Browsing Category

Frågor och svar

Frågor och svar healthstories inspirationstories Övningar Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

Bättre teknik i knäböj, del 1: Dynamisk rörlighet och SMR

När jag blir intresserad av och nyfiken på något så googlar jag. Mycket. Jag läser allt jag kommer över och har en (ofantligt tidsslukande) tendens att grotta ner mig i olika ämnen. För att lugna Jeanna vill jag här också passa på att betona att ja, jag lovar, jag är källkritisk. Haha. Att ifrågasätta ungefär allt ligger som lite i min natur, om vi säger så.. Hur som helst hamnade jag efter lite sökande i ämnet ganska snabbt hos duktiga Erik Börjesson. Hos Erik har jag lärt mig mycket, både om dynamisk rörlighet och SMR .

dynamiskrorlighet

Dynamisk rörlighet handlar om rörelsemönster. Om att aktivera rätt muskler på rätt sätt, och med rätt ansträningsgrad. Saken är ju den, att ”den moderna människan” sitter mycket. På jobb, i bilen, på pendeln, framför datorn/tv:n osvosv, you get it. Många har därför problem med saker som orörlig bröstrygg, inaktivt säte och korta höftböjare. Precis – tre saker som jag skrev om igår ofta är boven när man har svårt att få till tex benböj.

Jag rekommenderar verkligen den intresserade att surfa vidare till Erik och läsa mer, det finns mycket läsnyttigt hos honom! Men några direkta tips, eftersom vi nu ska försöka hålla oss till det där med att få till fina benböj, är det här inlägget om bra rörlighet i fotleden, samt det här om mobilitets- och stabilitetsprincipen.

TIPS! För över två år sedan delade Erik med sig av två rörlighetsserier hos Women’s Health. Serier som inte kräver någon som helst utrustning utan enbart tio minuter av din tid. Bara att skriva ut PDF:en och hänga upp på kylen hemma! (eller är det bara jag som utför min dagliga ”rullning” + rörlighetsträning på kökgolvet..? hehe)

SMR

SMR står för Self Myofascial Release, som Erik sammanfattar bra såhär; ”en mjuk vävnadsmassage, som används för att förbättra kvaliteten på muskulaturen, minska tonus på överaktiv muskulatur, öka rörelseomfånget och mobiliteten samt minska mängden ärrvävnad. Den enkla förklaringen till varför du ska massera musklerna innan du tränar är att det förbättrar kvaliteten på muskulaturen. Det i sin tur skapar möjligheter för en ökad prestationsförmåga och minskar risken för skador.”

Förutom att Erik gett ut en bok om SMR, så har han också i sin blogg skrivit mycket om det; dels hur det funkar, samt gett konkreta tips på övningar. Här är några jag själv bokmärkt och som kan vara till stor hjälp just när man vill få till en bättre böj:

På Eriks youtube-kanal finns dessutom massa massa filmade övningar, både för SMR och dynamisk rörlighet. Till exempel rörelseserien ”Dynamic Mobility Circuit” ni kan se här nedan;

Frågor och svar kitchenstories Kost LUNCH & MIDDAG Lunch/Middag Recept Tillbehör TILLBEHÖR & SALTA SNACKS Vardagsuppdatering

Glutenfria Pitabröd

När jag för några veckor sedan bad er ställa frågor eller önska rubriker kom Hanna med ett önskemål om recept på glutenfria pitabröd. Jag har sedan dess testat lite olika varianter, och till dagens lunch fick jag äntligen till ett pitabröd som både fyller sin funktion (=går att fylla och håller ihop) samt smakar bra. Hurra!

pita2

Förutom att det alltså är glutenfritt så blir det dessutom laktosfritt om man använder kokosolja eller olivolja (annars funkar smör lika bra, jag har testat alla varianter). Sedan kan jag tänka mig, men har inte provat själv, att de kan göras vegan också, om man använder ett så kallat ”flax egg” (såhär).

Basen i bröden är mandelmjöl, och jag använde min nya favorit från funksjonell mat. Tack vare fettreduceringen (kallpressning) är det verkligen sådär ”mjöligt” – luftigt, lätt och för ögat svårt att skilja från ”vanligt” vitt mjöl. Supersmidigt att arbeta med!

pita3

Receptet här nedan ger 2 verkligen SMÅ pitabröd. Jag skulle nog säga att om du dubblar receptet blir det lagom att av den mängden göra 3 bröd.

Sedan vet ni väl hur det funkar; man kan fylla pitabröd med lite vad som helst. Själv stekte jag en kycklingfilé i små bitar, skar upp en överbliven avokadohalva, och rörde ihop en kall röra med finhackad rödlök, vattenmelon, gurka, sweet chili, kvarg och kryddor. Godaste lunchen på länge!

pita1

Jaja – nu till receptet!

2 små pitabröd:

  • 1 ägg
  • 1/2 dl vatten
  • 1 msk olja eller smör (med oliv- eller kokosolja blir det alltså laktosfritt)
  • 1/2 dl mandelmjöl, väl nedpressat i måttet (30g vägde det mjöl jag använde)
  • 1 msk kokosmjöl, väl nedpressat i måttet (10g)
  • 1/8 tsk salt
  • 1/8 tsk bakpulver

Gör såhär:

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Vispa ihop ägg, vatten och olja/smör. Använder du kokosolja eller smör kan du värma det några sekunder i micron, bara så det blir flytande och går att vispa.
  3. Tillsätt de torra ingredienserna och blanda tills helt jämnt. Det blir en tjock, rätt kladdig smet.
  4. Häll/skeda ut smeten i två portioner på en bakplåtspappersklädd plåt (jag använde silikonmatta) och bre ut till två rundlar på ca 12-15 cm i diameter.
  5. Grädda i ca 18 minuter, tills kanterna blivit lätt gyllene. Ta ut och låt svalna, fyll sedan med vad du vill!

pita4

Frågor och svar healthstories Inspiration och pepp Övningar Träning Vardagsuppdatering

När det man ogillat så länge plötsligt är nya favoriten

Igår gästade jag Parsa Powergym för ett pass jag gått och haft lite småångest inför. Det var dags att inleda vecka 3 på mitt nya nya upplägg och det innebar bl.a 5×5 tunga benböj med ytterligare en höjning av vikt. Under andra setet noterade jag en man som iakttog mig, och min spontana tanke blir i sådana lägen alltid att nu gör jag något galet och han tänker att det ser förjävligt ut. Men det kändes faktiskt väldigt bra, så jag försökte att inte tänka mer på blickarna. Under vilan kom han fram till mig.

…och utan förvarning fullkomligt forsade lovorden. Jag blev helt paff och frågade först om han skämtade. Men nej, han pratade i flera minuter om hur fint jag böjde. Han gick igenom alla moment i detalj; hur perfekt jag genomförde hela rörelsen utan att fuska med djupet, hur han kunde se att även när de sista repetitionerna blev tunga så höll jag ryggen så bra. Han log som ett barn och klappade på riktigt händerna. Jag bara stod där och fick inte många sylar i vädret, istället försökte jag samla ihop min haka som rasat ner och hängde och dinglade någonstans vid tårna.

