Browsing Tag

tankar

Året 2014 – vad hände, vad skapades i köket och vad var extra läsvärt? (del 2 av 4)

Publicerad 29 december, 2014

APRIL

Vad hände? Jag började sätta mig in i eget företagande och vill minnas att jag spenderade största delen av månaden med att fylla i papper och skicka åt diverse olika håll… samt försöka förstå. Jag bestämde direkt att jag ville göra allt själv från början, för att just verkligen förstå hur saker och ting funkar och varför. Sen tar det ju sådan himla tid allting, när man ska få godkännande och komma in i systemet och bla bla bla…

Vad skapades i köket? Månadens finaste sötsaker; underbar Chocolate Cookie Dough Fudge Cake (bild nedan) ett gäng citron- och pistagekakor, samt glass med en väldigt udda bas. Månadens o-söta guldkorn var grymmaste grymma jordnötssåsen och den här marinaden.

Skrevs något extra läsvärt? Jag skrev om skillnaden på åsikter och råd och vad/vem man ska lyssna på, hur man kan vara bildad även om man är outbilad, samt mina åsikter om Coltings urbota dumma inlägg. Jag lovade även mig själv att sluta se erfarenheter som bra och dåliga.

MAJ

Vad hände? Äntligen hade jag det svarta företagskortet i min hand, och kunde kalla mig egenföretagare. Jag blir fortfarande lika lycklig när jag ser det i plånboken, pirrig och ivrig på framtiden. Jag delade med mig av lite hälsosamt gott i Uppsalas tidning UNT – HÄR kan man läsa intervjun och se recepten på nätet.

Vad skapades i köket? Säsongen för rabarber drog igång och jag kreerade genast en drömgod paj med mandelbotten och marängtäcke. Mindre finheter som blev till; raw pekan- och citronrutor, galet goda peanut butter chocolate chip cookies, och en av mina favoritgrejer ever: krispy treats, i maj var det choklad- och kokossmak. Jag åt mat också, inte bara sött, tex gjorde jag pizza på färsbas, dvs meatza.

Skrevs något extra läsvärt? Jag skrev om vikten av att vara uppmärksam på sina känslor, och framförallt om att ta vara på dem, i inlägget what you don’t use – you loose.

JUNI

Vad hände? Månadens utan tvekan största överraskning: jag fick för mig att springa. De 14 kilometrarna (lagom, vad är det?) ledde till att jag kunde inte gå på några veckor pga blåsor och träningsvärk på ställen jag inte visste att man kunde ha träningsvärk på. Jag visade er även lite vad jag gör när jag inte tränar, bakar eller äter; nämligen fotograferar.

Vad skapades i köket? h jag provade att göra kikärtstofu (som jag även använde i denna gratäng) och en underbart god ”sweet and spicy” rabarber-curd. Jag fick visst till ovanligt många o-söta recept i Juni, denna yoghurtdressing var också en hit! Men självklart hittar man söta finheter i arkivet också, till exempel en fantastiskt god macadamia-glass med kokos och kola, och gyllene sötsura bollar.

Skrevs något extra läsvärt? Jag skrev om hur föråldrat inte bara vårt skolsystem är, utan samhället och dess syn på olikheter människor emellan överlag. Ett viktigt ämne, och HÄR är det inlägget. Jag råkade också höra några män prata ~~skit~~ på gymmet och skrev efter det om kvinnor som FAKTISKT inte tränar för att behaga män.

Fannys Favvo Inspiration och pepp Kost Okategorierat Recept Resan Tankar om ting Vardagsuppdatering

Året 2014 – vad hände, vad skapades i köket och vad var extra läsvärt? (del 1 av 4)

Publicerad 28 december, 2014

Året 2014 har varit ett väldigt händelserikt och omvälvande år. Åt alla möjliga, spretiga håll har det svängt, gått upp och gått ner. Det finns många stunder och händelser från året jag kommer minnas länge, förmodligen resten av mitt liv. Kort sammanfattat har de senaste tolv månaderna varit mina på ett sätt föregående års månader inte riktigt varit. Jag har tagit livet och dess innehåll i mina egna händer på ett, för mig, nytt sätt och i och med det gjort många förändringar. Förbättringar. Framsteg. Jag har byggt grunder inför framtiden, både på ett jobb-plan men också privat; jag har börjat värdera mig själv högre och blivit mer som jag vill vara. Alltså har det varit ett bra år, även om det inte på något vis varit lätt eller utan motgångar och hinder. Det finaste och mest värdefulla jag lärt mig är hur allt börjar med mig. Hur jag kan påverka så mycket, och hur antalet motgångar eller hinder då plötsligt spelar mindre roll – för vetskapen att de är just temporära och något jag faktiskt kan och kommer ta mig förbi, spelar en så mycket större roll. Den avgörande rollen, faktiskt.

Jag tänkte kommande fyra dagar summera året som gått i fyra inlägg, tre månader i taget. Vad som hänt, självklart även rota fram guldkorn ur receptsamligen, samt belysa några inlägg jag tycker är värda att läsa igen. Häng med mig och kika tillbaka, vad som hänt inte bara i mitt liv, utan också här på roethlisberger.se, under året 2014!

JANUARI

Vad hände? Jag inledde året med ett besök ner till Schweiz för att hälsa på familjen. Där blev det såklart en hel del chokladätande, och så hängde jag med en fin vän. Vår vänskap började med ömsesidigt följande på instagram – helt klart min favoritgrej när det kommer till allt det här med bloggar och sociala medier; jag har hittat så många fina vänner där!

Vad skapades i köket? Ja det blev såklart lite gotte också, bland annat enkel och himla god pistageglass, samt dessa cashew/blåbärs-rutor som finns i min andra ebok (som man kan köpa HÄR).

Skrevs något extra läsvärt? Det här inlägget om fina och fula sjukdomar tyckte jag var viktigt då, och likaså nu. Helt klart värt att gå tillbaka och läsa igen, samt de 65 kommentarerna som skrivits till det… Ämnet är VIKTIGT.

