Browsing Tag

roethlisberger

Före - efter Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Resan Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

Läsarfråga om motivation och ämnesomsättning efter ÄS

Jag fick ett mail från Sofia häromdagen, med en fråga jag ganska ofta får. Just eftersom det är en återkommande fråga tänkte jag svara här i bloggen nu, så att andra som kanske funderar på samma sak också kan ta del av mitt svar. Såhär skrev Sofia;

Ville bara tacka dig för den historia du delat med dig. Gått igenom en liknande.
Jag undrar hur du lyckades hålla uppe motivationen och hur din ämnesomsättning påverkats av din sjukdomshistoria?
Jag har haft anorexi och övertränat i över 20 år. Jag går alltid upp extremt mkt i vikt när jag försöker bli frisk och fri och det är där mitt tillfrisknande fallerar. Sist gick jag upp till BMI 30. Påverkades din ämnesomsättning när du påbörjade ditt tillfrisknande?
Tack än en gång för en sund och inspirerande resa du delar på blogg och insta!

Först och främst tack, det är när jag får ord som dessa jag påminns om varför jag gör det jag gör. Varför jag fortsätter prata & skriva om och jobba med det här. För att det faktiskt betyder mycket bara att veta att man inte är ensam, även om det stundvis kan kännas så. Jag är glad om min historia, resa och mina fortfarande högst existerande kamper för att behålla fokus och ta hand om mig själv, kan inspirera till framtidstro.

Jag tror att alla med en ÄS-historik kan känna igen sig i frågan ovan; känna igen sig i oron och ovissheten kring huruvida en viktökning inte skulle sluta, att när man börjar äta och gå upp så skulle kroppen ba go bananas och vikten upp upp upp… Jag kände precis likadant. Hade någon visat mig en bild på kroppen jag har idag, och säga att det är hit du ska, skulle jag förmodligen inte ha något emot det. Men att veta att man ska upp X antal kilon (för min del +26 kg från min sjuka vikt till dagens), är svårare att greppa. För man kan inte föreställa mig det. Varken hur det ser ut eller hur det känns.

När jag tillfrisknade var det blodproverna jag fokuserade på och lät vara ”motivationen”. Jag kunde liksom inte argumentera mot röda siffror som tydligt visade att kroppen inte mådde som den skulle. Dessutom ville jag bort från sjukhuset och de avdelningar jag slussades runt mellan. Jag har skrivit en del av vad som skedde där och felen som begicks, men det finns väldigt mycket mer som jag än idag håller för mig själv. Men saker ärrar en, för resten av livet. En stor sporre för mig att bli frisk var att bli tagen på allvar, få respekt och bli hörd. Någonstans insåg jag att jag behöver mig själv för det, för att orka. Jag behöver en kropp som fungerar, som är frisk och stark. Jag behöver bli min egen bästa vän, för i svåra tider visar det sig tydligt vilka som står kvar när det blåser lite extra.

sommar-08

När jag ”kom ut” från sjukhuset vägde jag ca 12 kilo mer än min lägsta vikt (bilderna ovan togs den sommaren). Då, var jag ofantligt obekväm med de nya kilona. Idag, väger jag ytterligare 16 kilo mer, och är bekväm med samtliga kilon. Point : det handlar inte om vikten. Hade jag fått prata med Fanny den där sommaren -08 när hon klev ut från sjukhuset, friskförklarad, hade jag sagt just precis det. Att nu, är det här utgångsläget. Nu, gör du om och gör rätt. Nu, blir du bästa vän med din kropp. För det tog mig flera år till innan jag kom till den punkten, till punkten där jag började jobba med min kropp istället för emot.

Det bästa rådet jag kan ge, är att distansera sig. Från kroppen som något för ögat att se på. Att gå upp i vikt från sjuklig undervikt handlar ju faktiskt inte alls om kilon, fett eller klädstorlek – det handlar om att din kropp behöver det. Röda siffror på ett papper är tydligt språk. Utebliven mens betyder att kroppen tvingats bortprioritera den funktionen. En funktion som för övrigt är rätt avgörande för människans existens… försök att bara göra. Sen, när vikten är som den ska och blodet säger detsamma – börja om. Jämför dig inte med förut, och kläm och känn inte en massa. Släng ut vågen, strunta i vad alla andra gör, och börja om.

Som lägst hade jag ett BMI på 14. Som högst strax över 30. Idag runt 22-23. (fick googla en kalkylator för detta, då jag överlag inte tycker BMI säger ett skit förutom vikt i förhållande till längd. Dvs inget om muskelmassa, blodvärden, fettprocent och verkligen inget om hälsa. Men för att jämföra mina tre olika ”faser” blir det ju rätt tydlig skillnad i alla fall)

För att svara på det om ämnesomsättning så upplevde jag mig kunna äta väldigt mycket när jag precis ”kom ut”. Jag åt alltid mest av mina vänner och blev lika förvånad varje gång vågen inte visade plus på återbesöken på sjukhuset. Sedan kom hela min krasch med depressionen, självmordsförsöken, osv osv, och det var då jag rusade upp ytterligare 30 kilo. Efter den viktuppgången, samt nedgången för nu ca tre år sedan, så började jag återigen om. Jag har under de senaste åren byggt upp min ämnesomsättning, för att idag äta mer än någonsin.

