sköna. Håller formen tvätt efter tvätt. De är ”knöböjssäkra”, om ni förstår vad jag menar… 😉
När jag gillar grejer vill jag gärna att ni också ska få gilla. Gäller det ätbart vill jag bjussa på smakprov och fina erbjudanden på spännande ingredienser. Nu när jag själv äger fyra set av dessa kläder och uppriktigt gillar allt från tanken bakom till produktion till slutresultat, så är det ju inte mer än rätt att jag i alla fall fixar en rabattkod till er. Så ni kanske också provar och förstår vad jag snackar om!
Därför kan ni från och med nu ange koden FANNY i kassan för 100kr rabatt. Alltid liksom. Vecka 9 släpps de vita kläderna och då kommer jag ha tävling i bloggen där en av er har chansen att vinna ett linne. Bara en liten teaser, liksom. Tröstpris har jag också. Håll utkik! (och HÄR hittar ni direkt till hemsidan och shoppen)
Här kommer ett sådant där enkelt tips. Ni vet ett sådant där tips som skapar lite variation men inte kräver vidare ansträngning vare sig i form av tankeverksamhet eller aktiv handling. Ett himla bra vardagstips, helt enkelt!
Jag vet ärligt talat inte varför jag inte tänkt på det här tidigare, för jag har använt ”tricket” förr. Det handlar om te. Starkt starkt te som ger smak. När jag hade min värstaste värsta gröt-period och åt gröt mest hela tiden, så var det ett tag jag smaksatte med varenda tepåse jag kom över. Hur? Jag kokade helt enkelt upp lite vatten, hade i en tepåse eller två (eller tre, beroende på vilket te jag använde), lät det stå ett tag, och sedan hade jag i havregryn och kokade gröt som vanligt. Superfiffigt och enkelt sätt att variera gröten!
Men i alla fall. Nu var det ju inte gröt jag skulle tipsa om. Utan att tillaga kyckling i te. I ugnen. Så det sköter sig själv ni vet, för sådant gillar man de där dagarna man helst inte lagar något alls (men hemskt gärna äter).
Jag använde teet ni ser på bilden högst upp; ett grönt te från PUKKA med citron-touch. Sedan rev jag ner färsk ingefära och vitlök – de tre smakerna blev himla bra kompisar! Jag kokade upp lite vatten, hällde över kanske 1 dl i ett litet glas (nästa gång tar jag lite mindre; 1dl var aningens för mycket för bara en portion) och la i en tepåse. Man kan såklart smaksätta med vad som helst, men jag körde alltså på färsk ingefära och vitlök. Beror väl på tesmak man väljer, vad som passar.
När det hela ”fått lite smak”, skar jag en kycklingfilé i bitar, la i en ugnsform och hällde över teet + rivet. Som ni ser blev det lite mycket vätska men det gör egentligen inte heller något – poängen är att kycklingen suger åt sig smakerna och håller sig sådär fint saftigt.
Medan kycklingen sedan är i ugnen (jag hade på 175 grader) gör man tillbehör. Jag körde på snabbstekt broccoli, som dels också kryddades med lite riven ingefära och vitlök, men vad som verkligen satte guldkant på det hela var min favvokombo tamari-soja och coconut syrup. Alltså sååå hiiimlans gott! Jag älskar att blanda i lite sött i maten, det förhöjer verkligen smakerna.
Ja men sen var det ju middag då! Kycklingen må se trist ut, man får ju ingen direkt stekyta, men smaken hörrni. Den fanns där! Och så långt ifrån torr filé man kan komma, eftersom den så fint sugit åt sig av teet under tillagningen. Så med lite färskt grönt till (och obligatorisk dessert, såklart) så blev både mage och smaklökar himla nöjda med denna middag! Prova prova! Detta ”te-trick” funkar säkert med fisk också, nästa gång tänkte jag köra på lax och något annat gott te…
Jag har väldigt svårt att hitta ”vanliga” kläder som sitter bra. Det handlar inte så mycket om storleken i sig, utan passformen. Kläder görs inte för kvinnor med ”mina former”, tydligen.
Om man ser till hur kläder oftast sitter, har jag en ”för smal” midja och ett ”för brett” rygg/bröst/axelparti. Ska något gå över och runt mina axlar så sitter det alltid för löst i midjan. Så alternativen jag lämnats med har varit att antingen ha lösa överdelar, som liksom ändå ska sitta löst överallt, eller tighta i små storlekar med mycket stretch. Klänningar är hopplöst. Ofta är tighta klänningar i XS för stora i midjan samtidigt som de sitter helt galet över bröstet och axlarna – om jag ens får på mig den där, vill säga. Det får jag nämligen sällan.