FEBRUARI

Vad hände? I mitten av månaden hälsade på min kusin som bodde i New York ett halvår för att dansa på Broadway Dance Center. Det var en grym vecka i en stad jag direkt förälskade mig i och absolut kommer besöka igen. Jag träffade många härliga människor, njöt av stadens puls och självklart shoppade jag smått och gott till köket.

Vad skapades i köket? OJ vilken bra månad i köket, insåg jag nu när jag skulle samla några favoriter. Svårt att välja de bästa recepten, men några av dem är i alla fall denna ljuvliga Green Dream Smoothie, en festlig Apelsinkaka med nutellafrosting och apelsinkanderade hasselnötter, samt ännu en glass (för man kan inte ha för många recept på glass, det är liksom fakta). Jag provade för första gången att göra Fooled Pork (dvs vegetarisk ”pulled pork” – succé!! Prova!!) och jag fick dille på en ny frukost; ”blåbärsglass” och pumpa/kanel/jordnötssmör-kräm. En rätt jag än idag har på listan över mina absolut bästa, skapades också i februari: min veganska lasagne som älskats av alla som smakat. Även det receptet finns i min andra ebok, alltså HÄR.

Skrevs något extra läsvärt? Jag satte ord på lite känslor i inlägget ”Hälsa är att tillföra – inte att utesluta” och den rubrikens ord har, sedan jag formulerade den då, varit mitt motto i ALLT jag gör. Jag jobbar med hälsa, och för mig handlar hälsa om så mycket mer än enstaka handlingar, måltider eller känslor. Det är summan av allt det lilla som gör individen lycklig, och just därför är konstellationen olika för oss alla. Det finns inte EN hälsa och ETT sätt att uppnå den. Hälsa är att tillföra, stärka och belysa allt som gör oss glada, lyckliga och starka.

MARS

Vad hände? Jag fick äntligen genomgå utredningen som jag kämpade i över ett år för att få, och fick efter den diagnosen ADHD (skrev lite om det HÄR). Något som förklarade så mycket för både mig och närstående som varit med längs vägen under alla år. Efter bara några dagar med medicin upplevde jag sådan enorm skillnad och idag är jag mig själv evigt tacksam att jag orkade kämpa för utredningen. Inte bara för medicinen, såklart, utan bara vetskapen av ”hur jag är” har gett mig insikt och idag kan jag på ett helt annat sätt förebygga jobbiga situationer. Jag är medveten om mina begränsningar, men har också blivit uppmärksam på mina styrkor och hur jag bäst använder mig utav dem, istället för att trassla in mig i dem. Jag skrev om hur jag kände efter de första dagarna HÄR, och lite senare försökte jag förklara ytterligare hur påtaglig skillnaden var HÄR. Jag är alltså 110% FÖR medicinering i detta fall, för det handlar om brister av ämnen våra kroppar producerar (eller ja, rättare sagt ska producera) precis som vilken vitaminbrist som helst. Så självklart är jag FÖR att då ta de ”tillskott” man ev. behöver. Mig och mitt liv har det räddat (och de i min omgivning har det nog också lättare och bättre…)

Vad skapades i köket? Ett helt gäng fina sötsaker, bland annat Double Chocolate Black Bean Fudge Brownies (så jag jobbar: långa, krångliga men ack så frestande namn), pumpa-twix och en fräsch citron- och passionscheesecake. Utöver det söta, gjorde jag tydligen en himla massa röror, favoriten är nog denna veganska röra med soltorkad tomat och gräslök.

Skrevs något extra läsvärt? Jag skrev om att vilja leva – inte bara överleva. Jag vädrade även lite tankar i inlägget ”det är beteendet som är sjukt”.

Imorgon kommer ett inlägg där jag går igenom april, maj och juni – vad som hände, vad jag gjorde, vad jag skapade i köket och vad jag skrev som är värt att läsa en extra gång. Så kika in igen vetja!

Före - efter Inspiration och pepp Övningar Resan Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

Efter de där sex veckorna markfokus, och nya planer på g…

Publicerad 16 december, 2014

Ni kanske minns att jag för snart två månader sedan valde att göra något jag aldrig tidigare gjort – följa ett träningsschema. Det för att öka mitt 1RM i marklyft, bli starkare helt enkelt. För att ”knyta ihop säcken” tänkte jag dela med mig av lite reflektioner och tankar efter dessa sex veckor med många många marklyft… för det har varit ett par, 3 markpass i veckan känns.

Dagarna innan vi satte igång drog jag (med måttligt godkänd form kanske..) upp 105 kilo och för mig var redan det ett stort steg, jag är rätt nojjig och försiktig vad gäller att lassa på vikt i komplexa övningar likt marklyft. Men mitt 1RM var således 105kg och räknat på det var mitt 80% 85 kilo, vilket var vikten jag de första veckorna låg och nötte på i olika antal set och reps (jag följde helt enkelt schemat).

Jag valde att ta tillfället i akt och kastade både remmar och bälte under dessa veckor, la fokus på att komma ner med rumpan, trycka upp med benen – jag tänker alltid ”benpress” hela första rörelsen, för att inte slita på ländryggen och minska skaderisken. De sista veckorna stegades vikten upp något av passen, för att alltid vara nere på 80% 1RM minst en av dagarna (av de tre i veckan).

Fredagen den 28e var det planerat att ta nytt 1RM (110kg), det vill säga fredagen innan Fitness Festivalen i Göteborg, samma dag som vi skulle bila över. Måndagen samma vecka skulle jag göra 2:or på mitt gamla 1RM och jag var galet nervös, gick in på gymmet med min bubbla över huvudet, satte i lurarna, spelade pepplåten på repeat. När 105 kilo flög upp två gånger utan problem bestämde jag mig för att försöka mig på 110 kilo på en gång – och satte den. Det tog genast bort all press och stress inför fredagen, där jag på Exhale i Göteborg (till min egen stora förvåning) gjorde en trea på 110kg och följde upp med ett nytt maxlyft på 115kg.