fannybf

Jag lägger givetvis inte upp denna bild för att trigga eller något i den stilen. Tvärtom har jag tidigare inte ens velat mäta min fettprocent då jag sett det som onödigt. Men för några veckor sedan gjorde vi det för att veta bara ; vad mitt utgångsläge är inför AF, framförallt muskulärt. Såhär kan vi se om vikten jag lägger på mig (för viktökning är planerad) är muskler = om jag tränar rätt och kroppen svarar som den ska. Återigen, det där varför. Jag hade nu ett varför till att mäta, och därför gjorde jag det. Att jag visar resultatet här ovan är för att understryka min poäng, som jag vill betona en extra gång : den här fettprocenten har man inte utan muskler – för då är man sjuk. Jag hade förmodligen en högre fett% när jag var inlagd med ett BMI på 14. Jag har byggt upp min kropp, under flera års tid, genom att successivt öka intaget och parallellt med det även ökat muskelmassan. Och ni kanske tycker det låter helt coco, men jag är fullständigt övertygad om att mitt jobb med det mentala och min inställning till såväl mig själv, som till omvärlden och vad som händer omkring mig, har spelat en stor roll i det hela.

Det jag slutligen vill säga till Sofia och alla er andra som velar i oron att ”tappa greppet”, som ifrågasätter om det är värt att släppa kontrollen, är alltså egentligen bara : börja om. Stryk det gamla och börja om. Ett steg i taget. Försök att inte förutspå alla svängar och gupp och hinder. Försök att leva med att inte veta hur resan kommer se ut i minsta detalj. Fokusera på NU, vad som kan göras NU i rätt riktigt mot det du vill. Steg ett är en frisk vikt, en lugn kropp och ett utgångsläge som ger möjlighet till ett riktigt LIV.

Om det är något DU vill att jag skriver om, eller svarar på, tveka inte att slänga iväg ett mail till fanny@roethlisberger.se (skriv ”läsarfråga” i ämnesraden så hamnar det rätt direkt!)

Kost LUNCH & MIDDAG Lunch/Middag Recept Vardagsuppdatering

Sjukdomsbabbel och recept på kyckling med chili-karameliserat päron

För att vara lite dramatisk kan jag säga att jag har legat sjuk hela året. För det har jag, vilket alltså är 11 dagar nu. ELVA DAGAR (!!) och jag blir galen.

Det började strax efter jul med en rosslig hals men i övrig kände jag mig kry och pigg när vi åkte mot Gotland för bröllop. Första januari blev det värre, och febern kom. Sedan dess har jag varit sängliggande med hög feber, illamående, trötthet och på det en visdomstand som kom på besök med uppdrag att vara lite jävlig. Jag blir sällan sjuk, och såhär ordentligt sjuk kan jag inte ens minnas sist jag var. Det provocerar mig att inte kunna ”göra något åt det”. Det jag gör är att vila. Åh, som jag vilar! Jag sover tio timmar varje natt, ligger i soffan eller sängen under dagen, och aktiviteterna jag ägnar mig åt är på sin höjd ica-besök och att göra juice. Men det händer inget. Och nu börjar det bli väldigt drygt, det här med att vara sjuk.

I förrgår, orkade jag dock göra mat. Det var första gången jag lagade varm, ordentlig mat till mig själv på… ja sedan innan Gotland, det vill säga några dagar innan nyår. Nu var det inga avancerade grejer jag fick till, men det var varm mat och det var så gott.  Sedan dess har jag inte orkat laga mer mat, utan jag överlever på glass i olika form. Bananglass, kvarg-glass, protte-glass, Ben & Jerry, Häagen dazs… och juice, jag dricker en massa juice. Fast föda har nämligen en tendens att, ja… komma upp, igen.

paronkaramell2

För en portion, behöver du följande:

  • 1 kycklingfilé
  • 1 msk kokosolja
  • 1/2 rödlök
  • 1 stor vitlöksklyfta
  • 1/2 msk riven färsk ingefära
  • 1 litet päron
  • 2 msk kokossocker
  • chiliflakes
  • vitpeppar
  • salt (eller buljong, jag använde Renées lantbuljong som är salt i sig)

Och såhär gör du:
Skär rödlöken i skivor, och fräs tillsammans med vitlök i kokosolja. När löken blivit mjuk och fått lite färg, ha ner riven ingefära och päron, skuret i tunna skivor. Strö över kokossocker, låt päronet få färg och bli mjukt, skjut sedan allt åt sidan i pannan, lägg i mer kokosolja och bryn kycklingen. När kycklingen är brynt, sänk värmen och rör ihop allt. Krydda efter smak med chiliflakes, vitpeppar och salt/buljong. Låt allt ”gojsa ihop sig” och kycklingen bli klar, sedan är det klart att servera!

paronkaramell1

Efterrätt och gotte Kost Mellis & Kvällis Recept Vardagsuppdatering

Fräscha ”citron-grottor”

Jag har väldigt många bilder på de här kakorna.

citrongrottor2

Alltså verkligen väldigt många. De liksom bara gillade att bli fotograferade. Där de låg, krispiga och nötdoftande, med en sötsyrlig mitt av citron. Med min nygjorda lemon curd stående i kylen kunde jag inte låta bli att göra något gott med den och favoritnöten cashew.

