För någon vecka sedan var jag på gymmet och körde frivändningar (länk). Det var bara jag + ett gäng på 3 unga grabbar på gymmet, och medan en av dem utförde en övning satt de andra två och väntade vid sidan av. Mitt gym är inte värst stort och det finns i princip bara ett utrymme där man kan köra saker som mark, böj och frivändningar. Jag hade kört flera set så med lite koll på sin omgivning hade också dessa grabbar noterat det här, samt vad det innebär. Men icke. De placerade sin ”vilo-bänk” preciiis så att det blev omöjligt för mig att genomföra min övning.
Först bara vaggade jag omkring lite extra, tänkte att de ser väl snart att jag väntar, och kopplar själva att de faktiskt måste vila någon annanstans. Men nej. Så då försökte jag titta på dem, få ögonkontakt så jag kunde nicka på mina laddade vikter och eftersom jag alltså redan kört X antal vändningar skulle de snabbt gå ur vägen för ”justja hon frivänder ju här”. Men nej. Efter jag vet inte hur lång tid, men alldeles för länge, harklade jag mig högt för att få de två grabbarnas uppmärksamhet. De såg på mig som om de inte ens noterat att det faktiskt var en till människa med dem i rummet, och nej, inte ens då förstod de tydligen vad jag ville. Så, jag insåg att jag behövde vara väldigt tydlig och pedagogisk, använda ord.
”Tja! Vet ni vad jag gör?”
De bara fortsatte stirra på mig utan att säga ett ord så jag fortsatte ”jag frivänder, vet ni vad det betyder?”
Fortfarande ingen reaktion. Jag nickade då först mot stången och sedan mot den ena av grabbarna, och förklarade;
”Det betyder att om inte ni flyttar er kommer ju den här stången, med sina pålassade 50 kilo, flyga upp och landa ungefär precis på ditt huvud. Min plan är att göra denna rörelse upprepade gånger, och även om jag verkligen inte VILL nocka dig så sitter du ju rätt himla dumt just där”.
Några tomma blink och ett par sekunder i tystnad, sedan flyttade de till bänken bredvid och jag kunde fortsätta med min träning. Men sådant där irriterar mig, det är störande. Jag tycker liksom bara att man kan öppna ögonen och ha lite koll på sin omgivning.
Senare samma vecka lyssnade jag på Robban och Daniel (Fitnesspodden) som i ett nytt poddavsnitt pratar om just vett och etikett på gymmet, som Daniel sedan följde upp med ett blogginlägg på samma tema. Jag inser för övrigt absolut att jag nu misstänkt många gånger nämnt dem, Robban och Daniel alltså, de lär väl själva snart tro att jag har någon liten crush på dem… men alltså de ÄR ju så härliga! Jag gillar liksom människor som både har finurlig och underfundig humor OCH kan backa upp sina åsikter och påståenden med kunskap och fakta.
JAJA. Hur som helst – jag blev inspirerad och ville också snacka vett och etikett på gymmet! Det här tycker jag är gymhyffs:
Ha koll på vad som händer runtomkring dig
Ja, typiskt exempel är ju det jag skrev här ovan från dagen jag skulle frivända men inte kände för att smasha någon medvetslös på kuppen. Det kommer kanske som en överraskande nyhet för en del, men – du är inte ensam på gymmet. Scanna av läget, klampa inte bara framför/bakom/runt en människa utan att först försäkra dig om att denne inte är mitt i något och behöver det lilla utrymmet runt sig.
Städa efter dig
Helt allvarligt. HELT ALLVARLIGT. Förutom självklarheterna som att man inte låter hantlar ligga på golvet mitt i rummet, eller lämnar 100+ kilo kvar på stången när man är klar med sina böj, så innefattar städ-biten även saker som svettorkning. Jag vill inte inleda mitt bänkpass med att torka främlingars svett (som dessutom kan komma från alla möjliga kroppsdelar), nej jag vill faktiskt inte det. Det tar en halv sekund – torka av bänken/utrustningen du använt när du är klar. Och lyft tillbaka dina hantlar. Gärna ihop så man hittar dem som par sen..