Så, kort summering blir ju att det uppenbarligen funkade, det här schemat. Förutom att jag lyfter 10 kilo mer, så har jag betydligt bättre teknik, kör utan både remmar och bälte (upp till absoluta maxlyft såklart) och inte bara i mark har jag blivit starkare utan jag har under dessa veckor även tagit personbästa i bänkpress, knäböj, viktade chins och viktade dips. Det är en av skälen att jag älskar marklyft – hela kroppen tränas och bålen stärks enormt. Bålstyrka är guld värt i alla övningar du utför på gymmet (och i vardagen, för del delen).

De senaste två veckorna har jag inte följt något schema, men jag måste säga att det föll mig i smaken det där med att ha planerade pass. Veta vad som gäller. Köra på och inse att man orkade ju visst! Nu kommer jag snart påbörja en helt ny resa, och i och med den starten lär jag få lite struktur i träningen igen. Exakt vad som är på g berättar jag snart mer om, just nu är jag mest ”vad-har-jag-gett-mig-in-på” haha, men alltså – vet ni vad livet är till för och går ut på? Att testa. Köra. Prova nytt och falla fritt. Är det något jag lärt mig under mina 22 futtiga år här på jorden, så är det att även om saker kan kännas permanenta, avgörande, definitiva… de är sällan det.

Ta vara på NU. Ta chanser, försök, skit i att någon från läktaren skriker att tänk om det inte går?! För vet du – de sitter där av en orsak, där på läktaren. De vågade inte. Ner på banan och försök själv så kanske jag lyssnar, men tills dess är det jag som styr och jag vill äntligen leva livet. Så länge ville jag ju det inte. Nu tänker jag inte låta en enda möjlighet gå mig förbi. Hur det går är inte ens det viktiga, det viktiga är att jag såg chansen, att jag tog den, och att jag fortsatte.

Fannys Favvo Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

fötterna på jorden och huvudet i skyn

Publicerad 22 november, 2014

Vad tänker ni på när ni läser orden ”att leva ett aktivt liv” ?

Träna? Att röra på sig i vardagen, ta cykeln till jobbet istället för bilen? Att spendera många timmar varje vecka svettandes på gymmet eller i löpspåret? Att ha stå-bord på jobbet och aldrig sitta still i mer än en halvtimme i sträck?

Jag menar egentligen inget av ovanstående. När jag säger att man bör leva ett aktivt liv, så syftar jag på att aktivt välja. Varje dag. För saken är den -och det tog mig på tok för många år att förstå det här själv- att vi väljer hela tiden. Vi kan ha olika syn på huruvida saker ”händer oss” eller vi faktiskt drar dem till oss själva (ni vet vid det här laget var jag står i den frågan) men faktum kvarstår att oavsett vad eller hur saker sker, så har vi alltid ett val. Nämligen hur vi hanterar det. Hur vi reagerar. Hur vi går framåt från NU.

När jag tänker att jag vill leva aktivt, så kommer jag hela tiden tillbak till den där jämförelsen med bankkontot med 86 400 kronor som försvinner om vi inte använt dem vid dagens slut. Det är ju så det är med våra dagar och dess sekunder. Vi har dem allihop, exakt samma antal sekunder (86 400) och när klockan slår tolv är de slut. Oavsett vi valt att spendera dem, så är de slut vid midnatt och nästa dag laddas kontot upp igen. I början stressade denna insikt mig, det ska jag erkänna. Liksom gud vad jag slösat sekunder?! Men alltså. Snacka om onödig energi att lägga där, på dåtid. Istället tar jag alla tillfällen att aktivt göra val som gynnar mig inför morgondagen.

Magkänslan, den är så himla viktig. Jag är känslomänniska och när något inte känns rätt så bara kan-jag-inte. Så istället försöker jag hitta nya sätt och vägar att själv skapa livet jag vill ha. Där valen är självklara, känns bra och ger mig glädje. För då presterar jag som allra bäst – på alla plan, personliga som yrkesmässiga.

Ett aktivt liv. För att summera alla mina tankar gällande ämnet, så har vi faktumet att vill man ha något annat än vad man har, så måste man göra något annat än vad man hittills gjort. Är man missnöjd – gör annorlunda. Är man nöjd – fortsätt precis likadant. Man måste inte se hela vägen i detalj. Varenda kurva, varenda gupp. Det är ju halva charmen, att inte riktigt veta. Istället vet man vad man vill, känslan man vill uppnå. Det är det enda viktiga. Sedan tar man ett steg i taget. Vi kan alltid göra de småsmå valen, för det är de som tillsammans tar oss fram till– genom – och förbi, de där krokarna längs vägen.

Egentligen är ett aktivt liv en närvaro. En medvetenhet. Om att vi är här, nu. Det här är livet. Nu. Och allt annat än att vara aktiv, uppmärksam och närvarande vore ju dumheter, eller hur? Det är ju ditt liv. Nu.

Skratta, älska, krama, uppskatta. Tillåt dig att känna, åt alla håll, acceptera känslor oavsett form. Tro på dig, din kapacitet och din framtid. Det finns en plats för alla, och alla måste inte vara bra på samma sak. Gör det du är bra på, värdera dina talanger och kunskaper. Sätt inga begränsningar, för de finns bara om du tillåter dem. Fötterna på jorden och huvudet i skyn – ödmjukhet väger alltid guld men missta inte hopp, mod och glädje för självgodhet. Det är vackert att växa in i sig själv och att tillåta sig själv bli den människa man vill vara.

Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Resan Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

”Be grateful for what you already have and you will attract more good things”

Publicerad 14 november, 2014

Vi snackade ju om det där med kroppar och huruvida man kan/bör/får/ska/vill ”visa upp den”; i sociala medier – och i ”verkligheten”. Jag har tänkt en hel del på det, och insett att det som är kärnan i alla mina åsikter och tankar i ämnet, är att jag faktiskt inte tänker på just fysiken när jag tex lägger upp ”framstegsbilder”. När jag ser tillbaka och jämför då med nu, och noterar en skillnad, är den skillnaden jag ser främst den bakomliggande. Alla framsteg jag gjort mentalt, själsligt och för mig själv.