Det blev småkakor, som jag gjorde. Med klassikern ”hallongrottor” i bakhuvudet blev titeln på dessa skönheter helt enkelt citron-grottor. Helt ljuvliga sådana!

citrongrottor3

Eftersom jag aldrig tidigare har gjort något med lemon curd (knappt ätit det, ärligt talat) så visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig när jag här hade det i något som skulle gräddas i ugnen. Skulle det, eh… stelna? Bli en seg plopp i mitten av en annars god kaka? Eller kanske rinna ut över hela plåten? Ingen aning. Det är ju för experiment likt detta jag älskar det här, att leka i köket. Att testa och se, liksom.

Det blev varken eller, för övrigt. Varken seg plopp eller flytande citronsås över hela plåten. Det blev en perfekt, mjuk citronkräm, där i mitten. Perfekt!!!

citrongrottor4

Citron-grottor: (9 kakor)

  • 1 dl cashewnötter
  • 1 dl mandelmjöl
  • 1 msk kokosmjöl
  • 1/2 tsk vaniljpulver
  • 1 msk kokossocker
  • en nypa salt
  • 1 ägg
  • 1/2 dl kokosolja
  • 0,5-1 msk rivet citronskal
  • lemon curd (recept)

Mix cashewnötter, mandelmjöl, kokosmjöl, vaniljpulver, kokossocker och salt tills även cashewnötterna blivit till mjöl. Vispa i en bunke upp ägg tillsammans med kokosolja och citronskal (smält kokosolja till rinnande innan du vispar). Vänd ner mjölblandningen och rör ihop till en deg. Ställ in i frysen ett tag, 10-20 minuter ungefär, och värm under tiden ugnen till 175 grader. Rulla degen till bollar, platta till och lägg på en bakplåtspappersklädd plåt. Gör en grop i varje kaka och klicka i en liten sked lemon curd. Grädda kakorna i ca 12 minuter, tills de fått fin färg. ta ut och låt svalna, ät och njut!

citrongrottor1

Kost Recept Uncategorized

Enkel, snabb och himlans god Lemon Curd

När jag blir sjuk händer en märklig sak : jag känner inget chokladsug. Jag äter givetvis choklad ändå, för gott är det alltid, men jag har inte mitt normala sug utan istället suktar jag efter färsk frukt och sura godisar. Ja ni förstår ju, klart något är fel när jag inte är sugen på choklad. Om inte det är ett sjukhets-tecken så vet jag inte vad som är.

Därför har jag under senaste veckan (för ja, årets första åtta dagar har jag legat tokdäckad med värsta sjukan jag haft på många år, därav högst sporadisk uppdatering här på bloggen) har jag druckit minst 1 liter juice om dagen, ätit frukt och bär mest hela tiden, och överdoserat sura godisar. Sura godisar varvat med choklad, givetvis, någon måtta får det ju vara på galenskaperna.

Igårmorse vaknade jag som sagt tidigt, och med nästan ingen feber kvar kände jag äntligen för köks-tjänst igen. Det var fortfarande fräscha smaker jag var sugen på, och därför inledde jag med något jag velat göra länge nu; Lemon Curd.

lemoncurd1

Av någon orsak har jag i mitt huvud målat upp just lemon curd som superklurigt och avancerat att göra själv. Det var det inte. Det var faktiskt löjligt enkelt och alla ingredienser jag använde var grejer ”man” alltid har hemma. Ägg, honung, citron och kokosolja. That’s it! Och lemon curd är en typisk sådan där grej man kan ha till och på ungefär allt. På gröten, i smoothien, på yoghurt, i bakverk… sistnämnda var vad jag gjorde först, såklart, recept kommer i dagarna! Men bara naturell, tjock yoghurt eller kvarg med en stor sked av denna – ooohmyy så gott hörrni! 

lemoncurd2

Lemon Curd: (receptet ger ca 2 dl)

  • 3 ägg
  • 1/2 dl honung
  • 1 msk rivet citronskal (föredragsvis eko citron)
  • saften från 2 citroner, det blev nästan 1 dl av de citronerna jag använde
  • 1/2 dl kokosolja (vid det här laget vet ni att jag använder smaklös från biofoods)

Rör ihop ägg, honung och citronskal i en liten kastrull och värm på låg värme (jag hade på 2an av 6 lägen på min spis). Vi vill ju inte ha äggröra, så ha tålamod och dra inte på för hög värme här, det tar inte många minuter jag lovar. Ha i kokosoljan och rör kontinuerligt tills den är helt smält, tillsätt då citronsaft och fortsätt röra. Jag tänkte i detta stadie att hoppsan, det var nog för mycket citronsaft, för det är här en lös sås, snarare än tjock krämig curd. Men! Fasa icke – det tar några minuter (och ja du rör fortfarande) och sedan börjar härligheten tjockna. Fortsätta röra några minuter och snart har du en tjock, gyllene och fantastiskt citrondoftande kräm. En lemon curd, helt enkelt. Dra från värmen och häll i en burk. Låt svalna och förvara sedan i kylen.

lemoncurd3

Inspiration och pepp Press & Event Tankar om ting topslide Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Jag lever inte för att någon eller något hindrade mig från att dö.