Efter de säkert fem minuterna av hejdlös hyllande var de resterande seten en barnlek att ta sig igenom. Herregud vad glad en vänlig främlings ord kan göra en! Och herregud vad roligt att få svart på vitt att all tid och energi jag lagt på de satans böjen faktiskt har gett resultat.

bojschweiz

En bild tagen i våras, och jag tycker mig se stora framsteg bara sedan dess. Små små förändringar kan verkligen göra stor skillnad..

Det där med rörlighet och flexibilitet är något jag erkänner mig ha slarvat med under många år. Av flera skäl, men främst har jag nog alltid haft för bråttom. Varit för otålig. Jag har inte prioriterat att faktiskt träna rörlighet. Men precis som med all annan träning, så är det inte så mycket specifika, magiska övningar som är ”tricket” utan framför allt att utföra dem, kontinuerligt. Ja jag vet, ding dong Fanny – så självklart egentligen.

Någon gång i höstas föll i alla fall poletten ner och jag började alltså vid min absolut svagaste punkt: benböj. När jag förra sommaren maxade 95kilo och sedan såg det filmade genomförandet blev det tydligt för mig att styrkan inte var vad jag behövde jobba på (hej och tack alla år med ridning, handboll och fotboll) utan själva rörelsen. Back to basic och jag droppade både egot och vikterna för att börja om på noll.

Jag har skyndat extremt långsamt, men idag kan jag verkligen säga att resultaten är värda all tid jag lagt. Utvecklingen är värd alla gånger jag ställt mig och nött lätta teknikböj, frontböj och overhead squats. Jag började alltså bokstavligen om från noll med noll vikter på stången, och bestämde mig från början att ska jag nu göra det här så ska jag göra det ordentligt. Det är först nu de senaste månaderna som jag sakta börjat lägga på vikter igen, och då med kravet att utförandet förblir så som jag vill ha det; börjar jag kompromissa med grundare djup eller fäller fram bålen så är det för mycket vikt. Punkt.

pistols2st

Enbensböj (så kallade ”pistols”) är ett bra sätt att både träna och ”mäta” rörlighet, stabilitet samt styrka i ben, rumpa, vader och bål. Betydligt svårare och tyngre än vad det ser ut!

Det kommer fler inlägg framöver med de övningar jag gjort under den här perioden för att bli rörligare i höftböjare, fotleder och bröstrygg (jag ska bara se till att få lite bilder på dem också). Tills dess tänkte jag lista lite tips! Tips på saker och tankar jag själv haft nytta av sedan jag ”började om” med böjen:

  • En blir bättre på det en gör, så gör det du vill bli bra på –och gör det ofta. Jag var rädd att flera benpass i veckan mest skulle ge ångest och negativa känslor kring träningen, så min lösning blev att börja värma upp med frontböj inför i princip samtliga pass. Att köra några set lätta frontböj kändes överkomligt när jag sedan kunde ”gå vidare till det roliga” och träna axlar eller något. Framför allt så blev de av, vilket ju var det jag fokuserade på. Jag valde frontböj då man tack vare förflyttningen av tyngdpunkt håller bålen mer upprätt, samt att det blir lättare att hålla ryggraden rak och gå djupare.
  • Kör med gummiband under knäna. Det har jag skrivit om flera gånger förr (tex här) och det har hjälpt mig väldigt mycket, både att ”hitta” baksidan samt att leda knäna rätt, dvs ut över tårna. Ingår numera alltid i min uppvärmning.
  • Skippa skor. Då syftar jag givetvis på de ”vanliga” träningsskorna. Kör antingen i strumpor eller investera i ett par lyftarskor. Jag vet egentligen inte varför jag väntade i flera månader innan jag köpte jag mina skor, kanske för att jag inte vågade tro att jag faktiskt skulle använda dem. Men främst så känner jag väl lite att man ”ska” kunna göra rörelsen någorlunda ”rakt upp och ned” till att börja med. Redskap och hjälpmedel (som lyftarskor ändå kan klassas som) är något jag tycker man utvecklar till när man har ”grunden” under kontroll. Men det är min personliga åsikt, jag valde som sagt att ”börja om från början” och ville således göra det hela grundligt och på riktigt från början. När jag köpte skorna hade jag redan blivit betydligt rörligare både i höft- och fotleder, samt fått bättre kontroll och styrka i bålen.
  • Träna rörlighet i bröstryggen. Min senaste insikt, och vad jag lägger lite extra krut på just nu. Extra krut i samma omfattning som allt annat när jag tänker långsiktigt; fokus främst på att vara kontinuerlig. Tips på övningar kommer som sagt snart!
Frågor och svar healthstories Kost Vardagsuppdatering

Svar på läsarfråga: hur blir man ”snabbt frisk” igen?

När jag igår la upp en bild på instagram där jag skrev att jag är på bättringsvägen och börjar känna mig kryare, fick jag en kommentar som löd såhär;

”Hjälp mig!! Jag är också sjuk just nu, och jag har svårt att hantera ”inget gym”-biten. Vad gör du när du är sjuk för att bli frisk snabbt, men ändå känna dig något aktiv (inte lat) haha”

Jag får faktiskt ganska ofta den här typen av frågor. Hur man hanterar att inte kunna träna. Hur man ska bli frisk snabbt. Hur man kan undvika total vila trots sjukdom. Därför tänkte jag nu skriva några rader om hur jag tänker kring det hela, och ja, vad jag ”gör” när jag är sjuk.

ÄT – .punkt.
Det här tror jag är den biten allra flest slavar med. Kanske på grund av tankar i stil med ”jag rör mig ju inte lika mycket som vanligt så jag behöver inte äta lika mycket”. Många kanske till och med håller igen med maten för att på något vis kompensera den uteblivna träningen. Nu har jag inga som helst vetenskapliga belägg eller studier att backa upp nedanstående ord med, men jag tror lite såhär;

  1. Kroppen behöver näring och energi för att funka alls. Syftar alltså på ”basic needs” med ett hjärta som slår och blod som pumpas runt och organ överlag som bara funkar. Sådana ting.
  2. Om man i det läget ligger på ett underskott av energi, hur ska kroppen prioritera? ”Hmm hjärtat slå eller basilusker bort fort?” Jag tippar på hjärtat. Och alla andra ”basic stuff”. Även om det förmodligen är möjligt att ligga på ett underskott och bli frisk (kroppen är ju cool), så är jag ganska övertygad om att det dels tar betydligt längre tid och framför allt så är det minst sagt onödigt. Jag ser alltid alltid till att äta mycket och näringsrik mat när jag är sjuk. Även om aptiten är dålig. För att jag vet att min kropp jobbar satan och behöver all hjälp den kan få.

sjuk1

VILA BETYDER JUST VILA
Så det är vad en bör göra, fullt ut – vila. Nu brukar det aldrig vara ett problem för mig att avstå från träning under sjukdomsperioder; jag tycker helt enkelt inte att det är roligt att träna när jag inte känner mig stark och fräsch. Och jag vet att om jag skulle träna ändå, så skulle det inte gynna det jag vill ha ut av min träning, tvärtom.