Jag har så många gånger gått i butiker och provat en himla massa fina klänningar, för att sedan hänga tillbaka dem när de suttit helt galet. Jag har klickat hem och skickat tillbaka nästan lika många klänningar från nätet. Gett upp lite, och kört på två-delade outfits när jag väl klätt upp mig. Men en fin klänning är ju liksom, himla fin! Och något ja gärna skulle vilja ha, någon gång ibland.
Så hittade jag dressy och blev lite kär i deras klänningar. Skickade iväg en fråga; om de var stretchiga i materialet och om de eventuellt skulle passa en ”kroppstyp” som min? Fick svar och bestämde mig för att testa. Silver Classy Bandage Dress blev mitt val och när den kom hem blev jag ännu mer förtjust – tyget var inte alls ”glittrigt” som jag var lite rädd för, och inte heller tunt så man riskerar ofrivilligt blottande av kroppsdelar. Istället var tyget rejält och färgen mer åt metallic-hållet och liksom skimrande – helt underbar. Ja la upp en bild på instagram typ direkt, HÄR hittar ni den.
Passformen! Nu tog jag XS och en S hade nog också gått bra, men alltså den går runt och över min rygg/mitt bröst. Den sitter på plats, tack vare tyget som alltså verkligen är rejält och liksom stadigt. Jag får inte andnöd pga för trångt över bröstkorgen. Jag måste inte dra ner den stup i kvarten pga ”tagit för liten storlek så den ska passa midjan men rumpan och låren är för stora”.
Ja jag är överlag bara toknöjd och nu undrar jag mest när jag ska bli bjuden på kalas så att jag kan få använda den?!
Men allvarligt. Jag är väl inte den enda som har det här problemet?! En vild gissning är att många av er som läser här också tränar – har ni svårt att hitta kläder? Eller har ni samma problem som jag; smal midja till större ben och bredare axlar? Eller kanske någon helt annan kroppsform som kläder inte sys för? Låt oss beklaga oss gemensamt i kommentarsfältet. Och eventuella inbjudningar till festligheter där en finfin metallic-klänning passar skickas till fanny@roethlisberger.se
Jag tröttnar nog aldrig på falafel i olika varianter!
De små bollarna går verkligen att variera i all oändlighet och är den perfekta använda-upp-rester-maten. Denna gång tog jag tillvara på lite gröna ”rester” från att ha gjort en grön juice. Jag körde grönsakerna genom centrifugen först (broccoli, ärtor och färska sojabönor denna gång) och la åt sidan innan jag körde frukterna. Man kan givetvis använda lite vad som helst, jag har gjort falafel med rödbetor, morötter, grönkål… allt funkar!
Till dagens gröna falafel gjorde jag även en supergod ”röra” på grillad aubergine, rostade valnötter och pinjenötter. Jag hade i lite tjock naturell yoghurt, men skippar man det får man en god pesto. Är man vegan kan man såklart köra på vegansk ”yoghurt”, eller kanske silkestofu? Om någon provar återkom gärna med hur det blev!
I falafeln hade jag även en för mig helt ny grej : Tartex påläggs-pastej. Som alltså är en (vegansk) pastej med ekologisk näringsjäst som bas. Man kan ha den på mackan, eller som jag gjorde nu använda den i mat. Tartex finns i sex olika smaker: Naturell, Ört, Ört/Vitlök, Champinjon, Oliv och Chili. I dagens falafel hade jag den med smak av ört/vitlök, och jag smakade även lite ur tuben – riktigt god! Har redan flera idéer på vad man kan göra med dessa pastejer…
Ja nog babblat av mig nu. Här kommer recept på både falafel och aubergine-röra/pesto. Låt smaka!
Grön Falafel (ca 15 st)
Jag bara slänger allt i en bunke och mixar ihop med en stavmixer. Smaka av med kryddor, tillsätt eventuellt lite kokosmjöl så som jag gjorde för att få en mer lättrullad deg. Rulla till bollar och antingen stek dem, eller lägg på en bakplåtspappersklädd plåt och låt dem få yta i ugnen. Jag gör nästan alltid min falafel i ugn, av den enkla anledningen att jag får mer plats att göra annat vid plattorna under tiden de sköter sig själv i ugnen. Typ 200 grader, i kanske…(jag måste bli bättre på att kolla klockan) 15 minuter? Efter vad jag tror är ungefär halva tiden vänder jag på dem. Om jag kommer ihåg. Går faktiskt lika bra vilket som.