Jag var uppe tidigt idag. Väldigt väldigt tidigt. Så pass tidigt att jag slog på tv4 långt innan första nyhetssändningen visades. Sedan dess har jag sett/hört samma radda nyheter läsas upp varje halvtimme.

En sak som tas upp är det ökande antalet drunknade, som 2014 var det högsta på tolv år – 137 döda. Ordförande för Svenska Livräddningssällskapet skriver att det nu krävs att riksdagen antar en nollvision för drunkningen.

För det första är det i min värld självklart att alla typer av olyckor, dödsfall och hemskheter överlag ska gå under nollvision, självklart. Men det fortsätter förvåna mig hur just olyckor alltid går före faktiska handlingar. Sorgliga handlingar som går att förebygga och förhindra, om man börjar ta det på allvar och inte vänder ryggen till. Ni förstår nog vad jag kommer komma att skriva om, igen.

Varje år tar 1500 människor livet av sig. I Sverige. Härom veckan var det tio år sedan Tsunamin och vet ni hur många svenskar som omkom där? Dryga femhundra. Utan att på något vis förminska det hemska som hände för tio år sedan i och med vågen, och de kvarlevande som förlorat nära och kära, så vill jag bara skrika HALLÅ (!!!). Tre gånger så många (som FAKTISKT också har nära och kära som tvingas leva kvar utan sina älskade, just sayin) tar sitt liv VARJE ÅR. Bara i Sverige. Varje år.

För något år sedan hade jag kontakt med en man som heter Alfred Skogberg, under tiden han skrev sin bok ”När någon tar sitt liv. Tragedierna vi kan förhindra”, som kom ut 2012. Han har skrivit mycket bra som jag alltid nickar mig igenom, tex på Suicidzero’s hemsida. En av hans viktigaste frågor i boken, som jag själv skrivit om här i bloggen tidigare, är ”Varför satsar staten bara 3 miljoner kronor på forskning kring självmord medan trafiksäkerhetsforskningen får 100-150 miljoner varje år? Detta samtidigt som de som tar sitt liv är fem gånger fler än de som dör i trafik­olyckor.”

Ja just det, och så drunknar ju faktiskt 137 människor… Förlåt men fattar ni min poäng här?! Vi belyser och förfasas över dessa siffror, men vänder ryggen till de 1500 människor som mår så dåligt att de tar sitt liv?! Det är helt jäkla absurt och rent ut sagt skamligt. För problemet är inte det där sista steget att någon faktiskt tar sitt liv, utan det är allt det där före. Allt det där som ofta sträcker sig över en tidsperiod på flera år. År där man kan göra skillnad, förhindra och förebygga. Alfred har skrivit om vad man kan göra, metoder och strategier som sannolikt skulle kunna rädda många många liv, ord som jag nedan klistrar in rakt av. Ifall någon fortfarande vill komma med idiotiska uttalanden likt ”man kan inte hindra någon som bestämt sig”.

  • Staket på broar där vi vet att folk hoppar.
  • Bilar som stänger av sig om kolmonoxidhalten i kupén blir för hög.
  • Årligt pris för bästa suicidpreventiva åtgärd.
  • Snabb statistik över var självmord inträffar så att man kan följa ett eventuellt suicidkluster.
  • Haveriutredningar efter ett självmord, och definitivt efter att barn tar sitt liv.
  • Försvårad försäljning av värktabletter till unga (många unga, speciellt flickor, överdoserar på Alvdeon och Ipren vilket kan leda till en plågsam död).
  • Samma stöd till efterlevande som gavs till de tsunamidrabbade.
  • Medier som ansvarsfullt rapporterar om självmord genom att följa WHO:s riktlinjer.
  • En årlig tv-gala för att uppmärksamma suicid.

Alfred skriver till dessa punkter följande ord och jag skriver under på alltihop;
”Se där! Ett antal strategier som alla har det gemensamt att de näst intill aldrig debatteras bland politiker, i svenska medier eller kring fikastunden. Någon som tycker att det är märkligt? Någon som tycker att det är dags att VAKNA!? Någon som tycker att vi alla har ett ansvar för att åstadkomma förändring? Någon som kanske får lust att kontakta politiker? Någon som kan tänka sig att skriva en insändare till lokaltidningen? Är det någon som blir förbannad för att vi stillatigande inte gör något när våra släktingar, grannar och medmänniskor avslutar sina liv i förtid?”