Däremot kan vetskapen om att jag har massa jobb och små ”hemma-måsten” att ta tag i, ge mig lite ångest när det känns som jag mest har gegga i skallen och en kropp av bly. Denna sjuka har jag då satt mig ner och lekt med färger i målarboken jag köpte förra veckan, och det funkar faktiskt perfekt! Hjärnan får vila och jag blir lagom ”sysselsatt”. Så det är väl mitt främsta tips vad gäller ”sjuklings-aktiviteter”; hitta en lugn aktivitet som du annars kanske inte tar dig tid till med gillar att dona med. Som slukar tid och tillåter din kropp att ägna sig åt det både du och den vill; bli frisk.

… och det vanliga; SOV & DRICK
Eftersom jag som bekant har väldigt svårt att sova alls normalt sett, är det här jag inser att jag faktiskt är sjuk och inte ”bara lite trött” – för jag småslumrar mest hela tiden när jag är sjuk. Och så vätskan. Ner med så mycket som möjligt, brukar jag tänka. Helst iskallt och lite sött, typ saft. Får alltid saft-cravings när jag är sjuk.

Utöver sömn och vätska, så tror jag stenhårt på glassens helande kraft. Just om en är förkyld och varje gång man sväljer känns som en kniv i strupen, är glass lite extra fint. Jag brukar göra både söt glass med bär osv, samt glass på diverse gröna ting, så som fryst avocado, spenat, ärtor, spenat… Fiffigt sätt att få i sig den där viktiga näringen om man inte är sugen på mat-mat!

Fannys Favvo Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Recensioner Träning Vardagsuppdatering

Allt jag provat från My Protein & vad jag tyckte

Så – nu har jag listat allt jag provat från My Protein och skrivit en liten rad till varje grej. Mina favoriter har jag strukit under för att vara tydlig. Jag kommer prova fler saker framöver och då kommer jag lägga till dem i detta inlägg – så bokmärk om du är intresserad av att veta mina omdömen!

myprotein1

VASSLE
För det första dricker jag aldrig proteinshakes rakt upp och ned. Sådär vätska+pulver alltså. Utan i så fall har jag lite vassle i en smoothie som jag också har mjölk, frukt, grönt, citrus med mera i, så huruvida något av dessa pulver gör sig som ”plain shake” vet jag inte riktigt. I och för sig tog jag hem en hel hög sample-påsar någon gång (det är ett bra sätt att testa nya smaker om ni har svårt att bestämma er, alla smaker finns inte som samples men en del, HÄR) och då drack jag ett par som shakes när jag var på språng. Då är sample-påsar himla smidiga. Latte, mocha och egentligen alla smaker med choklad tycker jag smakar bra precis som de är, men om möjligt så föredrar jag alltid mjölk före vatten såklart.

Men i glass, bakverk och annat smått och gott används vassle flitigt hos mig. Dessa smaker har jag testat hittills:

  • Vanilla & Raspberry – favorit helt klart. Använder denna dagligen både till frukost och kvällsmål (jag gör alltså ”snabbglass” båda gångerna).
  • White Chocolate – alltså jag vet inte ens om jag vet hur vit choklad ska smaka, jag äter det liksom aldrig. Men jag gillar i alla fall det här pulvret i exempelvis bärsmoothies eller ja, snabbglass med bär 😉 Men om man förväntar sig upplevelsen att dricka flytande vit choklad om man skakar denna med vatten, mjaa då blir man nog besviken. Kanske ingen överraskning direkt. I gröt är den god också!
  • Choco Smooth – denna är min to-go-to i alla proteinbak som innehåller vassle med chokladsmak. Alla. Den smakar helt enkelt skitbra både i no bake-grejer och gräddade härligheter.
  • Banoffee – alltså jaaa så god! Denna, med fryst banan och mjölk (och lite toffee-flavdrops!) mixad till en smoothie efter ett träningspass – succé.
  • Vanilla – använder jag i alla bak jag vill protein-boosta men inte ha specifik smak på. Vanilj funkar ju med det mesta.
  • Blueberry – också jättegod. Jag varvar vanilj/hallon med denna när jag gör snabbglass med bär. Topp!
  • Coffee Caramel – smakar som ”rostad karamell”, om man kan säga så..? Hint av kaffe, men inte för mycket. Latte på denna, mmm…
  • Banana – smakar banan, helt enkelt. Jag är inget jättefan av banan, varken att äta eller i annan form. Men smoothies, där går banan bra. Så även denna smak av vassle. Gillar man banan gillar man denna, skulle jag tro.
  • Chocolate Coconut – inte heller är jag ett större fan av kokos, men med choklad ni vet… det mesta blir gott. I chokladgotte som gärna får ha kokos-hint passar denna utmärkt.
  • Peanut Cookie – jag har inte hunnit leka så mycket med den här smaken ännu, men både kakor och framför allt mina protein-scones jag gjorde blev supergoda så jag ser fram emot att kreera mer med den här!
  • Salted Caramel – värst salt vet jag inte om jag tycker att den är, men karamell smakar den och i bars, bollar och bakverk används den flitigt här hemma!
  • Orange & Passionfruit – första vasslet från MP jag provade faktiskt, och nu när jag skriver om det blir jag sugen på att klicka hem det igen. För det var riktigt gott; fräscht och exotiskt, liksom. Ja, får bli att ta hem denna smak i nästa order.
  • Chocolate Brownie – av uppenbara skäl tog det ungefär två sekunder från det att denna smak dök upp på hemsidan tills dess att Fanny hade klickat hem den. Choklad = Win. Brownie = Win. Enkel matematik säger därför att Chocolate Brownie = Double Win.
  • Strawberry Cream – otippad ny favorit. Jag föreställde mig ”samma gamla vanliga, något mesiga, jordgubbssmak” men fick visst en jordgubbs-milkshake deluxe. Supergod!
  • Sticky Toffee Pudding – när jag smakade denna smak ”rakt upp och ned” var det tyvärr lite utav en besvikelse. Svårt att sätta fingret på vad det var som inte föll mig i smaken, det hela var bara ”mjää”.. ihop med andra smaker i bakverk etc. kanske den gör sig bättre, återstår att se.

myprotein-3

KASEIN
Jag har bara smakat choklad och vanilj, och jag bakar sällan med kasein utan använder det med som ”förtjockningsmedel” när jag gör nötsåser tex. 2 matskedar nötsmör + lika mycket kasein + vatten + salt och så blir det maaassa härlig nötsås. Jag måste liksom bromsa min nötsmörs-konsumtion på något vis… 😉 Gillar hur som både vanilj och choklad, milda smaker och när jag testat göra kasein-pudding och liknande har de levererat – blir  tjockt och krämigt. Helt vanligt kasein liksom.