Grillad aubergine-röra
Skär aubergine i skivor, salta och lägg mellan tallrikar + någon form av vikt ovanpå (typ bok eller tung burk). Detta för att få bort lite vätska och skynda på grill-processen senare. Jag lät auberginen ”pressas” i ungefär en halvtimme-timme, sedan häller man av vattnet, och så kan man ”dutta” lite extra med hushållspapper för att få bort ytterligare vätska. Sprid ut skivorna på en bakplåtspappersklädd plåt och grilla i ugnen (200 grader) tills de fått yta. Ta ut och låt svalna, och under tiden rosta valnötter, lök skuren i stora skivor och vitlök (hela klyftor). Sista minuterna kan man slänga in pinjenötterna också. Låt allt svalna något, och mixa sedan med resterande ingredienser. Smaka av med både salt, vitpeppar och chiliflakes.
I decembers ”The Healthy Box” fick jag en flaska NOA Relaxation. Min första tanke var ”åh vilken fin”, för flaskan var verkligen ovanligt söt, men ärligt talat hade jag i övrigt måttliga förväntningar. För tyvärr smakar drycker likt dessa i min mening ofta typ… lätt smaksatt vatten. Så flaskan stod i kylen ganska länge innan jag drack den – och då var det jag som gav mig själv en tyst utskällning för fördomar och förutfattade meningar. För den var SÅ god.
Förra veckan fick jag hem tre flaskor av den nya smaken Blåbär & Björksav. Den var om möjligt ännu godare. Tredje och sista flaskan drack jag idag i mitt finaste glas, som ett trevligt farväl och RIP och så vidare. Har ni inte smakat ännu kan jag alltså varmt rekommendera er att göra det! Här kan ni se var de finns att köpa.
#BRANNPUNKT är ett initiativ av Malin Nylén där laddade och intressanta frågor och ämnen tas upp. Som jag givetvis både uppskattar, uppmuntrar och tackar för – för det är ju så viktigt…
Den 2 februari är den tredje föreläsningen av fyra under temat #BRANNPUNKT och den handlar om ADHD. Jag kommer vara på plats och lyssna. Med mig tar jag min mamma, hade min far funnits med i bilden hade denna föreläsning gått under obligatorisk närvaro även för honom, såklart.
– Var går gränsen för ”normal rastlöshet” och funktionshinder?
– Vilka är styrkorna med ADHD?
– Hur kan föräldrar och skola bli ett team?
Elisabeth Wahlin, mor till en son med ADHD, tar med dig på en resa genom bokstavskombinationer, utredningar, behandlingar och hur hon hjälper sitt barn med ADHD genom skola och pubertet. Med både allvar och humor speglar hon hinder och möjligheter och ger konkreta tips på nödvändiga strategier för att klara vardagen i hemmet och dialogen med skolan.
Det är inte alltid så lätt att ta till sig ett beteende man inte riktigt förstår. Elisabeth pekar på hur en person med ADHD kan tänka och fungera och hur det påverkar familj och omgivning, samt hur betydelsefulla möten med lärare, föräldrar och andra involverade kan lyfta och ge kraft.
Dag: måndagen 2 februari 2015
Tid: Kl. 18.00-21.00
Plats: Mornington Hotel Bromma, Norrbyvägen 30
Biljetterna kostar 350 kr för medlemmar och 450 kr för icke medlemmar. I priset ingår mat, dryck och goodiebag.
Gör så här: Betala 350 kr/450 kr till BG: 199-7667 och maila därefter dina fullständiga kontaktuppgifter plus en skärmdump på insättningen med ämnesraden ”ADHD” till info@thebabynetwork.se. Du får ett bekräftelsemail inom 48 timmar.
Jag önskar att vi vetat om min ADHD tidigare. Dels för min egen skull, såklart, men minst lika mycket för de människorna som fanns runtomkring mig. Som mina föräldrar.