Det som syns för ögat är en sak; absolut jag har förändrat och förstärkt min fysik, men det hade inte varit möjligt utan det jag gjort för mig själv på insidan. Det senaste året har varit det mest omvälvande, omskakande, fantastiska och roligaste året jag kan tänka mig. Jag har fortsatt göra det jag gjort sedan den dagen jag bestämde mig för att ändra allt, ändra från roten och ut i resten av alla de små detaljerna i mitt liv. Det är nämligen så man måste göra, börja vid roten – och roten är tankarna, känslorna, själen.

Det låter helt omvänt, jag är medveten om det, men för att få den där ”drömkroppen” man önskar (och den ser olika ut för alla, det är ju halva charmen) måste man faktiskt känna glädjen att ha den redan NU. När jag började vägde jag 90 kilo, var deprimerad och isolerad, också mensen hade försvunnit pga obalansen min kropp var i. Ändå låg jag i sängen varje kväll och blundade, visualiserade det jag ville ha, tills jag kände tacksamheten och glädjen över att ha det. Där och då.

Själv satte jag varken en målvikt eller såg en specifik kroppsform framför mig när jag visualiserade min ”drömkropp”, utan jag fokuserade på känslan av att vara bekväm. Känslan av att känna mig fin (känna – inte få höra det från andra. Skillnad.) och känslan av att vara stark, full av energi och ha ett inre lugn. Det var känslan jag kände redan där och då, och visst det kändes skitkonstigt till en början. Jag tänkte sådär ”men om jag vill bort från den här kroppen, hur fan ska jag kunna ligga här och va nöjd med den?!” – och det var först när jag kom över den dumma tröskeln och fattade varför och hur jag skulle göra, som det lossnade.

Allt är magnetism. Allt. Du, dina känslor och alla omständigheter i ditt liv också. Känner du glädje och lycka – kommer mer saker komma in i ditt liv som ger dig mer av just de känslorna. Yes, det låter lite hippie och ”för bra för att vara sant”. Så länge du tänker att det är för bra för att vara sant… så är det just så. Vi sätter gränserna, vi får för oss att vissa saker är möjliga och andra inte. Vi väljer att säga vad som är ”realistiskt” och vad inte. Så ja… välj det du vill och inte bara hoppas att det ska gå – våga veta att det går.

För er som är inne på samma spår som mig är det väl rääätt uppenbart att The Secret är min filosofi. Jag har även ”The Secret-appen” Daily Teachings i min telefon som varje dag kl 09.00 påminner mig om att det är ett bra tillfälle att läsa några rader visdom. Så det gör jag, varje dag. Här en dag där just det där med hur vi känner för vår kropp betonades, och så vikten av tacksamhet. Nu.

Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Resan Tankar om ting Träning Uncategorized Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Svar på frågor del II

Publicerad 30 oktober, 2014

Jag är jättenyfiken på vad det är du gör, du verkar ha så mycket roligt på gång! Hur känns livet just nu, vad drömmer du om och vad tänker du på? Hur ser en perfekt dag ut för dig? Vad är roligast just nu?
Livet just nu känns väldigt bra, faktiskt. Det senaste månaderna har jag lärt mig SÅ mycket om mig själv, det låter klyschigt men det har jag verkligen. Jag kan idag, på ett helt annat sätt än för ett år sedan, känna igen känslor/reaktioner/impulser, och jag är medveten på ett helt annat sätt om hur jag funkar. Framför allt kan jag hantera det på ett annat sätt idag. Jag har lärt mig, att det är okej att vara ”såhär”, och att jag kan göra det till en fördel i många fall. Och när det inte är en fördel – så är det också okej, för jag vet att det går över, att det kommer bra dagar. Det kanske låter självklart att det är okej osv, men faktum är att jag många gånger i livet känt mig så fel, på grund av hur jag fungerat och varit.

Det jag gör idag är att på olika sätt försöka förmedla det jag tror på, står för och vill inspirera till. Vilket sätt spelar mindre roll för mig, för jag tror att det finns lika många sätt att motiveras, inspireras och peppas som det finns människor – tricket är att hitta kärnpunkten för individen (det är något man gör mycket med sig själv) och sedan jobba med tankebanor och förhållningssätt till saker och ting i vår omgivning. Jag drömmer om att fortsätta göra precis det här, på massa spännande och roliga sätt – sätt jag idag i stor utsträckning inte ens vet om, men jag har full tilltro att det kommer rulla på så länge jag håller mitt fokus och min kärna, det jag tror på. För det är från den känslan omständigheter och möjligheter uppenbarar sig.

Vad jag tänker på? Oj, min hjärna går ju konstant på högvarv och det är både fint och stundtals lite jobbigt. Ibland blir bruset för kraftigt och jag har svårt att fokusera, svårt att veta var jag ska börja. Jag tänker överlag mycket på saker som mest tar energi och inte direkt leder någon vart; existentiella frågor och luddiga teorier om allt möjligt. Men ja, just nu är det mycket tankar på hur jag bäst gör mina idéer till verklighet, den där lille entreprenörs-hjärnan har vaknat nu när jag insett att jag ju KAN 😉