ÖVRIGA KOSTTILLSKOTT
Det finns en hel drös grejer under kategorin ”sunda ingredienser”, så som spirulina, korngräs, vetegräs, omega 3, linfröpulver, hallonketoner, guaranaextrakt, xantangummi, grönt te pulver, massa vitaminer och mineraler… osv osv i all oändlighet typ. Kolla hela den listan HÄR, jag har i princip inte provat något utav det då jag har ett rejält ”lager” av dessa produkter här hemma, men hur olika kan spirulina smaka liksom.. 😉

Jag har dock provat några av kosttillskotten;

  • BCAA – smakar bra, men som ni vet är jag SISU-frälst och dricker numera bara iste och mojito
  • Pulse V4 – en pre workout som smakade bra vad jag minns, men jag övergick till MYPRE efter att ha smakat den
  • MYPRE – den pre workout jag använder inför de flesta av mina pass, har smakat watermelon och raspberry lemonade, båda smakar bra i min mening. Nu tog jag hem orange för att testa den också. Första gången jag drack MYPRE insåg jag att den är mer ”koncentrerad” än andra pwo’s, och att man därför bör ha ganska mycket vatten

NÖTSMÖR
Alla MyProtein’s nötsmör finns både som smooth och som crunchy. Det jag slogs av först när jag tog hem crunchy-varianterna var att de verkligen hade mycket crunch (aka nötbitar). Som i väldigt mycket, vilket jag personligen verkligen gillar (jag köper ju crunchy för att, öh, jag vill ha just crunch) och tycker man ändå att det är för mycket crunch så kan man ju bara blanda de två sorterna för sin egen optimala mängd crunch!

Alla smör smakar härligt rostat, något jag tycker mycket om, det smakar mer på något sätt. Ärligt talat gillar jag verkligen alla, men sedan jag hittade dessa kilo-hinkar har jag använt mest cashew- & mandelsmör, kanske för att det tidigare var något man köpte för stora pengar i små små burkar (typ 1 dl 60 spänn typ va?!)

myprotein-5

VASSLEBERIKAT NÖTSMÖR
Nötsmör med tillsatt vassleprotein isolat, alla tre varianter (smör av jordnötmandelcashew-) finns i smakerna Toffee Fudge, Chocolate Brownie, Cherry Bakewell och Strawberry Milkshake. Jag har än så länge bara provat alla varianter av Toffee Fudge, och några i smaken Chocolate Brownie. Tyvärr var ingen av dessa lika goda som jag hade hoppats på. Med det inte sagt att de inte var goda, de var liksom mest lite…mesiga. De smakade faktiskt inte mycket brownie eller kola alls, och jag gillar ju crunch så det faktum att de är rätt ”tunna” drog ner betyget för min del. Goda? Sure. Värda sin saftiga prislapp? Nja tveksamt. För lite smak.

nutbutterproteinMP

SMAKSÄTTARE
My Proteins smaksättare finns i droppar och pulverform, och det är alltså smaksättare och inte kombinerad sötning/smaksättning (som tex steviadropparna med smak). Jag tycker det är riktigt bra, ibland vill jag inte söta saker mer utan bara boosta smakerna. Mina personliga favoriter har jag också här strukit under.

Flavdrops:

  • Toffee – den här gillar jag att droppa i det mesta, allt från nötsmör till glass till bakverk. Mmm ljuvligt!
  • Raspberry – smakar mycket, perfekt att droppa i snabbglass och liknande
  • Vanilla – jag föredrar hederligt vaniljpulver om jag vill ha vaniljsmak, men den är god!
  • Banana – precis som hallon så smakar denna mycket, och några droppar räcker långt
  • Marple Syrup – jag vettetusan om jag ens använt denna om jag ska vara ärlig. Men den luktar verkligen marple syrup så diggar man det lär den gillas!
  • Peanut Butter – nja, vet inte riktigt om jag tycker den smakar jordnötssmör direkt. Knappt använd
  • White Chocolate – precis som proteinpulvret har jag svårt att avgöra om den smakat vit choklad eller vad. Eftersom jag i princip aldrig äter vanlig vit choklad så jag är nog inte den bästa domaren heller i och för sig..
  • Chocolate – jag har provat chokladsmakande ”droppar” av andra märken förr, både steviavarianter och ”bara smaksättare”, och aldrig gillat dem. Därför var det först när jag fick smaka MP’s variant hos en vän jag upptäckte att de ju var riktigt goda! Passar bra i tex en latte för att få lyxig mocha-känsla. Mmmm…
  • Strawberry – denna har jag i allt jag har vasslet i strawberry cream-smak. Och allt med bär. Och allt annat som gärna får smaka jordgubb. Mycket jordgubb. Topp!

Smaksättare i pulverform:

  • Berry Blast – favvo! Har i snabbglass, alltid. Ger så himla mycket smak (överdosera inte, en liten liten sked räcker!)
  • Summer Fruits – också favvo! När jag gör glass (ja, jag gör överlag mycket glass, haha) med blandade frukter gillar jag att ha i denna
  • Strawberry & Cream – tredje favvon! Tog mig lång tid att ta hem denna (tyckte den lät rätt o-spännande) men den är supergod
  • Cookies & Creamhemsk. Smakade direkt jag fick hem, nu står den längst in i skåpet och lär aldrig användas igen.
  • Lemon Cheesecake – mjaa… ingen favorit. Vet inte riktigt vad jag ska ha den till/i/med?
  • Chocolate Smooth – en till favorit! Har den i chokladiga ting, helt enkelt. Som kakao fast ”mer mjölkchoklad än mörk choklad”, om ni förstår hur jag menar?
  • Chocolate Nut – när jag gör bars eller bakverk med klassiska nutella-smaker är denna kanon. Man känner nötsmaken, sådär lagom
  • Tropical – frisk och nästan lite syrlig, inte alls sötsliskig. När jag gör glass (…igen) med exotiska frukter använder jag den här!

flavdrops1

BARS
Jag gillar bars. Jag vet också att många tycker det är typ syndernas synd och inget att ”ersätta vanlig mat med”. Jag känner mest, som alltid, att ”whatever works for you… För mig ersätter bars aldrig mat, men jag tycker det är ett bra (och gott) komplement, att ta som efterrätt när man inte riktigt blev mätt på maten, eller som mellis på språng då de onekligen är smidiga att ha med sig i väskan.

  • Mybar Zero – solklar favvo! Utan tvekan godaste baren ur MP’s sortiment i min smak. Likt questbars har dessa en ”tuggigare” konsistens och inget chokladöverdrag. Känns inte lika mycket ”godis” som en del andra bars. Chokladen är av någon orsak betydligt hårdare än resterande smaker (caramel peanut är mjuk som kola, jättegod med nötbitar i), almond vanilla är god men inte min nr.1 (för lite choklad, hehe) och strawberry vanilla är också riktigt god, söt och somrig. Cookies & cream smakade jag först under mitt englandsbesök för fotograferingen då jag alltså var lite ”anti” just den smaken efter den där smaksättaren jag skrev om ovan – men baren var jättegod! Apple Cinnamon och Lemon Cheesecake har jag ännu inte smakat.
  • Proteinkakor – helt ok, bra ”på språng” i och med sitt lite högre energivärde och allmänt stora storlek.
  • Protein Chox – jag har smakat Caramel Peanut, Marple Pecan och Lemon Cheesecake. Sistnämnda är favoriten av dem (till min egen förvåning ja)
  • High Pro Deluxe –länge sedan jag provade dessa nu. Tyckte inte direkt illa om dem, men inte heller så goda att jag köpt igen.

myprotein2

ANDRA SNACKS & LIVSMEDEL
Det finns en massa skojiga grejer att testa från My Protein som kanske inte är direkt nödvändiga kosttillskott, men ja – kul!