Det är inte alltid lätt att leva med någon med ADHD, det vet jag. Det är jag smärtsamt medveten om, för allt det där som är bra med mig och ”hur jag funkar”, kan bli enorma hinder i livet och vardagen. Nadia skrev häromdagen ett fantastiskt inlägg om just det. Jag grät när jag läste hennes ord. Det var som om hon läst mina tankar, som om hon dragit ut mina tankar och känslor och allt det där trasslet runtomkring dem, rakt ur mitt huvud och hjärta, snurrat ut knutarna och byggt om dem till en text. Jag tänkte först skriva lite egna ord om saken, men insåg till slut att hon skrev dem ju allihop.
TUSEN TACK Nadia – tack för att du gör det jag också försöker göra och vill uppmuntra fler till – snackar om det! Jag kommer fortsätta, för jag lär mig dagligen nya saker om mig själv, om hur jag funkar och hur det kan användas till en stor fördel och egentligen mest är en ren välsignelse.
Och du som orkar stanna. Du som klarar av att se förbi pysslet och trixet som krävs för att få en fungerande vardag med ”någon som mig”. Du som orkar säga saker tio gånger till. Du som kan leva med att saker aldrig ligger ”där de ska”. Du som står ut med det faktum att med mig händer det alltid något och jag kan inte ”göra ingenting” så som du kanske kan. Du som förstår att du kanske inte kan förstå hur jag tänker eller fungerar alltid, för det gör jag inte ens själv. Du som orkar leva med mina känslor som aldrig håller rimliga proportioner och kan svänga både hit och dit på en millisekund. Dig kommer jag aldrig lämna eller släppa. Du kommer en dag se allt det fina ”mina drag” faktiskt också innebär. Ett liv i NU, eller liv där inga gränser finns för hur mycket man kan älska, kämpa eller tro på mirakel.
Jag sa ju att det skulle gå snabbt.
Och det gjorde det.
Julklappen jag fick hem från TrendyFoodNordic smakade, om vi säger så. Samtliga burkar nuts’n more nötsmör är uppätna. Hälften av Barney Butter-burkarna är tömda med välskrapade bottnar.
Som jag skrev sist skulle hemsidan komma upp till årsskiftet och yes – nu är den uppe och HÄR hittar ni den. Så jag har själv redan fyllt på skafferit med nötsmör, maplewater och frukt-& nötbars. Nytt för denna laddning var ett par påsar Candy Kittens – världens kanske sötaste godisar! De sura blev mina favoriter.
Just små godispåsar, bars och andra snacks i mindre ”portionsstorlek” tycker jag är fiffiga att ha som efterrätt till måltider, ifall jag inte blir mätt eller vill avsluta med något sött (och det vill jag alltid). Följer ni mig på instagram –@roethlisbergerphoto– har ni säkert skymtat både det ena och andra gotter vid sidan av mina tallrikar, och så ser det allt som oftast ut hos mig – dessert är obligatoriskt.
Mina finaste tips vad gäller TFN och deras utbud är alltså:
Hur ser ni på det här med träningstillbehör?
Jag tänker såhär : ibland. Ibland, som i att jag vill kunna göra allt utan ”hjälp” som remmar, bälten och wrist wraps. Ibland, som i att när det ska maxas och extra stöd i form av tex wrist wraps tar bort fokus från att inte skada handleden i ett knäböj så man istället kan använda den lilla energin till att faktiskt genomföra maxlyftet – ja.
Själv har jag alltså just ett bälte, remmar och wrist wraps. Det finns fler grejer och det finns mycket att säga även om dem – men jag håller mig till att tala om det jag själv använder.
Remmarna använder jag när jag kör chins – men bara på slutet. Första setet alltid utan, ibland allihop, och mot slutet, om jag känner att det är greppstyrkan som sviker, så plockar jag fram remmarna. Tidigare använde jag remmar även i mark, det blev en vana och det var min pojkvän som gjorde mig uppmärksam på det när vi körde sex veckor med markfokus : trots att vi låg på låga vikter så använde jag remmar. Det bestämde jag mig då för att vänja mig av vid helt, lite ”passa på” när vikten ändå var så låg. Så numera åker remmarna bara fram vid tunga lyft nära max, eller vid raka mark då jag har svårt att få kontakt med baksida lår ändå och vill fokusera på enbart det under övningen (inte greppstyrkan, alltså). Andra övningar där jag ibland använder remmar är enarms-hantelrodd, högrepsrodd, och övningar där jag har tunga hantlar men inte tränar armar – tex dumbbell side bend, utfall från bänk, uppkliv på bänk…
Bälte var också något jag tidigare av ren vana använde i mark, men under de sex veckorna med mark vande mig av vid. Nu använder jag det, precis som remmarna, enbart när det blir tungt. Uppe vid 100 kilo och uppåt åker det på. Annars använder jag bältet vid tunga knäböj (vilket jag numera kör väldigt sällan). Bälte är en bra grej men just bukstyrka är så otroligt viktigt inte bara i all träning, utan även till vardags (när vi rör oss ; går, hoppar, böjer oss, gör häftiga rörelser framför allt i kombination så som böj och rotation tillsammans – typ plocka upp något från golvet) så jag tycker att man ska skippa bälte i så stor utsträckning man kan. Helt enkelt för att träna bukstyrkan i de stora övningarna där den behövs, som marklyft och knäböj.