Hej! Jag håller på att försöka utveckla mig i gymmet genom styrketräning, min fråga är hur du tycker man bäst utvecklas, genom att höja antal reps i ett set, och då öka vikten långsammare, eller genom att köra färre reps i ett set men tyngre snabbare? Hur gör du? Hur snabbt ska man sen öka vikten, bör man köra på samma vikt några veckor för att känna in den ordentligt och alltså öka repsen? Gud vilken röra. Tack för svar!
Nu vet jag inte om du menar utvecklas styrkemässigt, i volym eller explosivitet eller något annat, men JAG brukar ligga någonstans runt 8-15 reps i 3-5 set, beroende på övning och dagsform. Ligger jag sedan på exempelvis 4×8 i en övning och klarar samtliga set, samtliga reps, felfritt, tycker jag det är dags att höja vikten. Är ”nästa vikt” för tung för att orka 8 repetitioner (det bör de ju rimligtvis vara) så kör jag då 5×5 en period, just den övningen alltså, tills jag är uppe och orkar 4×8 på den nya vikten. Förstår du hur jag menar? Att ligga och köra samma vikt några veckor enbart för att ”känna in den” tycker jag inte är en vidare bra idé, inte för att det är skadligt på något vis men det är ju trots allt så att muskler stärks genom att man först bryter ner den – dvs det är den är jobbiga nivån man ska ligga på för att utvecklas. För att muskeln ska brytas ner och byggas upp igen – lite starkare. Mitt främsta ”tips” och vad jag ständigt försöker göra själv, egentligen utan vidare ”planerande”, är att aldrig köra exakt samma. Jag tror inte att jag någonsin kört ett pass likadant två gånger. Samma övningar, men kanske olika upplägg. Eller samma upplägg, men lite runtkastande bland övningarna i övrigt. Jag gillar att hela tiden utmana kroppen med överraskningar!

Om man kört fast på gymmet styrkemässigt, hamnat på en platå. Försöker lyfta tyngre men nej. Vad är dina bästa tips för att komma vidare, bli starkare?
Läs ovanstående svar 🙂

Hej! Först av allt vill jag säga att du är en superbra inspiration på alla vis, och du har verkligen hjälpt mig! Fick en ätstörning för ungefär ett år sen, men är nu så gott som frisk. Vissa kanske tycker att det inte klassas som en ätstörning när den var så pass ”mild”, men jag tycker att då man har ett STÖRT tankesätt vad mat och träning så är det en ätstörning. Du har i alla fall varit till stor hjälp då det kommer till att visa att man inte behöver vara perfekt, och vad hälsa egentligen handlar om! Nu till frågan: Nu när du är frisk, kan du fortfarande hamla i fel tankebanor, t ex om du äter något du förr skulle har förbjudit? De sägs ju att man aldrig kan bli frisk från en ätstörning och jag förstår vad de menar men jag skulle gärna se din syn på saken Kram
Jag håller helt med dig – en ätstörning i sig syns sällan. Det är bara anorexia nervosa som egentligen syns på utsidan, andra ätstörningar är precis som du säger störningar i ätbeteendet och de syns inte, vilket i sig är väldigt problematiskt tycker jag. Som svar på din fråga; jag trodde också att man inte kan bli ”riktigt frisk”, det trodde jag tills för bara några år sedan. Men jag har faktiskt helt ändrat uppfattning där. Jag tror att man antingen alltid förblir lite ”småsjuk”, sorgligt många av alla jag träffat genom åren med ät-problematik lever någonstans mittemellan sjuk och frisk; de kan ha fullt fungerande liv med vardag och ha en för ögat ”helt normal kropp” (som även fungerar bra med bra blodvärden, mens, etc), men lever konstant med tankar och en rätt osund ”medvetenhet”. Det svåra är att majoriteten av samhället idag lever just så, det är det normala, även bland aldrig diagnosticerade. Sedan vet jag ett par, mig själv inkluderat, som faktiskt blivit friska, och i min mening även friskare än ”gemene man”. Svårt att förklara utan att låta väldigt uppblåst, men jag tycker verkligen jag har en mer avslappnad, sund och holistisk syn på både kropp, hälsa och träning, än många som aldrig varit sjuka, har. Men det tog mig ett par år att komma hit, och jag är ofantligt tacksam för att få känna såhär idag – med handen på hjärtat trodde jag inte att det var möjligt. Men det är det.

Om du bara fick ta med dig, låt oss säga… åtta (jag KAN sträcka mig till tio) olika livsmedel till en öde ö, vilka skulle det vara?
Haha, oj. Skulle de vara för evigt? Tio saker jag nog skulle kunna överleva på är: nötsmör, mango, choklad, ägg, avocado, grönkål, kokosvatten, kvarg, glass och … proteinbars? Räknas det som livsmedel eller, he he 😉

För skojs skull så säger vi att den öde ön har tillgång till mixer, ugn och allt annat roligt. Så inga ”olivolja för det kan man överleva på” – grejer (såvida du inte gillar att sörpla på olivolja. Då är det okej) utan BARA ”det här skulle göra min tid på ön lycklig” – grejer!
Jo men jag skulle nog vilja ha prylar som inte behöver just tillagning, om jag nu var på en vacker öde ö. Jag skulle sörpla kokosvatten, mumsa bars och jo okej, koka några ägg skulle jag nog göra! Samtliga nämnda prylar gör mig lycklig, oavsett om de äts hemma, borta eller på någon öde ö någonstans!

En till på samma tema: om kungen och drottningen råkade svänga förbi en tisdag eftermiddag, VAD (av dina redan existerande recept) skulle du bjuda dem på? Blir det kaffe eller någon smarrig juice? Gottebollar eller sommarkaka? Choklad eller icke-choklad?
Jag skulle göra en fräsch grön juice till att börja med, nu när jag lärt mig hur man ”får till” dem så att alla diggar dem, inte bara de som uppskattar hälsofördelarna. Sedan prickade du ju helrätt – sommarkakan är en vinnare, går hem hos alla. Gottebollar är smidiga för de går ju så snabbt (och du skrev att de bara svängde förbi? Spontant förstår jag, vem är väl jag att förvarnas om kungligt besök liksom) och jag skulle nog göra mina hälsosamma chokladbollar som är löjligt enkla men faktiskt min nuvarande favvo. Görs mest hela tiden, flera laddningar i veckan! Sedan är det ju som du säger, ingen fika (framför allt inte en med kungligt besök) är komplett utan något riktigt chokladigt, så jag skulle nog bjuda på min franska chokladtårta för den är bara… ja men, to die for!