  • Protein Wafers – goda! Smakar precis som rån med fyllning brukar, liksom. Så gillar man det lär man gilla dessa!
  • Protein Bites – jag har bara smakat två smaker; sour cream & spring onion och spicy paprika. Sistnämnda är verkligen spicy, för mig to spicy att äta rakt upp och ned, däremot blev det perfekt panering. De är riktigt krispiga men som namnet säger mer ”bites” än chips då de är rätt små.
  • Proteinpuffar – jag har smakat choklad och bbq. Förstnämnda är härliga i kakor och bakverk, och att krossa över glass, yoghurt etc. Den andra är skoj att ha i biffar, krossa över sallader och liknande för lite extra crunch. BBQ-varianten smakar nämligen mycket!
  • Protein Rice – inget livsnödvändigt direkt, men jag gillar att prova nytt och här blev jag positivt överraskad. Riktigt gott faktiskt! Har tex gjort protein-sushi med det.
  • Pannkaksmix – jag har provat smaken ”Golden Syrup” och blev positivt överraskad av 1: hur lätt det var (att göra; bokstavligen bara pulver+vatten, inte ens ägg behövs – och att vända, inte så självklart nämligen) och 2: hur goda de var. Supergoda!
  • Protein Crispies – både används och smakar som rispuffar (dvs de ”smakar” i sig inte mycket alls) fast består av 50% vassle isolat istället för enbara ris. Jag tycker de är superkul att använda i diverse gottis! Härligt med lite kris. Till exempel har jag haft dem i proteinbollarchock bounty, och vit rockey road.
  • Chocolate Clusters – helt enkelt ovan nämnda protein crispies fast täckta med choklad. Godis. Gott!
  • My Syrup – hittills har jag provat smakerna Chocolate och Butterscotch, och de överträffade mina förväntningar. De är rätt ”tunna” i konsistensen, inte som ”vanlig” chokladsås på tub, om ni förstår vad jag menar. Mer som sirap. Men de funkar givetvis kanon över exempelvis glass ändå, och är grymma i bakverk som sötning! Ska ta hem blåbär och hallon härnäst, återkommer med omdöme när de provats 🙂
  • Bread Sticks – kort och gott brödpinnar. Smakar som helt vanliga sådana. Sådana man köper i butiken och lindar parmaskinka runt eller vad man gör. Det har inte varit några problem att äta upp påsen jag beställde hem i alla fall!
  • Granola – jag blev ärligt talat förvånad över hur supergod denna var. Både när jag läste om den och såg ner i burken var jag föga övertygad.. lät liksom, småtrist. Men smakade, gjorde den – och väldigt gott dessutom! Jag åt burkens halva innehåll under en kväll. Med sked.
  • Protein Crisps – jag har bara provat dem i smaken ”sweet chili & sour cream” och hade väl ärligt talat inte så höga förväntningar efter att tidigare ha provat ovan nämnda ”protein bites”, men de här gillade jag! Lövtunna, krispiga och mycket smak utan att vara för ”hotta”. Dessa tar jag hem fler gånger, helt klart!

proteincrispsMP

Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Vardagsuppdatering

Iherb, jag glömde dig nästan! (+ det där med frakt och tull)

Ja, det var som av en slump jag halkade in på iherb igen. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades, men jag hade som lite glömt denna guldgruva av prisvärt gotte (det finns ju annat också, så som smink, hygienartiklar, barnprylar… men jag vill mest åt det ätbara). Så givetvis la jag en stor order i slutet av förra veckan med några gamla favoriter men också en del nytt. Imorse knackade det på dörren och jag fick börja dagen på finast möjliga vis – paketöppning!

Nyhet nr1 – Sunwarriors risprotein. Jag har hört så mycket gott om dessa och sedan jag insåg att risprotein är typ världsbäst i bars och gör underverk i bakverk (när man lärt sig ”hantera” det, så att säga..) vill jag såklart testa vad snacket är om.

iherb2

Nyhet nr2 – nej, inte questbarsen, de är knappast en nyhet, men de där proteinchipsen där bakom. Också från quest nutrition och de finns i flera smaker. Jag tog seasalt för att vara lite mesigt ”safe”, och ser fram emot att smaka. Såklart. Nyhet nr 3 är peanutbutter cups från ”Healthsmart Foods Inc”. Inget slår Atkins (de var slut, skitgoda!) men quests variant är hemsk, de här testade jag alltså förstå gången nu och de var rätt väldigt små, men goda!iherb1

Sen tog jag äntligen hem Mrs Dash-krydda, av någon orsak har jag aldrig gjort det förr så det var nyhet nr 4. Hört mycket gott om dem, jag tog nu smaken ”fiesta lime”. Bakom dem skymtar man några gamla favoriter; stevia med citronsmak, pancake syrup och jordnötsmjöl. Till höger har vi ännu fler nyheter; två varianter av chips (äpple- och kokos-) båda i smaken sea salt caramel. Låter ju i alla fall gott!iherb3

Ja det var denna order för mig! Iherb har verkligen hur mycket som helst och jag kan bli fast i timmar om jag inte passar mig, scrollande i olika listor och byggandes de finaste kundkorgarna…

Jag får ofta frågor om det där med frakt och tull och tänkte att jag ska försöka förklara igen, för det ÄR verkligen enkelt och även om jag tyckte det var lite läskigt första gången jag beställde så finns det ingen orsak att noja. OK såhär:

VILKEN FRAKT?

Såhär, upp till $80 och 1814g kan man välja det billigaste fraktsättet. Väljer man det kan man dock inte spåra sitt paket och ibland tar det väldigt lång tid. Jag beställer alltid alltid mer än 1814g (två boxar bars och du är över den vikten) och väljer därför alltid DHL Express. Jag följer det på nätet och det tycker jag är skitbra för då kan jag försöka vara hemma när de kommer med paketet. Missar jag dem i dörren åker det ju tillbaka till lagret och sen nästa dag får jag en avi att hämta ut det.. drygt och onödigt. Det är inte stor prisskillnad.

iherbhow1

Man kan dessutom se exakt vad man betalar för. I kronor, om man tycker $ är läskigt i sig. Välj land och låt iherb räkna ut allt till dig…iherbhow2

OCH TULLEN DÅ?!

Det här verkar vara den största rädslan hos folk. Man vet ju inte exakt vad tullen blir, så det är väl förståeligt antar jag. Men för det första får man inte alltid tull. För det andra, har jag då aldrig fått mer än 200:- och då har jag ändå tagit hem både stora och tunga grejer. Ibland får man ett mail/avi att skicka orderuppgifter till tullverket så de ser vad som är beställt, men det är faktiskt det bökigaste som kan bli. Och det har hänt mig 1 enda gång så det hör inte till vanligheterna. Man får i så fall tydliga direktiv och är det något man undrar slår man bara en signal (det har jag gjort). Som sagt, jag gillar att följa mitt paket mycket för att annars skulle jag få för mig att just mitt paket tappats i havet eller försvunnit spårlöst eller misstänks innehålla diverse olagliga substanser… 😉

”200:- i tullavgift?! nej då köper jag hellre något för de pengarna här hemma..” tänker du kanske nu. Men allvarligt talat. Enkelt exempel; en låda questbars kostar i Sverige ca 300kr. På iherb 230kr (det var ännu mindre förr, minns att de kostade 173kr…). Då ”tjänar” man 70 kr ber låda bara där. Dvs OM man tar hem två lådor och OM man åker på tull på en hundring – du kommer ändå undan billigare än om du köpt lådorna här hemma.