Använd rätt utrustning, och uppta rätt plats, till rätt övning
Den där ställningen/buren (så kallad ”squat rack”) är alltså till för benböj. Jaha du visste det? Visst är det väl märkligt att en del verkar tycka att det är enda tänkbara yta att köra bicepscurl på? Förutom att det ser för jäkla fånigt ut (jo, det gör faktiskt det) så är det sjukt irriterande. Sjukt.
Var trevlig
”Hej” – inte ett så väldigt klurigt ord alltså. Möter du någons blick, hälsa. Ett leende räcker. Alla har vi någon gång varit nya, antingen inom träningen och gymvärlden, eller bara i en ny lokal. Jag bytte nyligen gym själv och fick känna på den där osäkerheten i att inte känna någon. Känna sig lite i vägen vad man än gjorde och hur o-i vägen man än försökte vara. Jag blev löjligt glad när någon sa hej, det räckte liksom för att jag skulle känna mig inkluderad. Välkommen. Inte i vägen.
…men respektera att vissa inte vill prata
Att hälsa, med ord eller ett trevligt leende, är en sak – att konstant prata och rent utav störa någon i ett pass är inte ok. Det här tycker jag man ganska lätt känner av, när någon eventuellt inte är sugen eller har tid att snacka, exempelvis om hörlurarna åker i eller man inte får motfrågor tillbaka. Respektera det bara, och självklart är det helt okej att göra likadant själv! Ibland sätter jag i lurarna utan musik, bara för att markera att jag inte kan eller vill prata. Andra gånger är jag den som hörs mest och inte vill annat än ha trevligt mellan seten. Det är också okej, men det gäller återigen att ha koll på sin omgivning. Känna av läget.
Dela med dig – och kommunicera (aka inse att ingen kan läsa dina tankar)
Som sagt, du är inte ensam på gymmet. KAN du dela med dig av utrustningen utan att det påverkar ditt pass alltför mycket, gör det. Jag försöker ha lite koll på folk omkring mig när jag som nu de senaste veckorna ”tar upp” en stång upp emot 2 timmar varje pass. Verkar någon gå och snegla på stången och liksom vänta på att jag ska bli klar, så frågar jag helt enkelt vad personen i fråga tänkte köra och erbjuder mig att hjälpa till att lassa av/på så att vi kan dela stång. MEN – jag kan inte läsa tankar. Det kan mig veterligen ingen annan gymmare heller, så gå inte runt och var sur i tysthet för att någon har stången/vikten/maskinen du vill ha. Säger du inget kan ingen veta. Kommunicera, dela med dig och faktiskt – jättebra sätt att få nya kompisar!
Avbryt inte folk mitt under ett set
”Har du mycket kvar?” är visserligen en helt befogad fråga men inte mitt i ett set. Jag har då aldrig sett någon köra set länge än några tiotals sekunder, och det är faktiskt en tid man kan vänta. För att sen fråga. Står någon och pressar ut det sista kan en fråga likt den vara fruktansvärt störande och vad som får en att tappa fokus. Det är för övrigt också att avbryta när man lite ”smidigt” ska åla sig runt någon (som står mitt i sitt set) för att nå något. Jag vet inte hur många gånger jag stått och till exempel militärpressat, och någon lustig kotte ska in under mig på sidan för att nå en hantel eller liknande. Alltså på riktigt – ge mig typ fem sekunder så slipper jag bli störd och du riskerar inte att få 40 kilo i huvudet?!
Egentligen, tycker jag att det handlar om sunt förnuft. Det är egentligen precis vad gymhyffs är – sunt jäkla förnuft! Var trevlig, var uppmärksam på människor runtomkring dig, visa respekt och lämna inte till andra att plocka undan och städa efter dig. Ändå verkar en del lämna detta förnuft i omklädningsrummet när de äntrar gymmet, och plötsligt har man hamnat i någon slags hönsgård. Vilket väl inte hade varit en värst big deal om det bara varit just ”allmänt störande”, men faktum är att det kan bli riktigt farligt, för alla inblandade. Det är ofta vikter som kan göra rejäl skada om de flyger galet. Och trevligt vill väl alla ha det? Det borde ligga i alla gymbesökares intresse att gymmet blir en trevlig plats att vistas på. Så jag tycker gott man kan plocka med sig det där sunda förnuftet hela vägen in till vikterna.