Du ger mig mycket inspiration till mat och bak här och jag undrar hur du från början kom in på det, har du alltid haft ett intresse för just det? Läste någonstans att du höll på att utbilda dig till PT för något år sedan, är du klar nu och går det att anlita dig som PT?
Vad roligt att höra, tack! Jag har alltid älskat både att äta och skapa ätbart. Fick mina första kokböcker som barn, och lagade trerätters till familjen när jag gick i lågstadiet. Överhuvudtaget har jag alltid varit kreativ och gillat att skapa, jag har hållit på med allt från smyckestillverkning till tecknande till scrapbooking… Så intresset för mat och skapande har alltid funnits!
Det stämmer, jag gick utbildningen men valde att inte inkludera det i mitt företagande – alls. Det finns många duktiga tränare där ute och jag kände lite att jag fick ”välja linje” där psykisk ohälsa, mentalt välmående och en fin relation till mat låg mig varmare om hjärtat. Framför allt att jag kanske kan bidra med något viktigt, ”göra skillnad”, så att säga. Det hoppas jag i alla fall! Att ha kunskap skadar ju dock aldrig och jag är glad att jag gick utbildningen. Som svar på sista frågan nej, jag vill inte jobba som PT så det är inget jag vill ta på mig – finns som sagt många duktiga tränare där ute!

Frågor och svar Inspiration och pepp Övningar Resan Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

sex veckor fokus : marklyft och maxstyrka

Publicerad 25 oktober, 2014

Med jämna mellanrum får jag frågor här om hur jag tränar och varför och när osv osv. Svaren har väl varit lite sådär trista och luddiga – att jag inte haft någon direkt plan. Jag har nämligen aldrig följt ett schema eller haft några direkta mål med min träning. För mig (alla är vi olika) har schema och planerade antal övningar/set/reps inneburit prestationskrav. Risk att ”misslyckas”. Jag har nog lite tänkt att det skulle bli mer stressande än peppande, och eftersom jag är en sådan ”känslomänniska” med starka impulser skulle ett uteblivet pass, eller en dålig dag med klen ork kanske resultera i att jag skulle känna mig.. dålig? Istället har jag tänkt att allt som blir är bättre än planerat – för jag har ju inte haft något planerat. Det har funkat bra för mig och så länge jag känt mig stark, haft roligt och besöken på gymmen blir av för att jag ville dit, ja då har jag varit mer än nöjd och glad! 🙂

En annan stor bidragande orsak att jag inte planerat min träning är för att jag överlag har sjukt svårt för just planering. Struktur. Allt det där som fick sin förklaring efter ADHD-diagnosen. Det är liksom inte bara normal-jobbigt för mig utan stundvis fullkomligt omöjligt. I alla fall har jag inte haft energi över att lägga på det, och jag har inte prioriterat att sitta ner med träningsplanering utan lagt energin på mitt företagande, min framtid och framför allt : min vardag och välmåendet i den NU. Träningen har fått vara min terapi, dit jag vänder mig för att faktiskt stänga av huvudet och tankarna.

Hur som helst. När jag i princip blev serverad ett träningsupplägg för att öka i maxstyrka och förbättra teknik och bålstabilitet, blev jag ändå sugen på att testa. Sex veckor med grunderna planerade med lite fritt runtomkring lät som en perfekt kompromiss och som sagt, att inte behöva planera det själv gjorde att jag bestämde mig för att testa.

En vecka med schemat är nu genomförd och jag är väldigt positiv – det har varit både roligt, utmanande och givande. Idag kördes veckans 6e pass enligt schema och min kropp är rejält mör. Riktigt sliten. På det där sköna sättet, ni vet? Vilodag imorgon och jag ser redan fram emot nästa veckans pass!

Schemat är alltså sex veckor långt. Första sex veckorna kör vi marklyft. Marklyft är ju överlag en fantastisk övning där man tränar hela kroppen (vid korrekt utförande, that is) och när man förstått hela ”mark är ingen dragövning utan tryckövning”-grejen, så känner man det. Hela kroppen är med.

Tre gånger i veckan är det mark. 80% av 1RM. 1RM är vikten man orkar 1 rep på, och för mig är 80% av 1RM (105kg) 85 kg så det är vikten jag skrivit nedan.Denna vecka har sett ut såhär;

Dag1: Marklyft 6set*2reps / 85Kilo. Följt av 2 roddövningar och 2 dragövningar
Dag2: Bröst/Biceps (Bänkpress 5set*5reps på 80% av 1RM) Öka 2,5kg varje vecka
Dag3: Marklyft 6set*3reps / 85Kilo. Följt av mage/vader
Dag4: Axlar/Triceps (Militärpress 5set * 5reps börjar på 80% av 1RM och ökar 2,5kg varje vecka)
Dag5: Marklyft 6set*2reps / 85Kilo. Följt av + 2 roddövningar och 2 dragövningar
Dag6: Ben (Knäböj 5*5 börjar på 80% 1RM) +2,5 Varje vecka. Följt av valfria benövningar
Dag7: VILA

Första passet var det mentalt utmanande att inte lassa på mer vikt i marken. Jag är van vid att alltid köra så tungt jag orkar för dagen, liksom. Men ska man nu köra enligt ett schema och sedan kunna utvärdera resultatet får man ju banne mig följa det också. Så, många uppvärmningsset, inget bälte, fokus på teknik. Det faktum att man sedan kör igen redan två dagar senare, känns. Och igår när det var tredje markpasset för veckan, följt av högreps på de andra övningarna – alltså det svider. Det bränner. Det är så märkligt hur en vikt inte kan kännas tung, men ändå vara just så förbannat tung. Varje set avslutas med känslan att ”nä nu orkar jag inte en enda repetition till”, men så orkar man.

Jag kan verkligen ärligt säga att denna veckas pass har varit bland de roligaste, jobbigaste och härligaste passen jag någonsin kört. Svinjobbiga för att hela upplägget är nytt för mig, och min kropp idag är inte lite mör som sagt, men så himla roliga. Nästa vecka är det lite ändringar men de tre markpassen är stående hela sexveckors-perioden ut, och jag är redan supertaggad på att köra igen!

Men först – välförtjänt och välbehövlig vilodag. Soooom vi ska vila, jag och kroppen. Ladda om, ladda upp. Tagga till.