Hur som helst – vill du lägga en första order får du $10 rabatt med koden TBK231 och har du några funderingar kommentera i detta inlägg så svarar jag så fort jag ser! Happy shopping!

 

Fannys Favvo Frågor och svar Inspiration och pepp Övningar Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

Axelträning och mina personliga favoriter

Att träna axlar är en typisk hatkärleksgrej.

Det är verkligen inget för den vikt-kåte som mäter styrka enbart i antal kilon lyfta, inte heller är den en favorit hos den otålige då det tar sådan tiiiid att se utveckling. I alla fall har jag det senaste året ägnat ett helt gäng timmar åt att svära över småsmå vikter som känns så ofantligt tunga när det är just axlarna som ska hantera dem, och sen har jag undrat hur en kroppsdel som vecka efter vecka kan kännas så trött och öm, ändå inte verkar vilja växa till sig…

axlarbakifran

Ändå älskar jag att träna axlar! Man får fin kontakt, man kan se till att bli sådär riktigt riktigt trött, och just eftersom man ändå ska lalla runt med de lättare vikterna så kan man köra högreppare tills det b-r-ä-n-n-e-r. Som sagt: hatkärlek.

Det har trots allt hänt grejer, med mina axlar, den senaste tiden. Man blir lätt självblind men att ungefär inga kläder passar (ja det har vi ju pratat om förr...) talar sitt tydliga språk. Om man ska snacka yta så råkar jag tycka att axlar är galet snyggt också. Inte alls bara på män, tvärtom – framför allt på oss brudar! Det är atletiskt, på något vis, och kroppen får fin symmetri.

Hur som helst så har jag på senaste tiden fått en hel del frågor både här i bloggen, över mail och på min instagram, om just axlar. Eller snarare kanske hur jag tränar dem. Jag har som bekant varit snål vad gäller tränings”tips” då jag helt enkelt tycker det finns massa duktiga och bra mycket mer kunniga människor där ute, men givetvis kan jag visa och svara på hur jag tränar. Jag kommer aldrig lägga ut detaljerade scheman – det jag tränar tränar jag för att nå mina mål. Mina pass är anpassade efter just mig och min utgångspunkt. Men övningar och personliga favoriter (+lite tankar kring dem) både kan och vill jag gärna visa er!

Nu när jag kollade igenom bilderna (och framför allt filmerna) min vän tog igår, noterade jag även att jag har ett fantastiskt brett och varierat minspel när jag utför övningar. Och jag ser sjukt sur ut!? Det är faktiskt något jag hört många gånger; att jag ”ser bitchig ut”.. Så vi börjar mjukt med en favorit fotad snett bakifrån:

axel2

Stående militärpress.

Man greppar stången med händerna något utanför axelbredd, ”bröstar upp sig” och pressar upp stången tills man har sträckta armar. Sedan ner med stången igen, så nära näsan som möjligt, ner till övre bröstet. Repeat.

Saker jag tänker på när jag utför denna övning:

  • Jag drar tillbaka och sänker skulderbladen
  • Buktryck – det ska man alltid tänka på, sedan jag fick kontroll och ”fattade grejen” har det gjort mig såå mycket stabilare (och starkare) i all träning jag utför.
  • Inge svingande, varken bakåt eller framåt. Vi övar inte på hantering av gravitationskraft här. Stadigt och stabilt – glöm inte vad och vilket muskel du har för avsikt att träna..
  • Dorsalflexade handleder – det vill säga inte raka utan lätt böjda bakåt. Tänk att du lägger stången ”på tumm-kudden”… (förstår någon vad jag menar då?)

Det här är alltså en av mina absoluta storfavoriter när det kommer till träning av axlar. Fler favoriter kommer, och det är bara att hojta till om det är något speciellt som undras, önskas eller funderas över. Ha nu en riktigt fin start på veckan hörrni!

 

Frågor och svar Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Ja här är jag också!

Det var Mia som tog initiativet, och flera av mina favorit inom bloggvärlden (så som Anna, Jeanna, Sara och Cilla) följde henne och skrev om de där sidorna som gör oss till just oss. De där sidorna som utmanar, sidorna som man inte alltid jublar över existerar, men som trots allt är en del av den man är.

De flesta jag följer i sociala medier är ärliga, härliga människor, som jag upplever visar både finheter och fulheter ur sina liv och känsloregister. Jag försöker själv vara ärlig och öppen, prata både ris och ros om livet, känslorna och sakerna som sker runt omkring och inom mig. Självklart finns det saker jag inte pratar om här, ibland för att jag helt enkelt inte tror att det intresserar er som kikar in, och ibland av respekt för människorna i mitt liv; väldigt mycket som påverkar hur jag mår och hur mitt liv ser ut innefattar ju andra människor. Såklart. Att skriva en blogg och vara någon form av ”offentlig” person är ju ett val jag gör, inte människorna jag har i mitt liv ”utanför” bloggvärlden. Men överlag så tror jag ni vet vad jag tycker om att visa bara finpolerade ytor av livet – jag diggar det inte så värst. Jag gillar nyanser, kontraster, nakna sanningar och diskussioner. Livet: svart och vitt och allt det där grå emellan. Det där grå som brukar vara livets nyans, om vi ska vara helt ärliga.

Hur som helst hakar jag på och skriver ”här har ni mig” – fem punkter jag kanske inte tokgillar hos mig själv men som likväl är en del av den jag är.

  1. Jag gör tusen och en saker på samma gång. Det här är ett ständigt återkommande inslag i min vardag som tröttar ut både mig och människorna omkring mig. Senast idag började jag, samtidigt; dammsuga, diska ett berg disk, chokladdoppa lite nyskapade bars, fota nämnda bars, sortera tvätt, byta sänglakan, montera nytt soffbord, packa upp ny dator och skura köksluckor. Ibland blir jag stående mitt emellan alla saker och får blackout – vad var det jag gjorde nu igen?! För det mesta blir alla saker halvgjorda. Jag tröttnar när jag inser att jag dragit igång för många projekt samtidigt och går och sätter mig i soffan istället.
  2. Jag är extremt känslostyrd. Alltså jag kan inte stänga av en känsla även om mitt sunda förnuft säger mig att den är överdriven och icke konstruktiv. När jag blir ledsen blir jag (och det här skäms jag över) rätt ego-centrerad och har väldigt svårt att se utanför min egna lilla bubbla av självömkan. Jag tycker så synd om mig själv att det är larvigt. Säger åt mig att skärpa mig, herregud! Det brukar gå över när en annan känsla tar över, för just precis så pangboom är det – jag har inget mellanläge utan det är on/off.
  3. Jag har en ful ovana att avbryta människor. Det är något jag gör högst omedvetet (jag inser det först efteråt, när det är för sent alltså) och oftast är det helt enkelt att jag kommer på något att säga som bara måste-ut-nu-genast (annars glömmer jag det, nämligen) och då bara rapar jag ur mig det. Det här är dock något jag blivit bättre på, dels med åldern men också sedan jag förstod kopplingen till min ADHD och hur jag kan ”förebygga” sådana här situationer. Människor jag har mycket med att göra vet om det här, att ”Fanny är sådär”, och jag brukar liksom i förväg varna nya bekantskaper att OM jag avbryter eller talar för mycket är det faktiskt bara av iver och entusiasm – för det är för det allra mesta orsaken till mitt ständiga kackel. Jag är alltid väldigt ”inne i saker” och då finner energin och peppen inga gränser.
  4. Jag hatar att svara i telefon när okänt nummer ringer. Jag fnissade lite åt Saras formulering ”…jag hatar att känna mig oförberedd. Att svara i telefon är höjden av oförbereddhet! Jag tror dessutom alltid att någon ska skälla ut mig (prestationsprinsessan ger sig till känna igen)” för PRECIS SÅ känner jag. Precis så. Jag vill ha koll och veta vad som händer, därför har jag alltid varit en ”skriv-människa” som hellre skriver sms eller mail än ringer.  Och det är ju väldigt märkligt att jag, precis som Sara tydligen, liksom direkt tror att jag ska få en utskällning över telefon. Varför skulle jag, liksom?
  5. Jag är en extrem tidsoptimist – men hinner alltid. Det här har fascinerat mig många gånger. När jag har flera timmar på mig att göra mig redo, men ändå springer mot tåget en minut innan avgång. När jag har många veckor på mig att få klart ett jobb, men ändå sitter uppe natten innan och gör det jag skjutit upp tills ja, timmarna innan deadline. Men – jag hinner alltid med tåget och jag får alltid in jobben innan deadline, alltid.