Wrist wraps – jag älskar dem! Det var när jag tränade med min vän som ägnar sig åt hard core styrkelyft som jag insåg fördelarna med dessa. Vi körde knäböj på ett för mig helt nytt sätt, nämligen med stången lååångt ner på ryggen och då hamnar handlederna oundvikligen i en himla dum vinkel. Här använder jag wrist wraps, och de åker på även när jag bänkar tungt.
Jag är förskonad från skador, även om jag är lite nojig när det kommer till allt som kräver stabilitet i knäna då jag haft problem med dem. Rättare sagt; jag har en liten ”vinkel” i mina knän som gjorde att jag under uppväxten fick ont (någon timme på stan räckte för enorm smärta) och då fick ilägg i skorna. Idag använder jag inga ilägg, någonsin, utan går till vardags ”med flit” med platta skor som converse, tränar med rätt platta skor (Nike Free TR Fit 4, på bild nedan) och i övningar som marklyft, knäböj, benpress och utfall kör jag alltid utan skor. Det för att träna upp de små musklerna i fötterna som under åren med ilägg blivit understimulerade och jag kopplade på grund av det bort baksidan helt (samt stukade fötterna alldeles för lätt – musklerna i fötterna ”var inte med”, liksom). Efter ungefär två år utan ilägg mår mina fötter, fotleder och knän bättre än någonsin, och jag har inte ont alls.
Det är dock vanligt med skador, och det bästa man kan göra är givetvis att förebygga genom just träning. Det bästa, när målet är en hel och stark kropp för vardagen, är en bas utan redskap och tillbehör. Just för att bygga upp stabilitet, få kontroll och träna upp musklernas reaktionsförmåga – de flesta skador sker trots allt i häftiga, oförutsedda rörelser där man inte ”hinner med”. De sker inte på gymmet, de sker i vardagen. Och hur ofta har man bälten, remmar eller skydd då? Precis.
Har man dragit på sig en skada eller lider av värk så finns det skydd och stöd även för det. Som också kan användas i förebyggande syfte för att minska risken för överbelastningsskador och ge skydd mot slag och stötar under exempelvis träning.
En bra sida som har samtliga nämnda skydd för vettiga priser är vulkanskydd.com.
Ni kanske har noterat de där ”flavor drops” i några av mina senaste recept. De är en numera en stapelvara i mitt kök, smaksatta droppar som alltså inte är sötning (som steviadroppar) utan ger just smak.
Myprotein har som bekant väldigt många smaker på proteinpulver, men också smaksättare i samma spännande smaker, både i dropp– och pulverform. Jag har en hel drös av båda varianterna och använder dem dagligen.
Droppar i smaker som banan, hallon och vanilj passar perfekt i ”snabbglass” och i fruktiga smoothies. Toffee, marple syrup och vit choklad är roliga i bakverk, i hemmagjorda bars och annat smått och gott. Just eftersom de inte är lika söta som smaksatta steviadroppar kan man ösa på för riktigt mycket smak utan att det för den delen blir för sött.
Pulvervarianter har jag alltså också ett gäng av, och min storfavvo är ”Berry Blast” som ger sådandär himla fin sommarkänsla till mitt dagliga kvällsmål – snabbglassen var det ja. Kvarg, frysta bär och detta pulver – mums!
Hittills har jag gillat alla smaker jag provat utom ”cookies & cream”. Nu har jag aldrig tyckt om något med C&C-smak ; inte proteinpulver av olika märken och inte heller bars. Så mitt icke-gillande av just den kan ju bero på mitt allmänna icke-gillande av C&C. Vid närmare eftertanke var det kanske inte ett så värst genomtänkt drag att ta hem just den smaken då nej…