Jag försökte ta mitt liv tre gånger. Sista gången skulle jag ha dött om jag inte gjort det mindre genomtänkta valet av plats – jag låg i en snödriva i december, och därför vaknade jag av kylan, trots drogerna, vinet och bedövningsmedlet jag injicerat i armen. Hade jag inte åkt ambulans för att magpumpas, fått sond och dropp, hade jag dött där i diket några hundra meter från min mammas hus. Att jag överlevde var ren tur. Då var jag flyförbannad och kände mig så värdelös som ”inte ens kunde ta mitt liv”, men idag är jag tacksam. Jag känner förutom tacksamhet ett ansvar. Ansvar att prata om det. Prata om hur folk verkar tro att vi lever i ett land med ”skyddsnät”, ”trygghet” och att det finns system som fångar upp människor som inte vill eller orkar mer – för det gör vi inte.

Jag lever inte för att någon eller något hindrade mig från att dö. Jag lever för att jag inte orkade samla fler tabletter och tog en dos som gjorde det möjligt för mig att vakna av kyla, även om dosen i sig egentligen varit nog att enda mitt liv. Jag lever för att jag hade tur, eller kanske för att det fanns en mening med att ha kvar mig i livet. Egentligen vet jag väl inte varför jag lever, men det gör jag och jag vet att det INTE är för att vi (som land, samhälle överlag, och medmänniskor) satsar tillräckligt mycket pengar, tid och ”rampljus” på att förhindra det jag undankom med minimala marginaler. För många har inte de marginalerna. 1500 om året, närmare bestämt, har inte de marginalerna. Skärpning. Den dagen vi är nere på 137 döda är en lyckans dag. Vill ni ta upp det på nyhetsmorgon, TV4??

800fanny2hea2

Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

vad jag kommer ägna mig åt under 2015

Nå, vad händer 2015 då? Alla dessa sammanfattningar och tillbakablickar på året som gått – och inte ett ord har jag nämnt om det år vi nu är knappa veckan in i… vad är min plan? Har jag någon plan?! Vad vill jag och hur tänker jag i så fall ta mig dit? Häng med så ska jag berätta lite om mitt 2015!

Jag inte bara hoppas på utan förväntar mig ett fantastiskt 2015. Något annat vore ju bara dumt! Lite av sakerna jag kommer ägna mig åt;

  • Utveckla mitt företag och i det starta fler projekt, i varierande storlek. Jag gillar att jobba långsiktigt och bygga på något som man kan utveckla under tiden, få input och konstruktivt förändra för att förbättra. Lyssna på samarbetspartners, kunder och min egen magkänsla.
  • Fortsätta skapa i köket, både för mig själv, er läsare och kunder. Tänk att idéerna aldrig tar slut! Galet egentligen hur mycket jag gjort genom åren…
  • Ha ett gäng serier här i bloggen, i olika teman. Allt från tips och trix i köket, till basövningar på gymmet. Jag kommer överlag strukturera mer och ha tydliga röda trådar för er att följa, och har ni önskemål är det bara att maila eller kommentera – jag vill veta vad ni tycker och tänker!
  • Hitta sätt att ”knyta ihop” mina hjärteämnen ännu mer. Jag vill under 2015 fokusera mer på att belysa psykisk ohälsa och framför allt öka kunskapen och medvetenheten hos allmänheten. Det är sorgligt hur dålig koll folk har, och det faktum att ett gäng säkerligen suckar och uppgivet skakar på huvudet över dessa rader är bevis nog. Att ha en psykisk funktionsnedsättning eller psykisk sjukdom innebär fortfarande i väldigt stor utsträckning att man blir diskriminerad i vårt samhälle. Vilket är både ironiskt och oroväckande, för det leder enbart till en ännu större klyfta och mindre förståelse om hur det egentligen funkar – och inte funkar. Våra olikheter kan vara styrkor – men inte så länge vi delar upp dem i ”bra” och ”dåliga”. Så ja, jag tänkte fortsätta snacka om det här, så länge det behövs.
  • Tävla i Athletic Fitness. Några av er kanske läst det på instagram, där jag delade med mig av denna nyhet för några veckor sedan. Det var mycket velande hit och dit, och jag var till en början skeptisk till hur jag skulle kunna stå för en tävlingssatsning. Men tillslut bestämde jag mig för att köra, mycket just för att visa ett alternativt sätt att tävla. Jag kommer alltså tävla i AF, där man inte ”bara” bedöms på scen (och jag slipper glitterbikini och klackar, Thank God..) utan även ska prestera i styrka (chins & dips) samt uthållighet (rodd). Jag kommer inte ändra min kost, utan äta precis som jag gjort hittills – alltså utan schema och utan att väga eller mäta maten. Jag kommer inte räkna kalorier och jag kommer inte gå på någon 15-veckors diet inför tävlingen heller. Jag kommer dock träna med schema för att öka min styrka i chins och dips, men det är också det enda som kommer vara ”bestämt” för mig. Halva grejen med det här är att jag vill visa att man kan göra det på olika sätt – jag väljer att göra det på ett sätt som inte skadar kroppen, som inte påverkar mitt psykiska mående negativt, som inte är fixerat eller sjukt. Jag ser fram emot den här resan, det kommer bli både roligt och lärorikt.
  • Resa. 2014 var på tok för mycket Sverige och för lite ”annat”. Jag fnular på idéer som kombinerar jobb och resor, drömmen vore att ha jobb som ”kräver” resande och jobb från annan ort någon vecka då och då. Typ en kaka som bara måste bakas på Jamaica eller något. Förstår inte varför jag inte fått det jobb-erbjudandet ännu. (jag nås på fanny@roethlisberger.se)