Ja, det var fem grejer om mig som jag inte direkt flashar med som positiva egenskaper, men de är ju likväl delar av mig. De gör mig till mig, tillsammans med allt det jag gillar himla mycket, såklart! Ja, där har ni mig – hur ser era ”icke-polerade” jag ut? 

fannyansiktesept

Frågor och svar Inspiration och pepp Träning Vardagsuppdatering

Träningstillbehör, skydd för att förebygga skador – och skydd om man redan ÄR skadad

Hur ser ni på det här med träningstillbehör?

tillbehor1

Jag tänker såhär : ibland. Ibland, som i att jag vill kunna göra allt utan ”hjälp” som remmar, bälten och wrist wraps. Ibland, som i att när det ska maxas och extra stöd i form av tex wrist wraps tar bort fokus från att inte skada handleden i ett knäböj så man istället kan använda den lilla energin till att faktiskt genomföra maxlyftet – ja.

Själv har jag alltså just ett bälte, remmar och wrist wraps. Det finns fler grejer och det finns mycket att säga även om dem – men jag håller mig till att tala om det jag själv använder.

tillbehor2

Remmarna använder jag när jag kör chins – men bara på slutet. Första setet alltid utan, ibland allihop, och mot slutet, om jag känner att det är greppstyrkan som sviker, så plockar jag fram remmarna. Tidigare använde jag remmar även i mark, det blev en vana och det var min pojkvän som gjorde mig uppmärksam på det när vi körde sex veckor med markfokus : trots att vi låg på låga vikter så använde jag remmar. Det bestämde jag mig då för att vänja mig av vid helt, lite ”passa på” när vikten ändå var så låg. Så numera åker remmarna bara fram vid tunga lyft nära max, eller vid raka mark då jag har svårt att få kontakt med baksida lår ändå och vill fokusera på enbart det under övningen (inte greppstyrkan, alltså). Andra övningar där jag ibland använder remmar är enarms-hantelrodd, högrepsrodd, och övningar där jag har tunga hantlar men inte tränar armar – tex dumbbell side bend, utfall från bänk, uppkliv på bänk…

tillbehor3

Bälte var också något jag tidigare av ren vana använde i mark, men under de sex veckorna med mark vande mig av vid. Nu använder jag det, precis som remmarna, enbart när det blir tungt. Uppe vid 100 kilo och uppåt åker det på. Annars använder jag bältet vid tunga knäböj (vilket jag numera kör väldigt sällan). Bälte är en bra grej men just bukstyrka är så otroligt viktigt inte bara i all träning, utan även till vardags (när vi rör oss ; går, hoppar, böjer oss, gör häftiga rörelser framför allt i kombination så som böj och rotation tillsammans – typ plocka upp något från golvet) så jag tycker att man ska skippa bälte i så stor utsträckning man kan. Helt enkelt för att träna bukstyrkan i de stora övningarna där den behövs, som marklyft och knäböj.

tillbehor4

Wrist wraps – jag älskar dem! Det var när jag tränade med min vän som ägnar sig åt hard core styrkelyft som jag insåg fördelarna med dessa. Vi körde knäböj på ett för mig helt nytt sätt, nämligen med stången lååångt ner på ryggen och då hamnar handlederna oundvikligen i en himla dum vinkel. Här använder jag wrist wraps, och de åker på även när jag bänkar tungt.

Jag är förskonad från skador, även om jag är lite nojig när det kommer till allt som kräver stabilitet i knäna då jag haft problem med dem. Rättare sagt; jag har en liten ”vinkel” i mina knän som gjorde att jag under uppväxten fick ont (någon timme på stan räckte för enorm smärta) och då fick ilägg i skorna. Idag använder jag inga ilägg, någonsin, utan går till vardags ”med flit” med platta skor som converse, tränar med rätt platta skor (Nike Free TR Fit 4, på bild nedan) och i övningar som marklyft, knäböj, benpress och utfall kör jag alltid utan skor. Det för att träna upp de små musklerna i fötterna som under åren med ilägg blivit understimulerade och jag kopplade på grund av det bort baksidan helt (samt stukade fötterna alldeles för lätt – musklerna i fötterna ”var inte med”, liksom). Efter ungefär två år utan ilägg mår mina fötter, fotleder och knän bättre än någonsin, och jag har inte ont alls.

tillbehor5

Det är dock vanligt med skador, och det bästa man kan göra är givetvis att förebygga genom just träning. Det bästa, när målet är en hel och stark kropp för vardagen, är en bas utan redskap och tillbehör. Just för att bygga upp stabilitet, få kontroll och träna upp musklernas reaktionsförmåga – de flesta skador sker trots allt i häftiga, oförutsedda rörelser där man inte ”hinner med”. De sker inte på gymmet, de sker i vardagen. Och hur ofta har man bälten, remmar eller skydd då? Precis.

Har man dragit på sig en skada eller lider av värk så finns det skydd och stöd även för det. Som också kan användas i förebyggande syfte för att minska risken för överbelastningsskador och ge skydd mot slag och stötar under exempelvis träning.

  • Ryggstöd med eller utan skenor som hjälper när man har ont i ryggen, kan förebygga allmänna trötthetskänslor samt lindra ryggont vid diagnostiserade tillstånd som ryggskott, ischias och diskbråck.
  • Det finns också skydd för lår, ljumske, höft och vad, om man till exempel sträckt ljumsken eller åkt på en lårkaka.
  • Ett handledsstöd bidrar till en förbättrad blodcirkulation i handleden vilket leder till att muskelspänningar och smärta i handleden avtar.
  • Vid knäskador som schlatter, löparknä, artrit, ledbandsskador, broskskador, förslitningsskador och slemsäcksinflammation finns det knäskydd som ger smärtlindrande effekt.

