Är det något jag verkligen insett det senaste året så är det vikten av grundförståelse. Tålamod. Respekt, både för vikterna man vill lyfta, men också allt det där i kroppen som inte är muskler. Allt som faktiskt kan gå sönder och aldrig mer bli hela.
Vikten av att få till alla de små sakerna, detaljerna. Förutom det faktum att de tillsammans minskar skaderisken drastiskt (och det är ju en rätt viktig grej liksom, framför allt om man är en ”vanlig, tränande människa” och inte tävlar på elitnivå) så är det också så att om man nu gillar att lyfta tungt och gärna mäter sin styrka i just kilon lyfta, så är det nog snarare i tekniken man bommar än i styrka. I alla fall är det ofta så i mitt fall.
Bänkpress har varit en riktig hat-grej för mig. Sett till vad jag orkat rent styrkemässigt i exempelvis hantelpress, så ”borde” jag ha orkat bänka mycket mer vikt redan för flera år sedan – men jag fick aldrig till tekniken. Och det blir ju lätt sådär, ni vet, att det en inte är så bra på… ja det tenderar en då att inte heller så värst gärna göra mer utav. När en i själva verket borde göra precis tvärtom = träna skiten!
Så jag tog mig i kragen och gjorde just det, jag tränade skiten. Jag har bett varenda kotte som verkar kunna mer än jag själv om tips. Jag har iakttagit andra, duktiga lyftare. Jag har läst på om teknik och hur övningen egentligen går till. Jag har gladeligen låtit mig tillrättavisas av duktiga människor, och tagit vara på alla tips och råd jag fått.
Alla de små sakerna, har tillsammans resulterat i att jag numera fullkomligt älskar att bänka! Häromdagen var jag själv på gymmet och efter mitt pass passade jag på att filma ett lätt set för att se hur jag gjorde. Det är supernyttigt att se sig själv utföra övningar, och jag hade gärna filmat varenda genomfört set under samtliga pass, meeeen jag tycker fortfarande det är lite pinigt att filma mig själv med folk runtomkring… 😉 Så jag tar tillfällen som det här när jag har gymmet för mig själv. Nedan kan ni se hela min procedur bara för att komma ner till utgångsposition, haha.. Men sen, sen går det numera lätt som en plätt och högrepsen häromdagen bara flög upp! Det är banne mig få saker som slår belöningen som delas ut efter hårt slit. Den känslan. Typ inget slår den känslan.
Något jag också noterat de gånger jag filmat mig själv, är att jag alltid räcker ut tungan efter genomfört set. Alltså, verkligen alltid. Jag tror att jag ofta håller andan under seten, och efteråt känner ett stort behov av att, typ, ”återfukta” kring läpparna. Ha! Så ja, jag skulle kunna göra ett helt kollage av stillbilder med uträckt tunga från olika videos. Om jag hade velat. Den spar jag dock på.
Har ni någon övning ni ”bara inte får till”? En övning ni kanske undviker fast att ni egentligen vet att det är just den som borde tränas? I så fall tycker jag att det är precis DEN ni ska fokusera på ett tag. För det är så fruktansvärt fint att klara av de där grejerna en inte trodde att en kunde!