fannywsport2

Hur ser ERA planer för 2015 ut? Kommentera jättegärna och dela med er, jag är supernyfiken! Nyårslöften? Mål? Drömmar? Vad snurrar i era huvuden såhär en vecka in i det nya året? Vad vill just DU se mer av här på roethlisberger.se? HIT ME! 

 

Efterrätt och gotte GODIS Inspiration och pepp Kost Mellis & Kvällis PROTEINBAK Recept Vardagsuppdatering

Chokladtryfflar med kakaosmör och mullbär

I måndags åkte jag för första gången i mitt liv till Gotland. Yes, det stämmer – jag har aldrig besökt ön förr. Min pojkväns syster och hennes flickvän gifte sig den 31a december, vilket alltså innebar firande i över timmar. Vacker vigsel i kyrkan, middag med tal, skämt och allt annat som hör till när man firar kärleken, och slutligen fest till långt efter tolvslaget.

2015 kunde inte inletts bättre och jag tog ledigt från både jobb och sociala medier överlag – för att helt enkelt vara närvarande, fira kärleken och uppskatta de fantastiska människorna jag har i mitt liv. Jag är så tacksam att jag nästan spricker och får ibland nypa mig i armen, för det var länge jag aldrig trodde att jag skulle kunna vara där jag är idag. Må som jag gör idag. Ha det liv jag har idag. Se den framtid jag ser idag. Men nu är jag tillbaka hemma, och redo att med iver, entusiasm -och kanske lite pirr i magen- börja på det nya året. Så spännande!

Vi inleder såklart med lite gott. Lite choklad. Så ni vet vilken blogg ni hamnat på, liksom.

cacaobutterballs1

Det var när jag skulle packa väskan till Gotland jag insåg att herregud jag har inga gottebollar i kylen, redo att packa ner som resgodis. Det går givetvis inte alls för sig och alla vet ju att man inte kan resa utan något gottit att mumsa på, så jag släppte direkt allt vad klädval, necessär och andra saker att packa hette, för att istället ställa mig vid köksbänken och skapa lite gotte.

Det blev chokladiga bollar på ett lite nytt sätt, med mindre nötter än jag vanligtvis gör gottebollar på, och resultatet blev mer tryffel än någon variant jag tidigare gett er recept på. Att jag sedan fick stressa och glömde både en och två saker jag tänkt packa, ja det var det banns mig värt, för dessa blev fantastiskt goda och jag har mumsat varenda en av dem med ett nöjt leende på läpparna.

cacaobutterballs2

Receptet ger ca 18 bollar:

  • 140g urkärnade dadlar
  • 60g valnötter
  • 30g mullbär
  • 40g kakaosmör, rivet
  • 3 msk kakao
  • 1 msk kakao nibs
  • 30g (vassle) proteinpulver (jag använde ”chocolate smooth” från myprotein)

+ kakao att rulla bollarna i

Mixa allt tills degen börjar klumpa sig, rulla till bollar och rulla slutligen bollarna i lite kakao. Förvara i kylen.

Inspiration och pepp Kost Recept Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Året 2014 – vad hände, vad skapades i köket och vad var extra läsvärt? (del 2 av 4)

APRIL

Vad hände? Jag började sätta mig in i eget företagande och vill minnas att jag spenderade största delen av månaden med att fylla i papper och skicka åt diverse olika håll… samt försöka förstå. Jag bestämde direkt att jag ville göra allt själv från början, för att just verkligen förstå hur saker och ting funkar och varför. Sen tar det ju sådan himla tid allting, när man ska få godkännande och komma in i systemet och bla bla bla…

Vad skapades i köket? Månadens finaste sötsaker; underbar Chocolate Cookie Dough Fudge Cake (bild nedan) ett gäng citron- och pistagekakor, samt glass med en väldigt udda bas. Månadens o-söta guldkorn var grymmaste grymma jordnötssåsen och den här marinaden.doublechoconobake3

Skrevs något extra läsvärt? Jag skrev om skillnaden på åsikter och råd och vad/vem man ska lyssna på, hur man kan vara bildad även om man är outbilad, samt mina åsikter om Coltings urbota dumma inlägg. Jag lovade även mig själv att sluta se erfarenheter som bra och dåliga.