En bra sida som har samtliga nämnda skydd för vettiga priser är vulkanskydd.com.

vulkanskydd

Före - efter Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Resan Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

Läsarfråga om motivation och ämnesomsättning efter ÄS

Jag fick ett mail från Sofia häromdagen, med en fråga jag ganska ofta får. Just eftersom det är en återkommande fråga tänkte jag svara här i bloggen nu, så att andra som kanske funderar på samma sak också kan ta del av mitt svar. Såhär skrev Sofia;

Ville bara tacka dig för den historia du delat med dig. Gått igenom en liknande.
Jag undrar hur du lyckades hålla uppe motivationen och hur din ämnesomsättning påverkats av din sjukdomshistoria?
Jag har haft anorexi och övertränat i över 20 år. Jag går alltid upp extremt mkt i vikt när jag försöker bli frisk och fri och det är där mitt tillfrisknande fallerar. Sist gick jag upp till BMI 30. Påverkades din ämnesomsättning när du påbörjade ditt tillfrisknande?
Tack än en gång för en sund och inspirerande resa du delar på blogg och insta!

Först och främst tack, det är när jag får ord som dessa jag påminns om varför jag gör det jag gör. Varför jag fortsätter prata & skriva om och jobba med det här. För att det faktiskt betyder mycket bara att veta att man inte är ensam, även om det stundvis kan kännas så. Jag är glad om min historia, resa och mina fortfarande högst existerande kamper för att behålla fokus och ta hand om mig själv, kan inspirera till framtidstro.

Jag tror att alla med en ÄS-historik kan känna igen sig i frågan ovan; känna igen sig i oron och ovissheten kring huruvida en viktökning inte skulle sluta, att när man börjar äta och gå upp så skulle kroppen ba go bananas och vikten upp upp upp… Jag kände precis likadant. Hade någon visat mig en bild på kroppen jag har idag, och säga att det är hit du ska, skulle jag förmodligen inte ha något emot det. Men att veta att man ska upp X antal kilon (för min del +26 kg från min sjuka vikt till dagens), är svårare att greppa. För man kan inte föreställa mig det. Varken hur det ser ut eller hur det känns.

När jag tillfrisknade var det blodproverna jag fokuserade på och lät vara ”motivationen”. Jag kunde liksom inte argumentera mot röda siffror som tydligt visade att kroppen inte mådde som den skulle. Dessutom ville jag bort från sjukhuset och de avdelningar jag slussades runt mellan. Jag har skrivit en del av vad som skedde där och felen som begicks, men det finns väldigt mycket mer som jag än idag håller för mig själv. Men saker ärrar en, för resten av livet. En stor sporre för mig att bli frisk var att bli tagen på allvar, få respekt och bli hörd. Någonstans insåg jag att jag behöver mig själv för det, för att orka. Jag behöver en kropp som fungerar, som är frisk och stark. Jag behöver bli min egen bästa vän, för i svåra tider visar det sig tydligt vilka som står kvar när det blåser lite extra.

sommar-08

När jag ”kom ut” från sjukhuset vägde jag ca 12 kilo mer än min lägsta vikt (bilderna ovan togs den sommaren). Då, var jag ofantligt obekväm med de nya kilona. Idag, väger jag ytterligare 16 kilo mer, och är bekväm med samtliga kilon. Point : det handlar inte om vikten. Hade jag fått prata med Fanny den där sommaren -08 när hon klev ut från sjukhuset, friskförklarad, hade jag sagt just precis det. Att nu, är det här utgångsläget. Nu, gör du om och gör rätt. Nu, blir du bästa vän med din kropp. För det tog mig flera år till innan jag kom till den punkten, till punkten där jag började jobba med min kropp istället för emot.

Det bästa rådet jag kan ge, är att distansera sig. Från kroppen som något för ögat att se på. Att gå upp i vikt från sjuklig undervikt handlar ju faktiskt inte alls om kilon, fett eller klädstorlek – det handlar om att din kropp behöver det. Röda siffror på ett papper är tydligt språk. Utebliven mens betyder att kroppen tvingats bortprioritera den funktionen. En funktion som för övrigt är rätt avgörande för människans existens… försök att bara göra. Sen, när vikten är som den ska och blodet säger detsamma – börja om. Jämför dig inte med förut, och kläm och känn inte en massa. Släng ut vågen, strunta i vad alla andra gör, och börja om.

Som lägst hade jag ett BMI på 14. Som högst strax över 30. Idag runt 22-23. (fick googla en kalkylator för detta, då jag överlag inte tycker BMI säger ett skit förutom vikt i förhållande till längd. Dvs inget om muskelmassa, blodvärden, fettprocent och verkligen inget om hälsa. Men för att jämföra mina tre olika ”faser” blir det ju rätt tydlig skillnad i alla fall)

För att svara på det om ämnesomsättning så upplevde jag mig kunna äta väldigt mycket när jag precis ”kom ut”. Jag åt alltid mest av mina vänner och blev lika förvånad varje gång vågen inte visade plus på återbesöken på sjukhuset. Sedan kom hela min krasch med depressionen, självmordsförsöken, osv osv, och det var då jag rusade upp ytterligare 30 kilo. Efter den viktuppgången, samt nedgången för nu ca tre år sedan, så började jag återigen om. Jag har under de senaste åren byggt upp min ämnesomsättning, för att idag äta mer än någonsin.

fannybf

Jag lägger givetvis inte upp denna bild för att trigga eller något i den stilen. Tvärtom har jag tidigare inte ens velat mäta min fettprocent då jag sett det som onödigt. Men för några veckor sedan gjorde vi det för att veta bara ; vad mitt utgångsläge är inför AF, framförallt muskulärt. Såhär kan vi se om vikten jag lägger på mig (för viktökning är planerad) är muskler = om jag tränar rätt och kroppen svarar som den ska. Återigen, det där varför. Jag hade nu ett varför till att mäta, och därför gjorde jag det. Att jag visar resultatet här ovan är för att understryka min poäng, som jag vill betona en extra gång : den här fettprocenten har man inte utan muskler – för då är man sjuk. Jag hade förmodligen en högre fett% när jag var inlagd med ett BMI på 14. Jag har byggt upp min kropp, under flera års tid, genom att successivt öka intaget och parallellt med det även ökat muskelmassan. Och ni kanske tycker det låter helt coco, men jag är fullständigt övertygad om att mitt jobb med det mentala och min inställning till såväl mig själv, som till omvärlden och vad som händer omkring mig, har spelat en stor roll i det hela.

Det jag slutligen vill säga till Sofia och alla er andra som velar i oron att ”tappa greppet”, som ifrågasätter om det är värt att släppa kontrollen, är alltså egentligen bara : börja om. Stryk det gamla och börja om. Ett steg i taget. Försök att inte förutspå alla svängar och gupp och hinder. Försök att leva med att inte veta hur resan kommer se ut i minsta detalj. Fokusera på NU, vad som kan göras NU i rätt riktigt mot det du vill. Steg ett är en frisk vikt, en lugn kropp och ett utgångsläge som ger möjlighet till ett riktigt LIV.

Om det är något DU vill att jag skriver om, eller svarar på, tveka inte att slänga iväg ett mail till fanny@roethlisberger.se (skriv ”läsarfråga” i ämnesraden så hamnar det rätt direkt!)