Frågor och svar

Svar på frågor del I

Publicerad 22 oktober, 2014

Emelie frågar:
Vill du ha man (eller fru, vad vet jag), gifta dig, få barn? The typical svensken liksom, stadga dig så att säga?
Jag vill må bra, så pass bra att jag kan vara själv – även om jag absolut vill ”hitta” en man (för nä, fru tror jag nog inte) att dela ett liv med. Och om min kropp en dag kan och vill, också få barn. Om jag hittar den jag vill dela livet med, gifter jag mig gärna. Men inget av det här vill jag ska vara avgörande för min lycka och välmående, så att säga.

Har du rest mycket?
Nja, inte jättemycket men det har varit en del turer ner till Schweiz såklart, och några länder däromkring har jag besökt (Österrike för skidor, Tyskland men egentligen bara för att besöka en nöjespark – har tex aldrig besökt Berlin.. och Italien, Frankrike). Med familjen har jag varit på ett par charterresor till Grekland och Turkiet, och jag är bra på att passa på att hälsa på vänner som bor/pluggar/jobbar utomlands ; tex min vän som bott i Tanzania, kusinen i New York, en annan vän som åker till Kina ofta där jag kunde hänga på en gång. London är en favorit hos mig, medan Paris inte imponerar vidare alls (dyr och trist shopping och fyfarao vad fransmän är snäsiga). Thailand har jag varit i också. Jag älskar att resa och har bestämt mig för att åka överallt jag får möjlighet till! Jag vill se, uppleva och lära mig allt jag bara kan!

Står du nära dina föräldrar (och syskon om du har)?
Jag flyttade från min mamma sista gången när jag var 18, de första åren hade vi väldigt lite kontakt och en rätt dålig relation. Men sedan dess har vår relation blivit betydligt bättre – distansen har nog gjort oss gott. Min pappa bor som bekant i ett annat land och det innebär inte bara X antal mil mellan oss utan det är även stora kulturella skillnader. Schweiz är ett väldigt speciellt land och ”klyftorna” mellan våra liv är stora.. För mig blir det en rätt stor kontrast att hälsa på i miljonärslivet de har, från en vardag där jag stundvis inte haft en krona i plånboken, mat på bordet eller en säng att sova i. Vi har helt ok relation efter omständigheterna, det är trots allt så att vi aldrig haft chansen att ha en vardag ihop, då mina föräldrar skiljde sig när jag var 3 år (tror jag). Jag har en lillebror (mammas sida) som är nästan 7 är yngre, och vi har inte direkt gjort mycket ihop eller så, dels pga åldern men vi har överlag olika intressen.

Vad heter du i mellannamn?
Mitt fullständiga namn är Fanny Margareta Roethlisberger

Dina åsikter om alkohol? Tycker du det är gott?
Mina åsikter är väl egentligen att det inte definierar dig, ditt mående eller din hälso-status. Gillar man det kan man absolut dricka det enbart därför (jag är uppväxt med ett sydeuropeiskt synsätt från Schweiz där man delar en flaska vin var och varannan dag och jag har nog aldrig sett familjen där nere synbart påverkad, till skillnad från i Sverige där jag tycker det är desto obehagligare att se vuxna människor dricka). Personligen tycker jag att väldigt många drycker är godare än de som innehåller alkohol, så vill jag dricka något som bara är gott – dricker jag alkoholfritt. Vill jag ”ha lite roligt” dricker jag alkohol, givetvis sådan som faller mig i smaken och det är främst groggar jag blandar själv, ett gott vin (och nej jag vet knappt vad jag gillar, dricker det sällan så det handlar mest om slump ifall flarran jag greppar är god eller inte. Brukar välja efter etikett och design på flaskan hahah) eller ibland öl. Och shots, jag tycker det är fruktansvärt roligt att shotta med vänner! Det jag har enormt svårt för är alkohol vid högtider där barn är med, typ jul. Att se vuxna människor bli så alkoholpåverkade att de förändras ska inget barn behöva se. Inget.

Favoritprogram på tv?
Oj, jag ser inte riktigt på tv. Om jag är hemma, slår jag ibland på tv:n som ”sällskap”. Och på morgonen har jag alltid nyhetsmorgon på, från 7 till 10, om jag är hemma såklart. Följer inte Idol eller något sådant program, har inte ro att anpassa livet efter en viss tid utsatta dagar.

Favoritfilm + genre & favoritbok + genre?
Jag älskar amerikanska komedier á la Baksmällan och andra lite töntiga (högst orealistiska) typ ”romantiska komedier” – överlag bara gillar jag att skratta. Smart humor är den bästa, och jag avskyr inlagda skratt så alla sådana tv-serier går fetbort. På tal om serier, är min absoluta favorit all time Entourage. Har sett samtliga avsnitt 6-7 gånger nu tror jag. Bok? Oj, ett tag läste jag 1 bok om dagen (jag var ett ensamt barn där ett tag, haha) men nu var det väldigt länge sedan. Min favoritbok är dock utan tvekan The Secret, för den räddade mitt liv. Men det har jag skrivit ett par gånger nu 😉

My undrar:
Hej jag undrar vilka favorit proteinpulver du har. Både till att bara ha i vanlig shake och till annat. En topp tre i vardera (bara för att jag är den typen som aldrig kan väljs endast en favorit av något).
Jag dricker aldrig vanliga shake’s så har faktiskt dålig koll på vilka smaker som är goda så, eller märken för den delen. Men jag har ju ofta en skopa i morgon/kvälls-glassen och matigare smoothies som smaksättare (och proteinboost, såklart) och då är mina favoriter just nu salted caramel till bananglass/smoothie, allt med bär tycker jag är gott i ”glass” man gör av kvarg och frysta bär, och just nu har jag dille på att göra ”exotisk glass” med fryst mango/annan-gyllene-frukt (finns blandpåsar på coop jag brukar köpa med papaya, mango och ananas) + kvarg och en skopa apelsin/passionsfrukt-protte. Vitchoklad/jordgubb är också gott, jag gillar sött som ni vet 😉