MAJ

Vad hände? Äntligen hade jag det svarta företagskortet i min hand, och kunde kalla mig egenföretagare. Jag blir fortfarande lika lycklig när jag ser det i plånboken, pirrig och ivrig på framtiden. Jag delade med mig av lite hälsosamt gott i Uppsalas tidning UNT – HÄR kan man läsa intervjun och se recepten på nätet.cropped-800gulfanny.jpg

Vad skapades i köket? Säsongen för rabarber drog igång och jag kreerade genast en drömgod paj med mandelbotten och marängtäcke. Mindre finheter som blev till; raw pekan- och citronrutor, galet goda peanut butter chocolate chip cookies, och en av mina favoritgrejer ever: krispy treats, i maj var det choklad- och kokossmak. Jag åt mat också, inte bara sött, tex gjorde jag pizza på färsbas, dvs meatza.arssum14maj

Skrevs något extra läsvärt? Jag skrev om vikten av att vara uppmärksam på sina känslor, och framförallt om att ta vara på dem, i inlägget what you don’t use – you loose.

JUNI

Vad hände? Månadens utan tvekan största överraskning: jag fick för mig att springa. De 14 kilometrarna (lagom, vad är det?) ledde till att jag kunde inte gå på några veckor pga blåsor och träningsvärk på ställen jag inte visste att man kunde ha träningsvärk på. Jag visade er även lite vad jag gör när jag inte tränar, bakar eller äter; nämligen fotograferar.

Vad skapades i köket? h jag provade att göra kikärtstofu (som jag även använde i denna gratäng) och en underbart god ”sweet and spicy” rabarber-curd. Jag fick visst till ovanligt många o-söta recept i Juni, denna yoghurtdressing var också en hit! Men självklart hittar man söta finheter i arkivet också, till exempel en fantastiskt god macadamia-glass med kokos och kola, och gyllene sötsura bollar.macaglass1

Skrevs något extra läsvärt? Jag skrev om hur föråldrat inte bara vårt skolsystem är, utan samhället och dess syn på olikheter människor emellan överlag. Ett viktigt ämne, och HÄR är det inlägget. Jag råkade också höra några män prata skit på gymmet och skrev efter det om kvinnor som FAKTISKT inte tränar för att behaga män.

Fannys Favvo Inspiration och pepp Kost Okategorierat Recept Resan Tankar om ting Vardagsuppdatering

Året 2014 – vad hände, vad skapades i köket och vad var extra läsvärt? (del 1 av 4)

Året 2014 har varit ett väldigt händelserikt och omvälvande år. Åt alla möjliga, spretiga håll har det svängt, gått upp och gått ner. Det finns många stunder och händelser från året jag kommer minnas länge, förmodligen resten av mitt liv. Kort sammanfattat har de senaste tolv månaderna varit mina på ett sätt föregående års månader inte riktigt varit. Jag har tagit livet och dess innehåll i mina egna händer på ett, för mig, nytt sätt och i och med det gjort många förändringar. Förbättringar. Framsteg. Jag har byggt grunder inför framtiden, både på ett jobb-plan men också privat; jag har börjat värdera mig själv högre och blivit mer som jag vill vara. Alltså har det varit ett bra år, även om det inte på något vis varit lätt eller utan motgångar och hinder. Det finaste och mest värdefulla jag lärt mig är hur allt börjar med mig. Hur jag kan påverka så mycket, och hur antalet motgångar eller hinder då plötsligt spelar mindre roll – för vetskapen att de är just temporära och något jag faktiskt kan och kommer ta mig förbi, spelar en så mycket större roll. Den avgörande rollen, faktiskt.

Jag tänkte kommande fyra dagar summera året som gått i fyra inlägg, tre månader i taget. Vad som hänt, självklart även rota fram guldkorn ur receptsamligen, samt belysa några inlägg jag tycker är värda att läsa igen. Häng med mig och kika tillbaka, vad som hänt inte bara i mitt liv, utan också här på roethlisberger.se, under året 2014!

JANUARI

Vad hände? Jag inledde året med ett besök ner till Schweiz för att hälsa på familjen. Där blev det såklart en hel del chokladätande, och så hängde jag med en fin vän. Vår vänskap började med ömsesidigt följande på instagram – helt klart min favoritgrej när det kommer till allt det här med bloggar och sociala medier; jag har hittat så många fina vänner där!arssum14ett

Vad skapades i köket? Ja det blev såklart lite gotte också, bland annat enkel och himla god pistageglass, samt dessa cashew/blåbärs-rutor som finns i min andra ebok (som man kan köpa HÄR).cashewblueberry5

Skrevs något extra läsvärt? Det här inlägget om fina och fula sjukdomar tyckte jag var viktigt då, och likaså nu. Helt klart värt att gå tillbaka och läsa igen, samt de 65 kommentarerna som skrivits till det… Ämnet är VIKTIGT.