Någon kändis (skådis, politiker, artist, bloggare, president whatsoever) du verkligen skulle vilja träffa? Vad skulle du prata med hen om?
Bob Proctor och Kai Greene står högst upp på listan av personer jag skulle vilja träffa. Blir helt till mig bara av att skriva det här nu, haha. De två männen alltså. Jag skulle vilja tacka Bob för allt han ”lärt mig”, all inspiration har dagligen ger mig i och med The Secret (och jag följer honom på Instagram) och bara för allt han gör för människor runt om i världen. Världens coolaste gubbe det där! Kai är också fantastisk, han har så mycket djup och tanke i allt han gör. Jag hyser den största respekt för honom och vad han gått igenom. Med honom skulle jag väl gärna snacka träning, livsöden, överlevnad, motivation och vad styrka egentligen innebär.

Madeleine undrar:
Jag undrar vilka din ABSOLUTA favoritrecept är här på bloggen, vilka man inte få missa? Speciellt när det kommer till desserter och bak, men också maträtter?
Oj, svårt. Jag ska samla några favoriter i ett inlägg!

Peasyeasy:
Kul med frågestund! Jag är mest lite nyfiken på hur du resonerar kring det här med olika sötningsmedel, det är ju värsta djungeln… Vilket sötningsmedel använder du helst? Och hur tänker du kring t.ex det här med att aspartam och suckralos kan höja blodsockret (http://www.dagensmedicin.se/vetenskap/diabetes/konstgjorda-sotningsmedel-gav-moss-hogre-blodsocker/)?
Jag tycker sötningsmedel är helt ok och att hela ”skräcken” runt det är överdriven. Visst, dricker man tio liter sötad läsk kanske det kan påverka (förmodligen inte dock, om man är frisk) men vem gör det?! Jag undviker inte aspartam eller någon annan speciell sötning, även om jag såklart inte anstränger mig för att få i mig det. Jag använder diverse olika sorter och märken, men till vardags är det mest steviadroppar. I bakverk gillar jag att använda mig av sötningar som mäter lika som vanligt socker, dels för att volymen och proportionerna ska bli bra, samt att ni då kan välja om ni vill köra sockerfritt eller använda vanligt socker. Senaste tiden har jag provat sukrilett i både strö- och florsocker-variant och de är grymma, ingen eftersmak och har funkat felfritt i allt jag gjort hittills. Och slutligen använder jag mer och mer ”naturlig sötning” som dadlar och kokossocker (älskar dem båda! Kola!)

Frågor och svar Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

FRÅGESTUND

Publicerad 15 oktober, 2014

Nu var det väldigt länge sedan vi hade en gemensam liten samling med frågor och svar, tycker ni inte? Där ni kan fråga hejvilt om (nästan) vad som helst ni undrar. Jag försöker hinna med i kommentarsfältet men det kan hända att vissa frågor och funderingar kommer bort och jag missar att svara. Så – jag tycker helt enkelt att det är dags för en hederlig frågestund!

Detta inlägg, i kommentarsfältet, kör på!
När det blivit en fin mängd frågor samlar jag dem i ett inlägg (eller två, beroende på hur långa mina svar blir..)

Inspiration och pepp Träning

Det är faktiskt mycket ballare att lyfta en elefant än att ha minsta storleken i jeans.

Publicerad 15 oktober, 2014

Idag lyfte jag en normalstor savannelefant.

Så gillar jag att summera mina marklyftspass. Plussa ihop passets alla lyft och se den totala vikten jag faktiskt slängt upp. Idag landade det på strax över 6000 kilo och det är tydligen vad jordens tyngsta (nu levande) landlevande djur väger. Alltså en savannelefant.

Idag var det svårt att få in träning alls, men 40 minuter räckte alltså för att både lyfta en elefant och någonstans däri även ta personbästa med ett lyft på 105 kilon. Det här är ungefär så långt jag sträcker mig vad gäller prestations-noterande. Jag vet inte varför men just vikter lyfta i marklyft tycker jag är kul att googla motsvarigheter på.

Jag kör mark som ett eget pass, alltså inte när jag kör andra ryggövningar.
Jag kör alltid pyramid-upplägg där jag börjar på 50-60kilo och en 15-20 repetitioner, för att sedan lägga på 20-10 kilo för varje set upp till mitt max där jag kör en eller flera singlar. De senaste veckorna har jag legat och nött 3 singlar på 100, för att idag köra 2 hundringar, 1 singel på 105 och sedan 2 hundringar igen. Sedan kör jag ner hela vägen igen, och siktar på att orka lika många repetitioner som på vägen upp (men det orkar jag sällan)
jag kör aldrig någon typ av kondition, inte ens uppvärmning på cross, inför markpass. Jag värmer upp med lätta lyft, gör ett par rörlighetsövningar mellan de lätta seten och så är jag en ofantligt o-kul människa som stoppar in hörlurarna, drar upp luvan och rör sig i takt med eminem (världens bästa marklyfts-musik. Tröttar aldrig.)

….sen googlar jag djur/lastbilar/annat tungt vars vikt är likvärdig det jag nyss lyft, som får mig att känna mig som superwoman. Det är faktiskt mycket ballare att lyfta en elefant, än att ha minsta storleken i jeans. Faktiskt.

De här bilderna har väl egentligen ingenting med inläggets tema att göra. Eller lite kanske, då de togs efter mitt förra PB-pass för en vecka sedan (efter min lilla choklad-utställning på insta, säger ju att chocolate is key). Jag har en bra period på styrke-fronten just nu, vilket är lite ironiskt och inte alls stämmer överens med råd om sömn och återhämtning (vadsaduattdethettasadu? Snittar fortfarande på tok för få timmar per natt, och huvudet och själen vilar jag ju inte alls för tillfället, för mycket på g) men ätbart, det får jag i mig så det räcker och blir över. Blir över till personbästa, tydligen. We like!

Older Posts

Newer Posts