FEBRUARI

Vad hände? I mitten av månaden hälsade på min kusin som bodde i New York ett halvår för att dansa på Broadway Dance Center. Det var en grym vecka i en stad jag direkt förälskade mig i och absolut kommer besöka igen. Jag träffade många härliga människor, njöt av stadens puls och självklart shoppade jag smått och gott till köket.arssum14ny

Vad skapades i köket? OJ vilken bra månad i köket, insåg jag nu när jag skulle samla några favoriter. Svårt att välja de bästa recepten, men några av dem är i alla fall denna ljuvliga Green Dream Smoothie, en festlig Apelsinkaka med nutellafrosting och apelsinkanderade hasselnötter, samt ännu en glass (för man kan inte ha för många recept på glass, det är liksom fakta). Jag provade för första gången att göra Fooled Pork (dvs vegetarisk ”pulled pork” – succé!! Prova!!) och jag fick dille på en ny frukost; ”blåbärsglass” och pumpa/kanel/jordnötssmör-kräm. En rätt jag än idag har på listan över mina absolut bästa, skapades också i februari: min veganska lasagne som älskats av alla som smakat. Även det receptet finns i min andra ebok, alltså HÄR.arssum15febrecp

Skrevs något extra läsvärt? Jag satte ord på lite känslor i inlägget ”Hälsa är att tillföra – inte att utesluta” och den rubrikens ord har, sedan jag formulerade den då, varit mitt motto i ALLT jag gör. Jag jobbar med hälsa, och för mig handlar hälsa om så mycket mer än enstaka handlingar, måltider eller känslor. Det är summan av allt det lilla som gör individen lycklig, och just därför är konstellationen olika för oss alla. Det finns inte EN hälsa och ETT sätt att uppnå den. Hälsa är att tillföra, stärka och belysa allt som gör oss glada, lyckliga och starka.

MARS

Vad hände? Jag fick äntligen genomgå utredningen som jag kämpade i över ett år för att få, och fick efter den diagnosen ADHD (skrev lite om det HÄR). Något som förklarade så mycket för både mig och närstående som varit med längs vägen under alla år. Efter bara några dagar med medicin upplevde jag sådan enorm skillnad och idag är jag mig själv evigt tacksam att jag orkade kämpa för utredningen. Inte bara för medicinen, såklart, utan bara vetskapen av ”hur jag är” har gett mig insikt och idag kan jag på ett helt annat sätt förebygga jobbiga situationer. Jag är medveten om mina begränsningar, men har också blivit uppmärksam på mina styrkor och hur jag bäst använder mig utav dem, istället för att trassla in mig i dem. Jag skrev om hur jag kände efter de första dagarna HÄR, och lite senare försökte jag förklara ytterligare hur påtaglig skillnaden var HÄR. Jag är alltså 110% FÖR medicinering i detta fall, för det handlar om brister av ämnen våra kroppar producerar (eller ja, rättare sagt ska producera) precis som vilken vitaminbrist som helst. Så självklart är jag FÖR att då ta de ”tillskott” man ev. behöver. Mig och mitt liv har det räddat (och de i min omgivning har det nog också lättare och bättre…)hundpromme

Vad skapades i köket? Ett helt gäng fina sötsaker, bland annat Double Chocolate Black Bean Fudge Brownies (så jag jobbar: långa, krångliga men ack så frestande namn)pumpa-twix och en fräsch citron- och passionscheesecake. Utöver det söta, gjorde jag tydligen en himla massa röror, favoriten är nog denna veganska röra med soltorkad tomat och gräslök.arssum14mars

Skrevs något extra läsvärt? Jag skrev om att vilja leva – inte bara överleva. Jag vädrade även lite tankar i inlägget ”det är beteendet som är sjukt”.

Imorgon kommer ett inlägg där jag går igenom april, maj och juni – vad som hände, vad jag gjorde, vad jag skapade i köket och vad jag skrev som är värt att läsa en extra gång. Så kika in igen vetja!

Inspiration och pepp Kost Recensioner Vardagsuppdatering

fredagstipset

Ni kanske har noterat de där ”flavor drops” i några av mina senaste recept. De är en numera en stapelvara i mitt kök, smaksatta droppar som alltså inte är sötning (som steviadroppar) utan ger just smak.

Myprotein har som bekant väldigt många smaker på proteinpulver, men också smaksättare i samma spännande smaker, både i dropp– och pulverform. Jag har en hel drös av båda varianterna och använder dem dagligen.

flavdrops1

Droppar i smaker som banan, hallon och vanilj passar perfekt i ”snabbglass” och i fruktiga smoothies. Toffee, marple syrup och vit choklad är roliga i bakverk, i hemmagjorda bars och annat smått och gott. Just eftersom de inte är lika söta som smaksatta steviadroppar kan man ösa på för riktigt mycket smak utan att det för den delen blir för sött.

Pulvervarianter har jag alltså också ett gäng av, och min storfavvo är Berry Blast som ger sådandär himla fin sommarkänsla till mitt dagliga kvällsmål – snabbglassen var det ja. Kvarg, frysta bär och detta pulver – mums!

flavdrops2

Hittills har jag gillat alla smaker jag provat utom ”cookies & cream”. Nu har jag aldrig tyckt om något med C&C-smak ; inte proteinpulver av olika märken och inte heller bars. Så mitt icke-gillande av just den kan ju bero på mitt allmänna icke-gillande av C&C. Vid närmare eftertanke var det kanske inte ett så värst genomtänkt drag att ta hem just den smaken då nej…